Hur man minskar glappet.

TCO, SFS och Lärarförbundet har gemensamt skrivit en rapport om mötet mellan student och arbetsgivare, Jakten på anställningsbarhet. Studien i själv är intressant, kan bland annat konstatera att vi i Sverige är dåliga på att uppskatta erfarenheter från andra länder eftersom erfarenhet av studier och arbete utomlands inte alls har en central betydelse vid rekrytering enligt arbetsgivarna. Jag förstår inte riktigt hur man har råd att tänka på det sättet, vi borde helt enkelt bli bättre på att promota mobilitet både inom landet och i och utanför Europa. Vi behöver breda perspektiv och fräscha synsätt på globaliseringen. Att då inte se nyttan av erfarenheter från andra länder... nej, lite lätt ofräscht.

Dessutom kan man konstatera att en Akademikerkampanj behövs i Sverige. Akademikerkampanjen är vår danska systerorganisation AC sätt att visa på den ekonomiska nyttan för små och medelstora företag att anställa en akademiker. Som det står i rapporten
"Värt att notera är att de mindre arbetsplatserna, med 50-99 anställda, ser ett mindre anställningsbehov av nyutexaminerade högskolestudenter än de större, vilket med stor sannolikhet kan kopplas till att akademiker redan i dag i lägre utsträckning återfinns bland små- och medelstora företag."

90 % av de tillfrågade arbetsgivarna tycker att arbetslivserfarenhet är "mycket" eller "ganska" viktigt.
Mer arbetslivsanknytning i den högre utbildningen är förstås en nyckel i det hela. Fler möjligheter till praktik, ökat entreprenörskapsinslag, mentorskapsprojekt etcetera är viktiga saker som även rapporten lyfter fram. Dock saknar jag ett adderande av de två viktiga aspekterna att engagemang utanför studierna värderas högre än betyg och arbetslivserfarenhet. Själv tycker jag att det är glasklart. Genom att ta bort fribeloppsgränsen ger man möjlighet för studenterna att göra något vid sidan av studierna OCH få arbetslivserfarenhet. Ja, jag vet att studenter inte ska tvingas att jobba vid sidan av sina heltidsstudier. Men har man möjlighet att göra det så är det ju fantastiskt bra. Har man en massa tid att lägga på att vara aktiv i kår, föreningar, eller vad det nu kan vara, på sin fritid, så borde det också finnas tid att arbeta extra. Och få lön för det. Utan att straffas för det.

Överutbildningsaspekten lyfts fram ordentligt också, studien anses vara beviset på att vi behöver fler utbildningsplatser. De noggranna empiriska studier som tidigare gjorts på området av bland annat Thålin, Åberg med flera visar annat.

Nå. Det är bra att fler arbetar för att minska glappet mellan studier och arbetsmarknad, även om jag inte håller med om analyserna behövs diskussionen!

Nu ska jag strax iväg och träffa SSCOs ordförande.