lördag, januari 31, 2009

Sveriges Twixdag

Almedalsbloggen har lanserat Sveriges Twixdag, där du enkelt kan följa vad riksdagsledamöter från alla partier har för sig genom att samlat följa deras microbloggar.

torsdag, januari 29, 2009

Mohamed Omar och kartläggningen.

I gårdagens Aktuellt gavs rapporten Hot mot demokrati och värdegrund- en lägesbild från Malmö stort utrymme (resultatet presenterades även igår på SvDs Brännpunkt ). Efter inslaget från bland annat presskonferensen var rapportskrivaren och forskaren Magnus Ranstorp i studion tillsammans med debattören Mohamed Omar.

Det var väl tänkt att bli en intressant debatt om (eventuell) extremism i Malmö, och i Rosengård specifikt, men i stället blev det en häpnadsväckande uppvisning i ... ja allt möjligt.

Det börjar med uttalandet "som en sann demokrat är det helt okej att människor tycker att man inte ska rösta och även berättar det för andra" Detta som en kommentar på rapportens och debattartikelns "Är det okej att plädera för att människor ska isolera sig från demokratiska värden, jämställdhet och samhällsliv – till exempel att inte gå och rösta – samt att trakassera dem som inte efterlever sådana påbud?" .
.... Säga vad man vill men demokrati brukar anses som synonymt med ett styrelseskick med allmänna och fria val av representanter för folket. Jag kan i och med det välja att inte rösta, men det är tusan inte demokratiskt om jag säger åt dig att inte får rösta.

Efter det blir det riktigt otäckt.
Omar säger "Det stora hotet idag är sionisterna. I dag finns det sionister som samlar pengar till den israeliska mordmaskinen som använder pengarna till att bränna barn med kemiska vapen. Det sitter till och med en man i riskdagen, Fredrick Federley, som gett pengar till Israel, han kallar palestinier för hundar. De borde kartläggas för de tillhör eliten i samhället."

Kartläggning. Fräscht Mohamed Omar. Hur ska det göras?
Ska Informationsbyrån startas upp igen kanske?
Eller ska vi sätta fina gula stjärnor på de som stödjer Israels rätt till existens?
Eller varför inte på alla judar?

Ser på Twitter nu att Fredrick gör intervju med Aktuellt, så förmodligen kommer diskussionen fortsätta i kväll.

Don't trust anyone under 30.

Mark Bauerlein vid Emory University i Atlanta har släppt en ny bok med titeln "The Dumbest Generation: How the Digital Age Stupefies Young Americans and Jeopardizes Our Future (Or, Don't Trust Anyone Under 30). Inte helt ovanligt att en äldre person säger att de yngre är en förlorad generation, det har alltid varit bättre förr oavsett vilken tid det pratas om. Marcus Dunberg, krönikör i Metro, skriver om detta igår och pekar på en viktig poäng : Det är bättre att ägna tid åt Facebook OCH läsa en roman jämfört med att vägra ny teknik och uteslutande läsa Nobelpristagare.

Precis som att det är bättre att ägna tid åt Facebook OCH läsa en roman istället för att bara ägna sig åt Facebook. Tycker i alla fall jag. Det var huvudanledningen att jag avstyrde en relation en gång. Jag tyckte att det var något opålitiligt över folk som aldrig läser.

Hursomhelst. Det är ju verkligen en fördom att allt på nätet är ytligt. Det borde vara tydligt med bloggbävningar bland annat. Eller genom att titta på hur mycket tid och research många bloggare lägger ner bakom sina inlägg.

Eller bara som den nyttiga input jag har fått under förmiddagen. Som bekant arbetar jag med välfärdsreformer, där hamnar förstås skolan, friskolor och därmed också religiösa sådana. Jag insåg att här fanns ett stort område jag inte funderat tillräckligt på. Vad är en religiös friskola, hur fungerar det, vad är fördelarna, vad är nackdelarna? På Twitter & Facebook skrev jag statusuppdateringen "Eva funderar över religiösa friskolor" och genast började ett spännande samtal mellan mig, Stina Bengtsson som är informatör på Barnombudsmannen samt Charlie Weimers, ordförande för KDU.

Snacka om att jag fick mer inspiration i mitt arbete. Och jag känner mig inte alls att jag tillhör den dummaste generationen ever.

onsdag, januari 28, 2009

Allmänheten mogen för privatfinanserad välfärd- hänger politiken med?

Thomas Idergard kommer att leda det spännande seminarium som vi anordnar den 10 februari, där Arne Modig, Novus Opinion, presenterar undersökningen som visar att nästan 6 av 10 unga är positiva till privata välfärdsförsäkringar. Moderaternas kommunikationschef Pär Henriksson kommenterar. Och frukost bjuder vi på också!

Läs mer och anmäl dig här.

Varför finns ens uttrycket "för duktig"?

Det är bara att hålla med Johan Ingerö, historien om den för duktiga skolkocken är en enormt bisarr historia.

Våga vara stor och overground.

För ett tag sedan läste jag Carlos Ejemyr Rojas text Missförstådd och hatad av alla i förra numret av Magasinet Neo, där han skriver om hur han och de andra i Gringo-gänget blev mötta med fördomar både från höger och vänster.

Jag tänkte på en sak i artikeln. Carlos skriver "... är att det inom den idologiskt knutna påverkanssektorn är det status att vara liten och underground. Blir du stor och overground ska du piskas."

Herregud vad jag känner igen det!

Att glorifiera liten och underground, och gärna göra sig själv till martyr, är något frekvent förekommande inom organisationssfären, och det inte bara i den ideologiskt knutna delen.

Tidigare var jag företrädare för en organisation med 100 000 medlemmar. Det är jäkligt många medlemmar. Det här betydde ju tyvärr inte att det var 100 000 aktiva medlemmar men ändock, riktigt många personer som gjort ett fritt val och blivit medlem i ett Saco-förbund. När jag blev ordförande bestämde jag mig snabbt för några strategier. Om jag visade upp hur stor och grym organisationen var, så blev vi en stor och grym organisation. Jag betedde mig som en ledare för en inflytelserik organisation, vilket ledde till att jag var ledare för en inflytelserik organisation. Jag vägrade vara ett offer, och försöka få folk att tycka synd om mig och mina medlemmar. Istället fokuserade jag på att föra ut potentialen bland medlemmarna, och att om man inte tog tillvara på den så slösade man något enormt.

Jag säger inte att det är så man måste göra, men det var så vi gjorde (för en ordförande är ju inte själv på båten ska jag ju villigt erkänna). Och jag tycker att det är mycket mer tilltalande än alla dessa organisationer som förminskar sig själva till att endast vara ett funktionshinder/en etnicitet/en religion whatever- och med förminskandet menar jag att man inte framhäver kraften i att man har ett annat perspektiv, bakgrund, kan ge nyttig kunskap, utan istället "ojoj det är så synd om våra medlemmar".

Om man spelar rollen som en inflytelserik organisation och därmed blir inflytelserik kräver förstås att man har ett vettigt innehåll, en substans. Det har många organisationer. Men eftersom mångas självbild är att det är synd om dem och att de inte har någon makt eller påverkan så blir det alldeles för lätt en självuppfyllande profetia.

