Läs det här citatet:
- Jag tror det är skadligt för deras utveckling att resa över halva stan. Dessutom urholkar det den lokala skolan, den tappar elever och ”duger” plötsligt inte. Man får inte heller något socialt nätverk där man bor och föräldrarna lär inte heller känna varandra, säger Inger Strak (V), utbildningsnämnden
Skadligt för utvecklingen? Verkligen?
Det finns teser från tidigare att det är de som är mest skoltrötta som får pendla längst, Det är enkelt att förstå varför det kan bli problem för den personen som inte alls vill gå till skolan att då åka över hela stan för att komma dit. Jämför med gym till exempel, att ha sitt gym nära hemmet gör att du lättare tar dig i kragen och går dit, än om du skulle åka till andra delen av stan och byta tunnelbana och buss och så vidare.
Men kan man generellt sätt säga att det är skadligt att pendla? Runt om i Sverige åker folk både en och två mil för att komma till en skola (i Norrbotten, Jämtland och Västerbotten kan det vara upp till 5 mil och då kan vi väl på allvar börja prata om pendling) och så vitt jag vet så är det inga elever vars utveckling skadats vi pratar om.
Som alltid när någon utveckling sker någonstans, och inte överallt samtidigt, så är det det som blir vassare som ses som problemet och helst ska tas bort. Därför problematiseras friskolorna på detta sätt. Men det finns också en poäng i uttalandet att många utgår ifrån att en friskola är bättre. En friskola är inte per automatik bättre än en kommunal skola, och en kommunal skola är inte per automatik för losers. Men att det finns en mångfald av skolor är kanonbra, och jag är helt övertygad om att alla skolor- oavsett om man är kommunal eller ej- kan nå upp till en hög nivå med rätt lärare.
måndag, mars 09, 2009
söndag, mars 08, 2009
En söndag på Tekniska Museet
Senast jag var på Tekniska Museet gick jag nog på högstadiet. Men idag var det dags igen, jag och Mikaela promenerade ut på Djurgården och tittade på utställningar om gruvor, rymden, kvinnliga uppfinnare med mera. I en utställning om telefoni kunde man få informationen att innan mobiltelefonen satt alla telefoner fast med ett jack i väggen. Ehm, jo det minns jag. Är jag verkligen SÅ gammal?
Det var hursomhelst ett väldigt underhållande besök. Teknorama vara en väldigt kul avdelning, men avdelningen Sport gjorde mig nästan utbränd bara av första anblicken. Typ 5000 ungar som skrek och sprang runt. Note-to-self: ta aldrig eventuella barn dit.
Det var hursomhelst ett väldigt underhållande besök. Teknorama vara en väldigt kul avdelning, men avdelningen Sport gjorde mig nästan utbränd bara av första anblicken. Typ 5000 ungar som skrek och sprang runt. Note-to-self: ta aldrig eventuella barn dit.
lördag, mars 07, 2009
Lilla Nygatan 14
Tillsammans med bland annat Stina och Lisa befinner jag mig idag på Saco Studentråds ordförandenätverk. Planerat lite valberedningsarbete och väntar nu på att det ska bli dags för diskussioner utifrån idégrupperna.
En extra person dök upp och visade på ett grymt engagemang. Hon skulle gå på dejt i Stockholm idag men den blev tyvärr framflyttad. Vad är då det näst roligaste man kan göra en lördag i Stockholm? Gå på ordförandenätverk förstås!
En extra person dök upp och visade på ett grymt engagemang. Hon skulle gå på dejt i Stockholm idag men den blev tyvärr framflyttad. Vad är då det näst roligaste man kan göra en lördag i Stockholm? Gå på ordförandenätverk förstås!
Svenska på egen hand
Apropå svenskundervisning så fick jag följande telefonsvararmeddelande från min skottska pojkvän idag som är långt ifrån all SFI, men som däremot just köpt en lär-dig-svenska på Amazon:
"Hej. Jag är hemma. Är ni hemma? Nej. God natt och sov sött. Jag älskar dig."
"Hej. Jag är hemma. Är ni hemma? Nej. God natt och sov sött. Jag älskar dig."
fredag, mars 06, 2009
"Inte ens fritidsnämnden!"
Moderaterna vill ha hälften kvinnor på valsedlarna till 2010. Och genast ser man kommentatorsfält svämma över av "vem ska vi rösta på nu?" och det ena och det andra. Nej, kvotering är ett uruselt grepp, men att ha riktlinjer om ökad medvetenhet kring vilka som nomineras och kandiderar är däremot ett fräscht sådant.
Vad jag tycker nästan är än mer intressant är att var femte person ska vara en partipolitisk rookie som inte ens suttit i fritidsnämnden. Jag twittrade lite med Kvällspostens politiska redaktör Peter J Olsson om det här under dagen. Som alltid är det ju ngt svårt att få sagt allt man vill på 140 tecken, men PJ Olsson skrev i alla fall så här: Nej, men risken är alltid att man blir blåst om man inte kan knepen - jag vill ha riksdagsledamöter med kompetens.
.. och ingen emotsäger förstås varken det ena eller det andra. Men innebär det per automatik att man inte kan knepen om man inte suttit i - om vi ska fortsätta med det för dagen populära exemplet- fritidsnämnden? Nej förstås inte. Politiska knep och strategier kan man lära sig på många andra ställen också.
Någonstans under dagen snappade jag upp att det skulle innebära att det kom in en massa ja-sägare om man tog in oprövade partipolitiska kort. Jag tror inte alls det, jag tror snarare att många nämnder kan få in friskt blod som vågar vara respektlös mot gamla strukturer och som inte känner sig uppbunden till partiet för både försörjning och vänskapskrets.
Härmed inte sagt att vi ska straffa ut en massa gamla trotjänare som alltid slitit och gått på de där mötena. Om trotjänaren fortfarande har något att bidra med och fortfarande är en bra representant så är det ju fantastiskt bra med kompetens och kontinutet i ett och samma koncept. Men det finns nog också en hel del personer som kanske främst står för ett kontinutetsgrepp.
Uppdaterad: Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm slår faktiskt huvudet på spiken i och med skrivningen Om jag var moderat skulle jag nog skämmas över att alla tycker det är en så stor grej att de inte bara vill ha medelålders vita män i maktpositioner.Och det handlar ju inte ens om någon kvotering från moderat håll, utan det handlar om en viljeinriktning.
Vad jag tycker nästan är än mer intressant är att var femte person ska vara en partipolitisk rookie som inte ens suttit i fritidsnämnden. Jag twittrade lite med Kvällspostens politiska redaktör Peter J Olsson om det här under dagen. Som alltid är det ju ngt svårt att få sagt allt man vill på 140 tecken, men PJ Olsson skrev i alla fall så här: Nej, men risken är alltid att man blir blåst om man inte kan knepen - jag vill ha riksdagsledamöter med kompetens.
.. och ingen emotsäger förstås varken det ena eller det andra. Men innebär det per automatik att man inte kan knepen om man inte suttit i - om vi ska fortsätta med det för dagen populära exemplet- fritidsnämnden? Nej förstås inte. Politiska knep och strategier kan man lära sig på många andra ställen också.
Någonstans under dagen snappade jag upp att det skulle innebära att det kom in en massa ja-sägare om man tog in oprövade partipolitiska kort. Jag tror inte alls det, jag tror snarare att många nämnder kan få in friskt blod som vågar vara respektlös mot gamla strukturer och som inte känner sig uppbunden till partiet för både försörjning och vänskapskrets.
Härmed inte sagt att vi ska straffa ut en massa gamla trotjänare som alltid slitit och gått på de där mötena. Om trotjänaren fortfarande har något att bidra med och fortfarande är en bra representant så är det ju fantastiskt bra med kompetens och kontinutet i ett och samma koncept. Men det finns nog också en hel del personer som kanske främst står för ett kontinutetsgrepp.
Uppdaterad: Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm slår faktiskt huvudet på spiken i och med skrivningen Om jag var moderat skulle jag nog skämmas över att alla tycker det är en så stor grej att de inte bara vill ha medelålders vita män i maktpositioner.Och det handlar ju inte ens om någon kvotering från moderat håll, utan det handlar om en viljeinriktning.
torsdag, mars 05, 2009
La insperacion
Idag har jag för första gången i mitt liv besökt Eskilstuna. Faktiskt! Hann inte se så överdrivet mycket, men konstaterade att det var ett nytt fräscht kårhus, som bland annat hade helt fantastiska toaletter med lila väggar och sådan där modern plastkristallkrona. Det vill jag också ha på min toalett.
Känner mig nöjd med föredraget, och får väl ta det som ett gott betyg att killen som släntrade in och sa att han inte kunde stanna hela utan bara skulle kolla lite vad det var för något faktiskt stannade exakt hela.
Mitt föredrag hade titeln "Ta makten över din framtid". och jag insåg saker själv också. Min avrundning, som jag fräckt stulit från Martin Borgs, handlade om att man skulle tänka sig sin 100årsdag- och att man själv var en frisk och fräsch 100åring förstås- och vad de människor som betyder mest skulle säga i talen till födelsedagsbarnet.
Jag kom på en gång på vad det skulle vara, och det var att någon skulle säga "Eva gav mig modet att våga göra det här och det här".
Att jag skulle ha inspirerat någon till att ta ett spännande steg i livet.
Om jag påverkar någon människa på så sätt så har jag lyckas.
Känner mig nöjd med föredraget, och får väl ta det som ett gott betyg att killen som släntrade in och sa att han inte kunde stanna hela utan bara skulle kolla lite vad det var för något faktiskt stannade exakt hela.
Mitt föredrag hade titeln "Ta makten över din framtid". och jag insåg saker själv också. Min avrundning, som jag fräckt stulit från Martin Borgs, handlade om att man skulle tänka sig sin 100årsdag- och att man själv var en frisk och fräsch 100åring förstås- och vad de människor som betyder mest skulle säga i talen till födelsedagsbarnet.
Jag kom på en gång på vad det skulle vara, och det var att någon skulle säga "Eva gav mig modet att våga göra det här och det här".
Att jag skulle ha inspirerat någon till att ta ett spännande steg i livet.
Om jag påverkar någon människa på så sätt så har jag lyckas.
onsdag, mars 04, 2009
Slut på det roliga.
Men herregud vad jag blir upprörd när jag läser det här.
Okej, om man ska försöka hålla sig lite konstruktiv så finns det ljuspunkter i Alkoholutredningen, t ex att sushi- och vegetariska restauranger ska kunna få alkoholtillstånd.
Men det mesta är bara dumheter. Som Mattias Svensson skriver:
Så medan ni fortfarande får lov. Bli medlemmar i en vinklubb vars viner jag verkligen kan rekommendera, eller leva er in i känslan hur det skulle vara att inte bara kunna prova den goda Mackmyra Whiskyn - utan även att kunna köpa den på plats där mellan Sandviken och Gävle. Och stanna också kvar på utestället tills de stänger, för i fortsättningen så blir det inte mer än 03. Om Alkoholutredningen får bestämma.
Uppdaterad: Aha, vi var lite snabba på att dömma.
Okej, om man ska försöka hålla sig lite konstruktiv så finns det ljuspunkter i Alkoholutredningen, t ex att sushi- och vegetariska restauranger ska kunna få alkoholtillstånd.
Men det mesta är bara dumheter. Som Mattias Svensson skriver:
Systembolaget fick inte ens prövas. Tvärtom värnas monopolet så till den milda
grad att inte ens försäljning från gårdar som tillverkar öl, vin och whisky ska
tillåtas. Det föreslås också förbud för företag och vinklubbar som ombesörjer
den privatimport som vi blivit lagligen tillåta genom en EU-dom förra året.
Så medan ni fortfarande får lov. Bli medlemmar i en vinklubb vars viner jag verkligen kan rekommendera, eller leva er in i känslan hur det skulle vara att inte bara kunna prova den goda Mackmyra Whiskyn - utan även att kunna köpa den på plats där mellan Sandviken och Gävle. Och stanna också kvar på utestället tills de stänger, för i fortsättningen så blir det inte mer än 03. Om Alkoholutredningen får bestämma.
Uppdaterad: Aha, vi var lite snabba på att dömma.
Volvos räddning
Det här är ju intressant, den nya (små)borgerliga generationen som drömmer om villa, Volvo och vovve. Kanske det är de unga vuxna som är räddningen för bilindustrin?
tisdag, mars 03, 2009
Slutar man fundera på det ena kommer snabbt det andra upp.
I morse -vilket just nu känns som väldigt länge sedan för jösses så trött jag är och så intensiv den här dagen har varit tidvis- kunde jag notera att Centerns Ungdomsförbund, Liberala Ungdomsförbundet, SSU, Grön Ungdom och KDU skrev en debattartikel om att lämna Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer.
Jag undrar var Ung Vänster tog vägen?
Ung Vänster var ju faktiskt med på den motion som ovanstående organisationer (minus LUF plus Saco Studentråd) lämnade in på LSUs repskap i höstas som berörde just det här ämnet. Men det handlade också, om jag nu inte helt har tappat minnet, om att det behövdes en tydlig kartläggning om vad som planerades att göras inom området organisationsutveckling som motionärerna menade var av mer betydelse. Kanske är dagens debattare ett sätt att pressa på den här kartläggningen.
Vad vet jag.
Vissa frågor är helt enkelt ganska sköna att man inte behöver fundera över så mycket längre. Jag funderade nämligen mycket på LSUs utveckling förrut och anordnade möten med ovanstående PUF:ar osv.
Men istället kommer det snabbt upp nya saker att fundera över. Linnea Ornstein och Stina Hamberg diskuterar problematiken med begreppen studentpolitik vs ungdomspolitik.
Och det naglade sig så klart på en gång fast som ett intressant problem att fundera på.
Jag undrar var Ung Vänster tog vägen?
Ung Vänster var ju faktiskt med på den motion som ovanstående organisationer (minus LUF plus Saco Studentråd) lämnade in på LSUs repskap i höstas som berörde just det här ämnet. Men det handlade också, om jag nu inte helt har tappat minnet, om att det behövdes en tydlig kartläggning om vad som planerades att göras inom området organisationsutveckling som motionärerna menade var av mer betydelse. Kanske är dagens debattare ett sätt att pressa på den här kartläggningen.
Vad vet jag.
Vissa frågor är helt enkelt ganska sköna att man inte behöver fundera över så mycket längre. Jag funderade nämligen mycket på LSUs utveckling förrut och anordnade möten med ovanstående PUF:ar osv.
Men istället kommer det snabbt upp nya saker att fundera över. Linnea Ornstein och Stina Hamberg diskuterar problematiken med begreppen studentpolitik vs ungdomspolitik.
