tisdag, mars 31, 2009

Seminarietätt

Det känns som om jag har varit på eller med i seminarier hela dagen! Började med frukostseminarium om ekonomijournalistik, utifrån Patrick Krasséns rapport om journalisterna missade finanskrisen. Veckans Affärers Pontus Schultz var bland annat med och kommenterade.

Efter att på lunchen varit professional shoppingcoach fortsatte jag till Centerpartiets seminarium i riksdagen om den studiesociala utredningen. Det var kul att diskutera frågorna, och vad jag är väldigt väldigt glad över är hur diskussionen om treterminssystem tycks tas på allvar och vara något vi får se mer av. Det vore super! Hela seminariet går att titta på här.

...och så avrundade jag med Liberala gruppens Historien om Sverige och vem var Palme.

Imorgon så börjar det igen, nu med Maciej Zaremba. Kan bli hur spännande som helst.

Den socialdemokratiska historieskrivningen


Liberala gruppen har idag Anders Edwardsson och Claes Arvidsson på besök, med mycket intressant fokus på 1900-talshistorien.

Vad är frihet?

Vad är frihet för dig, och vad är de främsta svenska symbolerna för frihet?
Gör din röst hörd här!

Three to go.

I går hade vi stor avtackning på Timbro.
Dick Kling som gjort ett fantastiskt arbete med folkkapitalism.nu ska nu bli egenföretagare och lite mer ledig (typisk 40-talistpensionering alltså), Per Nilsson, som bland annat skrivit rapporten SBAB- ett svenskt Freddie Mac?, börjar på Demoscop och Tobias Holdstock börjar jobba som biträdande borgarrådssekreterare.

Tobias avslutade sin tid på Timbro med att släppa den intressanta rapporten Klimatdebatten- ett miljöhot? som visar på hur klimatfrågorna har tagit över medias agenda så pass mycket att andra- mer akuta problem enligt Miljömålsrådet- kommit i skymundan.

Lycka till alla tre, ni kommer saknas här dock!

måndag, mars 30, 2009

Vad är gemensamma utgifter för en ensamstående kvinna?

Den kanske syns dåligt, och då får ni i stället titta på sidan 258 i utredningen.

Jag har lite funderingar.

1- En höjning av studiemedlet med 400 kronor. Det är bra. Men i den här uträkningen, som bygger på 2007, så finns det lite frågetecken. Matpriserna har som bekant ökat rätt mycket på senare tid, 5,8 % för att vara exakt. Blir det då verkligen hållbart att göra en uträkning på detta sätt? Jag vet inte, jag känner att siffror studsar runt i mitt huvud just nu. Anledningen till att det är 2007 års belopp som används som exempel är att detta är det senaste året som det finns tillgängliga kostnadskalkyler för. Det föreslagna studiemedelsbeloppet i budgetexemplet är därför 8 582 kronor i stället för föreslagna 9 086 kronor. Kanske att det är en rimlig budget då?

2- Vad är "gemensamma utgifter" för en ensamstående studerande kvinna?

3-På presskonferensen sa utredningens ordförande Roger Tiefensee att den budget man byggde sina kalkyler på hade högre utgifter än SFS budget, och trots detta skulle ekonomin gå runt med höjningen på 400 kronor. Men här säger SFS att det fortfarande är 500 kronor som fattas. Hur hänger det ihop?

Utredningen menar dock att man egentligen skulle vilja föreslå 700 kronors höjning men man har inte funnit något ställe att göra besparingar inom studiestödsområdet för att täcka denna höjning. Lars Leijonborg tvekar och menar att det är svårt i dagsläget. Och visst ligger det något i det.

Å andra sidan kan man fundera vad som är den rätta satsningen i kristider, miljoner till att redan framgånsgrika kvinnor ska gå ett statligt finansierat styrelseprogram- ett område där många privata företag redan gör grymma initiativ- eller göra studier möjliga och vara flexibelt i förhållande till olika individers behov, bidra till att personer rekryteras till studier och verka utjämnande mellan grupper i samhället och uppmuntra till effektiva studier och ha långsiktigt positiva effekter för samhällsekonomin.

Nu är det olika potter, I know, men man kan ju ändå fundera vad man vill att skattepengarna ska gå till och vad som är prioriterat i kristider.

Och jag har fortfarande inte kommit till trygghetsfrågorna.
Det blir onekligen spännande imorgon!

Studiesociala utredningen

Jag har precis kikat på presskonferensen av den studiesociala utredningen.

Rent spontant känns det som en hel del bra förslag. Höjt studiemedel och höjt fribelopp, och bra kalkyler som ligger till grund för detta är uppskattade förslag på förändringar. Självklart finns det funderingar kring vissa frågor, men som helhet: bra!

Jag tycker vidare att fokuset kring 4 års gränsen för studiemedel med möjlighet till förlängning har fått lite väl stort fokus i debatten. Med stärkt studie- och yrkesvägledning och samverkan med studenthälsan, kan inte tre års studier på fyra år vara någon orimlighet.

En undran, efter en kommentar till denna post, är vilka studentgrupper som allra mest väljer fel utbildningsingång och känner sig för vad det är man vill studera, vilket är några av de argument som främst används mot förslaget. Jag misstänker nämligen att gruppen som är minst benägna att vilja skuldsätta sig, dvs de med studieovan bakgrund, är de som kanske gör mer genomtänkta val från början och inte tar några år med studiebidrag och studielån för att testa det ena och det andra. Jag har inga siffror på detta, jag vet inte om det heller finns.
Men det skulle vara spännande att kolla på det.

Nåväl, jag återkommer helt klart i frågan efter som jag ska diskutera detta i riksdagen i morgon. Men först, lunchmöte!

Uppdaterad: Efter en kommentar på Facebook av Moa Neuman, SFS, så vill jag lite extra poängtera att detta bara var en väldigt snabb kommentar kring några av områdena. Den studiesociala utredningen har ett viktigt uppdrag i att titta på trygghetsfrågorna för studenter också, och den delen hann jag helt enkelt inte skriva något om då jag sprang iväg på möte.

söndag, mars 29, 2009

Helg.

Den här helgen har varit fullproppad med roliga saker.
I fredags middag med den förra sambon Sara, i går lunch och shopping med Tobias, namngivningsfest av Tora och middag med Josefine. Idag har Idégruppen Arbetsmarknad suttit och diskuterat en massa arbetsmarknadspolitik och skrivit ihop lysande bra förslag till Saco Studentråds visionsprogram 2010-2012.

Med viss belåtelse kan jag alltså nu se fram emot lite Casino Royale på tv och popcorn.

fredag, mars 27, 2009

Folkhemmet i ett nytt ljus.

Sätta folkhemmet i ett nytt ljus är ambitionen med En annorlunda historia, som i förrgår släpptes på Timbro förlag. Ett mål som boken, som jag började läsa redan i måndags då den kom direkt från förlaget, hittills lever upp till. För vi vet ju alla att allt innan 1932 var ett rent elände, och sedan kom Per Albin Hansson och arbetarrörelsen byggde folkhemmet. Eller? Mja, den här beskrivningen behöver i sanning nyanseras. Men det är inte konstigt att vi alla känner igen den. Den här beskrivningen har ju satt sig i läromedel från grundskola till SFI till universiteten. Det här är var vi lär oss helt enkelt.

Ett nytt ljus på landet känns således fräscht. Dessutom så är boken skriven på ett lättsamt sätt så man behöver inte vara historieprofessor för att få ut något av den.

Ett svenskt flexicuritysystem.

Som jag skrev häromdagen så finns det goda exempel från andra länder på hur man minskar arbetslösheten. Min goda vän Annie Johansson diskuterade dessa krafttag i gårdagens TV4 Nyheterna.

Tips till regeringen- om ni på allvar vill satsa på en arbetslinje- : hyr in David Svenn, en duktig ung jurist, som har grymma idéer på hur ett svenskt flexicuritysystem skulle kunna införas i Sverige. Just do it.

torsdag, mars 26, 2009

Bra EU-beslut.

Man kanske skulle, året till ära, varje dag lista en bra sak med EU?
Det bara slog mig när jag läste den här fina nyheten.

onsdag, mars 25, 2009

Skatt.

