"Jag har ett jobb"

Läser i Handelsanställdas tidning om ett gäng som flyttat från Västerås till Halmstad. Deras arbetsplats i Västerås skulle läggas ner men alla fick samtidigt erbjudande om att börja på den nya butiken i Halmstad. Det är en läsvärd och -här vill jag nog använda ordet trevlig- artikel. Den förenklar inte att det förstås är jobbigt att bryta upp och kanske helt plötsligt bli särbo med sin familj, men den målar inte allt i svart heller.

En av de intervjuade, som har man och två barn i Västerås, säger så här:

– Att jag flyttat från min man och barnen, det svider. Men man måste tänka på vad man gör när arbetsmarknaden ser ut som den gör i dag. Jag väljer hellre att vara från familjen än att vara arbetslös i Västerås. Dels är det jättetufft i handeln, dels skulle jag inte ha pengar, bli irriterad och vi skulle bli osams hemma.
– Hur det blir längre fram kommer tiden att visa, någon kommer att flytta. Vi ger detta ett och ett halvt år. Då har barnen slutat nian och gymnasiet.
På frågan om hon tycker att detta är värt frånvaron av familjen svarar hon:
– Jag har ett jobb.