Heroin diaries

Jag och Moa Neuman, tidigare ordförande för Sveriges förenade studentkårer, har inte bara utbildningspolitik som gemensamt intresse. Vi gillar också rockbiografier vilket gör att vi har startat en egen liten bokcirkel. Nästa stjärna på tur att gräva sig ner i är Nikki Sixx.

Äntligen ett inrutat liv!

... Eller åtminstone inrutade böcker, Här saknas nu lite cd-boxar i någon av kvadraterna, någon mer låda för saker osv. Men bara att se bokhyllan ihopsatt och uppe gör mig alldeles glad.

Don't stop beliving

Musik. Underbara livsnödvändiga musiken. Jag drar en lättnadens suck när Mymlans bloggutmaning inte handlar om de tio bästa låtarna i världen eller något sånt, utan ett valfritt tema. En vecka med över tjugo minusgrader i flera dagar och tidernas trafikkaos, det är självklart för mig vad temat blir. Temat blir ju vår!

Vår Vår

Kommentarer?
Tja, Marit Bergman och Håkan Hellström har de senaste dryga tio åren förgyllt sommarmusiken. Med Håkan framförallt var väl det svåra att välja VILKEN låt. Skulle det vara En midsommarnattsdröm som vi dansade i timmar till den där midsommaraftonen hos Teresa? Eller skulle det vara För en lång lång tid som jag och Daniel sjöng så mycket för två somrar sedan. Nej, det fick bli Trubbel, som ju inte ens är Håkan från början. Bara för att det var en sådan underbar vårkvällsnatt där jag och min korridorare Linda och Emil lyssnade till Håkan och drack drinkar till åtta på morgonen. Sådana kvällar måste man påminna sig om i grådasket.

U2 och deras bästa låt från senaste skivan. En av förra årets höjdpunkter var konserten i Berlin förstås. Solen i ögonen- många Winnerbäcks konserter har det blivit under somrarna som gått. Klart det ger vår och sommarkänslor!

The luckiest, så vacker och också påminnelse om småljumma balkongkvällar med ett glas vin i handen. Sebastien Tellier, en skön låt. Jag gillar sköna låtar, och sköna typer som Tellier. Journey, och älskade Eirans favoritlåt. Och just nu så ska vi väl heller inte sluta tro på våren?
Isreal "Iz" Kamakawiwo'ole. Härligt!

Flickor, en sämre produkt?

Det är ju otroligt vilken lysande debattförmåga vissa människor besitter. Se här till exempel, vad Saco Studentråds ordförande Lisa Gemmel fick i sin inkorg i dag. Det är ju sånt som gör att man verkligen lyssnar till argument. Verkligen.

"...känner Ni till att välnärda kvinnor föder pojkar och mindre välnärda föder flickor! En sämre produkt? Med mindre och mycket annorlunda hjärnor."

Hej Konsument: Eva Westerberg

S-bloggaren Erik Laakso har jag känt till rätt länge, men det är först nyligen vi börjat ha lite kontakt över nätet. Hittar nu på hans blogg att han följer Alexandra Einerstam uppmaning att genomföra en “Hej konsument”. En uppmaning jag gärna hänger på!

Eva Westerberg är en liberal skribent som till vardags arbetar på tankesmedjan Timbro, och på fritiden skriver på makthavare.se. Hon har nyss gjort resan att flytta från Stockholms innerstad med utsikt över Riddarfjärden till en större lägenhet i förorten. Vuxenpoängen tickar helt enkelt in, tillsammans med blivande maken Eiran.

Bästa promenad: Monteliusvägen längs med Söder Mälarstrand.
Favoritgata:
Favoritdrink: Mojito
Bästa mikromaten: Popcorn är det absolut bästa man kan göra i en micro
Favoritförort:Har precis flyttat till Hjulsta och känner stor kärlek.
Fikar gärna på:Vetekatten
Bästa kaffet:Slutade att dricka kaffe i december.
Bästa konsertlokalen: Cirkus
Bästa baren: Riche
Här bjuder jag mamma på middag: Gärna hemlagat. Särskilt nu när vi har ett sådant underbart kök.
Senast sedda teater-/dansföreställning: Baryshnikov på Dramaten förra våren
Senast sedda utställning: Tekniska museets fasta utställningar
En bra gåbortpresent: En bok, t ex Flyt!
Favoritlyxartikel: Estée Lauder krämer av olika slag.
Läser just nu: Madame de Pompadour av Herman Lindqvist
Favoritråvara: Grönsaker.
Favoritfärg: Rött
Favoritmärke:
Dricksprocent: Mellan 0 och 15 %
Motionerar: Ja, med oregelbundna mellanrum
Favoritaccessoar: En schysst väska
Det dyraste jag har köpt: Hmmm... jag undrar om jag faktiskt inte precis köpt min dyraste pryl, vår nya tvättmaskin. Jag tror nästan det.
Lyssnar på: Spotifylistor
Bästa förfestmusiken: ABBA
Mitt sämsta köp någonsin: Kläder som inte alls varit min stil, något jag insett för sent.
Senaste impulsköp: Hushållsnära tjänster
Senaste secondhandfyndet: Sockerskål och mjölkkanna
Användbar pryl: Mobilen förstås
Mode jag aldrig vill se igen: Tajta låga jeans där stringtrosorna sticker upp långt.
Bil/Transportmedel: Buss, taxi eller tunnelbana
Återvinner: Ja, någorlunda.
Hejar på/håller på: Mina närmaste