Jonas Morian skriver angående en ny opinionsundersökning : Värt att notera är att skattefrågan, som förr låg på tredje plats, nu åkt ut från tio-i-topplistan. Endast två procent av väljarna anger den som en av de tre viktigaste samhällsfrågorna.

Om man ser skattefrågan som frågan om hur mycket man betalar per månad i skatt så är jag inte ett dugg förvånad. När något har blivit så mycket bättre, som det blivit med jobbskatteavdraget, så är ju ofta inte frågan något gemene man driver längre.

Man har ju fått det bättre!

One size fits all?

Nästa tisdag, 31mars, kommer jag att kommentera den nya studiesociala utredningen. Inbjudan kommer här:

One size fits all! - Är det möjligt?

Dagen efter att den studiesociala utredningen lämnat sitt förslag till ett nytt studiestöd vill Centerpartiet ge tillfälle till fördjupad information och diskussion.

Målsättningen har varit att forma ett framtida studiestöd som är flexibelt, enhetligt och tydligt.
Oavsett vilka studier du bedriver eller på vilken nivå, ska regelverket vara tydligt och rättssäkert. Studerande ska ges bra stöd och förutsättningar för sina studier.

Kort sagt - hur får vi ett studiestöd som gör det möjligt att börja studera under flera skeden i livet?

Detta och flera andra frågor kring den studiesociala utredningens förslag kommer vi att diskutera vid detta seminarium.

Välkommen och passa på att delta med dina synpunkter vid vårt seminarium!

Roger Tiefensee (c)
ordf. i Studiesociala kommittén


Program:
14,00-15,30 Moderator Sofia Larsen, (c), ordf Utbildningsutskottet hälsar välkommen
Roger Tiefensee, (c), ordf i Studiesociala kommittén, presenterar förslaget
Kommentarer ges av Moa Neuman, ordförande SFS och Eva Westerberg, projektledare Timbro
Diskussion och frågor
15,30-16,00 Mingel

Tid: Tisdagen den 31 mars kl 14,00 – 16,00
Plats: Skandiasalen, Riksdagen, Myntorget 1, Stockholm

Anmälan till: marianne.magnusson@riksdagen.se senast måndag 30 mars

Varmt välkomna!

Ung, kvinna och 80talist


Wiminvest har bjudit in till en kul frukost med en kompetent panel med bla Elaine Bergqvist och Ebba von Sydow.

tisdag, mars 24, 2009

Sabbatsår eller inte sabbatsår...


Lisa menar att hon snart har lika mycket pressklipp som mig. Men eftersom jag igår var citerad i både Stockholm, Malmö och Helsingborg City tror jag att jag fortfarande håller ställningen. Och ja visst, allt är förstås en tävling.
Det handlar om sabbatsår efter gymnasiet eller ej, och det är tagit från studera.nu Framtidspanel, vilken jag tidigare var en del av. För jag fortsätter ju att leva på mina gamla meriter och har därför avsändarorganisation Saco- förstås.
"Eva Westerberg, Saco, tycker att den som vet vad han eller hon vill gärna kan börja plugga direkt. Annars är det bättre att känna sig för under ett eller ett par år för att hitta rätt inriktning."

Lundby-Wedin och framtiden.

Viggo Cavling tror att Wanja Lundby-Wedin avgår inom 24 timmar. Vi får se om han har rätt. Det gör lite ont när en riktigt skärpt och smart person fejkar inkompetens. Det skär liksom. Mycket kan man säga om LOs ordförande, men att hon inte skulle förstå saker är inte en av dem.

Om hon skulle avgå, skulle hon lämna alla sina uppdrag då måntro? T ex som ordförande i Europafacket? Ska jag vara krass så finns det inte så väldigt många av de europeiska facktopparna som skulle kunna ersätta henne utan att skapa en galen kalabalik. Låt oss säga att inte alla är så sansade och frihandelsvänliga som generalsekreteraren John Monks som Johan Norberg skriver om här. Dessutom har jag t o m valt Lundby-Wedin till posten. Jag tycker nog att hon ska vara kvar där.

Och på LO- men det är upp till LOs medlemmar att bestämma.

Resumé

Min kompis chefredaktör Lisa Bergström är omskriven i Resumé. You go girl!

måndag, mars 23, 2009

Ungdomsarbetslöshet

Ser på Tv4 Nyheterna ett inslag om ungdomsarbetslösheten som ju som bekant är näst högst i Europa i just Sverige. Närmare var fjärde ung person i Sverige saknar jobb. I inslaget konstateras hur lärlingsutbildningar, låga ingångslöner och flexibel arbetsrätt är gemensamt för de länder som lyckas med att hålla ungdomsarbetslösheten borta. Så ser det ju inte ut i Sverige, där insider-outsidertänket tyvärr är härskande.

I inslaget intervjuas en kallskänka i Köpenhamn, som hyllar det danska lärlingssystemet. För något år sedan var jag och besökte arbetsmarknadsministeriet i Köpenhamn och fick information om bland annat lärlingssystem och studie jobs. Viktiga saker som de lyckas bra med.

Det finns onekligen en hel del att lära av grannlandet. Hos mig virvlar tankarna runt. Det blir lätt så när man avslutar dagen med ideologiska diskussioner med folk som Dick Erixon.

Styrelsekraft

Jag funderar lite kring regeringens nya styrelseprogram för kvinnor, och kommer snabbt fram till att jag inte tycker att det är vad som behövs. Kvinnor med erfarenhet av ledande befattningar och hög kompetens tror jag inte främst är i behov av statligt finansierad styrelseutbildning.

Ungefär som Monica Renstig säger i SvD idag: Det går inte att inspirera fram fler kvinnliga företagare. Det finns fler anställda som jobbar för att främja kvinnors företagande än vad det finns kvinnliga entreprenörer som lyckats bli stora. Dessutom finns det studier som visar på att det inte är viljan det är fel på. Saco-rapporten Mer lika än olika visar att kvinnliga och manliga akademiker har lika stor vilja att leda andra och att göra karriär.

Kompetens finns. Erfarenhet finns. Vilja finns. Mentorprogram stärker alla dessa saker, det är jag övertygad om. Men, nej, jag tycker inte att det är rätt prioriterat. Framförallt inte genom Centerpartiets Twitterrad: "Vi behöver fler kvinnor som vill sitta i bolagsstyrelser i Sv" .
Jag tror verkligen inte att det är viljan det är fel på.

3T

I helgen föreslog centerpartiet att grundskolan ska införa ett treterminssystem. Jag gillar att man vågar ifrågasätta sånt som vi tar för givet ska vara på ett visst sätt, som terminerna i grundskolan. Men det kan ju också vara så att saker är organiserade redan på det bästa sättet.

Däremot så kan högskolan organiseras på bra mycket mer effektivt än idag. Det finns två huvudargument till att diskutera ett treterminssystem; dålig genomströmning i högskolan och studenternas dåliga privatekonomi. Det tar lång tid att färdigställa en högskoleutbildning i Sverige idag. Examensfrekvensen och poängproduktionen står sig idag dåligt vid en europeisk jämförelse. Ett mer flexibelt system byggt på tre terminer och en därmed heltidsförsörjning under året skulle således kunna vara ett sätt att både minska utbildningstiden räknat i år och förbättra den under senare år allt sämre studiesociala situationen för många studenter.

Dock kan ju samma argument som Magnus använder mot grundskoleförslaget även användas när det kommer till högskolan, ... att ta ifrån elever möjlighet att sommarjobba, känna på arbetslivet eller för den delen vila upp sig i de yngre åren är inte okej.

Sommaren är ett bra sätt att öka sin arbetslivserfarenhet.
Om man fixar sommarjobb det vill säga.
Och hinner ägna våren åt att fixa sommarjobb trots tentor och uppsatser.
Annars blir alternativet lätt lite halvkassa sommarkurser som inte har så mycket relevans för utbildningen.

Nästa vecka ska jag och SFS ordförande Moa Neuman kommentera den nya studiesociala utredningen i riksdagen. Vi får se hur genomströmning och trygghet kombineras i den.

söndag, mars 22, 2009

Modern makt.