Och det naglade sig så klart på en gång fast som ett intressant problem att fundera på.
måndag, mars 02, 2009
Fyra års studiemedel, eller ett avslöjande om förslaget "i sin helhet".
Idag fick jag inbjudan till Facebookgruppen Stoppa förslaget om endast 4 års studiemedel. Tror det måste vara rekordsnabbt av det som numera så populärt kallas för gammelmedia att rapportera om en Facebookgrupp, då DN idag-två dagar efter gruppens start- skriver om det. Och man skriver även hur DN "avslöjade förslaget i sin helhet".
Hur DN en månad innan hela utredningen presenteras kan tycka att man presenterat förslaget i sin helhet är för mig obegripligt. Man har ju dessutom inte heller berättat så himla mycket om just det här förslaget. Inte konstigt att det startas protestgrupper, för jag förstår att folk blir upprörda utifrån det som rapporterats.
Jag har som sagt, som representant för Saco Studentråd, under ett års tid suttit med i referensgruppen till den studiesociala utredningen. Jag har varit med i många diskussioner, och haft möjlighet att diskutera många av förslagen. Som studentrepresentant skulle det förstås vara helt väldigt märkligt att gilla idéer som gör det sämre för studenterna. Men se, det gör inte det här förslaget. Om man bara tittar på det i lite större perspektiv. Eller avslöjar det i sin helhet, som DN skulle ha uttryckt det.
I arbetet med den studiesociala utredningen har man tittat mycket på hur det fungerar i övriga länder i Norden. Det anordnades ett seminarium för både referensgrupp och kommitté, som ni kan hitta referat ifrån på utredningens webbplats. I Danmark fungerar det till exempel så att man får studiemedel utifrån utbildningens normaltid plus 1 år. Man har anpassat tidsgränsen för studiemedel utifrån de faktiska utbildningarna och inte efter en schablonbild. Det kommande förslaget från den studiesociala utredningen är inne på samma tankebana, en bättre anpassning men inte lika långtgående som i Danmark. Förslaget är också anpassat efter den förlängning av utbildningar som Bolognaprocessen innebär.
Förslaget innebär att den generella rätten till studiemedel begränsas till 4 normala studieår (36 månader). Den som tar examen om minst 180 högskolepoäng (3 år) inom denna tid ska kunna få studiemedel i ytterligare högst 2 år (18 månader), dvs i totalt 6 år (54 månader). Har du klarat din treåriga examen under fyra års tid så har du alltså två år till att studera på, till en master, en annan inriktning eller vad det nu kan vara.
Den som studerar på en utbildning som omfattar minst 240 högskolepoäng (4 år) ska kunna få studiemedel i ytterligare två år (18 månader) förutsatt att han eller hon efter 4 år med studiemedel har fullgjort minst 180 högskolepoäng. Utöver den här avstämningen vid 4 år innebär förslaget att studerande på utbildningar som är minst 5 år långa ges möjlighet att få studiemedel i 1 år mer än idag, dvs i 7 år (63 månader).
Den som haft studiemedel i 6 år ska kunna få studiemedel för ytterligare 1 år om han eller hon läser på en utbildning eller examen som omfattar minst 300 högskolepoäng, förutsatt att det återstår högst 60 högskolepoäng av utbildningen. Tanken är alltså att den som studerar på exempelvis en mastersutbildning eller läkarutbildning ska kunna få ett sjunde år med studiemedel för att kunna avsluta sina studier, vilket är en klar förbättring jämfört med idag då det ska till väldigt mycket för att kunna få studiemedel för mer än 6 år. Det är i stort sett omöjligt helt enkelt.
Utifrån diskussionen i gruppen kan det vara värt att notera att den som tagit en kandidatexamen inom 4 år inte behöver använda de efterföljande 2 årens studiemedel till fördjupning inom samma ämne. Det kommer också att finnas övergångsregler till förslaget som gäller till 2014. Detta innebär att dagens studenter kan fullfölja sina studier som planerat och dessutom få möjligheter att utnyttja förlängningen till 7 år.
Jag tar ett exempel som jag hittar i Facebookgruppen:
Herregud vad idiotiskt det här är.. Jag läser till lärare (totalt 5 år) Vill efter det att utbildningen är färdig läsa två år med psykologi för att ha tre ämnen att undervisa i istället för två (svenska och engelska) Detta kan jag med andra ord verkligen inte göra nu.
Nej precis, detta kan du verkligen inte göra med dagens regler. Med förslaget från den studiesociala utredningen kommer du att kunna göra detta. I dagens regler skulle du aldrig få dispens och mer studiemedel (ok, ska aldrig säga aldrig men väldigt osannolikt i alla fall), men genom de nya reglerna så kommer det ju inte vara några problem vid fyra år- du är i full gång med din utbildning. Och din utbildning är minst fem år, vilket ger dig två extra år som du heller inte behöver använda till att fördjupa dig inom pedagogik, utan kan studera psykologi i stället.
Det här är jag helt övertygad om är något bra.
Det är också väldigt många som är oroliga över felval, och ska man inte ha möjlighet att välja om och välja rätt nu. En dröm, i den bästa av världar vore att att studie- och yrkesvägledning och karriärvägledning skulle fungera så bra att man inte behövde använda sig av lån och bidrag för att komma till rätta i sin karriär. Men det är vi alla medvetna om att så fungerar det inte alltid idag. Efter fyra års studier bör det dock inte vara orimligt att man har kommit på kurs med sin utbildning och har ett mål med den.
Hur hela studiemedelssystemet i framtiden kommer att vara kopplat till SGI (sjukpenningsgrundande inkomst) etcetera vet jag inte ännu. Därför är det svårt att ge svar på frågan som jag ser att många har i Facebookgruppen, den om man inte kommer att kunna slutföra sin utbildning för att man har varit sjuk eller fått barn etcetera. Reglerna för hur det ska hanteras kan knappast bli sämre dock, dagens regler kan ni läsa mer om här.
Den studiesociala utredningen kommer att presenteras - i sin helhet- den 30 mars. I Facebookgruppen planeras det demonstrationer, och det är förstås alltid bra med engagemang. Men det kan ju också vara bra att veta vad exakt det är man är emot innan man blir emot. Eller för. Jag vet inte exakt hur hela utredningen kommer se ut, men jag har tillräckligt mycket koll på den här delen som nu diskuteras för att se att det faktiskt tar hänsyn både till Bolognaprocess och långa utbildningar samt ger studenterna möjlighet till ett 7e år med studiemedel.
Och det tycker jag är schysst.
Hur DN en månad innan hela utredningen presenteras kan tycka att man presenterat förslaget i sin helhet är för mig obegripligt. Man har ju dessutom inte heller berättat så himla mycket om just det här förslaget. Inte konstigt att det startas protestgrupper, för jag förstår att folk blir upprörda utifrån det som rapporterats.
Jag har som sagt, som representant för Saco Studentråd, under ett års tid suttit med i referensgruppen till den studiesociala utredningen. Jag har varit med i många diskussioner, och haft möjlighet att diskutera många av förslagen. Som studentrepresentant skulle det förstås vara helt väldigt märkligt att gilla idéer som gör det sämre för studenterna. Men se, det gör inte det här förslaget. Om man bara tittar på det i lite större perspektiv. Eller avslöjar det i sin helhet, som DN skulle ha uttryckt det.
I arbetet med den studiesociala utredningen har man tittat mycket på hur det fungerar i övriga länder i Norden. Det anordnades ett seminarium för både referensgrupp och kommitté, som ni kan hitta referat ifrån på utredningens webbplats. I Danmark fungerar det till exempel så att man får studiemedel utifrån utbildningens normaltid plus 1 år. Man har anpassat tidsgränsen för studiemedel utifrån de faktiska utbildningarna och inte efter en schablonbild. Det kommande förslaget från den studiesociala utredningen är inne på samma tankebana, en bättre anpassning men inte lika långtgående som i Danmark. Förslaget är också anpassat efter den förlängning av utbildningar som Bolognaprocessen innebär.
Förslaget innebär att den generella rätten till studiemedel begränsas till 4 normala studieår (36 månader). Den som tar examen om minst 180 högskolepoäng (3 år) inom denna tid ska kunna få studiemedel i ytterligare högst 2 år (18 månader), dvs i totalt 6 år (54 månader). Har du klarat din treåriga examen under fyra års tid så har du alltså två år till att studera på, till en master, en annan inriktning eller vad det nu kan vara.
Den som studerar på en utbildning som omfattar minst 240 högskolepoäng (4 år) ska kunna få studiemedel i ytterligare två år (18 månader) förutsatt att han eller hon efter 4 år med studiemedel har fullgjort minst 180 högskolepoäng. Utöver den här avstämningen vid 4 år innebär förslaget att studerande på utbildningar som är minst 5 år långa ges möjlighet att få studiemedel i 1 år mer än idag, dvs i 7 år (63 månader).
Den som haft studiemedel i 6 år ska kunna få studiemedel för ytterligare 1 år om han eller hon läser på en utbildning eller examen som omfattar minst 300 högskolepoäng, förutsatt att det återstår högst 60 högskolepoäng av utbildningen. Tanken är alltså att den som studerar på exempelvis en mastersutbildning eller läkarutbildning ska kunna få ett sjunde år med studiemedel för att kunna avsluta sina studier, vilket är en klar förbättring jämfört med idag då det ska till väldigt mycket för att kunna få studiemedel för mer än 6 år. Det är i stort sett omöjligt helt enkelt.
Utifrån diskussionen i gruppen kan det vara värt att notera att den som tagit en kandidatexamen inom 4 år inte behöver använda de efterföljande 2 årens studiemedel till fördjupning inom samma ämne. Det kommer också att finnas övergångsregler till förslaget som gäller till 2014. Detta innebär att dagens studenter kan fullfölja sina studier som planerat och dessutom få möjligheter att utnyttja förlängningen till 7 år.
Jag tar ett exempel som jag hittar i Facebookgruppen:
Herregud vad idiotiskt det här är.. Jag läser till lärare (totalt 5 år) Vill efter det att utbildningen är färdig läsa två år med psykologi för att ha tre ämnen att undervisa i istället för två (svenska och engelska) Detta kan jag med andra ord verkligen inte göra nu.
Nej precis, detta kan du verkligen inte göra med dagens regler. Med förslaget från den studiesociala utredningen kommer du att kunna göra detta. I dagens regler skulle du aldrig få dispens och mer studiemedel (ok, ska aldrig säga aldrig men väldigt osannolikt i alla fall), men genom de nya reglerna så kommer det ju inte vara några problem vid fyra år- du är i full gång med din utbildning. Och din utbildning är minst fem år, vilket ger dig två extra år som du heller inte behöver använda till att fördjupa dig inom pedagogik, utan kan studera psykologi i stället.
Det här är jag helt övertygad om är något bra.
Det är också väldigt många som är oroliga över felval, och ska man inte ha möjlighet att välja om och välja rätt nu. En dröm, i den bästa av världar vore att att studie- och yrkesvägledning och karriärvägledning skulle fungera så bra att man inte behövde använda sig av lån och bidrag för att komma till rätta i sin karriär. Men det är vi alla medvetna om att så fungerar det inte alltid idag. Efter fyra års studier bör det dock inte vara orimligt att man har kommit på kurs med sin utbildning och har ett mål med den.
Hur hela studiemedelssystemet i framtiden kommer att vara kopplat till SGI (sjukpenningsgrundande inkomst) etcetera vet jag inte ännu. Därför är det svårt att ge svar på frågan som jag ser att många har i Facebookgruppen, den om man inte kommer att kunna slutföra sin utbildning för att man har varit sjuk eller fått barn etcetera. Reglerna för hur det ska hanteras kan knappast bli sämre dock, dagens regler kan ni läsa mer om här.
Den studiesociala utredningen kommer att presenteras - i sin helhet- den 30 mars. I Facebookgruppen planeras det demonstrationer, och det är förstås alltid bra med engagemang. Men det kan ju också vara bra att veta vad exakt det är man är emot innan man blir emot. Eller för. Jag vet inte exakt hur hela utredningen kommer se ut, men jag har tillräckligt mycket koll på den här delen som nu diskuteras för att se att det faktiskt tar hänsyn både till Bolognaprocess och långa utbildningar samt ger studenterna möjlighet till ett 7e år med studiemedel.
Och det tycker jag är schysst.
Att läsa.
Förstås får ni inte missa Maciej Zarembas nya artikelserie Svensk? Var god dröj, precis som Neobloggen påpekar.
Den förra serien, om kränkta studenter, väckte stor uppmärksamhet. Jag debatterade själv saken på Politikerbloggen. Kopplat till den diskussionen måste jag också passa på att rekommendera Folkhemmets balkanisering. Den kan på sina håll kännas lite ytlig, men det beror nog främst på att ämnet går att diskutera så väldigt mycket mer. Som en diskussionsstartare är den utmärkt.
Den förra serien, om kränkta studenter, väckte stor uppmärksamhet. Jag debatterade själv saken på Politikerbloggen. Kopplat till den diskussionen måste jag också passa på att rekommendera Folkhemmets balkanisering. Den kan på sina håll kännas lite ytlig, men det beror nog främst på att ämnet går att diskutera så väldigt mycket mer. Som en diskussionsstartare är den utmärkt.
Vad Facebook tycker att jag ska lägga mina pengar på.
På Facebook kan man enkelt annonsera och nå olika målgrupper. Som annonsör kan du välja om du vill nå kvinnor eller män, vilka nätverk de ska vara med i, vilken ålder och vilka intressen de ska ha och så vidare. Smidig riktad reklam helt enkelt.
Därför får jag ofta reklam om resor, om väskor och kläder, moderata personvalskampanjer och... prenumerationserbjudande från Vi föräldrar. Rena kapet, 3 nummer INKLUSIVE en kaninoverall. Det är ju som hittat. Eller?
Därför får jag ofta reklam om resor, om väskor och kläder, moderata personvalskampanjer och... prenumerationserbjudande från Vi föräldrar. Rena kapet, 3 nummer INKLUSIVE en kaninoverall. Det är ju som hittat. Eller?
Genusspecifika toner hos trumpeten.
I gårdagens DN Söndag fanns det ett stort reportage med krönikören Hanna Hellquist, som är aktuell med en ny bok, Karlstad Zoologiska. Jag gillar Hellquists texter, de är alltid roliga och medryckande och intrycket av intervjun med henne var att det är så hela personen är, rolig och medryckande. På frågan vad hon lärde sig när hon pluggade genusvetenskap svarar hon "Att ifrågasätta allting. Även genusvetenskapen". Jag har själv pluggat genusvetenskap (på Karlstads Universitet för övrigt) och håller med att det var en väldigt bra grund inför de kommande studierna, och att det var just ifrågasättandet som är den bästa lärdomen. Ifrågasättandet av genusvetenskapen också, förstås.