Hur kan jag säga att det funkade då? Typ saker som att 1- vi sågs i LSU-sammanhang i bland som alldeles för stora och etablerade för att få uttala oss i vissa frågor. Vi och de politiska ungdomsförbunden var de otäcka med makt och resurser typ (stor och overground-förbannelsen). 2- jag rankades som en av Sveriges framtida kvinnliga ledare 3- Vi inbjöds till helt nya arenor och skapade nya nätverk visar på att tanken är så stark.

I tunnelbanan just nu gör Internationella Engelska Gymnasiet reklam med en slogan som jag tror mig minnas är den klassiska "Those who dare- win". Det är inte bara eleverna som ska ta till sig av det här. Det finns väldigt många organisationer i folkrörelse-Sverige som skulle behöva sig en slev av detta tänk.

tisdag, januari 27, 2009

Trygghet på jobbet för Generation Y.

Lite drygt 12 000 respondenter mellan 15-27 år har svarat på Trendbarometern som Studentmedia släppte idag. Det är rätt overraskande läsning, och kanske är det för att jag är i den övre delen av undersökningsgruppen och inte hänger på Hamsterpaj, men jag känner inte igen mig.

Trots en påstådd trend mot ökad individualisering tycker nio av tio att chefen skall bestämma
hälften eller nästan allt på arbetet. Sex av tio unga vill inte bli chefer i framtiden, men ändå är just dåligt ledarskap en större anledning till att ungdomar byter jobb än till exempel dålig lön. Andra viktiga faktorer när unga väljer jobb är att uppnå balans mellan arbete och fritid. Faktorer som höglön placerades först på femte plats bland karriärmålen.


Samtidigt skriver tidningen Chef om vad som kan hjälpa dig att få chefsjobbet, och det är den där typen av grymma egenskaper och erfarenheter som väldigt många unga människor jag genom åren stött på har med sig i bagaget. Ledarutbildningar är åtråvärda, och vi är vana vid att inte vara så uppdelade mellan fritid och arbete för att vårt fritidsintresse är vårt jobb och vice versa. Är det så att jag i mångt och mycket umgås med de 4 av 10 som vill bli chefer och som tycker att jobbet ska utmana? Lönen, nej det stämmer nog, arbetsuppgifterna är ofta viktigare än lönen.

Men frågan är vad man menar med att känna trygghet på jobbet? Vad betyder det egentligen? Att inte bli trakasserad och att man kan lita på att man får sin lön? Att man mår bra och trivs? Eller handlar det om LAS, som kanske är ett av det första sakerna folk tänker på. Svårt att tro det eftersom de som ryker snabbast vid neddragningar är de med kortast anställningstid. Vilka är det? Jo, de mellan 15-27 år förstås. De som hänger på Hamsterpaj.

Mer på samma tema: Stina Hamberg: Trend index, Hanna Hallin: Checklista om du vill bli chef.

Privata vårdförsäkringar- så funkar det.

Precis som förväntat så väckte söndagens artikel rätt mycket diskussion. Domedagsscenarier målas omedelbart upp, den dyraste typen av amerikanska sjukvårdsförsäkringar slängs in i debatten, 80 000,- i självrisk kan ju skrämma vem som helst till hicka.

Men vad är det egentligen vi diskuterar? Det finns redan i dag möjlighet att teckna privata vårdförsäkringar. En snabb genomgång av några av de populäraste formerna visar något helt annat. Om jag tecknar Skandias dyraste privatvårdsförsäkring, Lifeline excellent, kostar det mig 6539,- år. Det är lite drygt 500 ,- i månaden, eller ganska exakt lika mycket som ett Sats Guldkort. Ja, men ett Sats Guldkort använder du ju under året så det blir ju en helt annan sak än att bara betala in något som du hoppas på att inte behöva utnyttja, kanske du nu invänder. Nå, det är ju rätt vedertaget att det är sjukt mycket mer folk som tränar i januari än i säg april. Trots att de flesta har årskort.

Om jag tecknar en Lifeline excellent så får jag allt detta:
• Hälsoundersökning
• Merkostnad vid sjukhusvård
• Reseservice vård utomlands
• Missbruksavvänjning
• Läkemedel
• Vaccinationer
• Vård vid resa utomlands
• Möjlighet att teckna zon
• Second opinion
• Synkontroll
• Psykolog/terapeut, 10 besök per skada
• Hjälp i hemmet efter op
• Vaccinationsrådgivning
• Sjukvårdsrådgivning
• Webbdoktor
• Vårdplanering
• Vårdgaranti
• Läkarvård
• Patientavgifter
• Operation och sjukhusvård
• Eftervård/rehabilitering
• Sjukgymnastik/naprapat/ kiropraktor,
10 besök per skada och år
• Hjälpmedel
• Resor och log

....vilket jag tycker är mycket saker för drygt 500,- i månaden. Om det nu är sånt jag vill prioritera. Dessutom är det ingen självrisk. Inga 80 000,-.

SEB Tryggliv är ett annat populärt försäkringsbolag. Deras dyraste försäkring heter Vårdförsäkring Extra och kostar för mig 4644,-/år eller 387,-/månaden. Jag är medlem i fackförbundet DIK, jag tjänar över 13 000,-/månaden samt är medlem i a-kassan. Det betalar jag 360,- för varje månad. De allra flesta människor har förmodligen inte fått ut så mycket av sitt fackliga medlemskap som jag har gjort (jag har använt ombudsmannarådgivning, gått ett 1-årigt mentorprogram, använt CV-granskning och för att inte glömma varit förtroendevald i två år på heltid) men man betalar det ändå som en extra försäkring för sig själv.

För en Vårdförsäkring Special får man
• Undersökning, diagnostisering, behandling, operation och eftervård.
• Vårdkostnader om du blir sjuk eller råkar ut för ett olycksfall under de
första 45 dagarna av en tillfällig resa utomlands.
• Behandling hos psykolog eller psykoterapeut.
• Behandling hos sjukgymnast, naprapat eller kiropraktor.
• Resor och logi i samband med dagkirurgiska ingrepp och sluten vård.
• Fast belopp vid övernattning i samband med vård.
• Medicinsk rehabilitering.
• Ersättning för avgifter upp till högkostnadsskyddet för läkemedel och offentligt
finansierad vård.
• Hjälpmedel – både för sjukdomens/olycksfallsskadans läkning och vid
funktionsnedsättning.
• Ytterligare läkarbedömning om du ställs inför ett svårt medicinskt ställningstagande.
Second opinion både i Sverige och utomlands – även för familjemedlem.
• Tandvård ingår i försäkring tecknad av privatperson, valbart för företag.
• Hälsoundersökning vart tredje år ingår i försäkring tecknad av privatperson,
valbart för företag.
Kostnader ersätts så länge försäkringen är i kraft och premie betalas. För sjukdomar
och olycksfallsskador som inträffar innan försäkringen upphört ersätts kostnader

Och inte heller här är det någon självrisk.

Det var väl inte så otäckt? Det var väl snarare ganska bra? Inga hiskeliga kostnader, helt klart jämförbart med andra utgifter vi skaffar oss. Och med tanke på att vi som är unga i dag inte kan räkna med att vi när vi blir gamla så kommer äldreomsorgen ta emot oss med en stor varm famn, för att inte tala om pensionen (det ligger väldigt mycket i de reklamer som går på TV nu där unga människor typ gömmer sig under kudden på frågan om de pensionssparar). Vi måste våga diskutera finanseringsbiten, det går inte att stoppa huvudet i sanden och hoppas på att det löser sig utan att vi måste chockhöja skatterna vilket fortfarande drabbar människan.