På tisdag börjar jag dagen med en spännande frukost om modern makt. Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann kommer att diskutera ledarskap med deltagande förebilder inom olika områden i näringslivet. Diskussionen kommer att kretsa kring allt ifrån riskkapital till praktiska tips på hur man går till väga för att öka kvinnliga ledare i näringslivet. Medverkar gör bland andra: Anna Bråkenhielm, VD och grundare produktions-bolaget Silverback och tidningen Passion for Business, Eva Redhe Ridderstad, styrelseproffs och finanshaj, Marie Reinius, VD Riskkapitalföreningen, Sofia Falk, grundare av Wiminvest, karriärnätverket för yngre kvinnor i näringslivet, Anette Frumerie, affärsenhetschef JM och Louise Freidestam som driver ett racingteam, som enda kvinna i världen med flera.

Bakom frukosten står smarta Anna König Jerlmyr. Det blir nog intressant!

lördag, mars 21, 2009

Fix


Hår. Smink. Kläder. Mycket att stå i på lördagskvällen.

Västerås

Idag har jag åkt fram och tillbaka till Västerås- ytterligare en stad jag aldrig tidigare besökt. Anledningen var att jag och de övriga i valberedningen för Saco Studentråd skulle göra intervjuer med vice ordförandekandidater. Det är kul att intervjua! Men också väldigt svårt.

Sitter nu på tåget, ska snabbt hem för att svida om och sedan ut på kvällens begivenheter. Jag har så snygga kompisar att jag lite känner ångest över vad jag ska ha på mig, trots att jag nyligen haft denna konversation:
-Man kan nog få mindervärdeskomplex av henne.
-Nej, det känner inte jag.
-Men Eva, får du någonsin mindervärdeskomplex??

Nej, kanske inte. Men jag får en liten chock varje gång jag får reda på en ny som väntar barn. Herregud vad många kottar som kommer i år!

fredag, mars 20, 2009

Kläder och politik

Jag läser på Mina moderata karameller om kläder och politik, ett ämne som även Monica Gunne skriver om i Aftonbladet.

Min stilla tanke kring ämnet: varför verkar det vara så svårt att se att det går alldeles utmärkt att kombinera båda perspektiven. Jag kan absolut notera, kritisera och beröma en människas outfit utan att för den skull tappa fokus på vad som egentligen sägs.

Det är som att det skulle vara en motsättning mellan att se det stora nöjet i att diskutera skattepolitik en lördagsmorgon i sängen och att ikväll gå och se en tvättäkta chiclit bli film.
Det är det inte.

Välinformerade elever.

Som jag tidigare skrivit om så dras det ner på studie- och yrkesvägledningen i skolorna, och det i en tid då studie- och yrkesvägledarnas roll är allt mer viktig. Idag rapporterar Svenska Dagbladet att Skolverket kommit ut med rekommendationer till skolorna, som måste använda de allmänna råden om de inte har en annan lösning som kan bedömas vara lika bra. De allmänna råden kan fungera som stöd även för friskolor, även om råden inte gäller fullt ut på samma sätt som för de kommunala skolorna.

Friskolorna är tyvärr sämre än de kommunala skolorna på studie- och yrkesvägledning, min förhoppning är att även de tar rekommendationerna på allvar. Alla elever har rätt till en bra studie- och yrkesorientering utifrån sina behov och förutsättningar. I läroplanerna står det att eleverna ska få underlag för att välja fortsatt utbildning och att det förutsätter att skolformerna samverkar med varandra, arbetsliv och samhälle.

I arbetet med att ta fram ett nytt visionsprogram för Saco Studentråd ansvarar jag för idégruppen kring arbetsmarknad. En av de första saker vi identifierade var just att för att studenters kompetens ska komma till användning på bästa sätt på arbetsmarknaden måste grunden läggas tidigare, det handlar om att bra studie- och yrkesvägledning långt innan valet till högskolan. Det är för sent att börja tänka på ett minskat glapp mellan studier och arbetsmarknad när man pluggar inför sista tentan. Nu är det ju ett tag kvar till Saco Studentråds kongress spikat det nya visionsprogrammet, men i alla diskussioner av olika form som varit kring frågorna hittills så har insikten om att hjälp och vägledning tidigt är centralt varit stor.

Självklart är det inte bara en fråga för blivande akademiker, det är lika viktigt för de som väljer vägen till en yrkeshögskola eller direkt till arbetsmarknaden. Att skära ner, eller att överhuvudtaget inte bygga upp, ett fungerande stöd inför framtiden är att skjuta sig själv i foten.
För att valfrihet ska fungera på bästa sätt så krävs det nämligen välinformerade väljare.

torsdag, mars 19, 2009

Heteronormativt

Jag hade någon minut till godo och gjorde ett sånt där test på Facebook som det finns miljarders av. Det här hette Vilken sorts kvinna är du? (och det vill man förstås ha koll på). Efter 6 frågor fick jag resultatet Flickvännen- perfekt för alla män. Det tyckte Henrik var heteronormativt. Jag tyckte mest att det var ett fånigt test, ett litet 1minutstest på Facebook bör tas för vad det är. Fånigt.

Det fick mig dock att vilja besöka Sveriges Förenade HBTQ-studenters SFQ webbplats, för att se vad de hade för sig nuförtiden, med duktiga Camilla Nylundh som ordförande och allt. När jag skriver in www.sfq.se så.. ja, det blev ju inte riktigt den sidan jag hade tänkt mig.

På ett rätt underhållande sätt.

En annorlunda historia

Nästa vecka släpps Anders Edwardssons bok En annorlunda historia, med bland annat releasepartaj på onsdag. Redan nu kan man dock läsa första kapitlet på webben.

Och som jag häromdagen sa till min kusin Nille Sandberg som håller på att slutföra ett nytt album: jag gör mig väldigt bra på releasefester. Du med kanske? Anmäl dig här.

tisdag, mars 17, 2009

Familjen Westerberg

Av någon anledning får jag mail från en receptbank. Så här fint skriver de:

Kära Eva

Provlådan med de aptitligaste frukterna och grönsakerna hittar du här. Alla frukterna och grönsakerna är fria från besprutning, så du och familjen Westerberg kan äta dem direkt ur lådan, eller tillaga något med dem. Lådan levereras till er dörr och kostar endast 178 kronor.

Familjen Westerberg?
Hoho?
Nej, de verkade faktiskt inte vara hemma just nu.

Familj och anhöriga är inte lämpade att ta hand om barnomsorg.

Jag läste häromdagen en kandidatuppsats från Södertörns högskola, Påverkar aktieägande attityder till välfärdsstaten? skriven av Erik Hegelund. I uppsatsen hänvisas det flera gånger till sociologiprofessorn Stefan Svallfors, som i sin bok Välfärdsstatens legitimitet: åsikter om svensk välfärdspolitik i komperativ belysning bland annat har en tabell kring attityder i frågan: Vem anser du i allmänhet är bäst lämpad att sköta följande service?

Stat/kommun anses bäst genomgående på alla tjänster, men när det gäller barnomsorgen har stat/kommun som bäst lämpad ökat från 55 % 1986 till 68 % och under samma period har stödet för familj/anhöriga minskat från 30 % till 12 %.

Är det bara jag som tycker att det är lite skrämmande att så många tror att det är bäst att staten/kommunen tar hand om barnen? Med en sådan förkrossande majoritet? Missförstå mig rätt, det är sjukt bra att det finns dagis och förskolor, och det är enormt bra att vissa av dem t ex börjat med att erbjuda frukost för både barn och föräldrar som jag läste om i Metro i dag. Det är kanonbra och jätteviktigt! Men jag är rädd för att det finns tankar om att det också innebär att man menar att staten/kommunen är de som vet vad som är bäst för barnen och föräldrarna inte ska blandas in i det.

Jag hoppas att jag har fel.
Jag har dock en krypande känsla av att jag inte har det.

(Stödet för privata företag har under samma period också ökat, från 10 % till 15 %. Den största skillnaden går dock att främst hitta bland Stat/kommun och Familj/Anhöriga. )

måndag, mars 16, 2009

Kort och gott

Har återigen fått en påminnelse om hur skört livet är och hur viktigt det är att ta vara på det man har och leva i nuet.

Och det är vad jag har att säga ikväll.