Men när man läser Tanja Bergkvists debattartikel på Brännpunkt i helgen så blir det pinsamt uppenbart att det finns väldigt många personer som sysslar med frågor märkta med genus som inte alls kan det här med att ifrågasätta. Bergkvist skriver : Vetenskapsrådet har beviljat över en halv miljon kronor till ett treårigt projekt i musikvetenskap, ”Trumpeten som genussymbol”, som ska söka misstänkt genusspecifika klanger hos instrumentet.
Ja, ni läste rätt.
En halv miljon kronor.
Genusspecifika klanger hos trumpeten.
Det finns hos Vetenskapsrådet en särskild genuskommitté som ser till att genusperspektiv i forskningen. Och så här blir alltså resultatet då. Ingen som ifrågasatt detta hos Vetenskapsrådet?
Det är bara att hålla med Tanja Bergkvist- genusvansinnet har nått nya höjder.
Men när man läser Tanja Bergkvists debattartikel på Brännpunkt i helgen så blir det pinsamt uppenbart att det finns väldigt många personer som sysslar med frågor märkta med genus som inte alls kan det här med att ifrågasätta. Bergkvist skriver : Vetenskapsrådet har beviljat över en halv miljon kronor till ett treårigt projekt i musikvetenskap, ”Trumpeten som genussymbol”, som ska söka misstänkt genusspecifika klanger hos instrumentet.
Ja, ni läste rätt.
En halv miljon kronor.
Genusspecifika klanger hos trumpeten.
Det finns hos Vetenskapsrådet en särskild genuskommitté som ser till att genusperspektiv i forskningen. Och så här blir alltså resultatet då. Ingen som ifrågasatt detta hos Vetenskapsrådet?
Det är bara att hålla med Tanja Bergkvist- genusvansinnet har nått nya höjder.
söndag, mars 01, 2009
Kärleken har ingen gräns.
Det är inte alltid som jag håller med socialdemokratiska ledarskribenter, men ibland så lyckas vi att enas. Elin Lundgren, som för övrigt är förlovad med Markus som är en av få övertygade LO-aktivister jag har i min telefonbok, skriver en fin ledare om att det fina med kärleken är att det inte finns någon gräns, man kan älska hur mycket nya platser som helst utan att tumma på det gamla. Och ....Med det som bakgrund har jag inga problem med att förstå hur människor som flyttar hit gärna vill ståta med en skåneflagga på balkongen, starta en butik med matvaror vars smaker ligger bra i deras munnar eller bygga en lokal för möten med månskäran högst upp.
Läs den här.
Läs den här.
Niklas comeback på Politikerbloggen
Jag ska vara ärlig. Jag tycker att det ska bli riktigt kul att Niklas Svensson gör comeback på Politikerbloggen. Få personer lyckas göra fullständiga icke-nyheter om politiker så roliga som honom.
lördag, februari 28, 2009
Den exklusiva Messengergruppen, och chatten som jag anar oråd med.
Hur många människor har ni på er MSN Messenger och hur många av dem har ni kontinuerlig kontakt med? Hur lättsinnigt delar du ut din MSN-adress?
Själv har jag 16 personer på min lista. Av dessa är det typ 4 personer jag pratar med i stort sett varje dag, ytterligare två-tre stycken som jag pratar med varje vecka. De andra någon gång i månaden. För mig är det ytterst privat att prata över MSN och inget jag vill göra med vem som helst. Trots detta är det tre-fyra av mina MSN-kontakter som jag till stor del pratar jobbrelaterade saker med, men det är fortfarande inom en sfär av de närmaste. Mina 16 personer är alla väluppfostrade människor som jag har förtroende för. Jag minns att det någon gång funnits önskemål, både på en tidigare arbetsplats och i styrelser, att alla skulle ha varandras MSN. Vet ni vad det leder till? Att folk 00.45 en onsdag kväll skickar meddelanden om möteshandlingar eller bara försöker på ett ointressant sätt att snacka strunt.
Det går bra att vara MSN-konservativ. Man delar helt enkelt inte ut sin adress och kan därför fortsätta att vara exklusiv med den vägen att prata.
Men nu börjar det mer och mer slå mig att det finns nya problem, nya vägar där min integritet utmanas. Den kallas Facebookchatten.
När man har strax 800 kontakter på Facebook och de alla erbjuds möjligheten att direktchatta med en kan man snabbt räkna ut av några stycken kommer att missbruka detta. Några kommer att i tid och otid, utan att ha något att säga, bryta in i mitt privatliv.
Och vad är skillnaden från allt annat på Facebook som typ bygger på att de bjuds in i mitt liv och ska kommentera det och skicka meddelanden och säga om de gillar min status eller inte? Jo, det är att även om kommunikationen går fort så kan jag fortfarande snabbt välja om jag vill svara på det här meddelandet nu eller senare.
MSN Messenger och Facebookchatten kan ge vibbar av ICQ:s OhOh!-ljud som när det kom från fel person var en ren plåga. Någon knackar på- nej någon tränger sig in för att de upptäckt att dörren är på glänt!- i min bubbla. Och jag minns inte att jag sa att de fick kliva på. Och de vill ha direkt uppmärksamhet. De vill prata NU! Oavsett om du har tid eller inte. Och de vill att DU pratar. För själva har de inget att säga.
Kan de inte bara skicka ett vanligt mail så svarar jag?
Själv har jag 16 personer på min lista. Av dessa är det typ 4 personer jag pratar med i stort sett varje dag, ytterligare två-tre stycken som jag pratar med varje vecka. De andra någon gång i månaden. För mig är det ytterst privat att prata över MSN och inget jag vill göra med vem som helst. Trots detta är det tre-fyra av mina MSN-kontakter som jag till stor del pratar jobbrelaterade saker med, men det är fortfarande inom en sfär av de närmaste. Mina 16 personer är alla väluppfostrade människor som jag har förtroende för. Jag minns att det någon gång funnits önskemål, både på en tidigare arbetsplats och i styrelser, att alla skulle ha varandras MSN. Vet ni vad det leder till? Att folk 00.45 en onsdag kväll skickar meddelanden om möteshandlingar eller bara försöker på ett ointressant sätt att snacka strunt.
Det går bra att vara MSN-konservativ. Man delar helt enkelt inte ut sin adress och kan därför fortsätta att vara exklusiv med den vägen att prata.
Men nu börjar det mer och mer slå mig att det finns nya problem, nya vägar där min integritet utmanas. Den kallas Facebookchatten.
När man har strax 800 kontakter på Facebook och de alla erbjuds möjligheten att direktchatta med en kan man snabbt räkna ut av några stycken kommer att missbruka detta. Några kommer att i tid och otid, utan att ha något att säga, bryta in i mitt privatliv.
Och vad är skillnaden från allt annat på Facebook som typ bygger på att de bjuds in i mitt liv och ska kommentera det och skicka meddelanden och säga om de gillar min status eller inte? Jo, det är att även om kommunikationen går fort så kan jag fortfarande snabbt välja om jag vill svara på det här meddelandet nu eller senare.
MSN Messenger och Facebookchatten kan ge vibbar av ICQ:s OhOh!-ljud som när det kom från fel person var en ren plåga. Någon knackar på- nej någon tränger sig in för att de upptäckt att dörren är på glänt!- i min bubbla. Och jag minns inte att jag sa att de fick kliva på. Och de vill ha direkt uppmärksamhet. De vill prata NU! Oavsett om du har tid eller inte. Och de vill att DU pratar. För själva har de inget att säga.
Kan de inte bara skicka ett vanligt mail så svarar jag?
fredag, februari 27, 2009
Smickrad
Enormt smickrande text, och OJ så jag känner pressen:
På torsdagseftermiddagen kommer den duktiga föreläsaren Eva Westerberg från Timbro till oss och bjuder på ett spännande föredrag om att "Ta makten över din framtid". En karriärinspiration för tuffare tider. Bered dig på en engagerande och mycket intressant föreläsning du inte har råd att missa!
Från http://www.hogvarv.se/
Som tur är känner jag mig väldigt nöjd med det jag arbetat fram hittills, så jag hoppas att jag ska kunna leverera det utlovade.
På torsdagseftermiddagen kommer den duktiga föreläsaren Eva Westerberg från Timbro till oss och bjuder på ett spännande föredrag om att "Ta makten över din framtid". En karriärinspiration för tuffare tider. Bered dig på en engagerande och mycket intressant föreläsning du inte har råd att missa!
Från http://www.hogvarv.se/
Som tur är känner jag mig väldigt nöjd med det jag arbetat fram hittills, så jag hoppas att jag ska kunna leverera det utlovade.
Statsbidraget ska inte ersätta medlemsintäkterna.
Lars Leijonborg skriver en väldigt klok sak i sitt nyhetsbrev:
Det är framförallt representanter för studentkårer som är kritiska, och de är i huvudsak bekymrade över sin framtida ekonomi. En typisk kommentar kommer från Karlstads studenkårs ordförande Susanna Svensson till Nya Wermlands-Tidningen: ”I propositionen föreslås en statlig finansiering på 100 kronor per student vilket för Karlstads studentkår skulle innebära att endast en femtedel av dagens medlemsintäkter finansieras.” Flera andra kårföreträdare uttrycker sig på liknande sätt i andra medier.
Men det är ju verkligen inte meningen att ett statsbidrag ska ersätta medlemsintäkterna! Vi tycker studentinflytandet är viktigt, och för att stödja det inför vi ett statsbidrag på ungefär 105 kr per student. Men självklart ska kårerna precis som idag huvudsakligen betalas av sina medlemmar. Kan en kårordförande på allvar tro att den egna kårens verksamhet är så ointressant att den inte kommer att få in en enda frivillig krona i medlemsavgift?
Jag har tänkt på det där flera gånger de senaste dygnen (ja, så nördig är jag). Den pessimism kring den egna verksamheten som visas kan ju inte på något sätt vara sund.
Märks det att jag har VÄLDIGT svårt att hålla mig i från utbildningspolitiken förresten?
Den senaste veckan har ju varit väldigt händelserik på det här området, och det sker nyheter med frågor som varit min egna studentvardag och som varit mitt politiska intresse under snart sagt hela 2000-talet. Det skulle kännas helt absurt att inte fundera kring dem. Min pappa tog upp häromdagen hur han kommer ihåg min upprördhet över kårobligatoriet när jag började plugga. Det går ju liksom inte bara att släppa.
Det är framförallt representanter för studentkårer som är kritiska, och de är i huvudsak bekymrade över sin framtida ekonomi. En typisk kommentar kommer från Karlstads studenkårs ordförande Susanna Svensson till Nya Wermlands-Tidningen: ”I propositionen föreslås en statlig finansiering på 100 kronor per student vilket för Karlstads studentkår skulle innebära att endast en femtedel av dagens medlemsintäkter finansieras.” Flera andra kårföreträdare uttrycker sig på liknande sätt i andra medier.
Men det är ju verkligen inte meningen att ett statsbidrag ska ersätta medlemsintäkterna! Vi tycker studentinflytandet är viktigt, och för att stödja det inför vi ett statsbidrag på ungefär 105 kr per student. Men självklart ska kårerna precis som idag huvudsakligen betalas av sina medlemmar. Kan en kårordförande på allvar tro att den egna kårens verksamhet är så ointressant att den inte kommer att få in en enda frivillig krona i medlemsavgift?
Jag har tänkt på det där flera gånger de senaste dygnen (ja, så nördig är jag). Den pessimism kring den egna verksamheten som visas kan ju inte på något sätt vara sund.
Märks det att jag har VÄLDIGT svårt att hålla mig i från utbildningspolitiken förresten?
Den senaste veckan har ju varit väldigt händelserik på det här området, och det sker nyheter med frågor som varit min egna studentvardag och som varit mitt politiska intresse under snart sagt hela 2000-talet. Det skulle kännas helt absurt att inte fundera kring dem. Min pappa tog upp häromdagen hur han kommer ihåg min upprördhet över kårobligatoriet när jag började plugga. Det går ju liksom inte bara att släppa.
Good enough.
På lunchen läste jag just Anna Larssons kolumn i Svenskan om hur Killar har sämre betyg än tjejer men mår bättre. Från 2010 gäller det nya regler i antagningen till högskolan vilket är en reform som framförallt berör de som går i högstadiet och gymnasiet just nu. De där tjejerna och killarna som Larsson skriver om, de som har svårt att se att good enough is good enough, lider redan i dag av en betygshets. Det vittnar bland annat studie- och yrkesvägledare om.
Jag tycker fortfarande att det är riktigt bra att språk uppvärderas i gymnasiet, när jag själv gick i gymnasieskolan var det ett väldigt fokus på lattjo-lajbans-kurser och språken blev snabbt uträknade. Men just de här studiemotiverade ungdomarna som jag var med och skrev så här om i remissvaret till utredningen bakom detta:
Intresserade och studiemotiverade elever kan därmed få större möjligheter att förbereda sig inför högskolestudierna, vilket kan ge ökad kvalitet i både gymnasieskolan och högskolan.
Med nuvarande utveckling är det också viktigt att säkerställa att språkkunskaperna inte fortsätter att försämras i samma snabba takt hos gymnasieskolans elever. Att premiera fördjupade studier i språk är en väg att gå, en annan kunde vara att göra fler språk obligatoriska under gymnasieprogrammen. Ett potentiellt problem med förslaget är att det kan finnas brister i lärarkompetensen inom moderna språk på flera gymnasieskolor.
När det gäller meritpoäng i övriga fördjupningskurser Saco Studentråd försiktigt positivt, men vill samtidigt påpeka att det är viktigt att programmen i gymnasiet är generella och inte låser en elev vid en viss inriktning. En studiemotiverad person kan till exempel läsa fördjupande kurser i kemi och få meritpoäng, för att sedan till högskolan ändra sig och vilja läsa juristprogrammet. Hon kommer då att ha sämre möjligheter att komma in, men inte nödvändigtvis sämre förutsättningar för att tillgodogöra sig juristutbildningen. Det är viktigt att antagningssystemet till högskolan är tydligt och rättvist.
