Då var jag en av Dom andra

Jag har läst runt på några som bloggat utifrån P3s Brunchrapportens uppmaning att skriva under rubriken Då var jag en av Dom andra. Jag funderar. Det är lite läskigt att fundera utifrån perspektivet "har jag känt mig utanför", för tänk om det är förträngda känslor som bubblar upp, och plötsligt så känner jag att hela min stabila grund bara rasar?

Men det gör den ju inte. Min stabila grund har gjort att jag trots att jag hade en frisyr på skolkortet i ettan som gör att jag ser ut att heta Sven och komma från 50-talet, trots att jag var så mager att jag blev kallad "Anno-rexia" och mina strumpbyxor hängde på mina smala ben, trots att jag bodde på landet och inte hade några jämnåriga i närheten och en massa andra saker som kan påverka känslan av utanförskap inte gjorde det. Jag var stolt över min frisyr som enligt mig var mer Marie Fredriksson än Sven. Jag funderade aldrig över vikt, och att bo på landet utan vänner i närheten var bra för fantasin.

Typ så.

Men sedan finns det ju tillfällen när man önskar att saker vore på ett annat sätt. När man trodde att man tillsammans med sina vänner hade bestämt sig för att flytta från den lilla staden till Gävle istället och plötsligt får veta att "nej, vi två ska bo tillsammans, inte vi tre".

Men desto vanligare har det varit att jag tillhört den starka gruppen.
Den hemska.
Den som fått folk att känna sig utanför.
I högstadiet fick jag och tre vänner regelbundet gå till skolans kurator för att en av tjejerna kände sig utanför och utfryst av oss andra, på universitet har jag ett antal gånger hamnat i situationer då folk känt sig hotade av att jag och de jag umgåtts med varit starka och produktiva på ett sätt som många av de andra studenterna inte varit.
Jag har förstört vänskaper av ren dumhet.
Men att vara dom starka behöver inte alltid innebära majoriteten. När det var kursmöte om hur jag och tre av mina kursare gjorde att folk kände sig överkörda och dåliga kände jag mig som Dom andra. Min kompis började gråta. Ingen vill ju att andra ska känna sig dåligt behandlade, vi gjorde ju bara vårt jobb.

Jag har en stabil grund som ibland också en ångvält kan köra på.
Och det kan också vara att vara en av Dom andra.