Chester



Bild från den riktigt mysiga staden Chester som vi som hastigast besökte i lördags efter att ha varit på Chester Zoo och tittat på lejon, elefanter, tigrar med mera. Alltid lika underbart att besöka i Storbritannien. Som jag sa till Eiran: även om det är för jäkla jobbigt att ha dig så långt borta så är det ju onekligen schysst att ha en anledning att åka hit med jämna mellanrum.
Min kollega Fredrik retar mig dock och säger att Nordengland är ju precis så där romantiskt som man tänker sig att Paris och Venedig är- not.

Det beror ju på hur man ser på saker och ting!

lördag, mars 14, 2009

Compare the meercat


På chester zoo där det finns alla möjliga djur, tex surikater

torsdag, mars 12, 2009

Män, feminism, prostitution och skilsmässor.

Jag är man och behöver flera partners, en man behöver många vattenhål.
sades det enligt en kompis i TV idag.

Jag förstår verkligen inte varför han ska blanda in att han är man i det uttrycket. Om han behöver flera partners så är det helt fine, men jag tycker verkligen att det är riktigt korkat att säga att det på något sätt skulle bero på att han är man.

Vissa menar att det finns olika biologiska skillnader mellan kvinnor och män som bland annat gör att män har ett annat behov av många vattenhål än kvinnor. Det köper inte jag. Argumenten om att så var det på stenåldern bla bla är ihåliga. Hur man levde på stenåldern är något som man inte vet så mycket om, och föreställningar om ett genuint klassiskt uppdelat samhälle där mannen kunde vara ute på jakt och sedan komma hem och ligga runt kommer snabbt på skam. Jaktverktyg har hittats i både kvinno- och mansgravar till exempel.

Nästa diskussion på ett liknande tema på senare tid har handlat om hur ordet "rabiat feminist" uppfattas, och om det är något som kan användas till exempel på en dejtingsajt för att förmedla att man vill ha ett jämställt förhållande. Jag är skeptisk till ordet rabiat. Å andra sidan är jag också lite skeptisk till dejtingsajter, trots att flera av mina närmaste vänner träffat sin respektive på SprayDate. Det fungerar ju uppenbarligen, men det är inget för mig. Men som ett generellt råd, hur tycker ni att en tjej skulle förmedla en sådan önskan? Vilka killar lockas av uttrycket rabiat feminist?

Och så nästa tema, prositution och skilsmässor. På Newsmill finns just nu två olika trådar, en med namnet Har skilsmässan blivit trendig? och en med namnet Narkotika och Sexköp. Och tänka sig, Mattias Svensson har faktiskt lyckas få ihop de här diskussionerna på ett väldigt spännande sätt.

När det handlar om familjer, kärlek etcetera är alla självutnämnda experter. Och det är man ju, på sin egen situation och sin egen berättelse. Men det blir helt enkelt fel när Cecilia Hagen skriver att Det finns inga barn som inte far illa av att deras föräldrar skiljer sig. Jag vet att det är så. Men givetvis finns det barn som mår ännu sämre av att föräldrarna håller ihop. Att det är bra för dem att deras föräldrar inte fortsätter att leva tillsammans betyder ändå inte att de inte far illa av skilsmässan.

Då får jag bryta in som självutnämnd expert och säga att det visst finns barn som inte far illa av en skilsmässa. För jag är ett av dem. Mina föräldrar skiljde sig efter 20 år som gifta när jag var 4 år gammal och jag minns det och det var helt enkelt bara så det var. De umgås väldigt mycket, min mamma, min styvpappa och min pappa, och det är frid och fröjd.

Och jag tänker gifta mig av kärlek, och om jag skulle skilja mig så skulle det vara på grund av bristen på den. Inte som protest mot feministiska trender eller för feminismens skull.

Such a waste!

Idag var det ytterligare en del i Maciej Zarembas mycket intressanta artikelserie om att bli svensk, denna gång handlade det om medborgarskap och vad det ska innebära egentligen (en artikel som jag ännu inte hittar på nätet).

Idag har också TCO släppt en rapport som visar ännu mer på vilket sjukt slöseri det är med människors kompetens. Resultat från rapporten visar bland annat
  • att utbildning lönar sig för alla, men att en svensk högskoleutbildning lönar sig mindre för personer födda i östra Europa, Afrika, Asien eller Latinamerika, i synnerhet för dem som kom till Sverige när de var sju år eller äldre. De har högre risk att vara arbetslösa än inrikes födda akademiker med samma inriktning på sin utbildning. Bland dem som har ett arbete är dessutom risken högre att arbetet är relativt lågavlönat. Det senare gäller även dem som kom till Sverige innan de fyllt sju år och som således har hela sin utbildning i Sverige.
  • De data som använts för denna rapport har ingen information om individernas kunskaper i svenska språket, men alla har tillräckligt goda kunskaper för att klara en högskoleutbildning. Det är inte heller en sannolik förklaring till varför de akademiker som kom till Sverige redan innan de började grundskolan har lägre lön om de är födda i Afrika, Asien eller Latinamerika.
  • Utrikes födda akademiker söker jobb mer intensivt än inrikes födda. Men de har sämre tillgång till resursstarka nätverk som kan ge kontakter in på arbetsmarknaden.
  • Diskriminering på arbetsmarknaden förekommer mot utrikes födda akademiker med svensk examen.
  • Facket har möjlighet att ingripa i några av de mekanismer som ligger bakom dessa skillnader på arbetsmarknaden. Ett system med mentorskap och att alla studenter erbjuds möjlighet till praktik kan kompensera för bristen på nätverk och motverka diskriminering. Facket skulle också kunna bevaka att sökande med utländskt klingande namn inte sorteras bort i rekryteringsprocessens allra första steg.

Hela rapporten finns här

Jag blir upprörd ner till tårna när jag läser framförallt denna punkt De data som använts för denna rapport har ingen information om individernas kunskaper i svenska språket, men alla har tillräckligt goda kunskaper för att klara en högskoleutbildning. Det är inte heller en sannolik förklaring till varför de akademiker som kom till Sverige redan innan de började grundskolan har lägre lön om de är födda i Afrika, Asien eller Latinamerika.

Det är ju faktiskt helt galet! Hur kan det finnas en sådan fixering kring var folk kommer ifrån? För någon annan förklaring är det svårt att se. Något gör att människor från Afrika, Asien, Latinamerika och östra Europa inte ses som lika kompetenta som andra människor utan bedöms utifrån sin hudfärg och bakgrund. Det är bara att hålla med Sture Nordh: Det här är resultat som förtjänar att tas på mycket stort allvar.

Det här är människor som har examen från en svensk högskola, och som sagt kan språket och det tillräckligt bra för att klara en svensk utbildning. De söker mer jobb än inrikes födda personer, och ändå är deras villkor och möjligheter på arbetsmarknaden sämre.

Vill i sammanhanget också slå ett slag för Göran Arrius, Juseks ordförande, debattartikel som kom för några veckor sedan som pekar på bristen av individanpassad svenskutbildning för nyanlända akademiker, något som även Zaremba skriver om här.

I slutet av 2008 beslutade regeringen om en ny lag för arbetskraftsinvandring. Enligt aktuella siffror från Sveriges Kommuner och landsting fanns det 2008 totalt 9 243 000 svenskar, varav 5 419 000 var mellan 20-64 år. 2030 förväntas vi öka med 807 000 personer, till 10 050 000 svenskar. Men ökningen mellan 20-64 år är bara 15 000 personer. Behovet av mer arbetskraft utifrån är således stort. Med det i minne blir konstaterandet att ingen svensk myndighet på något sätt har sett ett intresse i att ta reda på vad nyanlända flyktingar har för yrke än mer absurt. Zaremba skriver: I decennier har staten registrerat vilket kakel som Svensson har i sommarstugan samt när han onanerade för första gången. Ingen aspekt av vårt leverne har befunnits för trivial för centralbokföring. Men att de flyktingar som Sverige tar emot har ett yrke, det har samtliga myndigheter råkat missa.

