Den svenska kulturen

I kulturellt avseende föds du inte till ”svensk” ”norsk” etcetera. Du blir det genom mångsidig och mångårig inpräntning. Att vara svensk är inte något som är naturgivet, det finns ingen svensk essens.

Att ett samhälle är mångkulturellt innebär att det innefattar många kulturer. Museer ses som kulturarvsinstitutioner, hur ska då museer som institution förhålla sig till mångkultur? Inom museivärlden idag återspeglas inte sammansättningen av de människor som figurerar i bilder etcetera den svenska befolkningen vad gäller exempelvis etnisk/social bakgrund. I stället präglas kulturarvsinstitutionerna av en syn att det finns något typiskt svenskt. I själva verket består det vi kallar för vårt svenska kulturarv av importerade kulturformer och främmande inslag, alla avgörande för det ”typiskt svenska”.

Mångkultur brukar gå hand i hand med etnicitet. Etnicitet är en ständigt föränderlig konstruktion. Förändringarna varierar utifrån vem det är som har tolkningsföreträde, och vad denna vill åstadkomma med en dualism utifrån etnisk härkomst.

Vid utställningen Den svenska historien talade man om att utan kunskaper om Sveriges historia kunde inte de nya svenskarna, invandrarna, känna sig riktigt svenska. Det är intressant att sätta detta påstående emot idén om att ungdomar med annan etnisk bakgrund inte skulle behöva läsa ämnet historia i skolan- då den svenska historien inte ansågs vara något som berörde dem!

Vi är ett mångkulturellt samhälle, gör mångkulturella utställningar! Mångas erfarenhet visar på att då ett museum försöker sig på att skildra ”verkligheten” för en annan kulturell grupp än de som är inblandade i utställningen- då blir det bara ett von oben- perspektiv som motverkar sitt syfte att visa en demokratisk skildring. I en samtidsutställning, vilka syns på bilder, som dockor och i filmer? Är alla ljushyade arier? Titta runt omkring dig, vi människor i Sverige i dag har alla möjliga nyanser, hårfärger, ögonfärger och bakgrunder. Det är vi som är Sverige. Vid en samtida gestaltning måste Abduhl, Özgen, Hanieh och Tanya vara lika självklara som Lisa och Erik.

Enligt Världskommissionen för kultur och utveckling är inte kultur ett avgränsat område bredvid exempelvis politik och ekonomi. början av oktober 2004 besökte jag Svenska Ambassaden i Berlin och samtalade där med Aris Fioretos, Sveriges Kulturråd. Han beskrev kultur på detta sätt: ”Kultur är inte grädde på moset. Kultur är hela jäkla mosbrickan!” Kultur är således stort och svårdefinierat. Det viktiga är att bära med sig att man aldrig ska nöja sig med tolerans inför det som känns o-typiskt. Det behövs en uttrycklig uppmuntran till mångfald av livsstilar!

- Utvidga kulturarvsbegreppet
- Tänk inkluderande, inte exkluderande
- Se kulturförvaltning som kulturellt utvecklingsarbete