Lost in station

Många skolelever har sportlov veckan som kommer. Och dra mig baklänges, men det är nästan så att jag har det också! Som jag skrev igår har jag arbetat 20 dagar i sträck och onsdag-söndag tar jag igen det. Jag ska göra en massa ärenden som blivit liggande som att lämna in väskor till skomakaren osv, boka in tid för ansiktsbehandling på Axelssons spa, åka till Riga över helgen samt förstås träffa lite vänner.

Apropå resor. I onsdags var jag ju i Göteborg. Jag har varit förvånansvärt få gånger i Göteborg i mitt liv, men jag har lärt mig att det är väldigt lätt att hitta in till Nordstan och till den trevliga turistinformationen där. Tydliga skyltar och raka spåret så får man hjälp med att hitta samt en gratis karta (och nej, jag skäms inte för att vara turist. Den som följer bloggen vet att jag också har ett dåligt lokalsinne. Är det en tid som ska passas är det lika bra att ha en karta). I Stockholm har man på centralen tagit bort turistupplysningen. I stället har man datorer så att besökarna kan surfa sig fram till var man ska. Och det är ju fint med nytänkande. Men när man kommer till en ny stad är det oftast inte internet man behöver, man behöver en fysisk person att prata med. Något som också märks att jag inte är ensam om att tycka då det tydligen är enormt mycket mer människor i dag som går in i butikerna på centralen och frågar om vägbeskrivningar. Det är rätt korkat alltihopa.