Svart är det nya svarta

För en tid sedan hittade jag detta ursöta sockerskål/mjölkkannekit i svart med mönster. Oemotståndligt!

Valfrihet ökar jämställdheten

I dag skriver Världen idag om min nya rapport Välfärdens hjältar. Roligt också att se hela det där fotot. Dagens kuriosa är att det togs av LO för två år sedan och fanns i en mindre variant på framsidan av ett nummer av LO-tidningen. Och nu frontar samma bild artiklar om min senaste Timbro-rapport.

Efter UFOstilen

... Blev det så här!

Nya bud från (S) om hushållsnära tjänster

I går skrev jag om hushållsnära tjänster och sprickan hos de rödgröna. I dag gör Socialdemokraterna i Stockholms ordförande Mikael Damberg ett utspel där han slår ett slag för att behålla städavdraget. Inte riktigt på samma sätt som i dag, kanske mer riktat mot barnfamiljer. Jag håller mer Jonas Morian om att det inte är idealistiskt med den typen av uppdelningar, men att det är välkommet. Mindre pigavdragsnack och mer jobb.

Apropå det så har jag i dag efter tips från Tobias Holdstock beställt städning i nya lägenheten också (gamla lägenheten flyttstädades i går). Få se om det är något för oss, tanken är ju fantastisk dock. Med en astmatisk fästman är det dumt att ha det dammigt. Med långa arbetsdagar är det svårt att hinna med det. Och dessutom, välja att prioritera att städa när man kommer hem? Händer sällan. Värt t ex att offra en utekväll för två personer varje månad. Eller en HM-outfit. Eller en trevlig middag på restaurang. Till exempel.

Hur som helst. Nog har Kent Persson varit träffsäker i val av ämne till veckans bloggdebatt. Även bra-iga riksdagsledamoten Tomas Tobé bloggar om detta, precis som Tokmoderaten.

Yttre rymden

Är stilen för dagen. Eller åtminstone under slingningen på Hair & Face i PUB-huset.

Veckans bloggdebatt : Hushållanära tjänster

Väldigt passande tema för denna veckas bloggdebatt: hushållsnära tjänster.
Inte nog med att Almega nyss släppt en rapport med namn Hemservice - Attityder och fakta kring hushållsnäratjänster, jag har själv just i dag för första gången använt mig av en hushållsnära tjänst. Att använda sig av ett proffs för flyttstädningen känns väldigt motiverat än alternativet - att amatörer ska försöka göra det på dubbelt så lång tid med hälften så bra resultat.

Än så länge har jag inte läst Almegas nya studie. Så här skrev jag dock själv för ett år sedan, i min rapport Vad är egentligen lyx?:
Enligt en nyligen genomförd undersökning från Almega har 97 000 svenskar köpt hushållsnära tjänster. Dessa personer köper i snitt knappt sex timmar i månaden för omkring 150 kronor/timme efter skattereduktion. Största intresset att köpa dessa tjänster finns bland barnfamiljer, samt personer mellan 30 och 49 år. Efter skatte-reduktionen betalar man således i snitt 900 kronor i månaden för hushållsnära tjänster. Ett fantastiskt bra sätt att till exempel få mer tid över till familjen. Enligt Almega är 70 procent av svenskarna positiva till hushållsnära tjänster. Tilläggas bör att enligt en undersökning från Riksdagens utredningstjänst (RUT) är 17 677 personer, eller en tredjedel av dem som beviljades avdrag för skatteåret 2008, personer som är 65 år och äldre. Pensionärer som varken betraktas som höginkomsttagare eller i lika stor omfattning har tillgång till jobbskatteavdrag. Det visar att de hushållsnära tjänsterna inte på något sätt kan ses som en exklusiv städhjälp för medel- och överklass.

