Genusspecifika toner hos trumpeten.

I gårdagens DN Söndag fanns det ett stort reportage med krönikören Hanna Hellquist, som är aktuell med en ny bok, Karlstad Zoologiska. Jag gillar Hellquists texter, de är alltid roliga och medryckande och intrycket av intervjun med henne var att det är så hela personen är, rolig och medryckande. På frågan vad hon lärde sig när hon pluggade genusvetenskap svarar hon "Att ifrågasätta allting. Även genusvetenskapen". Jag har själv pluggat genusvetenskap (på Karlstads Universitet för övrigt) och håller med att det var en väldigt bra grund inför de kommande studierna, och att det var just ifrågasättandet som är den bästa lärdomen. Ifrågasättandet av genusvetenskapen också, förstås.

Men när man läser Tanja Bergkvists debattartikel på Brännpunkt i helgen så blir det pinsamt uppenbart att det finns väldigt många personer som sysslar med frågor märkta med genus som inte alls kan det här med att ifrågasätta. Bergkvist skriver : Vetenskapsrådet har beviljat över en halv miljon kronor till ett treårigt projekt i musikvetenskap, ”Trumpeten som genussymbol”, som ska söka misstänkt genusspecifika klanger hos instrumentet.

Ja, ni läste rätt.
En halv miljon kronor.
Genusspecifika klanger hos trumpeten.
Det finns hos Vetenskapsrådet en särskild genuskommitté som ser till att genusperspektiv i forskningen. Och så här blir alltså resultatet då. Ingen som ifrågasatt detta hos Vetenskapsrådet?

Det är bara att hålla med Tanja Bergkvist- genusvansinnet har nått nya höjder.