Valborg

Pratade med kollegan Victor om valborgsfirande i dag. Som uppvuxen på Söder berättade han om de minimala valborgstraditionerna han hade med sig. Inga andra kasor än den på Skansen fanns när han var liten, och näääeee det var ju inte direkt en festdag. För mig har Valborg alltid varit något att fira. Som liten åkte vi alltid på någon brasa, som tonåring var det alltid någon som hade fest på Valborg, och sedan upptäckte vi ju Uppsala och valborgsfirande där. Fest och olika aktiviteter under hela dagen, kanske en liten tupplur på eftermiddagen för att orka fortsätta?

I dag blir det en kväll hemma, efter att haft feber under hela veckan så gäller det att ta det lugnt. Men ett litet glas vin tänker jag ändå ta, och i tanken så rasar vintern ut.

Välfärdssatsning, eller?

Tolv miljarder mer till välfärden, lovar de rödgröna i en debattartikel i dag.

Förslaget förväntas ge 15 000 nya jobb. Jag börjar omedelbart tänka på en rapport vid namn Byråkratexplosionen. Där analyseras olika personalkategoriers utveckling när resurserna ökar. Rapporten visar är att de ökade resurserna i en riktigt stor utsträckning har använts till att anställa administratörer i offentlig förvaltning, d v s byråkrater, medan sysselsättningstillväxten av de viktigaste yrkesgrupperna inom vård, skola och omsorg i relation bara har ökat blygsamt – även om anställda hos privata företag, finansierade med offentliga medel, också har räknats in.

Studien visar också att det inte finns några samband mellan sysselsättningstillväxten inom
välfärdstjänsterna, och ökningen av antalet administratörer. Likaså saknas ett samband mellan
befolkningens utveckling och tillväxten av antalet offentliga administratörer. Det finns till och med exempel på län där personalgrupperna inom vård, omsorg och skola har minskat under 2000‐talet men där byråkraterna samtidigt blivit fler. På Gotland har till exempel administratörerna ökat med 26,5 % , medan välfärdspersonalen minskat med –0,4 %.

Rapportens tydliga slutsats är att ökade resurser till kommuner och landsting inte är någon som helst garanti för fler personer som arbetar inom vård, skola och omsorg. Men det är ju förstås inget som de rödgröna tar hänsyn till i sitt valfläsk.

Vidare drar man fram jämställdhetskortet- dvs att en satsning på den offentliga sektorn är en satsning på kvinnor. Sure, offentlig sektor är lätt att reglera, och kanske kan man på så sätt komma åt jämställdhetsproblem. Men det är inom den offentliga sektorn som kvinnor värdesätts minst, både medellön och medianlönerna är de lägsta här. Det finns också tecken som tyder på att det finns en koppling mellan ohälsa och stora offentliga monopolarbetsplatser, och framför allt kvinnors ohälsa. Kvinnor är i större utsträckning än män sjukskrivna.

Woman’s Business Research Institute (Wombri) granskade 2005 anledningarna till att kvinnor är mer långtidssjukskrivna än män. Resultatet pekade på en kombination av en otillgänglig och/eller icke adekvat vård, låg närvaro på jobbet med mycket deltidsarbete, svaga ekonomiska incitament samt inlåsning i ett yrke och på en arbetsplats där man tycker sig ha små möjligheter att byta. Därför är det ett felfokus när de rödgröna talar om att deras satsning på välfärden är en satsning på kvinnor. Ifrågasätt monopolarbetsgivare och ge kvinnor större makt över sin vardag, både när det gäller att starta eget eller byta arbetsgivare. Det är att göra något för jämställdheten!

Andra bloggar: Kent Persson, Gustav Andersson ,
Magnus Anderssson

Den svenska modellen, med pacemaker?

Här kan man nu lyssna på podradio alternativt se på Bambusersändningen från fredagens debatt. Blir för övrigt glatt överraskad över hur långt hår jag fått, titta bara på bilden här ovan. Nästan som i en schamporeklam!

Alltså...

Som en gammal mediestudent så måste det ändå vara på sin plats att bli stolt över lönebesked från Berghs school of communication.