För just det där med att det det bara är någit för "tanter på Östermalm" har ju använts flitigt av vänstersidan som argument mot skatteavdraget. Nu verkar något ha hänt, och de rödgröna är splittrade i frågan. Josefin Brink från Vänsterpartiet gör skillnad på städning och städning och menar att det är fel att lägga skattesubventioner på friska människors hem när det sker nedskärningar gällande städning inom vård och skola. Nu är det alltså inte bara pengar som är problemet, utan att folk som använder sig av hushållsnära tjänster kan städa själva i stället.
Sossarna säger "mycket pengar, lite jobb" medan Miljöpartiet inte vill göra något som leder till färre jobb.
Just nu.
Precis som Svenskans ledarblogg frågar jag mig vad det egentligen betyder för framtiden.

Några andra bloggar:
Magnus slår också ett slag för Centerpartiets RIT-avdrag, något som liknar det jag önskade mig för ganska precis tre år sedan.
Mark Klamberg skriver att V och S vill göra tusentals arbetslösa men att Mp tvekar.
Mary X Jensen skriver liksom mig om att det tar tid för amatörer att göra om och fixa med bostäder. Man kan inte allting.

3 procent av svenskarna mellan 20-39 år är förtidspensionerade

... och som LO-ekonomen Jan Edling konstaterade redan för fem år sedan finns det en koppling mellan hög arbetslöshet och hög sjukskrivning. Därför är det inte helt förvånade att Gotlands och Norrbottens län, där arbetsmarknaden är svag, har nära fyra procent av de unga förtidspensionerade, jämfört med knappt två procent i Stockholms län. Även inom enskilda län finns stora skillnader mellan kommuner som har låg och hög arbetslöshet.
Man kan alltså anta att människor i stort sett direkt från gymnasiet slussas in i en förtidspensionering pga att arbetmarknaden inte fungerar på orten. Ren cynism!

Om detta kan ni läsa i Nima Sanadajis nya rapport och i debattartikeln skriven av Nima och Thomas Idergard i dagens Aftonbladet.

Stukad

Under året ska jag gå Stureakademin, Timbros ettåriga utbildning i opinionsbildning och ideologi. I helgen var det första helgmötet, vilket var en väldigt givande fredag och lördag. Söndagen blev dock annorlunda. Jag halkade och ramlade illa, fick åka till doktorn och konstatera att jag inte hade brutit något (tack och lov!) utan stukat foten. Så var det med det. Men jag har åtminstone ordnat mig en handledare till den uppsats vi ska skriva, så helt oproduktiv har dagen inte varit. Även om det är så frustrerande att behöva vara still så här mycket.

Känsla av vår trots att snön viner utanför fönstret.

Fixas lätt genom både inköpta vaser från Myrorna och tulpaner från Hötorget.

Ny makthavare

I dag presenteras makthavare.se nya utseende, snyggt tycker jag! Makthavare är som bekant ett samarbete mellan Fokus och den tidigare Almedalsbloggen som nu blivit en året om aktivitet. Själv har jag varit med i redaktionen sedan Almedalsveckan 2008.

Pressmeddelande och rapport att ladda hem

...finns det förstås kopplat till rapportsläppet av Välfärdens hjältar, som ni också kan lyssna på här.

Ny rapport från Timbro: Välfärdens hjältar
- Vi talar allt för sällan om att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad för kvinnor, en marknad där man antingen kan arbeta i egen regi eller får bättre möjlighet att byta arbetsgivare. Den viktigaste jämställdhetsreformen på flera decennier är valfrihetsreformerna inom välfärden som inleddes på 90-talet med skolan och i dag fortsätter med vård och omsorg, säger Eva Westerberg, författare till den nya Timbro-rapporten Välfärdens hjältar.

Men förebilderna inom vård-skola-omsorg är ofta osynliga. Därför intervjuas i rapporten ett antal företagare inom just dessa områden. Flera av dem lyfter fram närheten till beslut som en av de främsta fördelarna med sitt jobb. Man har större möjlighet att påverka, och känner då också större makt över sin arbetssituation. Några av dem arbetar i mindre ideella verksamheter, andra i större vinstdrivande företag, men drivkrafterna är desamma: de vill göra bättre och de vill göra annorlunda.

- Förhoppningen är att dessa eldsjälars samlade erfarenheter kan lära beslutsfattarna något om hur politiken ska utformas för att vi ska kunna ta vara på alla ännu outvecklade idéer och ambitioner, säger Thomas Idergard, ansvarig för Timbros välfärdsprogram.

Välfärdens hjältar -debatt

Har just presenterat min nya rapport Välfärdens hjältar, som nu följs av debatt mellan Socialdemokraternas Ylva Johansson och socialminister Göran Hägglund.

Man kan inte låna till skattesänkningar

Edvin Alam har startat Bloggskatteupproret där han bland annat utmanar mig att berätta hur jag ska göra för att uppmärksamma fler människor om jobbskatteavdraget.