2006 skulle jag haft drygt 2000,- mindre i lön efter skatt, enligt jobbskatteavdrag.se . Det är märkligt att det sticker så i folks ögon att en del av de pengarna kan gå till att ta hand om mig själv.

Uppdaterad: Kopplat på samma nytänksspår är Johnny Munkhammars artikel på SVT Opinion idag.

Uppdaterad 2: Den 10 februari anordnar vi ett frukostseminarium här på Timbro med titeln Allmänheten mogen för privatfinansierad välfärd- hänger politiken med? där Arne Modig från Novus Opinion och Pär Henriksson från (m) diskuterar undersökningen från SvD-artikeln. Kom och diskutera mer då!

måndag, januari 26, 2009

Kung för en dag, eller åtminstone en helg.

I lördags var jag ute och roade mig i Stockholmsnatten. Ganska snabbt kunde vi konstatera att det är rätt jobbigt att gå ut helgen runt den 25e för det är så enormt mycket människor överallt. Att baren dessutom bara hade en bartender gjorde konstaterandet än klarare. Ingenstans som på krogen blir det så tydligt vad träffsäker Kung för en dag är. Läs Sanna Raymans utmärkta ledare i dagens Svenska Dagbladet om de personliga lågkonjunkturerna och om svenskarnas pizzaindex.

Och jag var förresten också och handlade i helgen. Jag känner helt och hållet igen mig i Sannas beskrivning. Mitt kylskåp var fullständigt tomt och fylldes nu på med bland annat några dyra veggo-produkter. 2009 är året då jag sannerligen ska återuppväcka hushållandet och sparandets dygder.

Och så fortsätter parklekarna att drivas genom skattemedel.

Under morgonens Nyhetsmorgon berättade man att det nu är färdigt vem som kommer driva ett antal parklekar (det vill säga lekplatser) på Söder, i Vasastan med mera. Vinnarna var Unga Örnar. Rent idémässigt tycker jag att det är bra att ideella organisationer gör olika vettiga saker på det här viset. Å andra sidan ogillar jag hur man i tv-reportaget pratade om att det var så mycket bättre med att Unga Örnar skulle driva parklekarna istället för ett (otäckt) företag med vinstintresse. Så fort någon kan tjäna pengar på något så blir det Krösus Sork-stämning på det hela.

Unga Örnar hade också varit mycket kritiska till att man ville privatisera parklekarna förrut, men nu såg man möjligheterna med det. Det är bara att hoppas att det inte är rena rekryteringsmöjligheter man ser, lite som med Kooperativa Gymnasiet som jag känner mig nyfiken på att titta på mer.

Ingenting är ju som bekant gratis. Unga Örnar, som har schyssta idéer kring dessa parklekar och förhoppningsvis inte kommer kräva ett medlemsskap i (s) för att man ska låta sina barn leka där, fick förra året 3.8 miljoner pengar i statsbidrag.

Som en klok kollega sa "Vi privatiserar alltså för att låta skattepengar fortsätta finansera det hela".

söndag, januari 25, 2009

Idégrupper,luncher och lite annat.

Vecka 5 is on is way och med det kommer bland annat Saco Studentråds idégruppers sammankallande ha sitt första möte. Så har du idéer och tankar kring kopplingar högskola och arbetsmarknad-helt fritt- hör av dig till mig eftersom det är de frågorna jag ansvarar för.

Dessutom kommer vi ha personalkonferens på Timbro där vi till exempel ska till min gamla praktikplats Moderna Museet. Jag ska träffa Ludvig Larsson från Sveriges Ingenjörer, och riksdagsledamoten Anna König-Jerlmyr.

Nu ska jag fortsätta titta på briljanta Mia och Klara.

För ett extra plus i kanten

I dagens Svenska Dagbladet (men inte på webben?) intervjuas min chef Thomas Idergard om en undersökning vi gjort med hjälp av Novus Opinion där det framkommer att nästan 6 av 10 unga människor är positiva till privata välfärdsförsäkringar. Mycket intressant resultat! Läs mer här.

Uppdaterad: Här är artikeln i Svenskan.

lördag, januari 24, 2009

Robert Burns 250 år eller det ovanligt smöriga inlägget.

I morgon kan vi fira Robert Burns 250 års dag. Den tuffa, liberala, poeten som inspirerat många människor och vars poesi är världskänd, har en egen helgdag i hemlandet Skottland.

Vad han skrivit? Ja, vad sägs om Auld Lang Syne eller Min älskling du är som en ros? Ja, fast så hette den förstås inte i orginal. Grejen med Burns var att han skrev på skottsk dialekt vilket var oerhört provokativt då det begav sig. Jag börjar lära mig mer och mer om Skottland och den där stolta rebellismen lever i mångt och mycket kvar. Jag gillar det. Och jag är galet partisk i frågan eftersom mannen i mitt liv kommer därifrån.

O MY Luve 's like a red, red rose
That 's newly sprung in June:
O my Luve 's like the melodie
That's sweetly play'd in tune!
As fair art thou, my bonnie lass,
So deep in luve am I:
And I will luve thee still, my dear,
Till a' the seas gang dry:

Billy pratar Twitter på Moderata studenters årsmöte.


Själv blev jag av mötesordförande Oskar Öholm introducerad som "..så vill jag att vi med en varm applåd välkomnar Eva Westerberg, före detta ordförande i Saco Studentråd och numera medarbetare på Timbro in i lokalen"
Folk borde applådera mer bara av att man gör entré.

Titta, hon har ju lugg!



Ett alldeles onödigt inlägg om hur drömmar går i uppfyllelse.

Vet ni att det finns en sak längre tillbaka- inte jättelångt tillbaka- i bloggen som jag önskade mig som har gått i uppfyllelse?

Det bubblar av lust att berätta mer men det tänker jag inte göra.

Ett pinsamt failure?

MUFs internationellt ansvarige Rola Brentlin bråkar på CUFs ordförande Magnus Andersson. Oavsett vad någon sagt hit eller dit eller vem som egentligen är mest mediekåt så tycker jag att det är anmärkningsvärt hur "jobba på Timbro" tycks vara ett pinsamt failure i karriären enligt Rola. Jag vet inte om jag övertolkar men jag tycker nästan tonen blir "Magnus vill till riksdagen, den banan han har valt kommer dock inte ta honom längre än till arbetsförmedlingen". *

Och for the record så vet jag att Magnus aldrig är varken feg eller pinsamt mediekåt.

*Jag tycker att det var jättesvårt att komma på vad jag skulle skriva här, för varför ska jag säga att ett jobb är bättre än ett annat jobb. Jag menar, jag skulle inte vilja jobba med slamsugning men jag är ju grymt tacksam över att någon gör det- annars skulle det ju inte funka. Och då finns det ingen anledning här i världen att raljera och säga att det ena är finare än det andra. Jag valde arbetsförmedlingen som något mer neutralt och som en symbol över att alla jobb är bättre än inget jobb.

fredag, januari 23, 2009

Från bilfabrik till utbildningsfabrik.