Den svenska modellen

I morgon kommer jag leda en debatt om den svenska modellen i framtiden, där Camilla Littorin från Företagarförbundet, Peter Larsson från Sveriges Ingenjörer och Cristian Sjövind från Jobb & Liv medverkar. Det finns fortfarande några platser kvar, anmäl dig bums!

Det känns lite extra skoj att moderera denna debatt. För ganska precis två år sedan träffade jag Cristian Sjövind för första gången, och det mötet bloggade jag om. Och vad är inte denna debatt om inte ett bra möte mellan fack, arbetsgivarorganisationer och fackföretag? Ett utmärkt upplägg för en bra och bred diskussion om framtiden.

Dagen efter födelsedagen

29 år plus en dag, det är jag i dag. Födelsedagen var riktigt lyckad, av fästmannen fick jag boken Vi och vårt bröllop. En riktigt charmig fyll-i-bok. Dagen innehöll annars bland annat en alldeles fantastiskt god varm chokladkaka och filmpremiär i Finest.se-regi av Hierro. Bra film!

Den stora kärleken

Jag har ett antal gånger skrivit om 80-talister. Ämnet intresserar mig, kanske för att jag är en själv och vi åttiotalister finner tidigt vår stora kärlek. Oss själva.

Så beskrivs det åtminstone i Prime PRs senaste spaning som baserar sig på en kommande rapport om just åttiotalisterna, skriven av Markus Larsson och Marie Söderqvist. Den förstnämnda född på åttiotalet själv, den sistnämnda 60-talist. De har en blogg också där man bland annat kan läsa en liten analys om varför den som säljer en gammal Panasonicstereo på Blocket för 2200 kronor förmodligen är född på femtiotalet.

Och bilden här bredvid? Den är från lokalblaskan Mitt i Kungsholmen som satte bland annat mig och Prinsessan Madeleine som exempel över 80-talister med makt. Jag fascineras fortfarande över det urvalet.

Veckans bloggdebatt: Integration

Häromsisten var min snart sexåriga systerson Carl på besök. Jag och Eiran tog med honom till vårt lilla lokala livs i Hjulsta. I kön framför oss stod två kvinnor i niqab. Jag skulle inte säga att det är vardagsmat i Hjulsta, men i närbeliggande Tensta och Rinkeby, absolut. Där Carl bor är det inte lika vanligt, men med ett barns självklarhet tittade han lite på kvinnorna och koncentrerade sig sedan på fikabrödet vi skulle handla. Ungefär "jaha, så ser dom ut".

Just kvinnor med slöja/burka/niqab får ofta stå som exempel över integrationspolitikens utmaningar, och integration är denna veckans ämne i bloggdebatten. På Newsmill finns det ett fyrtiotal inlägg om Slöjan, om dess vara eller icke vara, om det ska vara tillåtet på arbetsplatser och utbildningar eller inte. Och förstås- huruvida kvinnorna som bär det är offer eller inte. En sak borde ändå vara klar- ett förbud mot niqab ökar inte chanserna på arbetsmarknaden för kvinnorna som det berör.

För nyckeln till lyckad integration hittas på arbetsmarknaden. Arbetslösheten i Rinkeby/Kista är högst i Stockholm och ligger på 6,9 % . Under perioden oktober 2008 till oktober 2009 fördubblades arbetslösheten både i Rinkeby/Kista och Spånga/Tensta. Rapporten Arbetsmarknad och integration från Saco och Svenskt Näringsliv analyserar den svenska arbetsmarknaden utifrån en rad perspektiv, och visar bland annat att inrikes födda män är sysselsatta i högst utsträckning och utrikes födda kvinnor i lägst. Av utlandsfödda personer som varit i Sverige i mindre än två år är ligger jobbfrekvensen på 30 %. Språkkunskaper spelar ju förstås en stor roll, något som jag bland annat skrivit om här. Tiden i Sverige spelar också roll, störst arbetslöshet är det bland människor som kommer från Afrika och Asien, människor som ofta inte varit i landet så länge. Oavsett din utbildningsbakgrund så har tiden betydelse. Men hur ska vi göra för att minska den tiden som faktiskt slösas bort? Inte nog med att det är en stor förlust för människorna som står utanför, det är också viktigt för samhället i stort att öka integrationen.

Den rävsax som många människor hamnar i när de kommer till Sverige visas tydligt av Svenskt Näringsliv Farbod Rezania i detta exempel (som för övrigt då också handlar om min hemstad Söderhamn):
Vårt sociala skyddsnät snärjer nyanlända invandrare i en fälla. Skattepolitiken och skattetrycket gör att nyanlända invandrare kan knappt försörja sig, arbetsmarknadspolitiken leder till att dem inte får jobb och bostadspolitiken innebär att dem har oerhört svårt att hitta bostad.

Låt oss ta ett exempel, där en flyktingfamilj på fyra personer – mamma, pappa och två barn – kommer till Sverige och bosätter sig i Söderhamn. Det socialbidrag familjen får ligger på i runda tal 10 500 kronor per månad plus hyran för bostaden. För en trerumslägenhet kan det röra sig om cirka 5 000 kronor. Totalt uppgår med andra ord det ekonomiska stödet till 15 500 varje månad.

Vi fortsätter tankeexperimentet, där mannen i familjen direkt hittar ett heltidsjobb med en lön på 23 000 kronor i månaden, låt vara att den summan förmodligen är orealistiskt hög som ingångslön för en ganska nyanländ flykting. Efter skatt återstår ungefär 16 000 av dessa 23 000.

I det här läget upphör det ekonomiska stödet till familjen. Inkomsten överstiger bidragsnormen. Men också på ett annat sätt ställs familjen inför nya villkor. Det faktum att mannen fått ett arbete ger kostnader som man tidigare inte haft. Det handlar om resor till och från jobbet, mat, a-kasseavgift, barnens dagisavgift, etc. Familjen kan därmed inte klara ekonomin med mannens inkomst.

För att en familj i Sverige ska kunna stå på egna ben är det nödvändigt att både mannen och kvinnan har en egen inkomst. Det kan vara inkomst från tjänst eller ersättning från a-kassa eller annan ersättning. Vår nyanlända flyktingfamilj har dock inte rätt till a-kassa eller annan försäkring. Det innebär att paret måste få jobb vid samma tillfälle för att inte obalans ska uppstå i ekonomin. Att den lösningen i praktiken är närmast ouppnåbar är förstås givet. Vad ska då familjen göra? Vanligtvis får problemet ”en lösning” genom att både mannen och kvinnan i familjen slussas genom olika system till annan ersättning än socialbidrag, kanske a-kassa eller studiestöd.

Vi antog i det här fallet att mannen fick en anställning i Söderhamn. Men vad händer om det inte finns jobb i Söderhamn? Att då flytta till exempelvis det ganska närbelägna och betydligt större Gävle borde vara något att rekommendera, men då tornar nya svårigheter upp sig. Hyresvärden, i det här fallet troligtvis ett kommunalt bostadsbolag, ställer nästan undantagslöst krav på ett fast arbete innan kontraktet kan skrivas under.

Apropå boende så är det ju också en viktig del av integrationspolitiken. I mitt hemområde Tensta/Spånga så har man Järvalyftet. Det är alldeles fantastiskt bra idéer som jag verkligen hoppas kommer att införlivas. Och när vi promenerar till Tensta går vi förbi de här underbara radhusen som byggdes till Bomässan i Tensta. De är så fina, och ett bra exempel på hur man kan få områdena mer blandade.

Planer för den 21 april

På onsdag är det ingen vanlig dag, för på onsdag är det min födelsedag. Ett år kvar tills det blir ett stort och jämnt firande (dvs 30 år), nu är det först 29 år som kommer. Firandet består av dels att bestämma var tältet ska vara på vårt bröllop i juni, en ack så viktig och spännande uppgift. Sedan ska jag och Eiran äta middag på Patricia, som jag tycker har god mat och dessutom är på en båt. Jag älskar vatten! Kvällen avrundas med biopremiär av Hierro. Jag känner mig oerhört nöjd med planerandet, roliga och avslappnade saker med min kärlek, det kan inte bli bättre!