Jag tänkte börja med att bemöta den vanligt spridda uppfattningen "låna till skattesänkningar". Det hör vi rätt ofta, och det låter onekligen oansvarigt. Men kan man verkligen låna pengar för att sänka skatten? Dick Kling, nationalekonom och tidigare Timbromedarbetare, skrev i höstas detta på bloggen Folkkapitalism.nu :

Regeringsformen inleds med: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.” Riksdagens och kommunernas makt att ta ut skatt bygger på folkets medgivande. Medborgarna har alltså första tjing på pengarna.

Omsorgen om statens budget får inte drivas så långt att den sker på bekostnad av omsorgen om medborgarnas budgetar. Och det är vad som riskerar att ske när statsskuldskräcken blir för stor.

Nittiotalskrisen drev upp den svenska statsskulden till strax över 80 procent av BNP. Men det tog bara tio år att halvera den skulden som andel av BNP, och som lägst var statsskulden förra året nere på 34 procent av BNP. Att finansdepartementet räknar med att den under de närmaste åren ska plana ut på något över 40 procent borde inte kännas speciellt oroväckande för finansministern. Däremot borde det vara oroväckande för svenska folket.

I det som betecknas som det värsta ekonomiska krisen sedan trettiotalet, försämras statens förmögenhetsställning bara marginellt. Nästan hela stöten får tas direkt av medborgarna. Det hade kanske varit motiverat om hushållen hade kunnat bygga upp egna sina egna förmögenheter. Men 80 procent av svenskarna har inga andra tillgångar än de bostäder de i bästa fall äger.

Om stat och kommun sänker skatterna är det följaktligen inte en fråga om att ge medborgarna pengar, utan att ta lite mindre av deras pengar. Det innebär också att man inte kan sänka skatten med lånade pengar.

Förra veckan var jag på ett seminarium anordnat av Skattebetalarnas förening där någon ställde frågan varför inga fackförbund egentligen driver frågan om skattesänkningar, eftersom det ger mer pengar för medlemmarna. Någon dag senare skriver Svenska Dagbladet om hur arbetarna förlorar på avtalsrörelsen och visar med enkel matematik hur mycket en svensk byggnadsarbetare vunnit på jobbskatteavdraget:

Den löneökning som en genomsnittlig byggnadsarbetare har fått sedan början av 2007 till idag hade utan jobbskatteavdraget gett 1579 kronor mer i månaden, netto. Allt enligt Byggnads egen lönestatistik och jobbskatteavdrag.se.

Det låter som en rätt rejäl slant. Men skattesänkningarna har gett mer. Om lönerna hade varit helt oförändrade under samma period hade jobbskatteavdraget ändå resulterat i en nettolöneökning på 1749 kronor. Att jämföra med de drygt 170 kronor mindre som bara bruttolöneökningen gav.

Sammantaget har den genomsnittlige byggnadsarbetaren fått hela 3590 kronor mer kvar efter skatt och med löneökningar under de tre åren. Hade Byggnads fått bestämma hade det däremot inte blivit någon skattesänkning av.

Slutsatsen? Tas jobbskatteavdraget bort, det jobbskatteavdrag som enligt Riksrevisionen beräknar på sikt gör att 88000 fler får arbete (enligt Edvin som läst rapporten), blir också ekonomin sämre för t ex Byggnads medlemmar. Och pengarna som man tar, det ä deras egna pengar. Inte någon annans.

Magnus Andersson bloggar också om skatter och principen om dem. Dick Erixon skriver om hur LO genom att kämpa emot jobbskatteavdraget inte jobbar för medlemmarnas bästa.

Uppdaterad: Nu finns hela Riksrevisionsrapporten upplagd här.

Borg-kommissionen

Bild från dagens DN

I dag har Timbro tillsammans med Arena Idé presenterat Borg-kommissionen med alla dess direktiv och också vilka som medverkar i den. Borg-kommissionen kommer fram till Almedalen att ta fram lösningar på framtidens finansiering av välfärden, en fråga som politiker både till höger och vänster duckar för att ta tag i. Och OM man mot all förmodan erkänner att det kan finnas anledning att fundera kring hur välfärden i framtiden ska finansieras så använder sig politiker av sina favoritlösningar. Vänsterblocket säger "höj skatten!" och högersidan "effektivisera!" Ingen av dessa lösningar är heltäckande, och därför har de två tankesmedjorna gått ihop. I kommissionen sitter en rad kändisar som

• Lars Tobisson, tidigare vice partiordförande (M)
• Eva Fernvall, f d ordförande i Vårdförbundet och f d vice ordförande i TCO
• Berit Rollén, tidigare statssekreterare (S) och nu äldreomsorgsdebattör
• Niklas Nordström, f d SSU-ordförande
• Monica Werenfels Röttorp, f d ledamot av partistyrelsen (FP)
• Jens Magnusson, tidigare Finansdepartementet, numera välfärdsekonom på SEB Trygg Liv

och den leds av den forne statssekreteraren Per Borg (S).