... just de vill hålla ALLA vägar öppna och väljer alla typer av kurser för alla typer av meritpoäng. Att vara studiemotiverad är en sak, att helt och hållet gå upp i plugget utan något liv utanför är något annat. Jag hoppas att folk tar till sig av Larssons avslutande ord:
För det är ju inte så att man måste vara så där perfekt och superbra på allt för att lyckas. Anders Borg hade etta i matte och han blev ändå finansminister. Oppositionsledaren Mona Sahlin gick ut gymnasiet med 3,3 betyg. Statsministern Fredrik Reinfeldt hade 3,6. Och näringsminister Maud Olofsson 2,9.
Good enough är ofta just good enough. Att lära sig prioritera, vara snäll emot sig själv och bara ha kul utan mål och mening är också viktigt. Livet är långt. Vi vuxna måste tagga ner lite när det gäller tjejerna. Uppmuntra dem att bli lite slackers. Så att de orkar hela vägen. Kanske ända in i regeringen?
Själv hade jag precis som Reinfeldt 3,6, men det var när jag gick ut högstadiet. Jag har aldrig riktigt orkat komma i håg mitt snitt från gymnasiet, det var tillräckligt bra för att jag utan problem skulle komma in på det jag ville läsa. Good enough.
Jag tycker fortfarande att det är riktigt bra att språk uppvärderas i gymnasiet, när jag själv gick i gymnasieskolan var det ett väldigt fokus på lattjo-lajbans-kurser och språken blev snabbt uträknade. Men just de här studiemotiverade ungdomarna som jag var med och skrev så här om i remissvaret till utredningen bakom detta:
Intresserade och studiemotiverade elever kan därmed få större möjligheter att förbereda sig inför högskolestudierna, vilket kan ge ökad kvalitet i både gymnasieskolan och högskolan.
Med nuvarande utveckling är det också viktigt att säkerställa att språkkunskaperna inte fortsätter att försämras i samma snabba takt hos gymnasieskolans elever. Att premiera fördjupade studier i språk är en väg att gå, en annan kunde vara att göra fler språk obligatoriska under gymnasieprogrammen. Ett potentiellt problem med förslaget är att det kan finnas brister i lärarkompetensen inom moderna språk på flera gymnasieskolor.
När det gäller meritpoäng i övriga fördjupningskurser Saco Studentråd försiktigt positivt, men vill samtidigt påpeka att det är viktigt att programmen i gymnasiet är generella och inte låser en elev vid en viss inriktning. En studiemotiverad person kan till exempel läsa fördjupande kurser i kemi och få meritpoäng, för att sedan till högskolan ändra sig och vilja läsa juristprogrammet. Hon kommer då att ha sämre möjligheter att komma in, men inte nödvändigtvis sämre förutsättningar för att tillgodogöra sig juristutbildningen. Det är viktigt att antagningssystemet till högskolan är tydligt och rättvist.
... just de vill hålla ALLA vägar öppna och väljer alla typer av kurser för alla typer av meritpoäng. Att vara studiemotiverad är en sak, att helt och hållet gå upp i plugget utan något liv utanför är något annat. Jag hoppas att folk tar till sig av Larssons avslutande ord:
För det är ju inte så att man måste vara så där perfekt och superbra på allt för att lyckas. Anders Borg hade etta i matte och han blev ändå finansminister. Oppositionsledaren Mona Sahlin gick ut gymnasiet med 3,3 betyg. Statsministern Fredrik Reinfeldt hade 3,6. Och näringsminister Maud Olofsson 2,9.
Good enough är ofta just good enough. Att lära sig prioritera, vara snäll emot sig själv och bara ha kul utan mål och mening är också viktigt. Livet är långt. Vi vuxna måste tagga ner lite när det gäller tjejerna. Uppmuntra dem att bli lite slackers. Så att de orkar hela vägen. Kanske ända in i regeringen?
Själv hade jag precis som Reinfeldt 3,6, men det var när jag gick ut högstadiet. Jag har aldrig riktigt orkat komma i håg mitt snitt från gymnasiet, det var tillräckligt bra för att jag utan problem skulle komma in på det jag ville läsa. Good enough.
torsdag, februari 26, 2009
Vintner fails to milk Sweden’s sacred cow
Jag kan inte sluta häpnas över den här artikeln i Financial Times.
Det är så sjukt hur det ibland fungerar i det här landet, och ändå är det ju knappast överraskande.
Det är så sjukt hur det ibland fungerar i det här landet, och ändå är det ju knappast överraskande.
Hur länge räknas man som ung?
Nyamko Sabuni har av World Economic Forum blivit utvald till en av 23o unga globala ledare.
Och det är ju jättekul och fint, men något anmärkningsvärt ändå. Sabuni fyller 40 år i år.
Är det verkligen att vara ung det?
Det får en att fundera lite kring åldern på alla andra ledare.
Och det är ju jättekul och fint, men något anmärkningsvärt ändå. Sabuni fyller 40 år i år.
Är det verkligen att vara ung det?
Det får en att fundera lite kring åldern på alla andra ledare.
Studiemedel i 4 år?
Här är mina anteckningar från ett av referensgruppen till den studiesociala utredningens möten i höstas. Just här har jag ritat av några av de modeller som man hade kikat på som möjliga för att HELA studiemedelssystemet (det vill säga från grundskolenivåstuderande, genom gymnasienivåstuderande till högskolestudenter) skulle fungera mer rektyrerande, mer utjämnande, öka genomströmningen och bli mer generellt och enkelt.
Den sista modellen, den i det högra hörnet på min bild, visar en modell som jag lite känner igen i dagens artikel i DN. Nu har ju den studiesociala utredningen sitt sista möte idag så det är för det första inte säkert att det blir så här alls, och för det andra ser vi inte hela förslaget. Men i alla fall finns det likheter med det som vi diskuterade då. Ett studiemedelsystem som om man läser längre än den tid man angett att man ska läsa sin utbildning får högre del lån och mindre del bidrag. Men att säga att det ska vara en gräns vid 4 år och sedan möjlighet till två års extra lån är konstigt, eftersom kandidatstudier är 3 år och master 2 år. Eller alla dessa utbildningar som är längre i sin helhet, som läkarprogrammet eller som ingenjörsprogrammet. Studiemedlet har ju ett tydligt motprestationskrav redan idag, klarar du inte dina poäng får du inte studiemedel.
Det verkar så ogenomtänkt alltihopa. Det är knappt att jag tror på det.
Uppdaterad: I Svenska Dagbladet kommenterar även Oskar Öholm (m) förslaget, som han bekräftar är under diskussion. Här framkommer också att det kommer att finnas möjlighet till ett sjunde år med studiemedel vilket är kanonbra för läkarstuderande till exempel.
Men jag har en viss känsla av en höna av en fjäder kring hela nyheten med 4 år. Så här säger Oskar:
-Alla har fortfarande rätt till sex års studiemedel, under förutsättning att de tar sina poäng.
Och som jag tidigare skrev så finns det redan en sådan- självklar- grej i studiemedelssystemet, närmare bestämt att de flesta högskoleutbildningar har kravet 0,9375 högskolepoäng per vecka för de första 40 heltidsveckorna. Därefter är kravet 1,125 högskolepoäng per vecka, exempelvis 45 högskolepoäng för 40 heltidsveckor.
Jag undrar vad det är som gör att Lage Rahm (mp)föregår utredningen och berättar om det ?här?
Jag undrar vad det är som gör att Lage Rahm (mp)föregår utredningen och berättar om det ?här?
onsdag, februari 25, 2009
Föreningsfrihet för studenter, hurra!
Kommenterar kårobligatoriets slopande på Timbros webb, men har som alltid även lite mer saker på hjärtat.
Till exempel, dagens mest träffsäkra undran gällande kårobligatoriet står Jenny, ordförande för Akademikerförbundet SSRs studentråd för
Reaktionerna är förstås många.
Satsningen från staten är 105 ,-per student/år vilket är ungefär en tredjedel av det som föreslogs i utredningen förra året är för låg, menar bland annat SFS.
Och det finns en poäng i att studentinflytande kostar pengar- och SKA få kosta pengar också. (Som Saco Studentråd skriver "Det måste få kosta att ta bort något så principiellt fel som kårobligatoriet.")
I dag betalar varje student i snitt, enligt SFS, 500,-/år i medlemsavgift. En medlemsavgift ska man naturligtvis även i framtiden ta ut. Annars verkar det ju nästan som att man vill att hela kårverksamheten nu skulle finansieras med skattemedel.
Eller som Per Pettersson skriver
Och så säger jag som Fredrick Federley:
Till exempel, dagens mest träffsäkra undran gällande kårobligatoriet står Jenny, ordförande för Akademikerförbundet SSRs studentråd för
En annan aspekt i diskussionen bland studentaktiva idag är frågan om hur kårerna
ska hinna förbereda sig. Min tanke är då att jag har varit studentkårs aktiv sen
2006 och under hela den tiden har frågan varit aktuellt. Förvisso kan det vara
svårt att förbereda sig på något man inte är säker på hur det ska sluta men.....
beslutet kan knappast komma som en större chock för någon inblandad.
Reaktionerna är förstås många.
Satsningen från staten är 105 ,-per student/år vilket är ungefär en tredjedel av det som föreslogs i utredningen förra året är för låg, menar bland annat SFS.
Och det finns en poäng i att studentinflytande kostar pengar- och SKA få kosta pengar också. (Som Saco Studentråd skriver "Det måste få kosta att ta bort något så principiellt fel som kårobligatoriet.")
I dag betalar varje student i snitt, enligt SFS, 500,-/år i medlemsavgift. En medlemsavgift ska man naturligtvis även i framtiden ta ut. Annars verkar det ju nästan som att man vill att hela kårverksamheten nu skulle finansieras med skattemedel.
Eller som Per Pettersson skriver
Staten ska inte finansiera all verksamhet som kårerna sysslar med, medlemmarnaUppdaterad: S-studenter kräver att beslutet ska rivas upp och menar att det är ett hot mot en av våra folkrörelser, studentrörelsen. Själv tycker jag att Wikipedia definierar folkrörelse på ett bra sätt: En folkrörelse är en frivillig sammanslutning av ett större antal människor med gemensamma intressen.
ska självklart betala för den service de får som medlemmar. Om medlemmarna inte
är villiga att betala för det arbete kåren gör, så är det något fel på kårens
verksamhet.
Och så säger jag som Fredrick Federley:
Hade jag varit medlem i kåren utan obligatoriet? Ja i allra högsta grad. Är ju i
grund och botten en föreningsmupp.
Blir det frihet för studenter den här gången då?
Klockan 11.00 ska det bli riktigt spännande, då är det presskonferens angående kårobligatoriets avskaffande. Om man ska tro Sveriges Radio blir det goda nyheter.
På samma tema kan jag rekommendera en bra insändare i gårdagens UNT.
Uppdaterad: Och jag kan inte hålla fingrarna från syltburken, jag bara måste kommentera denna kommentar jag hittade på Facebook:
Jag förstår verkligen inte hur man kan se det som mord.
Var jag den enda personen som faktiskt tyckte att det var kul med studierådet? Som hade ett driv att ha decentraliserad studiebevakning och aktiviteter? Nej, det var jag inte. Vi var en hel styrelse som trodde på det. Ja, vi fick stöd från kåren, några tusenlappar per termin. De större aktiviteter vi gjorde tog vi extra betalt av studenterna för (t ex julmiddag, där också ca hälften av institutionens studenter deltog).
Men den kontinuerliga utbildningsbevakningen, gjord av oss som var studenter på institutionen, den ständiga representationen i institutionsstyrelsen, det gjorde vi för att vi tyckte att det var spännande och kul, och för att vi brann för våran utbildning.
Den hade verkligen inte med speciellt mycket med obligatoriska medlemsskap och med finansiellt stöd att göra.
Det kom från ett sant engagemang.
Uppdaterad 2: Här finns regeringens pressmeddelande
På samma tema kan jag rekommendera en bra insändare i gårdagens UNT.
Uppdaterad: Och jag kan inte hålla fingrarna från syltburken, jag bara måste kommentera denna kommentar jag hittade på Facebook:
Kort varsel. Hade varit intressant att bevittna mordet på fakultetsföreningarna.
Jag förstår verkligen inte hur man kan se det som mord.
Var jag den enda personen som faktiskt tyckte att det var kul med studierådet? Som hade ett driv att ha decentraliserad studiebevakning och aktiviteter? Nej, det var jag inte. Vi var en hel styrelse som trodde på det. Ja, vi fick stöd från kåren, några tusenlappar per termin. De större aktiviteter vi gjorde tog vi extra betalt av studenterna för (t ex julmiddag, där också ca hälften av institutionens studenter deltog).
Men den kontinuerliga utbildningsbevakningen, gjord av oss som var studenter på institutionen, den ständiga representationen i institutionsstyrelsen, det gjorde vi för att vi tyckte att det var spännande och kul, och för att vi brann för våran utbildning.
Den hade verkligen inte med speciellt mycket med obligatoriska medlemsskap och med finansiellt stöd att göra.
Det kom från ett sant engagemang.
Uppdaterad 2: Här finns regeringens pressmeddelande
tisdag, februari 24, 2009
Mest länkade bloggarna.
Oj , det här hade jag missat. Jag har visst varit uppe och nosat på andraplatsen på de mest länkade bloggarna i kategorin Utbildning på Bloggportalen. Ett litet tapp nu till fjärde plats, men det är ju inte helt dumt det heller.
måndag, februari 23, 2009
En liten förlust på 45 miljoner i veckan.
Så här skrivs det just nu på Twitter:
socialdemokrat @bmc2 Ägandeformen är en ickefråga, det handlar om att ta tillvara Sveriges industriella kompetens genom lånegarantier i väntan på nya ägare...
Det jag inte förstår är vem som skulle tänkas vara den nya ägaren, enligt Socialdemokrat? Som E24 skrev i december 2008 har SAAB förlorat 45 miljoner I VECKAN under 11 års tid.
What a catch, huh?
socialdemokrat @bmc2 Ägandeformen är en ickefråga, det handlar om att ta tillvara Sveriges industriella kompetens genom lånegarantier i väntan på nya ägare...
Det jag inte förstår är vem som skulle tänkas vara den nya ägaren, enligt Socialdemokrat? Som E24 skrev i december 2008 har SAAB förlorat 45 miljoner I VECKAN under 11 års tid.
What a catch, huh?
söndag, februari 22, 2009
Lågkonjunktur.
När vi höll på att göra löpsedlar blev det väldigt tydligt att det är lågkonjunktur.
2012 vill vi se goda nyheter på löpet, och min idégrupp, Arbetsmarknad som skrev "Facket som lyfte Sverige: Blomstrande framgång för heta akademiker", fick leta rätt länge för ord som hade en peppande klang och inte handlade om kris, varsel och nedgång.
