Surströmmingspremiär

Man kan ta flickan från landet, men inte landet ur flickan.

Eller något sånt brukar man säga. Vet ni hur mitt norrländska påbrå avslöjar sig? Att jag tycker att det är för få surströmmingsfester i Stockholm och att det är ett trevligt påfund. Inte för att jag äter surströmming- jag äter inte fisk alls- men det är en av få fiskdelikatesser jag faktiskt smakat. Kräftskivor är också trevliga, men jag skulle aldrig få för mig att äta en kräfta.

På en surströmmingsfest får man äta hårt tunnbröd, västerbottenost, rödlök och gräddfil. Smaskens!

PS Kuriosa är att min hemstad varje år har en stadsfest som heter Strömmingsleken runt de här dagarna. DS