Undertecknad kommer under våren att vara kommissionens huvudsekreterare vilket är ett kanonroligt uppdrag!

Läs pressmeddelandet och alla direktiv för kommissionen.

HD har skrivit om det också.
Och Dagens Samhälle.

Frisyr

Jag förstår att det har varit vinter länge- och mössfrisyr!- när kollegorna knappt känner igen mig i dagens frisyr. Att jag dessutom "chockar" med byxor... Vilken dag!

Vårdval Stockholm

Jag har de senaste månaderna arbetat mycket med vårdvalens intåg runt om i landet, och anordnat seminarier i både Malmö, Stockholm, Örebro, Umeå, Härnösand, Gävle, Falun och Linköping på temat, flera gånger tillsammans med Vårdföretagarna och Omvård.se . På ett antal platser har Stockholms vårdvalsmodell varit lite av motpolen till hur man vill ha det. För den stockholmska modellen, den är ju orättvis.

Men är den verkligen det? Ett antal logopeder skriver i dag på DN Debatt om hur det var förut:
För två år sedan rådde fortfarande ett system där landstingspolitiker beslutade hur många barn som hade behov av logopedutredningar och vart dessa skulle vända sig. Vi fick i uppgift att leverera detta antal, varken mer eller mindre. Resultatet var årslånga köer, hämmad verksamhetsutveckling samt ineffektiv och självgenererande byråkrati.

och hur det är nu:
På ett år kortades till exempel köerna för att utreda dyslexi från upp till 24 månader till 3 veckor! Det gäller alla områden i Stockholm, såväl rika som fattiga.

Snacka om skillnad!

Mark Klamberg bloggar också om detta, precis som Magnus Andersson , Birgitta Rydberg och SvD:s ledarblogg.

Veckans bloggdebatt

Det känns att det är valår nu, eller hur?
På både gott och ont, med både fuskande socialdemokrater, moderater och nu piratpartister, finns det förstås en stor risk att människor som inte rör sig inom de centrala politiska delarna av samhället helt tappar tron.

Mary X Jensen skriver så här:
Hur som helst känns det bra att moderaterna lämnar över utredningen till en utomstående aktör och att det på så vis blir en mer öppen procedur. Det är nödvändigt. Alla vi som är politiskt aktiva känner sorg för den här ryktesfloran och det oavsett vilket parti vi tillhör. Det handlar om demokratin och den måste vi vara varsamma med. Även socialdemokratiska bloggare anser att det ska hanteras med varsam hand. Bland annat skriver Johan Westerholm lite eftertänksamt och uttrycker ett hopp om återhållsamhet i diskussionerna. Det gör också Peter L Andersson som inte heller han tycker att enskilda "puckons" övertramp ska drabba alla. Han menar också att det är viktigt med öppenhet. Känner jag mina moderater så bli det så också, alla är väldigt tydliga med det. Vi kommer att få veta. Om det är fusk, brott mot regler, aningslöshet eller vad. Vi vet egentligen inte ännu. Det är faktiskt demokratin som blir den stora förloraren som Kent menar i sitt inlägg. Martin Moberg är inne på samma tankar som jag. Politiken är vad valet ska handla om.

Och därför är det politiken vi ska fokusera på nu. Kent Persson har nämligen dragit i gång ett riktigt bra initiativ, inspirerad av Mymlans olika bloggteman startar han nu "Veckans bloggdebatt". Den här veckan handlar det om vilken fråga som avgör valet.

När Nyhetsmorgons tittare fick rösta kring vilka politiska frågor de helst ville se debatteras i TV ser listan ut så här:

1. Jobben

2. Socialförsäkringen

3. Skatterna

Inga större skrällar direkt, och jag tror att det här också är listan över vilka frågor som kommer vara de avgörande. Det finns hur många andra frågor som helst som är viktiga, men till syvende och sist så hamnar vi ofta här. Dock skulle jag säga att ordningen är fel. Om socialförsäkringen är viktig behöver vi jobb. Om jobb är viktiga behövs det fler, därför behövs det sänkt skatt på arbete så att mer jobb skapas, framförallt i tjänstesektorn. Skatterna är alltså den viktigaste frågan.

