På samma tema kan jag rekommendera en bra insändare i gårdagens UNT.
Uppdaterad: Och jag kan inte hålla fingrarna från syltburken, jag bara måste kommentera denna kommentar jag hittade på Facebook:
Kort varsel. Hade varit intressant att bevittna mordet på fakultetsföreningarna.
Jag förstår verkligen inte hur man kan se det som mord.
Var jag den enda personen som faktiskt tyckte att det var kul med studierådet? Som hade ett driv att ha decentraliserad studiebevakning och aktiviteter? Nej, det var jag inte. Vi var en hel styrelse som trodde på det. Ja, vi fick stöd från kåren, några tusenlappar per termin. De större aktiviteter vi gjorde tog vi extra betalt av studenterna för (t ex julmiddag, där också ca hälften av institutionens studenter deltog).
Men den kontinuerliga utbildningsbevakningen, gjord av oss som var studenter på institutionen, den ständiga representationen i institutionsstyrelsen, det gjorde vi för att vi tyckte att det var spännande och kul, och för att vi brann för våran utbildning.
Den hade verkligen inte med speciellt mycket med obligatoriska medlemsskap och med finansiellt stöd att göra.
Det kom från ett sant engagemang.
Uppdaterad 2: Här finns regeringens pressmeddelande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar