Svensk sjukvård som en framtida exportindustri

I dag åt jag en god smörgås (tecken på att man är seminarieskadad är att man funderar på att fråga vem som är leverantör) i UD:s pressrum där underlagsrapport nr 33 till Globaliseringsrådet presenterades, Svensk sjukvård som en framtida exportindustri. Rapporten är skriven av professor emeritus Gunnar Eliasson, och är en riktigt spännande och intressant industriekonomisk analys som tar avstamp i de demografiska utmaningarna och de industriella möjligheter Sverige har genom att satsa på livskvalitetshöjande hälsotjänster och exportera dessa.

Som det står i pressmeddelandet är utmaningen ... för att svenska vårdföretag ska delta i den internationella specialiseringen måste de också utsättas för den internationella konkurrensen. Eliasson hävdar att en internationellt konkurrenskraftig hälsoindustri inte kan administreras fram centralt genom utbudsstyrning. Ett betydande inslag av spontant entreprenörskap krävs. Verklig valfrihet i vården både vad gäller val av vårdgivare och försäkrare är en förutsättning för att detta ska bli verklighet. Kundorienterad innovativ produktutveckling är en god förebild för den framtida hälsoindustrin, inte politisk styrning.

Hur uppnås då detta?
1. De ställföreträdande kunderna (sjukvårdspolitikerna, vårdsektorns tjänstemannabyråkrati och läkarna) måste ta ett steg tillbaka och släppa fram de riktiga kunderna, dagens sjukförsäkringstagare och de blivande patienterna.

2. Patientens förfogande över de resurser som Försäkringskassan och vården i dag disponerar över bör konkurrensutsättas.

3. Försäkringen bör bestå av två delar. En grundförsäkring som alla äger oavsett inkomst och betalningsförmåga men som inte är för omfattande, och en frivillig och individanpassad del. Grundförsäkringen betalas genom skatten och anger tydligt hur mycket samhället som ett minimum är berett att kosta på alla sina medborgare. Det är viktigt att denna garanterade rätt till vård tydligt finner former för att ekludera den vård som egentligen handlar om privat konsumtion. Premierna för den privata försäkringen bör göras avdragsgilla vid inkomstbeskattningen, och de resurs som grundförsäkringen definierar och som individen redan betalt genom skatter ska inte gå förlorad om den privata försäkringen utnyttjas. Tecknandet av sådana försäkringar bör därför uppmuntras och inte förhindras.

Riktigt spännande och bra alltså!