Utbildning som bransch

Ett riktigt bra seminarium under eftermiddagen på Handelns utredningsinstitut, där ingen (varken av paneldeltagarna eller publiken) pratade för länge och oväsentligt utan alla höll sig hela tiden till det fina korta och koncisa konceptet.

Tillsammans med Anders Eriksson, tf rektor på KTH, Örjan Granqvist, IBM, Mikael Damberg (s) och Betty Malmberg (m) diskuterade jag rapporten, med ett stort fokus på hur samverkan kan vara en kvalitetsaspekt, samt vilka de andra aspekterna egentligen är.

Det finns en rad olika saker man bör titta på när man mäter kvalitet, dels de rent kvantitativa som lärartätheten, antalet disputerade lärare och undervisningstimmar per vecka. Men en minst lika viktig del är rent generellt samverkan samt uppföljningar, gärna i intervjuform, med de tidigare studenterna. Var har de hamnat? Har de fått arbete? Och har de nytta av sin utbildning i sitt arbete?

I rapporten skrivs det även om andra eftergymnasiala utbildningar, och högskolorna kan ju förstås lära av dessa. Men en poäng finns i att utbildningarna ser olika ut. Men det hindrar inte att man lär sig av varandra. Bland annat är det riktigt intressant att man kan se kampanjer som att det är något utmärkande med att ”du som väljer att utbilda dig hos oss får både utbildning och kontakt med arbetsmarknaden”… som jag såg i tunnelbanan förra veckan. Det är ju egentligen rätt absurt att något som ska vara självklart istället marknadsförs som unikt. För tyvärr är det så det ser ut. Högskolan har ju tre uppdrag- grundutbildning, forskning och samverkan. Tänk om man skulle marknadsföra sig med ”om du väljer att utbilda dig hos oss så får du en grundutbildning och kontakt med aktuell forskning”…
Andra eftergymnasiala utbildningar är ofta mycket bättre på samverkan. Högskolan borde ta till sig detta, men förstås utan att bli renodlade arbetsmarknadsutbildningar. Forskningen måste hänga med.

Vi måste bli bättre på att få ut information om utbildningsväsendet till elever på gymnasiet. Nu med den nya yrkeshögskolan så kommer det bli ännu viktigare att verkligen förmedla fakta om vad det betyder att läsa på ett universitet, vad det betyder att läsa på KY eller en yrkeshögskola. Hur ser arbetsmarknaden ut i olika brancher? Är jag beredd att flytta eller vill jag bo kvar i den här regionen? Saco Studentmässor spelar till exempel en viktig roll, där ca 25 000 gymnasieelever varje år får information från olika högskolor, utländska universitet, KY-utbildningar, osv osv. Men 25 000 är fortfarande för få, det här är kunskap som verkligen alla elever behöver få ta del av. Genom kunskap kommer också kraften att på allvar kunna göra aktiva val inför sitt utbildningsval.

Sedan handlar det också förstås om att ha en ordentlig kvalitetssäkring av utbildningssystemet, och att resultaten blir tillgängliga för den stora massan. Kvalitet bör premieras, det håller jag absolut med rapporten om. T ex kan ju ett etablerat rankningssystem sätta fart på konkurrensen. Tävlan mellan universiteten borde inte handla om den coolaste broschyren, det handlar om den bästa utbildningen.