Men! Det finns också alldeles för ofta en tendens till att skattefrågor blir tekniska och att de kunniga på området inte lyckas kommunicera budskapet. Därför toppar inte skattefrågan hos tittarna på Nyhetsmorgon. Nu menar jag inte att lösningen är att plocka fram, som Johan Ingerö skriver om, ung kvinna* som utgår från subjektiva känslor snarare än objektiva fakta. Med denna specifika sorts debattörer har faktaunderlag kommit att ses som något tråkigt och omodernt, samtidigt som det blivit allt viktigare att bära sitt känsloliv på silverbricka i alla offentliga sammanhang.

Men nog borde någon kunna vara lite mer effektiv i att förklara till exempel jobbskatteavdraget smart?

*(För övrigt finns det också en rad unga män som känner sig kallade i att bära sitt känsloliv på silverbricka i alla offentliga sammanhang. )

UPPDATERAD

Här ges ett bra och tydligt exempel på jobbskatteavdraget, där man visar att det motsvarar en 3 % löneökning per år. Annie Johansson skriver om det, likväl som Magnus Andersson.

Välfärdens hjältar

Sitter nu med den färska rapporten Välfärdens hjältar i min hand, en rapport som presenteras på torsdag i samband med debatten mellan Göran Hägglund och Ylva Johansson.

Alla hjärtans dag

Blev väckt med frukost på sängen (i hjärtskålen jag fick i julklapp) och presenter. Riktigt coolt rosljus och hjärtformar, allt från Stckhm. Resten av dagen riskerar dock att bli mindre romantisk - städa ur den gamla lägenheten.

Klänning

Igår fick jag en bröllopstidning av en kär vän. Redan tidigt i höstas ritade jag hur min klänning skulle se ut, och med viss korrigering av sömmerskan tillika min mor har skissen varit tydlig. Men igår, med tidningen, föll allt än mer på plats. Det är ju ungefär så här jag vill ha det! Klänningen på bilden är från Lilly, min kommer dock vara i thaisiden.

Finest Awards

I går kväll var det Finest Awards på Café Opera. Kul kväll där det framkom att jag och en känd svensk sångare hade gemensamma bekanta (hans lillebror var tydligen samma person som min barndomskompis stora crush), där Jonas och Fredrick var lika härliga att umgås med som alltid, och där Alex var stilig som få i sin smoking.
Vi fick riktigt bra goodie bags med oss hem också, praktiskt att Eiran inte är lika intresserad av nagellack, mascara, body lotion, hårprodukter med mera som jag är.

Den nya lyan

Lisa och Kristoffer har nyss flyttat till Stockholm, vilket gör att Lisa bloggar en massa inredning. Riktigt inspirerande, och jag vill också visa hur vi har det i vår nya lya.

Köksluckorna är på målning just nu, så allt är till visning.

Hallfatet, fyndat på Stockholms Stadsmission för något år sedan, rymmer nycklar och mobil.

Vardagsrummet, där några slags gardiner ska upp så småningom. Dessutom med en alldeles för liten fönsterbräda, så eventuellt måste vi hitta ett växtbord av något slag. Den vita krukan har för övrigt min kusin designat för IKEA.

Den nya soffan och soffbordet (köpt av vår tidigare hyresvärd)! Den rosa högen är en filt och döljer Eiran som ligger på divanen som hör till soffan.

Köket igen. Ja, vi gillar det färgglada.

Förutom detta förevigade finns det ett än så länge oanvänt hörn där vi ska få upp en stor bokhylla, samt sovrummet som absolut inte gick att få på bild utan att enbart fokusera på klädpåsar. Och ett badrum som ser fullständigt normalt ut.

Morgondagens gala

I morgon ska jag på Finest.se gala på Café Opera. Det gav mig den perfekta ursäkten att köpa den här clutchen som jag hittade på lunchen. Kommer pigga upp vilken blåsa som helst!

How I fell in love

Jag levde verkligen ett slags Stockholmsbaserat Sex and the city-liv. Ni vet, mingel, lanseringsfester, utekvällar, var och varannan kväll. Kärlek mest en flyktig konstruktion. Mitt liv var dock på inget sätt ytligt, precis som i serien så var det fullt med djupare mening än uteliv. Möten med så mycket inspirerande människor runt om i världen, vänskap, spännande seminarier och givande konferenser gav stimulans. Nej, ingenting saknades. För jag trodde inte riktigt på att någon eller något kunde ge mig något mer.

Så var jag just på en konferens i Strausburg. Först tyckte jag att den där skottska killen var lite av en besserwisser. Men andra dagen började jag plötsligt ändra inställning. Jag vet inte, kanske var det när han frågade mig vad som var meningen med en övning, och jag svarade "42" och han skrattade igenkännande, som jag började se honom som något annat. Han läste ju uppenbarligen böcker i alla fall, och förstod popkulturella nördreferenser. Han var i en annan arbetsgrupp än mig, och under deras presentation så tittade han plötsligt på mig under lite lugg och log snett. Han hade hemska t-shirtar på sig med Che Guevaratryck, och jag minns inte vad det var han hade sagt men jag hade fått för mig att han var typ kommunist. Det var ju helt galet! Vad var det som gjorde att jag blev alldeles pirrig i magen av det där leendet? Helt obegripligt.