Meningen med SFI är ju att invandraren ska lära sig språket, som är den främsta biljetten till gemenskap, och iförlängningen kunna klara sig själv genom arbete. Men det som beskrivs i artiklarna verkar vara långt ifrån det målet. Olika typer av förvaring av människor är det som kommer först upp i mitt huvud. Ett sånt slöseri med tid och kompetens! I en del kommuner är SFI-undervisningen en del av Komvux, medan många kommuner valt att lägga undervisningen på entreprenad. En fungerande marknad kräver dock kunder som får rätt information och som har ett val. Det har inte SFI-studenterna. Om de inte går på anvisad Vägen in i samhället-kurs eller vardagssvenska-kurs förlorar de sin plats. Zaremba skriver att de ofta inte har något att jämföra med. Hur ska de kunna veta att den många gånger fullständigt urspårade undervisningen i själva verket inte är svensk standard? Vem ska man fråga?

Så, vi kan alltså konstatera att det är svårt att komma till Sverige som liten, gå i skolan hela sitt liv och även utbilda dig akademiskt om du kommer från Afrika, Asien, Latinamerika eller östra Europa. Visst, du tjänar mer på det jämfört med att inte utbilda dig, men jämfört med dina svenska kamrater så är du en förlorare. Om du är utbildad i något annat land, och kommer till Sverige så kommer det var stor risk att ingen bryr sig om att kolla vad du är för prick och vad du kan för något.

Åh, detta slöseri på alla nivåer!!!

onsdag, mars 11, 2009

Seminarium om kvaliteten inom välfärden.

I morse presenterade Timbro och Novus Opinion en ny undersökning där vi tittat extra på allmänhetens syn på kvalitet inom välfärden. Presentationen släpptes på ett välbesökt seminarium där även Kommunals ordförande Ylva Thörn och United Minds VD Marie Söderqvist medverkade för att bidra med sina kunskaper och perspektiv.

Arne Modig, som ibland kallas för Mr Opinionsundersökning himself, drog rapporten som bygger på 1000 intervjuer. 9 av10 av de tillfrågade har under det senaste året varit i närmare kontakt med något välfärdsområde. Barnomsorgen och skolan får höga betyg när det gäller både tillgänglighet, kvalitet och möjlighet till påverkan, medan äldreomsorgen genomgående får lägst betyg.

Det finns hos alla tillfrågade en öppenhet för att diskutera förändringar i finansieringen av välfärden, men vad man tror mer eller mindre på som metod varierar. Högutbildade och alliansväljare är mer positiva till ökad konkurrens, och mer skeptiska till skattehöjningar och avgifter. Alliansväljarna är mer positiva till privata försäkringar med de röd-gröna, och främst vänsterns väljare, förordar skattehöjningar.

Kommunal är onekligen ett stort fackförbund med sina drygt 500 000 medlemmar. 80 % av dem är kvinnor, men vad som kanske är mindre känt är att 100 000 medlemmar har privata arbetsgivare. Ylva Thörn berättade om anställda inom äldresomsorgen och deras upplevelser av kvaliteten, baserat på den här rapporten. Kommunal vill göra äldreomsorgen till en riktig framtidsbranch, och man räknar också med att det inom en 10 årsperiod behöver rekryteras väldigt många nya anställda. Men i dagsläget så får äldreomsorgen sämre betyg än andra områden även av Kommunals medlemmar.

Thomas Idergard, som var moderator på seminariet, frågade om utförarfrågan, och hur den spelar roll. Valfriheten inom skola och omsorg är större, pengarna följer individen på ett helt annat sätt än i äldreomsorgen. Thörn menade att det till viss del inte är så enkelt. Drömmen om frihet och rätten att välja är viktig, men vem är det som ska göra valet när man är gammal? Hon sa vidare att vi inte ska tro att den totala lösningen ligger i valfriheten.

Men i vår undersökning frankommer att huvudmannaskapet visst spelar roll, valfriheten stärker kvaliteten.

Marie Söderqvist tog vid, och berättade om hur svenskarna är ett folk som är duktiga konsumenter som kan det här med att jämföra. Det män till exempel helst av allt vill ha en tidning om är hur man köper billig elektronik (det var enligt samma studie fler män som var intresserad av en tidning om whiskey än en tidning om att vara pappa... ) Men när det kommer till tjänster så är vi lite sämre på att hantera det som konsumenter. Det är svårare att göra schyssta jämförelser, eller ens få reda på vad något egentligen ska kosta och man man i så fall kan förvänta sig få för det.

Ett annat perspektiv är att man faktiskt till och med förlorar i status i Sverige av att köpa tjänster, vilket till exempel är helt tvärtemot hur det funkar i USA. En framgångsrik person får inte status av att köpa tjänaster. (Jag fick också veta att min eviga dröm om att ha en egen trädgårdsmästare var vad just kvinnor främst drömde om för tjänst. Jag är så typisk!)

Söderqvist kommenterade dagens varumärkeshantering med att det mer handlade om att veta "vad är värst, Carema eller Attendo Care?"

Thomas frågade om det verkligen är möjligt att jämföra ett köp av en dator med ett köp av sjukvård? Söderqvist sa att det kunde man inte, men man kan influeras av det. I dag pratar vi inte om kostnad överhuvudtaget.

Vilket vi faktiskt förlorar på.

Du kan se seminariet själv här
och läsa Maria Rankkas och Thomas artikel i Newsmill här

tisdag, mars 10, 2009

80-talister med makt.

Mitt i Kungsholmen har ett stort reportage med tuffa Regina Kevius. Dessutom listar man andra 80-talister med makt. Här ovan har ni den listan, i det helt galet prominenta sällskapet med bland annat Prinsessan Madeleine (!) och Ebba von Sydow så har undertecknad blivit listad - i vanlig ordning med mitt gamla uppdrag dock.

Grymmaste politikbevakning i Sverige

... kommer det här bli!

Jag sitter ju med i den fantastiskt coola redaktionen till Almedalsbloggen, och det ska onekligen bli spännande att gå vidare med makthavare.se under året.

Läs mer här

En BigMac tack.

Det var i början av 2000-talet, IT-bubblan hade just spruckit och konjunkturen såg verkligen inte bra ut. Jag hade precis kommit hem från London där jag fått benhinneinflammation på min arbetsplats pga att uniformen innehöll klackskor och arbetsplatsen jäkligt hårt golv. Det var inte en lysande kombination.

Jag kom tillbaka till Sverige, fick inom en vecka jobb på ett företag som sålde livsmedel mot livsmedelsbutiker. Det var helt okej arbetsuppgifter men jag hade dåliga vibbar av ledningen. Min magkänsla kan man lita på, och det var inte ett ställe jag ville arbeta på. Jag sa upp mig på dagen, ringde till McDonalds där de sökte folk. Jag bokade in en intervju en vecka fram i tiden och hade det som deadline, jag skulle verkligen hitta ett annat jobb under tiden. Jag har liksom aldrig haft fallenhet för restaurangbranschen- jag har försökt men det ligger inte för mig. Jag är för klumpig. Pressen funkade, och jag fick jobb på Onoff istället, vilket passade mig mycket bättre.

För både mig, företag och kunder på McDonalds var det nog det bästa som kunde hända. Nog för att man kan lära sig det mesta, men vissa saker har man mer talang för. Sanna Rayman skriver massa kloka saker om McDonalds i sin ledare idag. Jag har många gånger tänkt på vad folk lättvindigt skriver av satsningar på ungdomsjobb och minskade arbetsavgifter med orden "det är bara McDonalds som tjänar på det".
Som att de som fått jobb inte tjänat på det?

Sanna skriver McDonald’s har nyligen gjort en jämförelse av medianinkomsten för utlandsfödda och det visar sig att de som har jobbat på McDonald’s tjänar cirka 20000 kronor mer per år jämfört med hela gruppen utlandsfödda. Häromdagen meddelade samma kedja att de räknar med att anställa 3000 personer i år. Flera av dem lär vara ungdomar.

För något år sedan gjorde McDonalds också en undersökning bland personalchefer i andra företag och ställde frågan vad de värdesätte högst : en examen och en extra termin på högskolan, eller en examen och ett halvår på McDonalds. Resultatet visade att det sistnämnda var det som personalcheferna värdesatte högst. Arbetet gav bra erfarenheter från arbetsmarknaden som inte går att förvärva inom akademin, och som gjorde att företagen när de skulle anställa satsade på den personen.