2012 vill vi se goda nyheter på löpet, och min idégrupp, Arbetsmarknad som skrev "Facket som lyfte Sverige: Blomstrande framgång för heta akademiker", fick leta rätt länge för ord som hade en peppande klang och inte handlade om kris, varsel och nedgång.
Ditt och datt.
Det har varit en fin helg för övrigt, i fredags firade jag Linda Norberg och Frida Demerwall som både fyllt år, i går fikade jag med fröken hotelldirektör, Teresa och Per och sedan var det melodifestival för hela slanten.
Jag hejade på BWO såklart. Jag tycker inte att Molly Sandén var så imponerande, eller framförallt inte låten. Men Sanna Nielsen-publiken i Sverige är stoooor.
Molly- på Svensktoppen det närmaste åren?
Jag hejade på BWO såklart. Jag tycker inte att Molly Sandén var så imponerande, eller framförallt inte låten. Men Sanna Nielsen-publiken i Sverige är stoooor.
Molly- på Svensktoppen det närmaste åren?
Får alla plats vid klagomuren?
Åh vad det är tröttsamt med att försöka skaffa sig ensamrätt i att klaga, som Linda Skugge gör i och med sitt påhopp på Ebba von Sydow.
Snabb resumé:
Ebba är ambassadör för 2,6 miljonersklubben som arbetar för kvinnors hälsa. Det tycker Linda är ett felaktigt val av ambassadör för att Ebba inte kan veta vad det är att ha det jobbigt i och med att att Ebba inte har några barn.
Citat: Ebba, på min 30-årsdag hade jag två små barn och la mig kl 19 för att jag var så slut att jag trodde att jag skulle hamna på dårhus. Under året då jag ammade min trea körde jag ofta trippel-nattning, dvs man nattar alla tre barnen ensam. I åtta månader sov jag på en sketen madrass som jag själv åkt och köpt på fukking Jysk. Vad gjorde du då, Ebba? Drack lite skumpa och kände dig stressad över att du inte kunde säga "nej"
Vilket förstås låter besvärligt. Men vad vet vi om Ebba som gör att någon kan uttala sig om hennes liv och leverne (för det måste väl folk ändå ha lärt sig nu att folk faktiskt inte alltid lämnar ut ALLT på sin blogg )? Varför ska vi jämföra?
Mymlan är inne på samma spår och skriver så här klokt Jo visst är det så. Det är självklart enklare att bara ha sig själv att ta hand om jämfört med att ha en massa ungar. Men varför detta jämförande? Det är kanske enklare att vara fullt frisk, ha tre friska barn och en bra partner som tar halva ansvaret än att vara ensam utan barn och sörja över att aldrig hitta någon att skaffa barn med, och känna stressen över att bli för gammal för att kunna få barn? Kanske. Om man nu ska jämföra.
Ebba skriver en bra text som svar, där hon bland annat bemöter Lindas lätt absurda uppmaning om att skaffa barn: "Kan inte alla unga brudar bara skaffa barn och börja leva ett liv som finns på riktigt", skriver Linda. Nej, riktigt så enkelt är det inte, alla gånger, vill jag påminna trebarnsmamman om. Så Linda, du är fantastiskt cool, smart och duktig och en inspiration som jonglerar barn, bil, villa, kräksjuka och krönikor. All respekt. Det är din verklighet och jag är övertygad om att den är skitjobbig ibland. Gnäll på! Övertygad om att alla mår bra av att gnälla av sig (gärna med nagon som orkar lyssna länge och med många "ååh", "usch, fy vad jobbigt" och "stackars dig"). Men ensamrätt på att gnälla har du INTE...
Det är dessutom så intressant, från två håll, synen på att "skaffa barn."
Som om det med all säkerhet är något som kommer på beställning. Karriärmänniskor kan gärna slänga ur sig att de vill ha barn om si eller så många år, typ den och den månaden. Som om de har en hemlig kunskap om hur man lägger in en order på det. Och för vissa är det så, medan andra kanske inte kan få barn alls, kanske har svårt för det etcetera. Och Linda Skugge verkar ha samma bild, att det bara är att skaffa barn. Det ämnet kan jag nästan skriva en hel uppsats om.
Och att det dessutom skulle vara då livet börjar på riktigt.
Jag känner mig rätt levande redan idag.
Även om jag inte har barn ännu.
Snabb resumé:
Ebba är ambassadör för 2,6 miljonersklubben som arbetar för kvinnors hälsa. Det tycker Linda är ett felaktigt val av ambassadör för att Ebba inte kan veta vad det är att ha det jobbigt i och med att att Ebba inte har några barn.
Citat: Ebba, på min 30-årsdag hade jag två små barn och la mig kl 19 för att jag var så slut att jag trodde att jag skulle hamna på dårhus. Under året då jag ammade min trea körde jag ofta trippel-nattning, dvs man nattar alla tre barnen ensam. I åtta månader sov jag på en sketen madrass som jag själv åkt och köpt på fukking Jysk. Vad gjorde du då, Ebba? Drack lite skumpa och kände dig stressad över att du inte kunde säga "nej"
Vilket förstås låter besvärligt. Men vad vet vi om Ebba som gör att någon kan uttala sig om hennes liv och leverne (för det måste väl folk ändå ha lärt sig nu att folk faktiskt inte alltid lämnar ut ALLT på sin blogg )? Varför ska vi jämföra?
Mymlan är inne på samma spår och skriver så här klokt Jo visst är det så. Det är självklart enklare att bara ha sig själv att ta hand om jämfört med att ha en massa ungar. Men varför detta jämförande? Det är kanske enklare att vara fullt frisk, ha tre friska barn och en bra partner som tar halva ansvaret än att vara ensam utan barn och sörja över att aldrig hitta någon att skaffa barn med, och känna stressen över att bli för gammal för att kunna få barn? Kanske. Om man nu ska jämföra.
Ebba skriver en bra text som svar, där hon bland annat bemöter Lindas lätt absurda uppmaning om att skaffa barn: "Kan inte alla unga brudar bara skaffa barn och börja leva ett liv som finns på riktigt", skriver Linda. Nej, riktigt så enkelt är det inte, alla gånger, vill jag påminna trebarnsmamman om. Så Linda, du är fantastiskt cool, smart och duktig och en inspiration som jonglerar barn, bil, villa, kräksjuka och krönikor. All respekt. Det är din verklighet och jag är övertygad om att den är skitjobbig ibland. Gnäll på! Övertygad om att alla mår bra av att gnälla av sig (gärna med nagon som orkar lyssna länge och med många "ååh", "usch, fy vad jobbigt" och "stackars dig"). Men ensamrätt på att gnälla har du INTE...
Det är dessutom så intressant, från två håll, synen på att "skaffa barn."
Som om det med all säkerhet är något som kommer på beställning. Karriärmänniskor kan gärna slänga ur sig att de vill ha barn om si eller så många år, typ den och den månaden. Som om de har en hemlig kunskap om hur man lägger in en order på det. Och för vissa är det så, medan andra kanske inte kan få barn alls, kanske har svårt för det etcetera. Och Linda Skugge verkar ha samma bild, att det bara är att skaffa barn. Det ämnet kan jag nästan skriva en hel uppsats om.
Och att det dessutom skulle vara då livet börjar på riktigt.
Jag känner mig rätt levande redan idag.
Även om jag inte har barn ännu.
Utbildningspolitik- tjoho!
Den här söndagen ägnas i högsta grad åt utbildningspolitik. Har just varit och pratat om framtidens utbildningspolitik, i den något diffusa rollen som Eva före detta ordförande i Saco Studentråd och nu projektledare på Timbro. Diffust för att jag någon gång tydligen hade råkat säga "vi".
Vilka vi?
Jag skulle ju säga jag!
Det är inte helt lätt att ändra sin avsändare efter att i fem år pratat studentpolitik utifrån ett "vi i organisationen"-perspektiv.
Roliga frågor och bra efterdiskussion blev det. Skoj!
Nu sitter jag på Sacos kansli och väntar på att jag ska äta lunch med styrelsen och med de personer som ska vara med i de idégrupper för Högskola, Arbetsmarknad och Ekonomi som under året kommer arbeta med att ta fram ett nytt förslag på visionsprogram för Saco Studentråd. Du har väl fyllt i enkäten?
Vilka vi?
Jag skulle ju säga jag!
Det är inte helt lätt att ändra sin avsändare efter att i fem år pratat studentpolitik utifrån ett "vi i organisationen"-perspektiv.
Roliga frågor och bra efterdiskussion blev det. Skoj!
Nu sitter jag på Sacos kansli och väntar på att jag ska äta lunch med styrelsen och med de personer som ska vara med i de idégrupper för Högskola, Arbetsmarknad och Ekonomi som under året kommer arbeta med att ta fram ett nytt förslag på visionsprogram för Saco Studentråd. Du har väl fyllt i enkäten?
På väg till CUF
Ska föreläsa på CUFs kurs Ung, grön och liberal, om framtidens studentpolitik. Kall och snöig promenad till Gamla Stan.
lördag, februari 21, 2009
Six months ago.
Kan man lägga upp halvt paparazziaktiga bilder på sig själv?
Min bedömning- ja absolut.
Idag är det nämligen 6 månader sedan jag träffade på en "rätt het skotte" om jag minns messen till Maria och Stina. Först störde jag mig lite på Eiran, sedan började hans närvaro påverka mig på ett sätt som gjorde att jag mer blev nyfiken. När han sedan förstod mitt svar "42" på hans fråga om vad som var meningen med en övning vi gjorde hamnade han på starkt plus. Någon gång strax efter det föll jag som en fura.
Bilden är tagen av min vän Stasa, vi är i centrala Strausburg någonstans och jag och Eiran har inte berättat för de andra att vi funnit varandra än.
Min bedömning- ja absolut.
Idag är det nämligen 6 månader sedan jag träffade på en "rätt het skotte" om jag minns messen till Maria och Stina. Först störde jag mig lite på Eiran, sedan började hans närvaro påverka mig på ett sätt som gjorde att jag mer blev nyfiken. När han sedan förstod mitt svar "42" på hans fråga om vad som var meningen med en övning vi gjorde hamnade han på starkt plus. Någon gång strax efter det föll jag som en fura.
Bilden är tagen av min vän Stasa, vi är i centrala Strausburg någonstans och jag och Eiran har inte berättat för de andra att vi funnit varandra än.
fredag, februari 20, 2009
Compare the meercat
Eftersom det är fredag eftermiddag och saker och ting gärna tenderar att bli lite mer lättsamma då (framförallt efter sådana bra dagar som denna) bjuder jag på denna hysteriskt roliga reklam för det inte helt sexiga ämnet bilförsäkringar:
Besök gärna www.comparethemeercat.com också.
Besök gärna www.comparethemeercat.com också.
torsdag, februari 19, 2009
Men för Saco var det ingen skillnad
Läser en artikel om hur regeringen söker politisk borgfred inför ordförandeskapet i EU i höst. I texten står det
Den underhåller mig.
Skillnad för Saco har det dock blivit gällande medlemsantalet där man nu vänt 2007 års unika (marginella) medlemstapp med att öka igen.
Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban AhlinJag kom då att tänka på den här intervjun, där både Wanja och TCOs ordförande Sture Nordh känner sig obegripligt nobbade av regeringen. Och så säger Sacos ordförande Anna Ekström att det inte är någon skillnad på Sacos kontakter mellan den nuvarande alliansregeringen och den förra socialdemokratiska regeringen.
tycker att regeringens attityd hittills inte har uppmuntrat till borgfred.
S-krav på att driva arbetstagares rättigheter mer har viftats bort. Och
statsminister Fredrik Reinfeldt har hittills inte velat
träffa LO:s och Europafackets ordförande, Wanja Lundby
Wedin, trots att hon vädjat om ett möte flera gånger
Den underhåller mig.
Skillnad för Saco har det dock blivit gällande medlemsantalet där man nu vänt 2007 års unika (marginella) medlemstapp med att öka igen.
onsdag, februari 18, 2009
Kulturen utredd.
Det är mycket kulturutredning just nu. I måndags var jag och Fredrik på ABF där Arena Idé hade sitt seminarium om kulturutredningen, och idag hade vi på Timbro ett lunchseminarium om den samma.
I måndags fanns det en tendens till att helt glömma bort att kultur och kulturpolitik har fler syften än att få mer pengar till kulturarbetarna. Dessutom halkade de partipolitiska företrädarna in på för många diskussioner kring vilket parti som är mest kulturvänligt. Allt detta till förlust för de lite större diskussionerna kring vad som är kulturpolitik, vad vi ska ha den till och vad utredningen kan bidra med.
Skönt nog kan jag konstatera att dagens lunchseminarium mer berörde dessa delar. Per Gudmundson, Birgitta Rydell och Eva Swartz hade alla smarta och tankvärda inlägg. Inspirerande!
I måndags fanns det en tendens till att helt glömma bort att kultur och kulturpolitik har fler syften än att få mer pengar till kulturarbetarna. Dessutom halkade de partipolitiska företrädarna in på för många diskussioner kring vilket parti som är mest kulturvänligt. Allt detta till förlust för de lite större diskussionerna kring vad som är kulturpolitik, vad vi ska ha den till och vad utredningen kan bidra med.
Skönt nog kan jag konstatera att dagens lunchseminarium mer berörde dessa delar. Per Gudmundson, Birgitta Rydell och Eva Swartz hade alla smarta och tankvärda inlägg. Inspirerande!
Bla bla bla.
Det här är upprörande på så väldigt många olika nivåer. Dessutom kan man väl se det som ett ypperligt exempel på att dagens system med sänkta krav för godkänt-nivån på grund av kopplingen till resurstilldelningen (det vill säga att utbildningen får pengar utifrån hur många studenter som klarar kurserna, vilket skapar olyckliga incitament att inte sätta upp höga kunskapskrav) är uppåt väggarna fel.
Hur TUSAN kan kan en vetenskaplig essä bestå av två sidor BLA-BLA-BLA?
Hur TUSAN kan kan en vetenskaplig essä bestå av två sidor BLA-BLA-BLA?
Sommarplaner.
På Facebook kan man lära sig ett och annat.
Bland annat har jag idag lärt mig genom Newsfeeden där man ser hur vänner skriver på varandras väggar att jag och E " will likely be rocking Eastern Europe in the Summer".
Nu är det precis sådana saker som jag gärna gör på min lediga tid, så egentligen kunde jag inte sagt det bättre själv. Men den intressanta frågan är ju när jag hade fått reda på det om jag inte sett det på Newsfeeden?
Bland annat har jag idag lärt mig genom Newsfeeden där man ser hur vänner skriver på varandras väggar att jag och E " will likely be rocking Eastern Europe in the Summer".
