Lite fasta har ju ingen dött utav

Så, en dag då regeringen och arbetsmarknadens parter träffats och diskuterat den svenska modellen och lagstiftningsändringar av framförallt utstationeringslagen och Lex Brittania
och vård av kollektivavtalen, får jag tillbringa på kirurgen till, visade det sig, ingen nytta.

Klockan 00.00 i natt fick jag sluta äta, klockan 06.00 i morse sluta dricka. Strax innan 12.00 kom jag till kirurgen, fick klä om till en osexig sjukhusoutfit och äta starka smärtstillande tabletter. Sitta en stund i väntrummet, få dropp, vara hungrig och matt, sitta en stund till, och en till, efter några timmar träffa en läkare som konstaterade att jag just nu var frisk och att en operation då skulle vara vansklig.

Jahapp. Så var det med det. Jag blev ihoppackad och ivägskickad på något skakiga ben (att inte dricka är jobbigt) samt ett tungt huvud (smärtstillande när man inte har någon smärta ni vet).