Vägen till diplomattjänsten – eller i Ibrahim Baylans fall till posten som rörelsens partisekreterare – gagnas mindre av jobbsnobberi och mer av en anhalt i hamburgeroset.

Vinterlandskap


Nej nu får det faktiskt vara nog. Gårdagens experiment med vårskor är bara att glömma, idag möttes jag av denna syn. Samtidigt, i London, är det +12. Det finns uppenbarligen vissa poänger med det där landet.

måndag, mars 09, 2009

Jag var bara tvungen


Den som sett min överfulla sjallåda kanske skulle hävda att en till sjal inte var vad jag behöver. Men den var ju leopardmönstrad! Och med rosa detaljer!

Inkomstklyftor och lönesättning.

Idag har jag läst Vänsterpartiets partiprogram. Det är inte varje dag ska jag erkänna. Och det är ju heller inte så mycket som jag tycker är rimligt och rätt där heller. Men det var ju ingen överraskning direkt.

Men vad jag tycker var direkt upprörande och liksom helt enkelt svårt att förstå är delen kring lön och lönebildning.

Så här står det i partiprogrammet:
När förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter decentraliseras tenderar inkomstklyftorna att öka, såväl inom branscher som mellan privat och offentlig sektor. Löneskillnader mellan kvinnor och män består eller ökar. Om dessutom individuell lönesättning tillämpas ökar inkomstklyftorna ytterligare. Samordnade avtalsförhandlingar med centrala avtal är ett sätt att förhindra att arbetsgivarna spelar ut olika löntagargrupper mot varandra och att motverka lönediskriminering av kvinnor.

Vad är det då som är så upprörande med detta? Jo för det första så tycker jag ju att det är ett problem att svenskarnas inkomster är för ihoppressade och det på en låg nivå. Lönen är det bästa verktyget för att belöna och uppmuntra till bra insatser på arbetsplatsen. Individuell lönesättning måste också betyda att varje individ blir sedd och bedömd för vad han eller hon gör. Skillnaden mellan den högsta och lägsta lönen behöver öka, för idag är spannet alldeles för litet. Det lönar sig ofta väldigt lite för människor att stanna kvar i ett yrke.

Så skriver aldrig massmedia. Varje ny lönestatistisk rapport hälsas med suckar om ökande klyftor. Men de närmaste årtiondenas verklighet måste ändra jantelagen. Det är inte med lönerna som Sverige ska bedriva fördelningspolitik. Det skulle drabba välfärden. Med allt fler äldre att försörja blir tillväxten avgörande för att vi ska kunna behålla och utveckla ett civiliserat samhälle. Då kan vi inte avstå från att utnyttja en klok och rimlig lönespridning,
skriver Gunnar Wetterberg klokt.

Vänsterpartiet slår hårt på trumman att det är förödande ur jämställdhetssynpunkt att sätta löner så nära människor själva som det bara går. Jo, det kräver en hel del i lönesamtalen, det gör det. Men när det funkar så funkar det så att kvinnor blir vinnare. Kvinnor som haft lönesamtal tjänar 2,6 % mer än kvinnor som inte har det, och effekten syns i alla sektorer.

Lönen spelar dessutom stor roll också på det samhällsekonomiska planet. Små löneskillnader begränsar rörligheten på arbetsmarknaden. Vem vill flytta och byta jobb om det inte lönar sig? Dessutom ger det små incitament till utbildning, samt skapar trösklar för grupper som invandrare och ungdomar att ta sig in i arbetslivet. Tillväxten av nya jobb kan hämmas. Bland annat.

Så även fortsättningsvis betackar jag mig för Vänsterpartiets politik. Om nu någon undrade.

Bebisbonus

Kristdemokraterna slår till med ett förslag på en bebisbonus idag. Magnus Andersson kallar det för avlingspremie, vilket är ett rätt roligt uttryck. Han skriver vidare att "Om det rinner till i byxan av tio tusen i engångspremie så blir jag livrädd. Då har vi större problem än jag trodde."

Men eftersom det här med bonusar och premier kopplat till kids-eller i rättvisans namn till alla nya kommuninvånare, både nyfödda och nyinflyttade- verkar funka i Arjeplog (se SvD-artikeln) som kanske det är just sådana saker som gör att det, för att använda samma uttryck, rinner till i byxan?

Inte ofta man kan läsa rubriken "Svensk valfrihet störst i världen".

Läs det här citatet:
- Jag tror det är skadligt för deras utveckling att resa över halva stan. Dessutom urholkar det den lokala skolan, den tappar elever och ”duger” plötsligt inte. Man får inte heller något socialt nätverk där man bor och föräldrarna lär inte heller känna varandra, säger Inger Strak (V), utbildningsnämnden

Skadligt för utvecklingen? Verkligen?
Det finns teser från tidigare att det är de som är mest skoltrötta som får pendla längst, Det är enkelt att förstå varför det kan bli problem för den personen som inte alls vill gå till skolan att då åka över hela stan för att komma dit. Jämför med gym till exempel, att ha sitt gym nära hemmet gör att du lättare tar dig i kragen och går dit, än om du skulle åka till andra delen av stan och byta tunnelbana och buss och så vidare.

Men kan man generellt sätt säga att det är skadligt att pendla? Runt om i Sverige åker folk både en och två mil för att komma till en skola (i Norrbotten, Jämtland och Västerbotten kan det vara upp till 5 mil och då kan vi väl på allvar börja prata om pendling) och så vitt jag vet så är det inga elever vars utveckling skadats vi pratar om.

Som alltid när någon utveckling sker någonstans, och inte överallt samtidigt, så är det det som blir vassare som ses som problemet och helst ska tas bort. Därför problematiseras friskolorna på detta sätt. Men det finns också en poäng i uttalandet att många utgår ifrån att en friskola är bättre. En friskola är inte per automatik bättre än en kommunal skola, och en kommunal skola är inte per automatik för losers. Men att det finns en mångfald av skolor är kanonbra, och jag är helt övertygad om att alla skolor- oavsett om man är kommunal eller ej- kan nå upp till en hög nivå med rätt lärare.

söndag, mars 08, 2009

En söndag på Tekniska Museet

Senast jag var på Tekniska Museet gick jag nog på högstadiet. Men idag var det dags igen, jag och Mikaela promenerade ut på Djurgården och tittade på utställningar om gruvor, rymden, kvinnliga uppfinnare med mera. I en utställning om telefoni kunde man få informationen att innan mobiltelefonen satt alla telefoner fast med ett jack i väggen. Ehm, jo det minns jag. Är jag verkligen SÅ gammal?

Det var hursomhelst ett väldigt underhållande besök. Teknorama vara en väldigt kul avdelning, men avdelningen Sport gjorde mig nästan utbränd bara av första anblicken. Typ 5000 ungar som skrek och sprang runt. Note-to-self: ta aldrig eventuella barn dit.

lördag, mars 07, 2009

Lilla Nygatan 14

Tillsammans med bland annat Stina och Lisa befinner jag mig idag på Saco Studentråds ordförandenätverk. Planerat lite valberedningsarbete och väntar nu på att det ska bli dags för diskussioner utifrån idégrupperna.

En extra person dök upp och visade på ett grymt engagemang. Hon skulle gå på dejt i Stockholm idag men den blev tyvärr framflyttad. Vad är då det näst roligaste man kan göra en lördag i Stockholm? Gå på ordförandenätverk förstås!

Svenska på egen hand

Apropå svenskundervisning så fick jag följande telefonsvararmeddelande från min skottska pojkvän idag som är långt ifrån all SFI, men som däremot just köpt en lär-dig-svenska på Amazon:

"Hej. Jag är hemma. Är ni hemma? Nej. God natt och sov sött. Jag älskar dig."

fredag, mars 06, 2009

"Inte ens fritidsnämnden!"

Moderaterna vill ha hälften kvinnor på valsedlarna till 2010. Och genast ser man kommentatorsfält svämma över av "vem ska vi rösta på nu?" och det ena och det andra. Nej, kvotering är ett uruselt grepp, men att ha riktlinjer om ökad medvetenhet kring vilka som nomineras och kandiderar är däremot ett fräscht sådant.