Men när det gäller den akademiska utbildningens roll i krispolitiken är det viktigt att inte glömma varför universitet och högskolor en gång i tiden startades. Högskolan är ingen Ams-åtgärd. Den kan utnyttjas i konjunkturpolitiken men dess syfte är inte konjunkturpolitiskt. Högskolans syfte är långsiktigt. Dess huvuduppgift är att förmedla kunskap och generera ny kunskap som kan hjälpa oss nu och långt in i framtiden, oavsett konjunkturväxlingar. Det är alltså bara på villkor att den akademiska kvaliteten och integriteten kan garanteras som högskolan kan användas i hanteringen av en akut kris.

Uppsagda Volvoarbetare är välkomna till högskolan, men inte till improviserade snabbkurser utan till en gedigen akademisk miljö som tillämpar samma kvalitetskrav gentemot denna sökandegrupp som gentemot andra. De ska inte flytta från ett löpande band på en bilfabrik till ett löpande band på en utbildningsfabrik. De ska möta en fri akademi som upprätthåller sina principer.

Dagens DN Debatt signerat Lars Leijonborg är både klok och retoriskt snygg. Andan är lite lik min poäng här. Och varken i det blogginlägget eller i Leijonborgs artikel så står det, direkt eller indirekt, att det bara är "jag och mina högerkompisar" som ska få möjligheten att studera.

Tilläggas bör dock att jag tycker att det är ett minus att lösningen på högskolans kvalitetsproblem ska vara att införa utbildningsavgifter.

Kvoterad föräldraförsäkring eller en egen hemmafru?

Jag kan inte låta bli, och detta trots att jag är fullständigt medveten om löneskillnader mellan kvinnor och män och även fullständigt medveten om att kvinnor tar det största ansvaret för barn och hem, att bli överraskad. Det tycks i många debatter som att om man förespråkar en kvoterad föräldraförsäkring så har man det bästa målet men en sämre väg dit och om man är emot den kvoterade försäkringen och menar att föräldrarna själva ska bestämma så menar man att det är mamman som ska vara hemma bara.

Ok, det var raljant sagt. Men som till exempel i denna artikel i SvD: Det finns dock en del som hyllar förslaget (om kvoterad föräldraförsäkring, min anm) också. Främst verkar det handla om personer som själva upplevt pappaledigheten som något väldigt positivt.

Var är familjerna, eller de starka rösterna, där man är emot en kvoterad föräldraförsäkring för att vi vill bestämma själva att pappan ska vara hemma större delen av tiden? Är det verkligen SÅ illa att man måste ha en lagstiftning för att några familjer överhuvudtaget ska se det positiva i att män är hemma med sina barn? Eller är det så många mammor som liksom gamaktigt håller sig fast vid varje möjlighet att vara den som är hemma med barnet och därmed låser ute pappan?

Jag vet inte, för jag har inte funderat på det ett tag. Jag har inga barn själv och jag förstår att det kan påverka mycket i en relation (för det säger socialdepartementet ) men är det verkligen SÅ konstigt att jag själv önskar mig en hemmapappa vid eventuella barn, eller som jag sa i LO-tidningen "Alla framgångsrika personer skulle väl behöva en egen hemmafru".

torsdag, januari 22, 2009

Nu ska vi curla föräldrarna också.

Det var någon gång i höstas som jag låg i soffan och slötittade på tv. Varenda reklam för kommande program handlade om coachande för din ekonomi, för din hund, för din mathållning, för ditt förhållande, för ditt liv. Jag fick ett utbrott och sa till min dåvarande kombo Maria att det var då tusan vad folk inte kan göra något själv längre.

Men visst, finns behovet så finns det en marknad och jag behöver inte titta på det på tv om jag inte vill. MEN att staten nu ska curla genom att bland annat de blivande föräldrarna på MVC också får stöd att förbereda sig på de förändringar i parrelationen som ett nytt barn kan medföra tycker jag bara är tokigt. Det kan knappast vara det som skattepengarna ska gå till.

Socialdepartementets pressmeddelande ser du här.

Märks det att great minds think alike förresten?

Blir lönen högre?

Under förmiddagen lyssnade jag på en presentation av Linda Holmlund och Håkan Regners pågående studie kring om det lönar sig att byta högskola. Det vill säga- blir lönen högre om jag byter lärosäte?

Jag började plugga 2001 på Karlstads Universitet, 2002 bytte jag till Högskolan i Gävle. På HiG var snacket rätt utbrett bland oss studenter att om vi läste sista terminen på Uppsala Universitet skulle vi stärka våra aktier på arbetsmarknaden, lättare få jobb och dessutom kanske bättre lön. Så i en kombinerad påverkan av detta, samt en stor brist på arbetslivsanknytning på Kultur- och kommunikationsprogrammet sökte jag mig hösten 2004 till Uppsala. Efter 47 poäng på museologiutbildningen fick jag erbjudande om ett vikariat som ABM-pedagog och tvekade inte en sekund att ta det jobbet. Förra året bestämde jag mig för att jag skulle ta ut min examen och att jag då inte skulle göra det från Uppsala ändå, utan från Gävle.

Studien visar att det är mest kvinnor (check!), utan barn (check), inom samhällsvetenskapliga utbildningar (typ), med höga betyg från gymnasiet (nja). som i snitt tar 160 poäng (tror jag har 177 poäng), som tar ut examen (check) som har föräldrar med högre utbildning (nej) som byter högskola. Och mönstret är också att dessa personer får lägre lön än de som inte byter högskola.

Man testade att dela in de svenska lärosätena i tre kategorier där Uppsala Universitet är kategori 1 och Högskolan i Gävle kategori 3. Om man som mig gör ett byte från kategori 3 till kategori 1 så blir min ingångslön i snitt -7,7 % jämfört med om jag stannat på HiG. Det finns alltså inte detta samband som alla tror. Åtminstone inte i början. För efter några år minskar skillnaden mellan gruppen bytare (och det oavsett vad du bytt från eller till) och icke-bytare. Man har tittat fram till 2005 så vi vet inte vad som händer sedan. Kanske den i snitt längre utbildningstiden (160 poäng i stället för i snitt 127 poäng för icke-bytare) betalar sig efter några år och kanske att bytarna passerar icke-bytarna i löneutveckling.

Rapporten kommer att presenteras i sin helhet under våren. Kommer bli sjukt spännande att läsa den.

onsdag, januari 21, 2009

Det ständiga s-receptet.

Det går bra nu, sa Carl-Henric Svanberg och presenterade kvartalsrapporten för Ericsson med en vinst på 3,9 miljarder. Men som bekant så är det finanskris i världen och enligt Ericssons analyser så har den inte slagit till med full kraft ännu. För att kunna hantera detta behövs det åtstramningar på 10 miljarder samt en nedskärning av 5000 personer varav 1000 personer i Sverige. Det är förstås ytterst beklagligt för de drabbade personerna, men rimligt tänkt utifrån företagets perspektiv som måste stå pall krisen.

Socialdemokraterna gör dock som de alltid försöker göra när det blir arbetslöshet. De skriker UTBILDNING! och glömmer påpassligt nog att det inte var en bra arbetsmarknadsåtgärd förrut och inte är en särskilt bra lösning nu heller.

