Sverige måste satsa på den högre utbildningen- och det med ärliga grepp

Vilket springande hit och dit! Men värt det har det varit, väldigt givande möten har dagen hittills erbjudit. Nu en dryg timmes mellanlandande på kansliet inför nästa sväng. Då hamnade mina ögon på TCO och OECDs artikel i Göteborgsposten häromdagen.

Ska jag börja med de goda nyheterna? Jag håller helt och fullt med om att det behövs en satsning på den högre utbildningen gällande kvalitet. Dock finns det mycket i vägen fram till den slutsatsen som jag ställer mig skeptisk till. Till exempel att: OECD-länderna förlitar sig allt mer på en hög tillgång av välutbildade människor. Det är en trend som förväntas bli än starkare. Det må så vara att OECD förlitar sig på det, men enligt AMS så" handlar den dåliga framtidsprognosen för många högskoleutbildade om att det helt enkelt utbildas för många akademiker sett till arbetsmarknadens behov. För trots att det nu saknas högutbildade inom områden som teknik och data kommer majoriteten av jobben inom en överskådlig framtid inte att kräva mer än gymnasieutbildning. Det säger Tord Strannefors, analytiker på Ams och en av författarna till rapporten Var finns jobben 2007? " (Ur Jusektidningen nr 10/07)
Och egentligen finns det ju ingen motsättning där emellan. Vi förlitar oss på en stor tillgång av akademiker men majoriteten av jobben kommer inte kräva en akademiker. Vilket betyder att det kommer finnas en stor hög människor som är utbildat sig till något men aldrig får chansen att arbeta där utan istället får arbeta på ett arbete där de är överkvalificerade. En "gästarbetare" kallar LO det och det finns det en stor poäng i. Men om man utelämnar analysen kring framtidsutsikterna för arbetsmarknaden så kan man förstås ha ett kvantitativt mål istället.

Vidare skriver man "I Sverige tjänar en högskoleutbildad person som är 30-44 år 31 procent mer jämfört med en gymnasieutbildad person i samma ålder."
Ja, om man satsar på en läkar-, civilingenjörs- eller juristutbildning ja. Om man däremot valt att bli arbetsterapeut, bibliotekarie eller socionom är läget annorlunda. Nu handlar allt inte om löner. Det finns många andra skäl till att välja en högre utbildning, det handlar om bildning, det handlar om kärlek till en profession och så vidare. Det handlar om att de flesta akademiker också har fler jobb att välja på på fler olika ställen. Men vi får inte glömma bort att akademikerna är en heterogen grupp och att i dagsläget är den ekonomiska avkastningen på många utbildningar skrämmande låg. Fortfarande har t ex Juseks utbildningsgrupper (som är bland annat samhällsvetare, personalvetare, civilekonomer och jurister) 14 %.

Så. Sverige ska satsa på att vara en kunskapsnation i världsklass. Men det ska vi göra med ärliga grepp och öppna kort. Alla som vill ska ha en möjlighet att läsa vidare, om det handlar om att det är varannan person innan 25 eller var tredje person innan 27 låter jag vara osagt. Men de framtida akademikerna ska inte luras.