Vad jag tycker nästan är än mer intressant är att var femte person ska vara en partipolitisk rookie som inte ens suttit i fritidsnämnden. Jag twittrade lite med Kvällspostens politiska redaktör Peter J Olsson om det här under dagen. Som alltid är det ju ngt svårt att få sagt allt man vill på 140 tecken, men PJ Olsson skrev i alla fall så här: Nej, men risken är alltid att man blir blåst om man inte kan knepen - jag vill ha riksdagsledamöter med kompetens.

.. och ingen emotsäger förstås varken det ena eller det andra. Men innebär det per automatik att man inte kan knepen om man inte suttit i - om vi ska fortsätta med det för dagen populära exemplet- fritidsnämnden? Nej förstås inte. Politiska knep och strategier kan man lära sig på många andra ställen också.

Någonstans under dagen snappade jag upp att det skulle innebära att det kom in en massa ja-sägare om man tog in oprövade partipolitiska kort. Jag tror inte alls det, jag tror snarare att många nämnder kan få in friskt blod som vågar vara respektlös mot gamla strukturer och som inte känner sig uppbunden till partiet för både försörjning och vänskapskrets.

Härmed inte sagt att vi ska straffa ut en massa gamla trotjänare som alltid slitit och gått på de där mötena. Om trotjänaren fortfarande har något att bidra med och fortfarande är en bra representant så är det ju fantastiskt bra med kompetens och kontinutet i ett och samma koncept. Men det finns nog också en hel del personer som kanske främst står för ett kontinutetsgrepp.

Uppdaterad: Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm slår faktiskt huvudet på spiken i och med skrivningen Om jag var moderat skulle jag nog skämmas över att alla tycker det är en så stor grej att de inte bara vill ha medelålders vita män i maktpositioner.Och det handlar ju inte ens om någon kvotering från moderat håll, utan det handlar om en viljeinriktning.

torsdag, mars 05, 2009

La insperacion

Idag har jag för första gången i mitt liv besökt Eskilstuna. Faktiskt! Hann inte se så överdrivet mycket, men konstaterade att det var ett nytt fräscht kårhus, som bland annat hade helt fantastiska toaletter med lila väggar och sådan där modern plastkristallkrona. Det vill jag också ha på min toalett.

Känner mig nöjd med föredraget, och får väl ta det som ett gott betyg att killen som släntrade in och sa att han inte kunde stanna hela utan bara skulle kolla lite vad det var för något faktiskt stannade exakt hela.

Mitt föredrag hade titeln "Ta makten över din framtid". och jag insåg saker själv också. Min avrundning, som jag fräckt stulit från Martin Borgs, handlade om att man skulle tänka sig sin 100årsdag- och att man själv var en frisk och fräsch 100åring förstås- och vad de människor som betyder mest skulle säga i talen till födelsedagsbarnet.
Jag kom på en gång på vad det skulle vara, och det var att någon skulle säga "Eva gav mig modet att våga göra det här och det här".
Att jag skulle ha inspirerat någon till att ta ett spännande steg i livet.
Om jag påverkar någon människa på så sätt så har jag lyckas.

För er som minns plugga= hånglakampanjen...


Så har DIK onekligen tagit det ett steg längre. Vågat!

Inspirerande vägg på Mälardalens högskola



onsdag, mars 04, 2009

Slut på det roliga.

Men herregud vad jag blir upprörd när jag läser det här.

Okej, om man ska försöka hålla sig lite konstruktiv så finns det ljuspunkter i Alkoholutredningen, t ex att sushi- och vegetariska restauranger ska kunna få alkoholtillstånd.

Men det mesta är bara dumheter. Som Mattias Svensson skriver:

Systembolaget fick inte ens prövas. Tvärtom värnas monopolet så till den milda
grad att inte ens försäljning från gårdar som tillverkar öl, vin och whisky ska
tillåtas. Det föreslås också förbud för företag och vinklubbar som ombesörjer
den privatimport som vi blivit lagligen tillåta genom en EU-dom förra året.

Så medan ni fortfarande får lov. Bli medlemmar i en vinklubb vars viner jag verkligen kan rekommendera, eller leva er in i känslan hur det skulle vara att inte bara kunna prova den goda Mackmyra Whiskyn - utan även att kunna köpa den på plats där mellan Sandviken och Gävle. Och stanna också kvar på utestället tills de stänger, för i fortsättningen så blir det inte mer än 03. Om Alkoholutredningen får bestämma.

Uppdaterad: Aha, vi var lite snabba på att dömma.

På vägen in till (S)verige missas talangerna

... skriver jag på Timbros webb idag.

Volvos räddning

Det här är ju intressant, den nya (små)borgerliga generationen som drömmer om villa, Volvo och vovve. Kanske det är de unga vuxna som är räddningen för bilindustrin?

tisdag, mars 03, 2009

Slutar man fundera på det ena kommer snabbt det andra upp.

I morse -vilket just nu känns som väldigt länge sedan för jösses så trött jag är och så intensiv den här dagen har varit tidvis- kunde jag notera att Centerns Ungdomsförbund, Liberala Ungdomsförbundet, SSU, Grön Ungdom och KDU skrev en debattartikel om att lämna Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer.

Jag undrar var Ung Vänster tog vägen?

Ung Vänster var ju faktiskt med på den motion som ovanstående organisationer (minus LUF plus Saco Studentråd) lämnade in på LSUs repskap i höstas som berörde just det här ämnet. Men det handlade också, om jag nu inte helt har tappat minnet, om att det behövdes en tydlig kartläggning om vad som planerades att göras inom området organisationsutveckling som motionärerna menade var av mer betydelse. Kanske är dagens debattare ett sätt att pressa på den här kartläggningen.

Vad vet jag.

Vissa frågor är helt enkelt ganska sköna att man inte behöver fundera över så mycket längre. Jag funderade nämligen mycket på LSUs utveckling förrut och anordnade möten med ovanstående PUF:ar osv.

Men istället kommer det snabbt upp nya saker att fundera över. Linnea Ornstein och Stina Hamberg diskuterar problematiken med begreppen studentpolitik vs ungdomspolitik.

Och det naglade sig så klart på en gång fast som ett intressant problem att fundera på.

måndag, mars 02, 2009

Fyra års studiemedel, eller ett avslöjande om förslaget "i sin helhet".

Idag fick jag inbjudan till Facebookgruppen Stoppa förslaget om endast 4 års studiemedel. Tror det måste vara rekordsnabbt av det som numera så populärt kallas för gammelmedia att rapportera om en Facebookgrupp, då DN idag-två dagar efter gruppens start- skriver om det. Och man skriver även hur DN "avslöjade förslaget i sin helhet".

Hur DN en månad innan hela utredningen presenteras kan tycka att man presenterat förslaget i sin helhet är för mig obegripligt. Man har ju dessutom inte heller berättat så himla mycket om just det här förslaget. Inte konstigt att det startas protestgrupper, för jag förstår att folk blir upprörda utifrån det som rapporterats.

Jag har som sagt, som representant för Saco Studentråd, under ett års tid suttit med i referensgruppen till den studiesociala utredningen. Jag har varit med i många diskussioner, och haft möjlighet att diskutera många av förslagen. Som studentrepresentant skulle det förstås vara helt väldigt märkligt att gilla idéer som gör det sämre för studenterna. Men se, det gör inte det här förslaget. Om man bara tittar på det i lite större perspektiv. Eller avslöjar det i sin helhet, som DN skulle ha uttryckt det.

I arbetet med den studiesociala utredningen har man tittat mycket på hur det fungerar i övriga länder i Norden. Det anordnades ett seminarium för både referensgrupp och kommitté, som ni kan hitta referat ifrån på utredningens webbplats. I Danmark fungerar det till exempel så att man får studiemedel utifrån utbildningens normaltid plus 1 år. Man har anpassat tidsgränsen för studiemedel utifrån de faktiska utbildningarna och inte efter en schablonbild. Det kommande förslaget från den studiesociala utredningen är inne på samma tankebana, en bättre anpassning men inte lika långtgående som i Danmark. Förslaget är också anpassat efter den förlängning av utbildningar som Bolognaprocessen innebär.