Nu är det precis sådana saker som jag gärna gör på min lediga tid, så egentligen kunde jag inte sagt det bättre själv. Men den intressanta frågan är ju när jag hade fått reda på det om jag inte sett det på Newsfeeden?
Middag på Leijontornet
Ikväll har jag tillsammans med Sacos styrelse ätit middag på enormt trevliga Leijontornet. Jäklar vad gott det var! De lyckades fenomenalt bra med mina vegetariska totalt 9 (små) rätter. Riktigt kul att träffa alla igen, många skratt och många roliga diskussioner. Härlig kväll.
...jag fick dessutom höra att jag alltid hade avslutat mina rapporter från Saco Studentråd i styrelsen med en knorr om hur enormt roligt det var. Det är inte konstigt att man får rykte om sig att vara en positiv person när man har förmånen att både nu, och under de senaste två åren, varje dag lära sig nya saker, möta spännande människor, göra saker som man tror på och jobba för att göra en skillnad. Det är ju en helt fantastisk förmån och sådant ska man glädjas över.
...jag fick dessutom höra att jag alltid hade avslutat mina rapporter från Saco Studentråd i styrelsen med en knorr om hur enormt roligt det var. Det är inte konstigt att man får rykte om sig att vara en positiv person när man har förmånen att både nu, och under de senaste två åren, varje dag lära sig nya saker, möta spännande människor, göra saker som man tror på och jobba för att göra en skillnad. Det är ju en helt fantastisk förmån och sådant ska man glädjas över.
tisdag, februari 17, 2009
Listad av Passion for Business
Passion for Business har tröttnat på ursäkten att företagen inte hittar lämpliga kvinnor till toppositioner, och därför letat upp 549 stycken kunniga, ambitiösa, handlingskraftiga kvinnor.
Och på den listan finns undertecknad med, med min gamla titel dock- men jag kan garantera att kunnigheten, ambitionen och handlingskraftigheten finns kvar.
Uppdaterad: Ska också tillägga att min chef, Maria Rankka, även finns med på listan. Det nya girlpower-Timbro!
Och på den listan finns undertecknad med, med min gamla titel dock- men jag kan garantera att kunnigheten, ambitionen och handlingskraftigheten finns kvar.
Uppdaterad: Ska också tillägga att min chef, Maria Rankka, även finns med på listan. Det nya girlpower-Timbro!
Antingen så har du medborgarskap eller inte, that´s it.
Vissa debattartiklar väcker mer uppmärksamhet än andra, och om du tar en migrationsminister, och två andra framträdande moderater, ger dem möjlighet att ha en arbetsgrupp för att motverka segregering och utanförskap och sedan presentera de stora dragen i Dagens Nyheter så är det klart att det väcker debatt. För frågor om invandring gör det.
Enligt den senaste väljarundersökningen från Novus Opinion skulle 3 % av väljarna i dag rösta på Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har gått ut och varit tydliga med att de aldrig kommer att samarbeta med SD. Något liknande löfte behövs från alliansen, inte förslag som flörtar med de potentiella SD-väljarna om medborgarskap som inte är på riktigt, som Johan Hedin bloggar bra om här.
Och jamensjälvklart tycker jag att frihet ger ansvar, möjligheter kräver också skyldigheter.
Men inte så här.
Enligt den senaste väljarundersökningen från Novus Opinion skulle 3 % av väljarna i dag rösta på Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har gått ut och varit tydliga med att de aldrig kommer att samarbeta med SD. Något liknande löfte behövs från alliansen, inte förslag som flörtar med de potentiella SD-väljarna om medborgarskap som inte är på riktigt, som Johan Hedin bloggar bra om här.
Och jamensjälvklart tycker jag att frihet ger ansvar, möjligheter kräver också skyldigheter.
Men inte så här.
måndag, februari 16, 2009
Valentines Day
Jag kom inte på något att köpa på Alla hjärtans dag till E.
Kanske för att jag, precis som med Mors dag och Fars dag, tycker att man ska visa kärlek och uppskattning året om. Men dagen var den bästa man kunde tänka sig. Vi låg länge i sängen och tittade på film, sedan en lång lunch på en italiensk restaurang med underbart goda förrätter, huvudrätter och vin. Därefter Tate Liverpool i det finfina kulturområdet Albert Dock, lite kikande i affärer (jag blev intvingad i en Crocsbutik bara för att), handla hem god indisk mat och därefter titta på min fina present, Michael Palins resor i nya Europa.
Lämnade huset i Liverpool 04.30 imorse. Jag kan säga att det här med att skiljas från sin kärlek INTE blir lättare för varje gång och att man på något sätt vänjer síg. Absolut inte.
Kanske för att jag, precis som med Mors dag och Fars dag, tycker att man ska visa kärlek och uppskattning året om. Men dagen var den bästa man kunde tänka sig. Vi låg länge i sängen och tittade på film, sedan en lång lunch på en italiensk restaurang med underbart goda förrätter, huvudrätter och vin. Därefter Tate Liverpool i det finfina kulturområdet Albert Dock, lite kikande i affärer (jag blev intvingad i en Crocsbutik bara för att), handla hem god indisk mat och därefter titta på min fina present, Michael Palins resor i nya Europa.
Lämnade huset i Liverpool 04.30 imorse. Jag kan säga att det här med att skiljas från sin kärlek INTE blir lättare för varje gång och att man på något sätt vänjer síg. Absolut inte.
Förföriska Timbro
Det är en spännande känsla att arbeta på ett ställe som är en förförare som förför ungdomar som får de mest förfärliga liberala idéer.
Läs mer här.
Läs mer här.
Riskbloggen
Min kollega Fredrik Johansson har tillsammans med docenten i teoretisk filosofi, Fredrik Stjernberg, startat Riskbloggen.
Så här beskrivs arbetet i inbjudan på Facebook:
Flygkrascher, premiepension och Livsmedelsverkets kostråd. På många områden i livet spelar risk en viktig roll. Ett ständigt nyhetsflöde översköljer oss med information om olika risker, och att kunna bedöma och hantera risker tycks bli allt viktigare för att kunna fatta rationella beslut.
Men hur bra är vi egentligen på att bedöma risker, och hur används vår rädsla och okunskap kring risker av politiker och andra för att genomföra reformer som vi kanske egentligen inte önskar?
För att sätta fokus på riskbegreppet startar Timbro ett fokuserat arbete kring risk. Riskbegreppet kommer att studeras utifrån en mängd aspekter och också ge vägledning till hur man bör se på risk som privatperson eller politiker.
Så här beskrivs arbetet i inbjudan på Facebook:
Flygkrascher, premiepension och Livsmedelsverkets kostråd. På många områden i livet spelar risk en viktig roll. Ett ständigt nyhetsflöde översköljer oss med information om olika risker, och att kunna bedöma och hantera risker tycks bli allt viktigare för att kunna fatta rationella beslut.
Men hur bra är vi egentligen på att bedöma risker, och hur används vår rädsla och okunskap kring risker av politiker och andra för att genomföra reformer som vi kanske egentligen inte önskar?
För att sätta fokus på riskbegreppet startar Timbro ett fokuserat arbete kring risk. Riskbegreppet kommer att studeras utifrån en mängd aspekter och också ge vägledning till hur man bör se på risk som privatperson eller politiker.
Hur står det till med kvaltieten i den svenska välfärden?
Nästa seminarium på området välfärd- och reformstrategi går av stapeln 11 mars- Då kommer bland annat Ylva Thörn, Kommunals ordförande och Arne Modig från Novus Opinion att tala om kvaliteten i välfärden.
Läs mer här.
Läs mer här.
lördag, februari 14, 2009
fredag, februari 13, 2009
Royal Liver
Med en fågel som vakar över sjömännen och en vänd åt andra hållet som vakar kvinnorna i stan. Urtavlan är den största i UK, större än Big ben.
torsdag, februari 12, 2009
Here we go again.
Läser på Ingenjörsbloggen om hur Uppsalapolitikerna Cecilia Wikström och Lennart Hedquist once again kan tänka sig att rösta emot ett avskaffande av kårobligatoriet.
Alltså- kan inte Wikström och Hedquist komma med sitt eget förslag än att bara vara emot?
Alltså- kan inte Wikström och Hedquist komma med sitt eget förslag än att bara vara emot?
Tips från coachen.
Dagens nätverkstips:
Gå fran Kungsgatan mot Gamla stan strax innan tolv, och sedan tillbaka igen efter lunch. Idag innebar det möte och samtal med ledarskribent, fackförbundsordförande, riksdagsledamot, förbundssekreterare och partiledare, bland annat.
Gå fran Kungsgatan mot Gamla stan strax innan tolv, och sedan tillbaka igen efter lunch. Idag innebar det möte och samtal med ledarskribent, fackförbundsordförande, riksdagsledamot, förbundssekreterare och partiledare, bland annat.
"jävla gnällkärring"
Med alla "du blir vad du äter"-program, hälsospecialer etcetera så bör det vara uppenbart för alla hur viktigt det är med maten. För äldre personer blir det förstås ännu viktigare att få i sig rätt näring och schysst kost. Det tyckte köksbiträdet Christina Olsson också, läser jag i pappers-DN, och hon blev därför upprörd när Ludvika kommun började köpa in hel - och halvfabrikat till äldrematen. Istället för att laga maten som man hade gjort tidigare fick personalen sprätta kartonger istället. Christina läste på innehållsförteckningarna och kunde snabbt konstatera att det inte riktigt uppfyllde de krav man kan ha på äldrematen.
Christina tycks vara av den sorten som jag och många med mig är, en person som vill förändra! Hon ifrågasatte därför näringsinnehållet i insändare som publicerades i lokalpressen, med hennes egna namn under. I stället för att göra något åt maten kallade kommunchefen henne då för... jävla gnällkärring. Så konstruktivt! Situationen blev så infekterad att Christina var sjukskriven under nästan ett år.
Efter tre år har Christina fått upprättelse, 15000 ,- och en skriftlig ursäkt från Ludvika kommun. Maten lämnar dock fortfarande övrigt att önska.
Det är ju inte konstigt att många områden inom välfärden har en stämpel på sig att vara av dålig kvalitet, när försök till förbättringar dämpas genom förolämpningar. Hittar också att Ludvika Kommun är en av de kommuner där äldres mat är bland de billigaste i landet. Visst är det smart att tänka ekonomiskt, men det är verkligen illa när det ska gå ut över innehållet radikalt.
För att inte tala om gå ut över personalen.
Christina tycks vara av den sorten som jag och många med mig är, en person som vill förändra! Hon ifrågasatte därför näringsinnehållet i insändare som publicerades i lokalpressen, med hennes egna namn under. I stället för att göra något åt maten kallade kommunchefen henne då för... jävla gnällkärring. Så konstruktivt! Situationen blev så infekterad att Christina var sjukskriven under nästan ett år.
Efter tre år har Christina fått upprättelse, 15000 ,- och en skriftlig ursäkt från Ludvika kommun. Maten lämnar dock fortfarande övrigt att önska.
Det är ju inte konstigt att många områden inom välfärden har en stämpel på sig att vara av dålig kvalitet, när försök till förbättringar dämpas genom förolämpningar. Hittar också att Ludvika Kommun är en av de kommuner där äldres mat är bland de billigaste i landet. Visst är det smart att tänka ekonomiskt, men det är verkligen illa när det ska gå ut över innehållet radikalt.
För att inte tala om gå ut över personalen.
Starbucks vs McDonalds
Titta här, här och här och fundera sedan vad jag har för åsikt i den här frågan.
Thank God för Liverpool i morgon, med möjlighet till både underbar brittisk sandwich och Starbucks.
Thank God för Liverpool i morgon, med möjlighet till både underbar brittisk sandwich och Starbucks.
onsdag, februari 11, 2009
Jag, en framtidsföreläsare.
Idag är det en väldigt peppande dag! Vissa dagar är ju bara sådana.
Började med Westanders Almedalsfrukost, där Birgitta Ohlsson "avslöjade" att hon inte kommer att åka på politikerveckan i år. Utöver det var det ett bra samtal, och framförallt tror jag att de som aldrig varit där (och enligt arrangörerna var det en hel del) lärde sig en mycket. Panelen, och de i publiken som ställde frågor, var alla enade i sin syn på Almedalens excellens. Trots detta så blir ju lätt bilden som förmedlas utåt, genom media och därmed till de som inte befinner sig på Almedalen själva, att det kanske mer är ett politikens Hultsfredsfestival. Hur kommer man bort från det? Jag menar inte att det ska vändas till att bli en torr bild, jag menar att det bör komma bort från bilden firmafest. För det är så himla mycket mer än det.
Därefter blev jag inbokad att prata om Frantidens studentliv på kursen Ung, grön och liberal om någon vecka. Det ska erkännas, det är fortfarande enormt kul att prata studentpolitik!
Sedan skriva, tänka, skriva, tänka, komma på idéer, och de blir bra! God lunch, skriva, tänka, läsa, komma på idéer. Ungefär som mina dagar i stort ser ut alltså, ni kan ju förstå vad underbart det är.
Pratade precis med en av de ansvariga på Mälardalens högskolas Högvarv där jag ska hålla en inspirationsföreläsning med namnet Ta makten över din framtid. Karriärinspiration för tuffare tider. Jag har mycket tid på mig, vilket känns som en stor lyx. Och riktigt skojigt.
Började med Westanders Almedalsfrukost, där Birgitta Ohlsson "avslöjade" att hon inte kommer att åka på politikerveckan i år. Utöver det var det ett bra samtal, och framförallt tror jag att de som aldrig varit där (och enligt arrangörerna var det en hel del) lärde sig en mycket. Panelen, och de i publiken som ställde frågor, var alla enade i sin syn på Almedalens excellens. Trots detta så blir ju lätt bilden som förmedlas utåt, genom media och därmed till de som inte befinner sig på Almedalen själva, att det kanske mer är ett politikens Hultsfredsfestival. Hur kommer man bort från det? Jag menar inte att det ska vändas till att bli en torr bild, jag menar att det bör komma bort från bilden firmafest. För det är så himla mycket mer än det.
Därefter blev jag inbokad att prata om Frantidens studentliv på kursen Ung, grön och liberal om någon vecka. Det ska erkännas, det är fortfarande enormt kul att prata studentpolitik!
Sedan skriva, tänka, skriva, tänka, komma på idéer, och de blir bra! God lunch, skriva, tänka, läsa, komma på idéer. Ungefär som mina dagar i stort ser ut alltså, ni kan ju förstå vad underbart det är.
