Glappet mellan forskning och näringsliv

Som bekant har den högre utbildningen tre uppgifter: grundutbildning, forskning och samverkan. Alldeles för ofta finns det brister i kopplingen mellan de olika uppgifterna. Samverkan lyser, ungefär som det poängteras i den bilaga som föreningen Vetenskap och allmänhet adderat till Resurser för kvalitet, ofta med sin frånvaro när det gäller forskarvärlden. De forskare som lyfter blicken från den ofta isolerade akademiska sfären kan ofta möta en skepsis från kollegor. För att komma till rätta med denna attityd föreslår man till exempel att lärosätets insatser när det gäller samverkan ska värderas på samma sätt som när det gäller publicerade artiklar. Låter strålande anser jag. När man hör om situationen på många lärosäten när det gäller detta blir man inte speciellt överraskad över rapporter som den som HSV idag släpper kring att det är få forskningsutbildade i näringslivet, endast 3/10 av forskarna finns inom det privata sfären. Snacka om förlust.

Tillbringade morgonen i kö hos den indiska ambassaden för att skaffa visum. Att skaffa visum känns som något extremt omodernt och jag muttrade över att behöva fylla i rader som "Fathers namn/husbands namn" . Vad sjutton ska det spela för roll? Jag ska vara på semester i två veckor och behöver ange min pappas/makes namn för det?!
Ska de ringa och fråga om jag fått lov eller?