Eva Westerberg

Att vara bloggare är att vara en sorts exhibionist. Förstås. Det är meningen att bloggen ska skapa dialog med läsarna, men ur den aspekten är det inte speciellt ofta det fungerar så bra. Antingen skriver ingen något, eller så skriver en massa personer elaka, onödiga eller bara konstiga saker. Det är bara att titta runt på de stora bloggarna så hittar man mönstret. Det finns alltid saker som motbevisar tesen: t ex den gången då Alex Shulman i sin stora Aftonbladet-blogg en söndagsmorgon frågade vad folk gjorde uppe och människor gav helt fantastiska små glimtar av deras liv. Alex, och Calle när DET begav sig (nu har Calle ett nyhetsbrev som dock inte får vara mixat mellan "ödmjuka Calle och "bitchiga Calle" utan bara låter den sistnämnda ta plats. Ändå underhållande), hade levande kommentatorsfält. Den där söndagsmorgonen skrev folk, och det spelar egentligen ingen roll om det är sant eller inte, om hur de just vaknat då one-night-standet gick, hur de höll på att packa ihop sina saker då de skulle flytta isär, hur de hölls vakna av en snarkande svärfar etc etc. Det var fantastiskt.

Hursomhelst.
Jag har en statcounter som jag går in på lite nu och då. Den har dock bara de senaste 100 besöken så jag har absolut ingen som helst överblicksbild av besökarna på den här bloggen. En statcounter visar var besökaren kommer ifrån (ibland kan man se vilken hostname också, t ex tco.se eller dn.se och så vidare) och hur besökaren kommit till sidan, dvs direkt, eller genom google och vad har man då sökt på, eller från en annan sida. Det är lite storebror ser dina nätvanor. Det kan då vara ett lätt sätt att hitta länkar och så vidare. Jag hittade genom detta en väldigt söt länk precis.