En fruhippa

Helgen har gått i kärlekens tecken. Den här gången var det dock Fru Swenssons kärlek som var i fokus. För några månader sedan fick de närmaste vännerna ett sms "Nu lämnar vi Sverige för att åka i väg på vår ....bröllopsresa!". I hemlighet hade de gift sig i stadshuset. Men tro inte man kommer undan ett särskilt firande för det. Hoppar man över möhippan så kommer man i stället i fokus för fruhippan. Med en mild variant av kidnappning åkte vi ett gäng till Naturboden där vi fick göra egen tvål, olja och kräm. Riktigt kul, även om vi var höga på lavendel ett bra tag.

Efter att lekt den lilla kemisten åkte vi till Brasserie Godot
där musslor, stekar, löjrom och annat serverades. Jag själv åt en riktigt god varm chevresallad.

När helgen har tröttat ut en

Veckan

Tankesmedjan har onekligen varit synlig i veckan. Det började med ett offentliggörande av bossen Marias nya jobb på Stockholms handelskammare. Det fortsatte med gårdagens DN Debatt av Markus Uvell som nästa vecka släpper boken Folkhemspopulismen - berättelsen om Sverigedemokraternas väljare. Och i dag så syns Maria och Svend Dahl på Brännpunkt där de skriver att myndigheter måste sluta opinionsbilda. Svends rapport finns också att ladda hem här.

Själv har jag inte varit lika publik, utan ägnat mig åt en hel del Almedalsplanering (boka in 12.15-15.00 tisdagen den 6 juli då Borgkommissionen presenterar sin slutrapport) och jobbat med kommissionen i stort. Det blir riktigt bra!

CUF föreslår nedläggning av SFI

Det skriver i dag Politikerbloggen. Och onekligen lider SFI-undervisningen av stora problem, vilket jag bland annat skrivit om här. Förslaget från CUF är att man i stället ska satsa på mer yrkesinriktad utbildning, ett ypperligt förslag. Det finns redan i Stockholm ett antal utbildningar för akademiker: Svenska för pedagoger (SFP), Svenska för ingenjörer (SFINX) samt
Svenska för ekonomer, jurister, samhälls-, personal- och systemvetare (SFEJ). Som jag berättade i den förra bloggposten så läser min sambo den sistnämnda kursen och den verkar riktigt genomtänkt och bra.

Klassens sammansättning av människor med någorlunda samma bakgrund gör att man kan starta på samma nivå, vilket är en rätt hög nivå. Totalt sett är de sex stycken i klassen vilket förstås också ger mycket tid med läraren, och personlig feedback. En mer individanpassad utbildning där man tar tillvara på personens förkunskaper, det är helt otroligt att det motsatta tycks vara mer regel än undantag!

Uppdaterad: Magnus skriver mer om CUFs förslag.

Student eller jobbsökande?

Min fästman sa upp sig från sitt jobb för några veckor sedan, och nu studerar han i stället Intensivsvenska för akademiker. Man har inte rätt till studiemedel när man studerar det, men vi gjorde bedömningen att i det långa loppet skulle vi tjäna på att han lär sig svenska bra snabbt, och dessutom inriktad mot juridiken, så att vi därför ska leva på en lön. Men jösses vilken byråkrati som omgärdar detta beslut! För att verifiera den skottska juridikexamen han har i bagaget skulle han gå till arbetsförmedlingen. Där fick han först beskedet att han var tvungen att registrera sig som arbetssökande för att de skulle kunna verifiera hans dokument. Hem kom han med en handlingsplan och tidsplan när han ska höra av sig till dem igen för uppföljningsmöten om hur det går med hans jobbsökande. Kruxet är ju att han studerar och inte söker jobb. Eller söker någon typ av ersättning vilket han flera gånger förklarade. Men in i formuläret skulle han ändå.

Det verkar vara ett resursslöseri att göra upp handlingsplaner för människor som studerar och på sina möten kommer säga "jag studerar fortfarande" (ok, man kan maila in det också). Förmodligen finns det en smart strategi kring att du antingen har arbete/studier med bidrag, är arbetssökande eller så hör du till Försäkringskassan. Men när jag satt där med hans papper och försökte förstå varför någon hade lagt upp en handlingsplan för jobbsökande till min studerande man-to-be kändes det inte ett dugg smart.

Kramliberal

Elin Grelsson skriver underhållande och uppmärksammat om kramliberaler. I väntan på det stora Facebookstestet "Hur kramliberal är du?" så gör jag en egen liten utvärdering utifrån Elins definition av kramliberaler.

