De fem rytmerna

Varje måndag går jag på frigörande dans enligt de fem rytmernas lära. Det låter flummigt, det är ganska flummigt- men så enormt nyttigt!

I dag har jag haft en riktigt tråkig mellandag där min kreativitet aldrig har lossnat, där jag varit trött efter att kommit hem vid ettiden i natt och så har jag också varit uppfylld av en sådan där saknadskänsla som jag alltid får när jag i några dagar blivit bortskämd med att ha människor runt mig hela tiden. Jag hade helt enkelt ingen bra dag. På väg till dansen kände jag mig anti och ville helst dra något gammalt över mig. Under flöde och stackato tyckte jag att det var tråkigt och jag kände mig inte alls avslappnad och fri. Jag var mest sur och fruktansvärt medveten om hur stel jag var. Så kom den första kaoslåten och om det finns ett uttryck för att man samtidigt som man studsar runt släpar fötterna efter sig så var det det jag gjorde. Oinspirerad fortfarande. Så kom nästa kaoslåt, och plötsligt släppte det helt och hållet! Jag (och nu kommer jag låta som den fantastiska Berit Hague som håller i kurserna) frigjorde en massa energi och löste upp knutar så i lyrisk rytm var jag 100 % där och njöt av livet och nuet på ett väldigt nyttigt sätt.

Enda problemet är att jag nu är så fylld av energi att jag inte är trött. Jag borde sova. Jag har tidigt frukostmöte i morgon bitti. Men jag ska inte klaga över att jag nu är glad och pigg istället för sur och trött.

En av de finaste sakerna med dansen är Berits fantastiska ordval. Att komma någonstans där det plötsligt talas om "ingen bedömning, gör det du vill, det kroppen känner för. Ingen bedömer dig" är ovant. Att höra om "vi är vana att någon säger vad vi ska göra. gör vad du själv vill, skapa något som gör att livet blir intressant" är peppande.