Förskolan- hur ska man lösa den frågan i framtiden?

På morgonens seminarium om Framtidens förskola så hamnade man tyvärr ganska snabbt i debatten om vad som är bäst, att barnen får vara hemma eller att barnen får vara i förskolan. Lätt för människor att känna sig personligt anklagade, lätt att skuldbelägga andra. Det är viktigt att komma förbi den. Det är viktigt med ett öppet sinne där man ser att det ska finnas lika många lösningar som det finns barn, som Anna Kinberg Batra uttryckte det.

Barnomsorgskonsulten Urban Bengtsson håller just nu på att arbeta för att bygga upp en campusförskola i Umeå. Många gånger har jag från framförallt socialdemokratiskt håll hört kritik mot campusförskolor, det vill säga förskolor förlagda på universitet och förskolor för barn vars föräldrar studerar. Kritiken handlar om att det inte blir någon mångfald bland barnen utan bara en massa akademikerungar. Jag vet inte hur det är med er, men om jag hade haft barn under studietiden och de barnen hade gått på en campusförskola hade det förmodligen varit mycket mer färggrann palett än om barnen skulle som nu till exempel gå på dagis vid Zinkensdamm.

Kanske har man missat att högskolestudenterna inte på något sätt är en homogen grupp?