1. Älskar kroppskontakt. Först tänkte jag "mja.. inte mer än genomsnittet" men sedan inser jag att mitt mått består av typ kramliberaler. Jodå, visst kramas jag. Och om jag är på det humöret så har jag ett översocialt flirtigt sätt att möta folk på. Och har jag druckit några glas champagne så kommer jag tycka om dig ännu mer. Det beror på att jag rent generellt tycker mycket om folk.
   
2. Är frispråkig. Det beror verkligen på sällskapet. Och jag var mycket mer frispråkig förr i tiden. Fast jag sjunger gärna 90-talshits.
   
3. Älskar att hypa andra kramliberaler. Ja, men det är klart. De är ju underbara.
4. Är rå men hjärtlig. Vadå, är du kränkt eller?
   
5. Är härlig. Jag är riktigt härlig, och ni skulle höra mitt skratt. Eller förresten, det har ni med största sannolikhet redan hört om ni någon gång träffat mig.
   

Jag skulle nog säga att jag har varit en 8 men sjunkit till en 6a på kramliberalsskalan. Vad tror ni?

Framtidens utmaning

I går var jag och Victor till Visby för att titta på vår lokal till Timbro och Arena Idés gemensamma kommissions seminarium i Almedalen. Vårt uppdrag blev onekligen extra aktuellt med tanke på att gårdagen också bjöd på ett offentliggörande av SKL:s programberedning om välfärdens finansierings rapport. Med braskande rubriker kan vi läsa att om man inte försöker lösa finansieringsutmaningen så kommer vi behöva höja skatten med tretton kronor. Det är förstås omöjligt med en sådan skattechock, men det visar på det framtida behovet.

Genom en snabb runda i bloggosfären ser jag att Peter Andersson tolkar rapporten som ett bevis på att skattesänkningar är fel, vilket är att göra det för enkelt för sig. Vidare ser jag att bland annat Thomas Böhlmark och Magnus Andersson kallar rapporten för meningslös. Det håller jag absolut inte med om. Rapporten är en viktig bit i arbetet för att väcka de politiska partierna, och skattechockssiffran används för att visa på hur stort finansieringsproblemet faktiskt är. Kikar man vidare i SKLs rapport så radar de upp ett antal förslag för hur finansieringen kan lösas. Det finns inte EN lösning (som t ex en kraftig skattehöjning) utan det kommer att behövas ett antal.

Det är bra att SKLs beredning som består av politiker från alla riksdagspolitiker så övertygande enas kring att det finns ett framtidsproblem. Tidigare har det varit experter som pekat på denna framtida kris, och partierna har blundat. Timbro och Arena Idés gemensamma kommission kommer förhoppningsvis ta SKLs tankar ett steg längre. Målet är förstås en offentlig utredning som kommer att leda till en förändring.

Öde Donners brunn

Visby i april

Ringmärkt

Lunchen i dag var ovanligt spännande.
Jag och Eiran shoppade vigselringar. Hans ser du till vänster, min ring är min mammas gamla vigselring som ska justeras i storlek och förstås få ny gravyr. Eftersom Eiran har kört på det mer internationella stuket och inte haft någon förlovningsring så var det onekligen extra spännande att se hans vänsterhand prydd av en stilig ring.

Apropå bröllop så har Swedbank undersökt svenskarnas bröllopskostnader, vilket Expressen skriver om. Om politiska artiklar ofta samlar homofober, rasister och lätt kvinnofientliga typer i kommentarsfälten (om man ska dra det till sin spets), så lockade den här artikeln cyniker. "Skit i att gifta er", "Var tredje skiljer sig ändå" "A marriage consists of 3 rings - engagement ring, wedding ring and suffering."
Annat var det i undersökningen där 80 % svarade att deras bröllop blev fantastiskt bra.

Glad påsk!

Påskgubben Carl

Påskkärringen Julia och sedan ett foto med Julia, Carl och min syster.






Till vänster: David, Eiran och Carl.

Till höger: Jag och David. Han är inte så chockad som han kans
ke ser ut.









Påskafton och våfflor i trädgården. Min styvpappa, jag, min mor och min syster.