Pratade precis med en av de ansvariga på Mälardalens högskolas Högvarv där jag ska hålla en inspirationsföreläsning med namnet Ta makten över din framtid. Karriärinspiration för tuffare tider. Jag har mycket tid på mig, vilket känns som en stor lyx. Och riktigt skojigt.
tisdag, februari 10, 2009
Så var det Alla hjärtans dag på gång.
Man lär sig så länge man lever, heter det ju.
Bilden ovan får stå som symbol för de två tidigare alla hjärtansdagpresenterna jag ägnat någon möda åt i mitt liv. Och den mödan låg i att hitta ett kort med en lätt humoristisk kanin på som tog all edge av romantiken, och ge det till min dåvarande pojkvän. Själv fick jag, så vitt jag kan minnas, ingenting. Därav också försöket att själv ta edgen av det söta kring alla hjärtans dag.
Därför blev jag ,ska jag erkänna, redan tidigare lite tagen på sängen när det liksom kom på tal att det var centralt med Alla hjärtans dag. Men jag köpte det.
Jag var trots det inte beredd på kommentaren att jag inte skulle lägga ner för mycket pengar på en present.
En present ja.
Men förstås!
Och det vill jag ju ge också.
Men jag glömde bort att tänka på det själv.
Jag är egentligen sinnebilden av en ... man??
Oklädsam protektionism
Jag blev så förbannad- och rädd!- under de brittiska strejkerna under parollen "British job for British workers". Visst kan man hålla med Gordon Brown när han sa att "Finns det någon här som anser att brittiska arbetare inte ska kunna arbeta i Storbritannien??", men det är ju inte av den andan strejerna genomsyrades. Det handlade inte om anställningsavtal utan om nationalitet. "Go home!" all over again.
Det tycks vara allt för lätt att hamna i fällan att vi kan lösa problem genom protektionism. Finns det något jag tycker är himla oklädsamt så är det just det. Och därför tycker jag att stängda dörrar på elmarknaden, som de rödgröna nu går ut med att de vill ha, är ett urdumt steg från fina saker som frihandel och europeiskt samarbete.
Magnus Andersson och Niklas Wykman skriver också om detta.
Det tycks vara allt för lätt att hamna i fällan att vi kan lösa problem genom protektionism. Finns det något jag tycker är himla oklädsamt så är det just det. Och därför tycker jag att stängda dörrar på elmarknaden, som de rödgröna nu går ut med att de vill ha, är ett urdumt steg från fina saker som frihandel och europeiskt samarbete.
Magnus Andersson och Niklas Wykman skriver också om detta.
Säg det med en färg.
Som ni kanske märkt så har de senaste veckorna varit en förändringens tid på min blogg, men nu är jag lite tillbaka till rötterna igen. Tillbaka till rosa. Diskussionen har gått mellan allt från att Magnus Ljungqvist menat att jag inte är en rosa tjej, till att jag hade orange men hela tiden fick frågor om det var för alliansens skull (nej, det var för att jag valde en bild med orange kofta. Faktiskt.) och sedan grått och då menade Daniel Kolm att det saknades en massiv färgexplosion "som min charmanta personlighet".
Och med smicker kommer man som bekant långt. Bloggen är rosa igen.
Och med smicker kommer man som bekant långt. Bloggen är rosa igen.
"Endast döda fiskar simmar längs strömmen" - nya tankar om välfärdens finansiering.
Arne Modig, Novus Opinion, har på uppdrag från Timbro gjort en attitydundersökning kring svenska folkets åsikter kring framtidens välfärd och finansiering. I morse, på seminariet Allmänheten mogen för privat finansiering- hänger politiken med? konstaterade Arne att gemensamt för många är att man inte funderat så särskilt mycket kring frågorna, men att det ändå är frågor som är viktiga för människor. Det finns en logik i att vård-skola-omsorg är en sådan fungerande slogan, för det är frågor som berör oss alla.Det finns en kritik mot nuvarande system, men lösningen kan vara ”Varför inte betala gemensamt genom skatten?” liksom ”Varför inte ordna det genom mer privat finansiering?”
Trots denna ambivalens går det att hitta tydliga resultat i studien. Tre av tio tror att den privata finansieringen kan behöva öka inom sjukvård och äldreomsorg. Varannan person är positiv till privat finansiering, och unga människor är mest öppna för egna avgifter. Hälften av alla respondenter är positiva till ökade möjligheter att teckna privata försäkringar inom välfärden, och återigen är det de mellan 16-29 år som är mest öppna.
Skillnaden mellan kvinnor och mäns svar är genomgående små, högutbildade har dock delvis andra uppfattningar är lågutbildade. Generellt sett är högutbildade oftare än andra skeptiska till höjda skatter. Det finns också tydliga skiljelinjer utifrån politisk uppfattning. Alliansen väljare, och där främst M-väljare, tror oftare än röd-gröna väljare på ökad konkurrens respektive bättre möjligheter att teckna privata försäkringar. Röd-gröna väljare tror betydligt oftare på skattehöjningar, och detta gäller särskilt vänster-väljarna.
Moderaterna kommunikationschef Pär Henriksson tog vid, och började med att slå fast moderaternas linje om en gemensam finansiering. (”Finansieringen av sjukvården ska ske solidariskt via skatten” är vad det står i det moderata partiprogrammet). Henriksson menar vidare att frågan om välfärden främst handlar om jobblinjen. Ju fler människor som kommer i arbete desto mer skatteintäkter, desto mer till det offentligt finansierade välfärden.
Diskussionen öppnades därmed upp för frågor och kommentarer från publiken, där bland annat följande kommentarer kom:
Hela seminariet går att se här.
Trots denna ambivalens går det att hitta tydliga resultat i studien. Tre av tio tror att den privata finansieringen kan behöva öka inom sjukvård och äldreomsorg. Varannan person är positiv till privat finansiering, och unga människor är mest öppna för egna avgifter. Hälften av alla respondenter är positiva till ökade möjligheter att teckna privata försäkringar inom välfärden, och återigen är det de mellan 16-29 år som är mest öppna.
Skillnaden mellan kvinnor och mäns svar är genomgående små, högutbildade har dock delvis andra uppfattningar är lågutbildade. Generellt sett är högutbildade oftare än andra skeptiska till höjda skatter. Det finns också tydliga skiljelinjer utifrån politisk uppfattning. Alliansen väljare, och där främst M-väljare, tror oftare än röd-gröna väljare på ökad konkurrens respektive bättre möjligheter att teckna privata försäkringar. Röd-gröna väljare tror betydligt oftare på skattehöjningar, och detta gäller särskilt vänster-väljarna.
Moderaterna kommunikationschef Pär Henriksson tog vid, och började med att slå fast moderaternas linje om en gemensam finansiering. (”Finansieringen av sjukvården ska ske solidariskt via skatten” är vad det står i det moderata partiprogrammet). Henriksson menar vidare att frågan om välfärden främst handlar om jobblinjen. Ju fler människor som kommer i arbete desto mer skatteintäkter, desto mer till det offentligt finansierade välfärden.
Diskussionen öppnades därmed upp för frågor och kommentarer från publiken, där bland annat följande kommentarer kom:
"Det är viktigt med alternativa lösningar- nya tankar måste till!"
”Vi får köpa vilken bil vi vill och en massa dataspel men vi kan inte lägga
pengar på det viktigaste här i livet”
Arne Modig avslutade seminariet med att slå fast att vad man verkligen kan se i mätningen är att det finns en öppenhet hos svenska folket till diskussion kring dessa frågor.”Redan idag betalar vi en massa saker som vi kanske inte tänker på, som
glasögon, tandläkare, all utbildning efter ungdomsskolan”
”Sektorn behöver omprioriteras, arbetslinjen kommer inte att räcka för att lösa
problemen! Medborgaransvaret behöver öka.”
”Retorikgapet är ett problem i debatten”
Hela seminariet går att se här.
måndag, februari 09, 2009
81:orna, betygen och arbetsmarknaden
Min egna årskull, vi som är födda 1981,är kartlagda.
Bland annat visar rapporten att
Bland annat visar rapporten att
Hälften av dem i studien som varken arbetar eller studerar vid 24 års ålder saknar ett slutbetyg från gymnasiet. Av de födda 1981 gällde det både två år efter avslutat gymnasium och det år då ungdomarna fyllde 24 år (cirka 13 000 eller 13 procent).
Två tredjedelar av dem som inte har ett slutbetyg vid 20 års ålder, har under perioden 20-25 år skaffat sig gymnasiekompetens. Vid 25 års ålder är det 11 procent av åldersgruppen som fortfarande endast har förgymnasial utbildning. Nästan 42 procent har eller är på väg att skaffa sig högskolekompetens.
Betala för gymnasieskolan?
I en intervju med Anne-Marie Lindgren, utredningschef på Arbetarrörelsens tankesmedja, säger hon att hon kan tänka sig egen tilläggsfinansiering av vissa gymnasieutbildningar. Det är ju onekligen ett oväntat uttalande i ett land där kostnadsfri utbildning är heligt på alla de sätt.
Jag lekte lite med tanken idag. Den genomsnittliga kostnaden per elev för gymnasieskolan uppgick till 88 900 kronor år 2007. Vissa utbildningar är dyrare, kostnaderna
för riksinternat och internationella skolor uppgick till 110 600 respektive 103 000 kronor per elev. Landstingen erbjuder huvudsakligen naturbruksutbildningar, vilka är kostsamma att anordna. Den genomsnittliga kostnaden för landstingskommunala huvudmän minskade med 5 procent jämfört med år 2006 och uppgick till 134 300 kronor per elev.
Om man skulle göra som Anne-Marie Lindgren funderade på, att den kommunala skolpengen täcker en schysst grundnivå men de extra dyra utbildningarna får man finansiera själv, skulle man kunna tänka sig stipendiesystem som hjälp för att inga storartade drömmar ska grusas på grund av ekonomiska hemförhållanden. Om man måste anstränga sig lite, skriva stipendieansökan till exempel, brukar det ofta vara mer genomtänkta val. Men det kan man också uppnå genom mer avancerade sökprocedurer, med intervjuer etcetera. Omständigt och dyrt- I know- men jag tror att alla tjänar på det i längden.
I dagens DN var det en tjej som blev intervjuad inför valet till gymnasiet. Hon skulle söka musikalprogrammet men tyckte att det var lite jobbigt med audition. Nu hoppas jag att det var lite slarvigt skrivet bara och att hon menade att det skulle vara tufft men inget problem direkt. Om du ska satsa på en musikalkarriär så är det ju förstås bra att vara förberedd på en och annan audition. Lika bra att börja med det på en gång då.
Ibland är Folkpartiet ute och cyklar, men det här med att ställa lite krav för att man bryr sig om är inte så dumt. Bara man inte drar det till sin spets och menar att den man älskar agar man.
Jag lekte lite med tanken idag. Den genomsnittliga kostnaden per elev för gymnasieskolan uppgick till 88 900 kronor år 2007. Vissa utbildningar är dyrare, kostnaderna
för riksinternat och internationella skolor uppgick till 110 600 respektive 103 000 kronor per elev. Landstingen erbjuder huvudsakligen naturbruksutbildningar, vilka är kostsamma att anordna. Den genomsnittliga kostnaden för landstingskommunala huvudmän minskade med 5 procent jämfört med år 2006 och uppgick till 134 300 kronor per elev.
Om man skulle göra som Anne-Marie Lindgren funderade på, att den kommunala skolpengen täcker en schysst grundnivå men de extra dyra utbildningarna får man finansiera själv, skulle man kunna tänka sig stipendiesystem som hjälp för att inga storartade drömmar ska grusas på grund av ekonomiska hemförhållanden. Om man måste anstränga sig lite, skriva stipendieansökan till exempel, brukar det ofta vara mer genomtänkta val. Men det kan man också uppnå genom mer avancerade sökprocedurer, med intervjuer etcetera. Omständigt och dyrt- I know- men jag tror att alla tjänar på det i längden.
I dagens DN var det en tjej som blev intervjuad inför valet till gymnasiet. Hon skulle söka musikalprogrammet men tyckte att det var lite jobbigt med audition. Nu hoppas jag att det var lite slarvigt skrivet bara och att hon menade att det skulle vara tufft men inget problem direkt. Om du ska satsa på en musikalkarriär så är det ju förstås bra att vara förberedd på en och annan audition. Lika bra att börja med det på en gång då.
Ibland är Folkpartiet ute och cyklar, men det här med att ställa lite krav för att man bryr sig om är inte så dumt. Bara man inte drar det till sin spets och menar att den man älskar agar man.
söndag, februari 08, 2009
Och jag höll på Alcazar och Caroline af Ugglas i schlagern.
Jag har inte haft en digital helg, vilket ju kan vara skönt som omväxling. I stället har jag varit på Moderna Museet, maxat lördagskvällen genom att tittat på schlagern hemma hos Ida Alfsdotter-Thoor och hennes Anders i deras underbara tvåvåningslägenhet i Fredhäll och sedan vidare till Selma som hade inflyttningsfest i Kristineberg och sedan dans på Fasching. Idag har jag umgåtts med Tess, vi har tittat på Sex and the city-filmen och Top Model. Hela dagen. Det känns tryggt med könsrollerna när man i samband med detta marathon får sms från pojkvännen som just flyttat och nu skulle titta på rugby med sin nya roomie.
Till veckan kommer bland annat de nu fullsatta frukostseminariumet om ökad egen finansering inom välfärdsområdet gå av stapeln, jag ska på frukostseminarium om Almedalen och politik, på Liberala Gruppens träff med Maud Olofsson, träffa Nordnets Mika Burman-Götz och åka till Liverpool där E nu bor.
Till veckan kommer bland annat de nu fullsatta frukostseminariumet om ökad egen finansering inom välfärdsområdet gå av stapeln, jag ska på frukostseminarium om Almedalen och politik, på Liberala Gruppens träff med Maud Olofsson, träffa Nordnets Mika Burman-Götz och åka till Liverpool där E nu bor.
fredag, februari 06, 2009
Use your voice- påverka Saco Studentråds framtida politik.
Alla, aktiva i ett Saco-förbund, medlemmar i ett eller icke-medlemmar, har nu chans att tycka till om Saco Studentråds framtida utbildningspolitik här.
Resultatet kommer ligga till grund i arbetet i idégrupperna Högskola (som leds av Christian Månsson), Ekonomi (som leds av Stina Hamberg) och Arbetsmarknad, som leds av mig, som kommer att arbeta fram till oktober med att ta fram ett nytt förslag på visionsprogram för organisationen.
Så kom igen!