Så här. Om du inte har en högre utbildning och vill ha det, tänker dig att framtiden för dig är i en bransch där du vinner på att ha det, då är det väldigt bra att börja plugga nu. Rid ut lågkonjunkturen och när du kommer ut med en fräsch examen (av hög kvalitet!) så ser arbetsmarknaden bättre ut. Men alla vill ju inte bli akademiker. Det finns jäkligt mycket annan bra kompetens som allt för ofta glöms bort, och det tyvärr allt för ofta av dem som säger sig företräda arbetarna. Metta Fjelkner skriver en väldigt bra debattartikel i dag om att nya gymnasiet borde satsa på eliten.

Sverige får inte fastna i fällan att återigen bara se kvantitativa lösningar där högre utbildning (eller spetskompetenslyft) blir en fin lösning på att frisera siffror.

S kritiserar regeringen för deras passivitet. Om man menar att man saknar mörkade siffror och menlösa kurser så är det ingen aktivitet jag vill ha.

Apropå äktenskap.

Det är bara att brista ut i hurra!

Och läs gärna den här texten flera gånger, för det är så bra: Utgångspunkten är alla människors lika värde och likhet inför lagen. Det innebär att ingen ska behandlas annorlunda på grund av sexuell läggning eller könstillhörighet. Vi vill därför att två personer av samma kön, på samma vis som en man och en kvinna, ska ges möjlighet att manifestera sin kärlek och avsikt att leva i livslång trohet till varandra genom att ingå äktenskap.

Läs mer i SvD, DN, hos Annie och på en knuff nära dig.

Och självklart bor de i New York också.

Om jag skulle ha en liten serie av "par jag vill vara" så skulle Nina & Nathan ligga väldigt bra till att toppa den.

tisdag, januari 20, 2009

Grattis TCO

Mycket kan jag säga om TCO men man får verkligen gratulera dem till det väldigt lyckade kampanjarbetet bakom ordet livspusslet. För ja, det är TCO som såg till att detta ord och denna beskrivning av ett problem som många känner igen sig i blev en del av den svenska politiken. Inte bara det, en del av det svenska vardagsspråket helt enkelt.

Nu ser jag på TV4 Nyheterna att Lukas Moodyssons nya fílm Mammut, med bland annat Michelle Williams, handlar- jag citerar- om livspusslet. Internationella filmer som beskrivs med ett ord som kommer ifrån TCO.

Det är onekligen imponerande.

Is there something more to add?

Det är så många andra som har så mycket mer och smart att säga om Obama att jag faktiskt inte har något mer att tillägga (det kan bli så när ens kollega Billy McCormac var experten i Godmorgon Sverige i morse, och Sofia Nerbrand som sitter några rum bort från mig är experten i morgon bitti).

Men jag tittade på installationen, tillsammans med några andra ur Timbros generationsnätverk, vi kommenterade och vi skrattade åt det lite av en här-kommer-den-och-den-klädd-i-det-senaste-från-Oscar de la Renta-approach Claes Elfsberg hade och vi satt rätt berörda under själva eden och talet.

Rekommenderar, liksom Christoffer, ett besök på den nya snygga webbplatsen för Vita Huset.

Eva-humor

Mikaela är obetalbart rolig:

DN:s korsord: I par med Eva
Jag skriver: Efva
Rätt ord: Adam

måndag, januari 19, 2009

Värsta grymma kandidaterna.

Fotograf: Jakop Dalunde

Jag blir alldeles rörd och pepp när jag såg och hörde dessa personer idag. Fem grymma unga tjejer som alla har riktigt bra placeringar på sina partiers respektive listor till EP-valet.

Vi har Hanna Löfvist, Almedalsbloggskollega och på andra plats på vänsterpartiets lista. Vi har Zaida Catalan som är på femte plats på miljöpartiets valberednings lista, Marie Wickberg, centerpartiets grymma fjärdeplatsare, Amelia Andersdotter som är på en hedrande andraplats på Piratpartiets lista och som jag i höstas gick samma EU-utbildning som samt KDs toppnamn Ella Bohlin.

Helt enkelt så här: oavsett om du är vänsterpartist, miljöpartist, piratpartist, centerpartist eller kristdemokrat så visade denna kvintett att det finns så jäkla bra kandidater att rösta på. Om nu någon tvekade.

Jag vet vad som händer den 7 juni, vet du?

Jag konstaterade som hastigast samtidigt som jag slängde i mig frukost i morse att Hanna Hallin tillsammans med Björn Kjellström från Europaparlamentets informationskontor skrev på DN Debatt idag om den stora okunskapen kring Europaparlamentsvalet där 2 av 3 svenskar inte vet om att det är ett val den 7 juni .

Skrämmande siffror! Det är knappast någon hemlighet för den som känner eller följer mig att jag är en stor Europavän och någon som är i högsta grad pro EUsamarbetet - även om det inte betyder att jag tycker att allt som EU gör är så himla toppen. Men genom ett starkare Europa har vi fått så många möjligheter. Saker som att vi åttiotalister (för att inte tala om nittiotalisterna) tar det gärna som självklart att vi kan resa överallt och att vi dessutom kan göra det billigt (600,- t or inkl skatt betalar jag för att hälsa på min pojkvän i Skottland om någon vecka. Det är billigare än en tågbiljett från Söderhamn till Stockholm i de flesta fall), rörlig arbetsmarknad, mer jämförbara utbildningar. Det är så himla bra!

Därför ska jag förstås gå på LSUs kick-off av Rösta 7 juni ikväll, för jag tycker att det är superviktigt att det är rätt personer som företräder Sverige i denna centrala instans som Europaparlamentet utgör. Dessutom, medan jag fortfarande kan hävda någon slags ung aura kring min egen person, supportar jag förstås unga kandidater. För att citera min Almedalsbloggkollega Zaida Catalan som idag skriver på Newsmill om EP-valet: Bilden av Europaparlamentet som den sista avlastningsorten för obekväma gamla rävar för riksdagspartierna är utbredd och etablerad.

Och så ska det ju inte vara.

Läs Jonas Morian för mer länkar och mer tankar kring EP-valet.

Nya www.timbro.se


Ny webbplats för Timbro finns nu uppe. Klicka på bilden för att besöka!

söndag, januari 18, 2009

Hur frierier blev en könsrollsfråga

I ett samtal för ett tag sedan fyra tjejer emellan var vi tre stycken som menade att vi ville bli friade till. Den fjärde tyckte att vi hade fastnat i könsrollernas förtryck. Det tyckte inte vi andra.

Jag menar att även om jag vore lesbisk skulle jag vilja bli friad till. Det handlar inte om könsroller för mig, det handlar nog mer om att jag är så egocentrerad. Helt enkelt.

Veckans to-do

Nu börjar jag känna igen min kalender igen.

Den kommande veckan har jag lunchmöten varje dag, bland annat med Stina Hamberg, Christian Ekström och Jonas Morian, och kvällsaktiviteter varje dag, bland annat kick-off av Rösta 7 juni i morgon, Sjätte generationenträff med Signhild Arnegård-Hansen, Fusionsfest med Naturvetarna (sammanslagning av Agrifack och Naturvetareförbundet) med mera.

Jag riskerar inte att känna mig undersysselsatt och uttråkad alltså.

Det bidde inget ljus.

Ja, så upp i ottan för att tillsammans med 6 stycken av tjejkompisarna gå på Iglo ljuscafé. Och vad händer? Hela jäkla Hornstull får strömavbrott.Strömavbrott! Det förtar lite av idéen med ett ljuscafé så att säga.

