Som ni kanske märkt så har jag bytt färg på min blogg. När jag ändå höll på och fixa med layouten tänkte jag att det här med ett motto eller slogan är ju fint att ha. Typ som Marie har "Sett genom gröna ögon" , det är ju personligt och lite fyndigt på ett bra sätt.
Men jag har tänkt hur länge som helst och jag kommer verkligen inte på något som känns jag! Jag har blå ögon men att lansera sig själv som "blåögd" är inte helt smart. Jag har en stark vilja och en tro på att med en sådan kommer man långt, men att säga "Kan kan man alltid men det är inte alltid man vill" som jag sa när jag var liten kräver en extra förklaring. (Jag menade att det inte fanns något "Jag kan inte!" utan bara man ville så fixade man saker. Vilket jag fortfarande har en stark tro på. )
Funderade på det här "If you want something said, ask a man...if you want something done, ask a woman.", men att ha Margaret Thatcher-citat längst upp i sin blogg kändes inte helt rätt heller.
Oscar Wilde var ju bra på det här med one-liners. Jag gillar den här, men är det inte lite väl kaxigt som första möte med mig? "Jag reser aldrig utan min egen dagbok. Man måste alltid ha något intressant att läsa när man åker tåg" eller "Att ångra sina erfarenheter är att hejda sin utveckling."
Jag måste fundera över vad det är jag vill ha sagt, och vad det är jag vill ha det sagt med. Ingen vill vara en klyscha, och det tenderar lätt att bli just väldigt patetiskt.
Vem vill lansera sig själv som en underfundig kylskåpsmagnet liksom?
Många användningsområden för en hyrcontainer
7 månader sedan
7 kommentarer:
Bara okomplicerade personer kan förringa sig själva till en fras.
Som att behöva bära samma tröja varje dag.
Och det gör ju faktiskt inte jag.
Men jag tänkte mer utifrån personligt varumärke-stilen. Se sig själv som Nike and just do it.
"Eva skriver om sina funderingar på livet och dess innehåll"
?
;-)
Daniel, känns det inte lite gjort??
Min favorit just nu: There is no such thing in life as normal
Tycker att det passar fint när Pride är i antågande. vem som sade det? Morrissey såklart.
Annars, om man är på lite mer kamphumör: Heroes don't accept the world the way it is.
När jag känner mig nästan desillusionerad i arbetslivet brukar jag tänka på den (innebär iofs ett visst mått av högmod, att man själv är en hjälte liksom, men vem vill inte vara det?)
Jag kan säkert komma på tusen till, men klockan är över ett på natten.
Åh, jag gillar kamphumörsgrejen! Ödmjukhet har aldrig varit min starka sida ändå så..
Skicka en kommentar