Förslaget innebär att den generella rätten till studiemedel begränsas till 4 normala studieår (36 månader). Den som tar examen om minst 180 högskolepoäng (3 år) inom denna tid ska kunna få studiemedel i ytterligare högst 2 år (18 månader), dvs i totalt 6 år (54 månader). Har du klarat din treåriga examen under fyra års tid så har du alltså två år till att studera på, till en master, en annan inriktning eller vad det nu kan vara.

Den som studerar på en utbildning som omfattar minst 240 högskolepoäng (4 år) ska kunna få studiemedel i ytterligare två år (18 månader) förutsatt att han eller hon efter 4 år med studiemedel har fullgjort minst 180 högskolepoäng. Utöver den här avstämningen vid 4 år innebär förslaget att studerande på utbildningar som är minst 5 år långa ges möjlighet att få studiemedel i 1 år mer än idag, dvs i 7 år (63 månader).

Den som haft studiemedel i 6 år ska kunna få studiemedel för ytterligare 1 år om han eller hon läser på en utbildning eller examen som omfattar minst 300 högskolepoäng, förutsatt att det återstår högst 60 högskolepoäng av utbildningen. Tanken är alltså att den som studerar på exempelvis en mastersutbildning eller läkarutbildning ska kunna få ett sjunde år med studiemedel för att kunna avsluta sina studier, vilket är en klar förbättring jämfört med idag då det ska till väldigt mycket för att kunna få studiemedel för mer än 6 år. Det är i stort sett omöjligt helt enkelt.

Utifrån diskussionen i gruppen kan det vara värt att notera att den som tagit en kandidatexamen inom 4 år inte behöver använda de efterföljande 2 årens studiemedel till fördjupning inom samma ämne. Det kommer också att finnas övergångsregler till förslaget som gäller till 2014. Detta innebär att dagens studenter kan fullfölja sina studier som planerat och dessutom få möjligheter att utnyttja förlängningen till 7 år.

Jag tar ett exempel som jag hittar i Facebookgruppen:
Herregud vad idiotiskt det här är.. Jag läser till lärare (totalt 5 år) Vill efter det att utbildningen är färdig läsa två år med psykologi för att ha tre ämnen att undervisa i istället för två (svenska och engelska) Detta kan jag med andra ord verkligen inte göra nu.

Nej precis, detta kan du verkligen inte göra med dagens regler. Med förslaget från den studiesociala utredningen kommer du att kunna göra detta. I dagens regler skulle du aldrig få dispens och mer studiemedel (ok, ska aldrig säga aldrig men väldigt osannolikt i alla fall), men genom de nya reglerna så kommer det ju inte vara några problem vid fyra år- du är i full gång med din utbildning. Och din utbildning är minst fem år, vilket ger dig två extra år som du heller inte behöver använda till att fördjupa dig inom pedagogik, utan kan studera psykologi i stället.

Det här är jag helt övertygad om är något bra.

Det är också väldigt många som är oroliga över felval, och ska man inte ha möjlighet att välja om och välja rätt nu. En dröm, i den bästa av världar vore att att studie- och yrkesvägledning och karriärvägledning skulle fungera så bra att man inte behövde använda sig av lån och bidrag för att komma till rätta i sin karriär. Men det är vi alla medvetna om att så fungerar det inte alltid idag. Efter fyra års studier bör det dock inte vara orimligt att man har kommit på kurs med sin utbildning och har ett mål med den.

Hur hela studiemedelssystemet i framtiden kommer att vara kopplat till SGI (sjukpenningsgrundande inkomst) etcetera vet jag inte ännu. Därför är det svårt att ge svar på frågan som jag ser att många har i Facebookgruppen, den om man inte kommer att kunna slutföra sin utbildning för att man har varit sjuk eller fått barn etcetera. Reglerna för hur det ska hanteras kan knappast bli sämre dock, dagens regler kan ni läsa mer om här.

Den studiesociala utredningen kommer att presenteras - i sin helhet- den 30 mars. I Facebookgruppen planeras det demonstrationer, och det är förstås alltid bra med engagemang. Men det kan ju också vara bra att veta vad exakt det är man är emot innan man blir emot. Eller för. Jag vet inte exakt hur hela utredningen kommer se ut, men jag har tillräckligt mycket koll på den här delen som nu diskuteras för att se att det faktiskt tar hänsyn både till Bolognaprocess och långa utbildningar samt ger studenterna möjlighet till ett 7e år med studiemedel.
Och det tycker jag är schysst.

Att läsa.

Förstås får ni inte missa Maciej Zarembas nya artikelserie Svensk? Var god dröj, precis som Neobloggen påpekar.

Den förra serien, om kränkta studenter, väckte stor uppmärksamhet. Jag debatterade själv saken på Politikerbloggen. Kopplat till den diskussionen måste jag också passa på att rekommendera Folkhemmets balkanisering. Den kan på sina håll kännas lite ytlig, men det beror nog främst på att ämnet går att diskutera så väldigt mycket mer. Som en diskussionsstartare är den utmärkt.

Vad Facebook tycker att jag ska lägga mina pengar på.

På Facebook kan man enkelt annonsera och nå olika målgrupper. Som annonsör kan du välja om du vill nå kvinnor eller män, vilka nätverk de ska vara med i, vilken ålder och vilka intressen de ska ha och så vidare. Smidig riktad reklam helt enkelt.

Därför får jag ofta reklam om resor, om väskor och kläder, moderata personvalskampanjer och... prenumerationserbjudande från Vi föräldrar. Rena kapet, 3 nummer INKLUSIVE en kaninoverall. Det är ju som hittat. Eller?

Genusspecifika toner hos trumpeten.

I gårdagens DN Söndag fanns det ett stort reportage med krönikören Hanna Hellquist, som är aktuell med en ny bok, Karlstad Zoologiska. Jag gillar Hellquists texter, de är alltid roliga och medryckande och intrycket av intervjun med henne var att det är så hela personen är, rolig och medryckande. På frågan vad hon lärde sig när hon pluggade genusvetenskap svarar hon "Att ifrågasätta allting. Även genusvetenskapen". Jag har själv pluggat genusvetenskap (på Karlstads Universitet för övrigt) och håller med att det var en väldigt bra grund inför de kommande studierna, och att det var just ifrågasättandet som är den bästa lärdomen. Ifrågasättandet av genusvetenskapen också, förstås.

Men när man läser Tanja Bergkvists debattartikel på Brännpunkt i helgen så blir det pinsamt uppenbart att det finns väldigt många personer som sysslar med frågor märkta med genus som inte alls kan det här med att ifrågasätta. Bergkvist skriver : Vetenskapsrådet har beviljat över en halv miljon kronor till ett treårigt projekt i musikvetenskap, ”Trumpeten som genussymbol”, som ska söka misstänkt genusspecifika klanger hos instrumentet.

Ja, ni läste rätt.
En halv miljon kronor.
Genusspecifika klanger hos trumpeten.
Det finns hos Vetenskapsrådet en särskild genuskommitté som ser till att genusperspektiv i forskningen. Och så här blir alltså resultatet då. Ingen som ifrågasatt detta hos Vetenskapsrådet?

Det är bara att hålla med Tanja Bergkvist- genusvansinnet har nått nya höjder.

söndag, mars 01, 2009

Mer sparkåkning


Och jösses så kul det är!

Kärleken har ingen gräns.

Det är inte alltid som jag håller med socialdemokratiska ledarskribenter, men ibland så lyckas vi att enas. Elin Lundgren, som för övrigt är förlovad med Markus som är en av få övertygade LO-aktivister jag har i min telefonbok, skriver en fin ledare om att det fina med kärleken är att det inte finns någon gräns, man kan älska hur mycket nya platser som helst utan att tumma på det gamla. Och ....Med det som bakgrund har jag inga problem med att förstå hur människor som flyttar hit gärna vill ståta med en skåneflagga på balkongen, starta en butik med matvaror vars smaker ligger bra i deras munnar eller bygga en lokal för möten med månskäran högst upp.

Läs den här.

Niklas comeback på Politikerbloggen

Jag ska vara ärlig. Jag tycker att det ska bli riktigt kul att Niklas Svensson gör comeback på Politikerbloggen. Få personer lyckas göra fullständiga icke-nyheter om politiker så roliga som honom.