I stället gick vi på jazzbrunch på Mosebacke, och därefter promenerade jag, Carin och Nina på vackra vägar runt om på Söder. Väldigt gott och väldigt trevligt men eftersom Stockholm i dag är kompakt grått saknas den där ljuskicken jag så väl behövde.

lördag, januari 17, 2009

Nejmen vilken chock, jag låter som en moderat!

En underhållande sida är Bloggparti där man kan se hur man skriver, och hur detta matchar med partimedlemmar från alla partier. Jag är överlägset moderat i mitt språk, men sedan blir det intressant för till resten av allianspartierna blir det ett litet glapp som fylls av både mp, s och v.

Jag uttrycker mig alltså mer som en vänsterpartist än som en folkpartist.

fredag, januari 16, 2009

Den gömda rapporten.

Det här är verkligen intressant. Jag gick omedelbart in och beställde rapporten.

torsdag, januari 15, 2009

Present från Saco


En akvarell av undertecknad.

Kanske den roligaste avtackningsfest man kan ha!


Abba Singstar med Maria och Mikaela mfl

Apoteksmonopolet.

Jag läser det här och blir arg.

Jag tänker på den farmacevt som jag träffade på en skyddsombudsutbildning som berättade hur det kändes att bara ha en möjlig arbetsgivare. Jag tänker på de farmcevter jag träffade på en starta-eget-kurs vars ögon bara lyste av ren glädje när de förra året pratade om att de förhoppningsvis snart skulle få chansen att driva egna apotek. Och på vilken bra idé det är att starta Farmacevtföretagarna a la Ica.

Men varför ändra saker till det bättre liksom?

Topp 25 minsann.

Tidningen Foreign Policy rankar Timbro till en av Västeuropas bästa think-tank, där vi hamnar på en hedrande 25e plats. Hela undersökningen finns här.

Nu får det vara nog!

Av naturliga skäl så har jag de senaste åren, och så fortfarande, skrivit om partipolitiken. Ni vet Göran Persson (s) menar att... eller Fredrik Reinfeldt (m) sa att ...

Från och med i dag vill TT att vi i stället ska skriva på det här sättet som Torbjörn Nilsson på Focus så smart illustrerar. Det blir ju inte bra alls.

Gå med i den av Stina Morian uppstartade motståndsrörelsen på Facebook.

Dagens grattis: Christoffer Järkeborn!

Min goda vän Christoffer är på sjätte plats på moderaternas lista till EP-valet. Stort grattis!

När jag ändå är inne på namnet Christofer så vill jag också gratulera Fjellner till tredjeplatsen.

Spetsutbildningar, hurra!

Jag blev uppriktigt glad av dagens artikel om vilka utbildningar som blir spetsutbildningar (och om DN slutar kalla det för "elitutbildning" så kanske det inte blir namnet i folkmun heller?). Vilken härlig glädje inför kunskap både eleverna och lärarna hade. Skolan behöver ge utmaningar som gör att det blir både kul och utvecklande att lära.

Mitt egna personliga exempel: I lågstadiet fanns det övningsböcker som hette Äppel, Päppel, Pirum och Parum. Jag fick börja direkt på Pirum och Parum då min syster, som sedemera också blev lärare, hade övat läsning och skrivande med mig från att jag var 4 år. När de var gjorda fanns det någon mer bok anpassad för 4e klass och sedan inget mer. Min uppgift var då att typ inte göra något alls, eller läsa lite i en bok, medan de andra höll på med uppgifter. För mer spets än så kunde det ju inte bli förstås. Det var riktigt trist!

Noterar att ett av gymnasierna som får spetsutbildning, i humanistiska ämnen, är Vasaskolan i Gävle. Där hade jag mitt individuella val under gymnasiet, i drama. Trevlig skola det där.

onsdag, januari 14, 2009

Stötdämpande

Det var ju ett till spännande seminarium i dag, om hur Sverige ska bli mer stöttåligt. I panelen fanns Annie Johansson, Jens Spendrup och Dick Kling och det blev en bra diskussion om både entreprenörskap, pizza (läs mer om det här) och banker.

Uppdatering
I dagens SvD skriver Sanna Rayman om just detta seminarium.

Artister, verkligen?

På Nöjesextra.se kan man under rubriken Artister, Nyheter läsa om min och Magnus Anderssons Hälsingefest på lördag.

Jag vet inte vem som är artisten av oss dock.
Skulle tippa på... ingen?? Hysteriskt kul!

Mindre kul är den före dettingsstämpel Nöjesextra sätter på mig: "tidigare ungdomsordföranden i Saco". Åh, jag har så mycket att komma med i framtiden också. Jag lovar!

Uppdaterad
Genom en liten utmaning av Maria Wetterstrands språkrörssekreterare Anders Wallner har det här blivit ett vad. Vinner Alliansen valet 2010 kommer Andersson/Westerberg sjunga duett.

Mediemakt och sanningen om Gömda.

Magasinets Neo spännande seminarium om Gömda finns nu som film här.

Helt klart sevärt, för det var en intressant diskussion där Tv4-reportrar debatterade vilt med Lena Mellin på Aftonbladet, där Sydsvenskans Andreas Ekström dels uppmanade att när var och en är sin egen publicist bör också var och en ta sitt egna publicistiska ansvar, dels sa dessa bevingade ord: Kan man skriva en bok Pearl Harbour och ändra flygplanstyper, vad folk åt för mat och gradbeteckningar? Ja, det kan man. Men kan man skriva en bok om Pearl Harbour där japanerna inte anfaller?

...och väldigt mycket mer.

En sak som jag i slutet började fundera på men inte riktigt hann med att fråga handlade om gårdagens DN Debatt. Det pratas både i DN Debattaren och på seminarium om att Gömda är en del av Marklunds politiska projekt- vilket Marklund också själv säger i sin artikel på Newsmill. Hur kan det vara så uppenbart bara vissa misshandlade kvinnor som ska försvaras i detta politiska projekt. Ibland så har någon sonat sitt brott snabbt, och ibland så ska det bedrivas jakt i flera decennier. Jag undrar om dagens debattörer i seminariet tycker att Marklund har någon som helst legitmitet i frågorna längre?

Mycket välbesökt Neoseminarium om Gömda



tisdag, januari 13, 2009

Dreams of the streets in the United States

Efter gårdagens samtal om New York, där jag återväckte min dröm om Moma (nog för att jag nämnde den i en intervju i Metro för någon månad sedan, men då kändes det inte så här i hjärtat) har jag stärkt mina drömmar om "staterna".

Därför var det faktiskt lite extra coolt när jag plötsligt upptäcker att en follower på Twitter är kongressmannen Jim Jordan. Rent spontant har vi inte mycket gemensamt (pro-life är ett rött skynke för mig, så är det bara), men det är ju inte det som är poängen.

Det coola är att plötsligt finns amerikanska politiker i mitt nätverk. Heja Twitter.

Uppdaterad
Någon timme senare har jag även Karl Rove som follower, ja George Bush-rådgivaren. Sittandes sjuk i soffan i min pojkväns slitna t-shirt är jag alltså ett snabbmeddelande ifrån internationella storstjärnor. Jag gillar det.

Att ranka eller inte ranka.