Resultatet kommer ligga till grund i arbetet i idégrupperna Högskola (som leds av Christian Månsson), Ekonomi (som leds av Stina Hamberg) och Arbetsmarknad, som leds av mig, som kommer att arbeta fram till oktober med att ta fram ett nytt förslag på visionsprogram för organisationen.
Så kom igen!
Those were the days.
Jag läser de väldigt intressanta intervjuerna i SKLs bok Tjugo samtal om välfärdens finansiering på sikt. Anna Ekström är lika briljant som alltid till exempel.
En lätt ironisk touch finns dock över samtalet med Stefan Fölster. Boken kom ut i måndags och är alltså rykande färsk. Och ändå finns det något så daterat över samtalet där Island flera gånger nämns som ett föregångsland.
En lätt ironisk touch finns dock över samtalet med Stefan Fölster. Boken kom ut i måndags och är alltså rykande färsk. Och ändå finns det något så daterat över samtalet där Island flera gånger nämns som ett föregångsland.
En kort skånsk sammanfattning helt utan analys.
Säga vad man vill om The Pirate Bay, men Sydsvenskan är faktiskt riktigt coola just nu. Skåne kanske just nu kan behöva ett litet coolhetsuppsving, eftersom det allra mest upprörande just nu också sägs på klingande skånska.
torsdag, februari 05, 2009
Stärk varumärket!
På sidan 107-108 i Studentmagasinet så kan ni läsa en intervju med bland annat mig och några studenthandläggare inom Saco-sfären om hur man minskar glappet mellan studier och arbetsmarknad. Intervjun gjordes innan årsskiftet då jag var ordförande för Saco Studentråd.
onsdag, februari 04, 2009
Sebastien intervjuas av Luuk
När jag slutade på Saco fick jag av Mikaela i present att gå på Sebastien Tellier. Vi visste inte om att det på köpet ingick tv-inspelning av Popcirkus, men det gjorde då rakt inget. Popcirkus hade förra veckan på sin premiär färre tittare än Uutiseet vilket jag verkligen inte förstår. Det är musikprogrammet man faktiskt saknat på TV. Per Sinding-Larsen och Kristian Luuk är lysande programledare och artisterna är bra.
Ovetande om det mesta lyckades vi också ställa oss på första parkett, vilket kanske syns på fotot ovan. Jag ska också erkänna att det -och nej jag är inte fjorton år-pirrade till i magen när Sebastien kom och satte sig i soffan. Plötsligt var han bara någon meter därifrån. Denna lätt alkoliserade, långhårige, skäggige och grymt skumme fransman som jag har en sådan fabläs för.
På konserten efteråt var han inte bara aspackad och började på ett rebelliskt sätt röka på scen (en sådan sak som jag skulle bli arg och tycka var omoget om någon i publiken gjorde men tyckte var rockigt uppfriskande när han gjorde), han var dessutom briljant med sin musik.
Lyssna bara:
344
Makteliten och industriarbetarna.
I dagens DN berättas resultatet från en ny rapport från LO som visar på att skillnaderna mellan de högst betalda och de lägst betalda ökar. Problemet , enligt rapporten, är dock inte att golvet är så lågt, nej det är att taket är så högt. Man tjänar för mycket helt enkelt.
Wanja Lundby-Wedin tjänar för övrigt 1.1 miljoner/år. Det är lika mycket som finansmannen Mats Qviberg det. Det är lite intressant i sammanhanget när man just är ordförande för en organisation som släpper rapporter med namnet Makteliten- mycket vill ha mer.
Själv har jag idag talat mig varm för en ökad lönespridning och om hur lön inte är fördelningspolitik. Lönen ska vara kopplad till varje individs kompetens och prestation, och därför behöver lönebildningen också vara decentraliserad och sättas nära verksamheten. Och därför kan Wanja och Mats med gott samvete ha bra löner och arvoden.
Vidare gör Fredrik Segerfeldt en enkel uträkning på vad som skulle hända om man delar ut lönerna från de 198 stycken personer som tjänar 5 miljoner per år till LOs 2 miljoner medlemmar. Det skulle bli 40,- mer i månaden, att jämföra med den ökning på 1436 ,-/månaden som industriarbetaren fått genom jobbskatteavdraget.
Wanja Lundby-Wedin tjänar för övrigt 1.1 miljoner/år. Det är lika mycket som finansmannen Mats Qviberg det. Det är lite intressant i sammanhanget när man just är ordförande för en organisation som släpper rapporter med namnet Makteliten- mycket vill ha mer.
Själv har jag idag talat mig varm för en ökad lönespridning och om hur lön inte är fördelningspolitik. Lönen ska vara kopplad till varje individs kompetens och prestation, och därför behöver lönebildningen också vara decentraliserad och sättas nära verksamheten. Och därför kan Wanja och Mats med gott samvete ha bra löner och arvoden.
Vidare gör Fredrik Segerfeldt en enkel uträkning på vad som skulle hända om man delar ut lönerna från de 198 stycken personer som tjänar 5 miljoner per år till LOs 2 miljoner medlemmar. Det skulle bli 40,- mer i månaden, att jämföra med den ökning på 1436 ,-/månaden som industriarbetaren fått genom jobbskatteavdraget.
tisdag, februari 03, 2009
Oscar Swartz och Piratpartiet
Jag var ikväll på Neos mingel där man delade ut pris till årets förändrare och årets aktivist. Årets aktivist, Oscar Swartz, höll ett bra anförande om sig själv och varför han är, kanske enligt mig landets coolaste, aktivist.
Han avrundade talet med att säga att man ska rösta på Piratpartiet. Det fick mig att börja fundera över det partiet och dess anhängare. Det är verkligen intressanta frågor de jobbar med, absolut -även om jag personligen aldrig får ett engagemang i frågan om fildelning eftersom jag inte ens har besökt sidan Pirate Bay själv. Men integritet och övervakning med mera, jag förstår fullständigt hur man brinner för dessa frågor, för de är viktiga.
Men hur kan det bli så överordnat allting annat att man beslutar sig för att stödja det parti som stöttar dem i dessa frågor, och det rakt av?
Han avrundade talet med att säga att man ska rösta på Piratpartiet. Det fick mig att börja fundera över det partiet och dess anhängare. Det är verkligen intressanta frågor de jobbar med, absolut -även om jag personligen aldrig får ett engagemang i frågan om fildelning eftersom jag inte ens har besökt sidan Pirate Bay själv. Men integritet och övervakning med mera, jag förstår fullständigt hur man brinner för dessa frågor, för de är viktiga.
Men hur kan det bli så överordnat allting annat att man beslutar sig för att stödja det parti som stöttar dem i dessa frågor, och det rakt av?
Modebloggar, politiska bloggar och förmågan att väcka ett intresse.
I går, efter bloggalan, var det någon som ifrågasatte varför Tv4 endast lyfte fram Elin Kling (modebloggsvinnaren) och Markus Birro (sportbloggsvinnaren). Jag tycker inte att det är överraskande alls, och jag satte inte kaffet i vrångstrupen när jag upptäckte samma sak i Metro i morse, eller på Expressen.se och så vidare.
173 232 personer besöker Elin Klings blogg. Om man tittar på Bloggportalens siffror för Politik och samhälle så finns det några enstaka som har runt 20 000-besökare, både bland de privata och proffsbloggarna. Men de är få. Snabbt ramlar besökssiffrorna ner och blir runt några tusen. Sportbloggarna är inte i närheten av de största bloggarna i Sverige, men kan i toppen fortfarande ha runt 40 000 läsare.
Det är helt enkelt så att allmänintresset kring mode- och sportbloggarna är så pass mycket större. När en politisk blogg lyckas, utan att tappa ansiktet helt, locka så många människor till läsning så kommer jag jubla. Men den farhåga så Sofia Arkelsten lyfter kring Twitter/Twixdagen i sin blogg kan man använda till de politiska bloggarna också: För normala människor menar jag, inte för andra politiker. Vilken väljare bryr sig om heltidspolitikern Anders Ygeman håller ett seminarium för sina egna partikamrater?
Det beror ju förstås på vad målgruppen är. Kanske är målgruppen bara andra partikamrater, eller den del av blogosfären som ägnar sig åt politik. Då spelar det ingen roll. Men innan Bloggen Bents önskan på Twitter om att någon politisk blogg blir lika stor som Blondinbellas uppfylls är det en lång väg att gå.
/Eva, som känner igen både Kenza och Kissie när hon ser dem på gala.
173 232 personer besöker Elin Klings blogg. Om man tittar på Bloggportalens siffror för Politik och samhälle så finns det några enstaka som har runt 20 000-besökare, både bland de privata och proffsbloggarna. Men de är få. Snabbt ramlar besökssiffrorna ner och blir runt några tusen. Sportbloggarna är inte i närheten av de största bloggarna i Sverige, men kan i toppen fortfarande ha runt 40 000 läsare.
Det är helt enkelt så att allmänintresset kring mode- och sportbloggarna är så pass mycket större. När en politisk blogg lyckas, utan att tappa ansiktet helt, locka så många människor till läsning så kommer jag jubla. Men den farhåga så Sofia Arkelsten lyfter kring Twitter/Twixdagen i sin blogg kan man använda till de politiska bloggarna också: För normala människor menar jag, inte för andra politiker. Vilken väljare bryr sig om heltidspolitikern Anders Ygeman håller ett seminarium för sina egna partikamrater?
Det beror ju förstås på vad målgruppen är. Kanske är målgruppen bara andra partikamrater, eller den del av blogosfären som ägnar sig åt politik. Då spelar det ingen roll. Men innan Bloggen Bents önskan på Twitter om att någon politisk blogg blir lika stor som Blondinbellas uppfylls är det en lång väg att gå.
/Eva, som känner igen både Kenza och Kissie när hon ser dem på gala.
måndag, februari 02, 2009
Liverpool
Nästa helg ska jag åka till Liverpool, där min skottska pojkvän för några månader ska prova på det engelska livet (alla som har diskuterat Storbritannien, England och Skottland med en skotte förstår vad jag menar). Förutom att det ska bli så enormt enormt underbart att träffa E igen så ska det bli kul att besöka Liverpool.
Men vad gör man där? Kom med tips!
Men vad gör man där? Kom med tips!
Det stora bloggpriset.
Som ni ser tidigare i bloggen under kvällen var jag i kväll på Aftonbladets bloggala, Det stora bloggpriset. Efter en dag med konferenser och möten kände jag att det inte riktigt fanns tid att gå hem innan jag hade tagit kontroll över allt möjligt. Då kom Mattias Svensson förbi och frågade om jag inte skulle gå på galan. Jag glömde att tacka ja, blev mitt svar. Men det var ju så praktiskt att Mattias fick ta med sig en till.
Så som en "plus en" fick jag både lite bubbel, konstatera att jag aldrig läst en sportblogg i hela mitt liv, att Elin Kling är supersnygg och att bloggosfären är fylld av nördar som tittat på sci-fi under uppväxten. Jag fick själv sälla mig till den gruppen då jag räckte upp handen både på "vi som tittade på V när vi var unga" samt "vi som tyckte att V var det bästa som någonsin gått på tv."
Ta kontroll över livet kan jag göra imorgon.
Så som en "plus en" fick jag både lite bubbel, konstatera att jag aldrig läst en sportblogg i hela mitt liv, att Elin Kling är supersnygg och att bloggosfären är fylld av nördar som tittat på sci-fi under uppväxten. Jag fick själv sälla mig till den gruppen då jag räckte upp handen både på "vi som tittade på V när vi var unga" samt "vi som tyckte att V var det bästa som någonsin gått på tv."
Ta kontroll över livet kan jag göra imorgon.
Framtidens finansering av välfärden
Idag var jag på rapportsläpp av SKLs bok Tjugo samtal om välfärdens finansiering på sikt. Det var riktigt spännande diskussioner och debatter kring boken. SKLs tvärpolitiska programberedning för välfärdsfinanseringen gick bland annat genom grundförutsättningarna, där förstås de demografiska utmaningarna spelar en stor roll. Kurvorna har jag sett så många gånger förrut, hur vi blir allt fler men allt färre i arbetsför ålder dvs 20-64 år. Men det är sällan jag sett så exakta siffror.
2008 var det totalt 9 243 000 svenskar, varav 5 419 000 var mellan 20-64 år.2030 förväntas vi öka med 807 000 personer, till 10 050 000 svenskar. Men ökningen mellan 20-64 år är bara 15 000 personer, till 5 434 000 svenskar.
Inte bara behöver vi fundera kring välfärdens finansering, det här är också ett starkt argument för en ökad arbetskraftsinvandring. Det måste helt enkelt finnas fler människor i spannet 20-64 år som håller upp Sverige.
Privat planerar jag därför en egen import av en skottsk kärlek under våren. Mitt sätt att dra en strå till stacken.
2008 var det totalt 9 243 000 svenskar, varav 5 419 000 var mellan 20-64 år.2030 förväntas vi öka med 807 000 personer, till 10 050 000 svenskar. Men ökningen mellan 20-64 år är bara 15 000 personer, till 5 434 000 svenskar.
Inte bara behöver vi fundera kring välfärdens finansering, det här är också ett starkt argument för en ökad arbetskraftsinvandring. Det måste helt enkelt finnas fler människor i spannet 20-64 år som håller upp Sverige.
Privat planerar jag därför en egen import av en skottsk kärlek under våren. Mitt sätt att dra en strå till stacken.
söndag, februari 01, 2009
Varje vecka borde vara en konsertvecka.
Efter att ha ägnat mig åt vad som mest skulle kunna beskrivas som folknöjet IKEA förbereder jag mig nu för veckan som kommer.
Några av veckans höjdpunkter är ett seminarium på SKL om framtidens välfärdsfinansering, Neos Förändringsfest med prisutdelning. Priset Årets förändrare 2009 går till Barbro Jönsson och utmärkelsen Årets aktivist 2009 till Oscar Swartz, och en konsert på onsdag tillsammans med Mikaela där vi ska lyssna på Sebastien Tellier.
Det blir nog en bra vecka även den här veckan!
Några av veckans höjdpunkter är ett seminarium på SKL om framtidens välfärdsfinansering, Neos Förändringsfest med prisutdelning. Priset Årets förändrare 2009 går till Barbro Jönsson och utmärkelsen Årets aktivist 2009 till Oscar Swartz, och en konsert på onsdag tillsammans med Mikaela där vi ska lyssna på Sebastien Tellier.
Det blir nog en bra vecka även den här veckan!
Present
Vad köper man till en mycket god vän som är stammis på en rad kända krogar i Stockholm när hon fyller år? Jo, men självklart boken Stureplan- det vackra folket och de dolda makthavarna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
