Och håret är i behåll.

Ibland så känns det som om det är obeskrivligt mycket att göra, man riktigt ser berget framför sig och "jo, det här kommer ta hela veckan och jag kommer att bli tunnhårig på köpet för att jag kommer att slita mitt hår så mycket". Tänk vad tillfredställande det sedan är när man inser att det faktiskt inte var oöverstigligt. Att det faktiskt gick att bemästra och att håret är lika tjockt som innan.
Sådan dag är det idag. Och jag gillar det!

Vad jag mer gillar är att jag idag har ätit lunch med Therese som jag senast träffade för typ 13 år sedan. Vi hade sommarstugor nära varandra på Muskö i tonåren, och var även flitiga brevvänner. Tack vare Facebook har vi fått kontakt igen, och jag kan glatt konstatera att man faktiskt är sig ganska lik även efter så lång tid.