I dagens DN (endast i papperstidningen dock) kommenterar Lars Leijonborg gårdagens artikel och diskussion kring det skrala antalet undervisningstimmar som studenterna inom humaniora och samhällsvetenskap har. Leijonborg fortsätter hålla på linjen att genom att ranka utbildningarna så kommer kvaiteten att stärkas. Det är också den linje jag tycker att han ska hålla. Vi måste våga definiera kvalitet, och vi måste också våga mäta den. Rankingen kan ge schyssta incitatment för högskolorna att satsa på kvalitet, typ undervisningstimmar, och rankingen ger också studenterna riktigt viktig konsumentupplysning.

Jag håller fortfarande helt och fullt med rapporten Utbildad eller inbillad? där Saco Studentråd listar de kvalitetsaspekter som man anser vara mest centrala, och varför de är viktiga. Jag hoppas att regeringen kommer genomföra förslaget.

TCO är dock emot. Lite oklart varför.

måndag, januari 12, 2009

Claes de Faire

Är det inte dags att du ger ett livstecken i från dig, och börjar hålla kontakten?

Läs här

Kvittra mera.

Twitter får ordentligt fäste i Sverige, skriver bloggen Nätkoll. Och det stämmer verkligen. För dig som fortfarande inte förstår detta kvittrande rekommenderas Markmedias Twitterskola för journalister och andra.

Det händer saker varje dag med det svenska användadet av Twitter, och för er som har något ni vill säga till omvärlden, och som också vill lyssna och prata med andra människor, är det en riktigt guldkanal.

Och sen då?

Om ni undrar hur mina framtidsplaner ser ut, för sådana har man ju även om man precis vänt blad i boken om sitt liv, så kanske följande statusuppdatering ger er en hint i rätt riktning:


Pangbrud.

Julia Skott, som jag lärde känna när vi gick i gymnasiet och hennes bästa kompis var tillsammans med en kille som var kompis med min pojkvän och så vidare, kan ha Sveriges bästa tagline på sin blogg.

Julia Skott- pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Jag är mäkta avundsjuk!

Ibland undrar man.

Jag vet inte om det beror på sjukdomen eller om jag har ändrat personlighet helt och hållet det senaste dagarna. Vi låter det vara osagt än så länge så får det utvärderas när jag är frisk igen. Men oavsett vad så börjar jag gråta av lycka i går kväll. Visst att jag blivit lite gråtmild typ av något tal eller så någon gång, men knappast nivån åh-herregud-jag-måste-snyta-mig. Men jo då.

Varför?
För att jag insåg att jag för första gången träffat en människa som jag känt att jag vill leva med i resten av mitt liv med. Och det avslutade jag också min och Es MSN-konversation med att berätta. Och hans respons på det var så fin att jag började gråta.

Jösses, snart så fryser väl även helvetet till is, eller hur det nu är man brukar säga när något helt oväntat och tidigare otänkbart händer.

Vet ni att det REDAN är vecka 3???

Jag hoppas på att kunna vara på benen i morgon igen. En dag hemma med medicin och glass borde göra susen, eller hur?

Veckan innehåller dessutom bland annat två spännande seminarier- Så skapar vi ett stöttåligare Sverige samt Mediemakt (apropå det så har ju Liza Marklund nu äntigen uttalat sig i Newsmill om hela Gömdahistorien, Jag tror knappast att det tar slut där, den här diskussionen). Jag ska också på avtackning på Saco, ska bli superkul att träffa gamla kollegorna igen! Ni hör, här kan man ju inte hålla på att vara sjuk.

Sedan ska jag öva på att säga "cyckler, prater och simmer" och "men guuuu huräremäre". What's that? Det där är hälsingemål, och det ska dammas av inför lördagens lilla bjudning med hälsingetema. Jag är lite dålig på det så jag får väl ägna denna sjuka dag åt att få till det.

När tiden är knapp.

Det som heter heltidsstudier kan i själva verket handla om någon timmes lärarledd tid i veckan. Resten är de mindre ekonomskt resurskrävande självstudierna. Skillnaderna mellan olika fakulteter är stor, men för många humanister och samhällsvetare består vardagen av så få lektioner. Det här är något som DN i dag skriver om, och bland annat intervjuar man Stina Hamberg, min efterträdare i Saco Studentråd, om problemen som riskerar att uppstå av den knappa tiden.

Undervisningstiden är ett kvalitetsmått, och förhoppningsvis kan det också användas som en konkurrensfördel från högskolorna. Lite "hey, vi gör er faktiskt schysst undervisning som ni har nytta av i framtiden" skadar knappast.

söndag, januari 11, 2009

Åh så pinsamt det blev.

Genom Sanna Raymans blogg hittar jag bloggstaffeten om skämslåtar. En utmärkt sysselsättning för en halsfluss-sjuk tjej en söndag eftermiddag. Precis som Sanna skriver så är det lite svårt att hitta de låtar som man verkligen skäms över för det är så lätt att gömma sig bakom ironi. Men efter lite funderingar kommer här ett försök med mina 5 låtar att skämmas över:

Stockholm-Orup

Hade svårt att välja vilken Oruplåt jag skulle välja, för det finns ett antal som jag på ett pinsamt sätt tycker är riktigt bra. Just de där lugna låtarna.. mmmmm. Men Stockholm hade en musikvideo på Youtube så den får bli symbolen för skämslåtar hos Orup.

Deep- East 17


Nej det finns inget ironiskt alls över detta. Jag tycker fortfarande att East 17 är jättebra och jag kan texten till Deep utantill.

The power of love- Frankie goes to Hollywood


Alldeles alldeles för mycket. Precis som en powerballad ska vara.


All the things she said- T.a.t.u.


Ja, de var konstruerade och jobbiga och för mycket. Men damn it vad den här låten rockar!

Saturday night-Whigfield


Kanske världens mest upprepande låt. Men vad glad jag blir av den! Omöjligt att stå still.

lördag, januari 10, 2009

Från förra årets sista dag.



Har inte haft några bilder från nyårspartajet alls. Men nu har Selma lagt upp lite på FB och jag delger er därmed också en alldeles riktig bild på underbara E. Bara för att jag känner mig lite frikostig så här på lördagen.

fredag, januari 09, 2009

Nya snygga visitkort



Sanningen om Gömda?

Alltså. Har ni följt debatten kring Gömda? Det är en riktigt snurrig historia, nästan värd en roman i sig. En svensk författardrottning, Liza Marklund, som gjorde stor succé med den sanna historien Gömda. Eller sanna? Vad vet man om det? Enligt författaren Monica Antonsson är det massa påhitt, något som hon också menar sig bevisa i boken Mia-Sanningen om Gömda. (Jag har inte läst den själv så jag får ju gå på hörsägen i det här fallet).

Och så kan det ju vara. Men för att sätta ytterligare en knorr på det hela så bestämde sig en Tv4 journalist, Annika Widebeck, för att nysta vidare i historien. Och på punkt efter punkt så är det som lanseras som sanning i Gömda punkterat. Inslaget stoppades först. Av nyhetschefen som av en händelse också är god vän med Liza Marklund. Intressant.

En massa artiklar har skrivits i ämnet. Och på onsdag anordnar Magasinet Neo ett lunchseminarium om mediamakt. Monica Antonsson deltar bland annat, och Liza Marklund och Tv4 har blivit inbjudna. Kan bli enormt spännande.