Men så var det. På kvällen var det cultural evening som alla som varit engagerad i någon typ av ungdomsorganisation vet innebär att alla deltagare tar med sig dryck eller mat från sitt hemland. Efter det var det fest, vi dansade hellre hos Young romans som också hade konferens på European Youth Centre i Strausburg. Vi dansade, skrattade och åh vad han var rolig att umgås med! En av de unga romerna frågade hur länge vi hade känt varandra egentligen. "Tja, sedan i går kväll" skrattade vi och plötsligt... så höll vi varandra i handen. Det tog någon timme från handhållandet till den första kyssen. På en parkbänk utanför konferenscentret.

Veckan gick. Vi var i det närmaste oskiljaktiga även om vi försökte för alla de andra att vara diskreta. Jag var tvungen att åka hem innan konferensen var slut pga ett möte i Sverige. Jag lämnade honom med tunga steg. Känslan var dock att något förändras. Om jag aldrig mer skulle träffa honom - för face it, hur stor skulle chansen vara?- så var jag ändå lycklig över att jag hade upplevt något jag inte gjort på år. Något som jag till och med glömt bort att man kunde känna.

Jag kom hem till Sverige. Till vardagen, men levde fortfarande på den där berusande känslan. Så började vi prata på MSN. Och som vi pratade. Plötsligt så var det där med sömn kraftigt nedprioriterat, och så fort jag kom hem från kontoret bänkade jag mig framför datorn och för en sådär 9-10 timmars chattande. Jag skulle åka till Wien några dagar senare. Natten innan jag åkte bestämde vi, och bokade, en resa till Dublin helgen därpå. Jag vaknade upp och kände mig fortfarande översvallande övertygad om att det var det bästa beslutet jag någonsin kunde ta. Att träffa honom igen. Och han var ju inte kommunist, alls. Han hade bara lite svajig klädsmak, och en anarkistisk ungdom bakom sig.

Det blev ett inslag på Nyhetsmorgon i skvallerdelen Hemligstämplat om det hela. Därav bilden ovan. (Försök för övrigt att förklara för din nya kärlek att han har, förklädd till Sean Connery, varit på svensk TV av anledningen att han träffat mig. Och inte Paris Hilton.)
Och the rest is history som man brukar säga. Tio månader senare flyttade han till Sverige. Ett år efter första mötet i Strausburg förlovade vi oss. Den 5 juni gifter vi oss.

Det blir mitt bidrag till Mymlans bloggtema Kärlek det.

Akademikers politiska sympatier

Henrik Jordahl, Lotta Stern och Niclas Berggren har undersökt svenska akademikers politiska sympatier. Det är intressanta resultat, om än inte särskilt överraskande. Det finns högerämnen, mittenämnen med viss vänsterövervikt och vänsterämnen. Bland de första återfinns företagsekonomi, nationalekonomi och juridik, bland mitten ämnena statsvetare och ekonomiska historiker, och bland vänsterämnen socionomer och genusvetare.

Med många år inom akademikernas centralorganisation, Saco, så känner jag igen mönstret hos många studenter. Niclas Berggren problematiserar detta i sin blogg och skriver att det kan finnas nackdelar med att studenter inom "högerämnen" undervisas av lärare med högersympatier, och de inom "vänsterämnen" av vänstersympatisörer om lärarna låter sina personliga åsikter skina igenom, och om studenterna då låter sig påverkas av detta. Frågan kan ju då också ställas om det är fler studenter med högersympatier som söker sig till juridik och företagsekonomi? Vad är hönan och vad är ägget?

Uppdaterad: Äras den som äras bör. Självfallet kom jag denna undersökning på spåren genom dagens ledare signerad Per Gudmundsson.

Byråkrater

Måndag morgon och ett seminarium om en växande andel byråkrater... kan det verkligen vara något? Ja, faktum är att det verkligen var ett bra seminarium i morse där nationalekonomen och Timbroförfattaren Johan Kreicsbergs diskuterade detta med Sveriges kommuner och landstings vd Håkan Sörman och kommunminister Mats Odell.
Det var sting i debatten, men alltid med ett gott humör.

För övrigt så har ju Timbros uträkningar också fått stöd från Lärarnas riksförbund, som i sin rapport Från byråkrati till undervisning menar att om man skär ned på kommunernas skolbyråkrati finns det nära fem miljarder kronor som kan läggas på undervisningen. Endast 50,1 procent av grundskolans totalkostnad går till undervisning, jämfört med 63,6 procent för OECD-länderna.