Kalla krigets återkomst?

Så här i vintertid har ett gaskrig upptrappats mellan Ryssland och EU. Det europeiska beroendet av rysk gas är stort, och därför riskerar ständigt reaktionerna på Rysslands agerande bli allt för tama. Riksdagsledamoten Mats Johansson har just släppt en bok på temat, Det nya kalla kriget. Rapport har ett inslag om det och på Timbro anordnas det den 22 januari ett seminarium med namn Nytt kallt krig- var går Ryssland?

torsdag, januari 08, 2009

Klimatalarmism

Om du har lite tid över rekommenderar jag verkligen att läsa uppropet från 20 stycken toppforskare om hur koldioxiden inte påverkar klimatet, och om hur forskarvärlden inte är enig kring klimatförändringarna.

Första bloggdissidenten

Lennart Eriksson, moderat Israelvän, fick sparken från sitt arbete på Migrationsverket för sitt bloggande. Riktigt riktigt illa, förstås.

Men att kalla Eriksson för Sveriges första bloggdissident är att ta i. Jag vet inte heller om det är den andra. Men 2007 fick bloggaren Henrik Mellström ingen förlängning på sitt vikariat på grund av sitt bloggande om löner och stressiga arbetsförhållanden inom vården.

Det kan ju knappast ha kommit som en chock för landstinget att sjuksköterskor är riktigt underbetalda akademiker?

Microbloggandets intåg på allvar

Som ni kanske noterat i den högra spalten här på bloggen så har jag blivit en frekvent Twitteranvändare. En så kallad microblogg (eller statusuppdaterare eftersom den är kopplad även till Facebook) som snabbt skapar ett beroende. Genom samtal med Billy McCormac under Timbros julavslutning förstod jag att det här kunde vara något. Och det var det. Twitter blev en snackis under julledigheten och igår- då många var tillbaka på sina arbeten antar jag- blev det en riktig boom med nya användare.

Magnus Ljungqvist bloggar om early adopters och hur de som är snabba att hoppa på trender på nätet också får ett politiskt försteg. Att tidigt bli van vid nätverk och se potential i olika verktyg var sånt som gjorde Obama-kampanjen så framgångsrik, det har vi lärt oss nu. Men fortfarande tycks allt för många politiska partier inte se vikten av att våga släppa ordet fritt. All heder till Centerpartiet och Miljöpartiet som båda är snabba på att leka med kommunikation genom Twitter (eller framförallt CUF och Grön Ungdom ska jag väl säga).

För övrigt, det är inte bara Twitteranvändandet som ökade den 7 januari. Även antalet Facebookanvändare online steg radikalt efter julen. Och så undrar folk om FB verkligen är ett arbetsverktyg?

onsdag, januari 07, 2009

Egen-tid

Ibland när man intensivt umgåtts med andra människor i många dagar längtar man efter egen-tid.

Det var kul kanske i 10 minuter.
Nu saknar jag istället E så mycket som man bara kan sakna någon istället.

Skokultur

Som kanske bekant är så är det i typ resten av världen vanligt att gå in med skorna på. Så även i Storbritannien. Hur hanterar man detta?

Eva: Inte för att det spelar så stor roll MEN... den svenska kulturen är att vi tar av oss skorna när vi går in.

Med ett leende tog E av sig skorna på en gång. Och sa åt mig omedelbart när jag gick in i köket med skorna på när jag skulle lämna matkassarna. Rätt ska ju faktiskt också vara rätt.

Nöjesextra.se

Om man snabbt vill få en överblick över nöjesbloggarna, av olika slag, i Sverige, så är Nöjesextra.se ett hett tips. Det är som en skvallertidning i nätformat, passar mig som handen i handsken alltså.

Ja det är väl bara att börja läsa in sig.



Framtidens förskola - pixlar som påverkar

Den intressanta debatten om framtidens förskolaTimbro i december finns nu förevigad på film av Martin Borgs.

Ta någon minut och titta på den!

Då kör vi!

Jag trodde att det efter två veckor av sovmorgnar till typ 12 skulle vara galet svårt att komma upp ur sängen i morse. Men icke då, inte ens en enda snooze behövde jag! Det kändes riktigt bra att kliva upp och att gå till nya jobbet för första gången. Installation av dator, guidad tur i boklagret, byta tavla (är väl inte kulturvetare för intet) och börja arbeta.

Men jag har fortfarande lite svårt att förstå vad det är meningen att man ska göra när helgerna är oinbokade i tre fall av fyra åtminstone.

tisdag, januari 06, 2009

Couchsurfing

En väldigt sympatisk idé är Couchsurfing. Ett globalt nätverk där man erbjuder tjänster till resande, typ från att ta med någon och dricka kaffe på caféet som turisterna inte hittar till gratis sovplats. Det är inte någon dejtingservice alls utan mer för att supporta resande och upptäckter av andra länder.

För att man ska våga träffa random människor behövs ju oftast referenser dock. Det kan vara lite haltande i början innan man har träffat så många, så därför får man använda de man har som vänner på CS som man inte couchsurfat med. Den referens jag har just nu är denna:

Eva is kind hearted and open minded, very cultured making for excellent conversation. Moreover she always has a positive outlook which I must warn you is infectious. She has a kind of obstinate determination to finish everything she sets out to do, and thus she is very reliable. Intelligent to boot, she is one of the few people ever to beat me at Trivial Pursuit.

Jag skulle våga dricka kaffe med den tjejen, skulle inte du?

söndag, januari 04, 2009

Söndag

Vilken härlig söndag! Lång söndagsbrunch (med både hembakt bröd och nygjorda pannkakor) och sedan spelande av TP Genius i digital form . Trots att det var UK-version vann jag. E påstår att det beror på att jag fick så himla lätta frågor hela tiden. Knappast. Ren intelligens!

lördag, januari 03, 2009

Australia- se den!


En sådan där film där folk applåderar vid slutet för att filmen var så grym.

Bortskämd

Om vägen till kvinnans hjärta går genom magen så lyckas verkligen E väldigt bra. Idag har jag fått pannkakor och nu ska jag få en potatis och vegetarisk färs-rätt. Sjukt gott.

Jag älskar att bli bortskämd!

Stärk ditt varumärke

Genom min kusin fick jag höra att artikeln i Studentmagasinet nu har kommit ut, Stärk ditt varumärke (som ju på något sätt verkar vara en röd tråd i historien om mig). Jag hittar det inte på nätet, men då finns den säkert i en brevlåda eller ett universitet nära dig.

fredag, januari 02, 2009

I'm alive!

Två hela dagar och inte ett enda blogginlägg har jag fått ur mig!

Det är pga att det har varit en riktigt lat start på året, jag och E har tittat på film mest. Inte mycket att säga om det (mer än att det är riktigt underbart och att han dessutom just nu gör en dadelpudding. Mycket charmerande).

Nyårsafton var kanonbra, vi var 9 personer, åt gott, blev sura "på den jäkla utländska personen" som vann musiktävlingen, E var helt enkelt för bra på musik för att alla övriga ego:n , som jag själv, i sällskapet skulle tycka om det, vi var vid Slussenområdet vid 12-slaget med mera.

Ikväll ska vi fira Mikaela som fyller år, och sedan kanske träffa upp Carin och Tess för bio.