Flytt

Bild från Wikipedia

Då jag någon dag efter studenten flyttat in i min dåvarande pojkväns fars bostadsrätt i Hässelby Gård påbörjade jag också min bostadskarusell. Sedan dess har jag bott i ett slags kollektiv i London, hemma hos min pappa i Gävle, i studentkorridor i Karlstad, i egen hyreslägenhet i Gävle, i delad hyreslägenhet med en kompis, hemma hos min pappa, i delad hyreslägenhet med först två och sedan tre kompisar, i studentkorridor i Uppsala, i egen hyreslägenhet i Sundsvall, i delad studentlägenhet i Uppsala, i andrahandslägenhet med kompis, i rivningslägenhet med kompis i Stockholm, i andrahandslägenhet med kompis, i andrahandslägenhet själv och i andrahandslägenhet med Eiran.

Och nu, i helgen, känns det som om denna för många rätt typiska flyttkarusell kanske har hittat sitt slut för ett bra tag. I morgon flyttar vi till vår egen hyreslägenhet i Hjulsta. Där har de flesta inte varit - och om man inte känner någon där så är anledningarna att åka dit lätträknade. Inget centrum direkt utan en närbutik och pizzeria, mycket naturområden, trevligt folk och en underbar lägenhet. Det är det nya nu helt enkelt.

Över till den givna följdfrågan, hur länge stod vi i kö? I tre år, och det tror jag inte var en nödvändighet för att få lägenheten. Jag har helt enkelt prioriterat att bo dyrt och i andra hand men centralt. Livet har olika faser.

Vem har idéerna för framtiden?

Vem har idéerna för framtiden är temat för dagens lunchseminarium där Magnus Andersson, Niklas Wykman och Kajsa Borgnäs. De är alla fyllda av idéer och tankar, och samtalet ger bra inspiration. Hoppas att Kajsa har rätt i att idéerna kommer få mycket större utrymme!

Se seminariet eller lyssna på poddradio.
SvDs ledarblogg om seminariet

RAF

Dick Harrison har hjälpt Nationalencyklopedin att göra ett test där man tar reda på vilken historisk person man är mest lik.

Av 150 möjliga personer får jag svaret att jag är mest lik...
Ulrike Meinhof! En av grundarna och ledarna för terroristorganisationen RAF alltså.
Vad var det? Var det att jag gillar att gå på museum de tog mig på?

Jag är hursomhelst i chock av detta besked.

Dinosaurier

Självklart. En kvinna får toppost och är dessutom gravid. Då kommer biologister framkrypande som pratar om vad som är naturligt och onaturligt och vad Birgitta Ohlsson borde göra. Hon borde inte ta jobbet som EU-minister i alla fall, det tycks vara klart.

Vi har Eva Sternberg som till och med sträcker sig till att kvinnor inte ska lämna hemmet överhuvudtaget. Ska vi göra något ska vi göra det med hemmet som bas. Kvinna, bliv vid din läst? Men självklart, alltid kan man rota fram någon dinosaurie med de åsikterna.

Mer överraskande är Hanne Kjöller på DNs ledarsida. Även Expressens ledarblogg är överraskade hur liberalen Kjöller skriver om hårdhudade dinosauriekvinnor som åker på nattmanglingar och "Kvinnor, precis som dinosariehonor, fylls av omhändertagandehormoner oavsett hur moderna de är".

Åh, jag blir så trött!

Grattis Birgitta!

Jag har bara minne av att en ungdomsförbundsordförande kom på besök till min gymnasieskola. Det var en färgstark och smart tjej som var riktigt inspirerande. Och i dag utnämndes samma färgstarka smarta person till ny EU-minister. Stort grattis till Birgitta Ohlsson!

Skor

Mitt första heltidsjobb efter studenten var som säljare på Din Sko på Drottninggatan. Det var riktigt kul, jag fick dessutom internutbildning för att vara både dekoratörsansvarig samt Ecco-ansvarig (som det sistnämnda fick jag också åka på kurs i Varberg där jag fick lära mig en massa vettiga saker som jag haft nytta av oavsett vad jag arbetat med därefter. Faktiskt!).

Men nu fick jag precis en uppenbarelse att den där skofetischisten som jag en gång var, hon som köpte 25 par skor på ett år och så, hon finns inte kvar. Jag har ju noll koll. Jag surfar runt på olika skobutiker på nätet och inser att Wedins skor inte finns längre. Det är ju det som är Eurosko.
Nog för att Wedins skor var billiga skor- men låter inte Eurosko lite väl mycket Euroshopper? Typ så långt i från Jimmy Choo och Manolo Blahnik man kan komma? Kanske är det ett sundhetstecken att inte känna till det namnbytet?