Eleverna i Eda blir sällan akademiker
Eva Westerberg
Enligt nya siffror som SCB presenterade under tisdagen placerar sig den värmländska kommunen Eda i botten över antalet välutbildade invånare. Riksgenomsnittet för tre års studier efter gymnasiet ligger på 23 procent. I Eda är snittet åtta procent.
Detta har inte påverkat arbetsmarknaden nämnvärt, utan Eda har länge utmärkt sig som den kommun som haft lägst arbetslöshet i länet. Anledningen är närheten till Norge. Dels är gränshandeln stor i kommunen, dels är möjligheterna att pendla till Norge goda. Trots att lågkonjunkturen försämrat arbetsmarknaden även i Norge finns där fortfarande goda chanser att få jobb. Även den arbetsmarknaden förändras dock. Byggbranschen minskar, och samtidigt råder det en större efterfrågan än tillgång på välutbildade personer. Främst efterfrågas ingenjörer av olika slag. Men välutbildade personer är det ju brist på i Eda, och arbetslösheten har ökat även där.
Bland de cirka fyratusen hushållen i Eda borde det finnas en hel del lovande akademiker. Från den värmländska myllan kan man nå två miljoner människor inom en tolv mils radie. Den norska arbetsmarknaden ropar fortfarande efter arbetskraft. Så hur kan intresset öka för högre studier?
En sak är klar, Socialdemokraterna har inte svaret. Det så kallade ”nya målet” från Socialdemokraterna om att fortsätta att bygga ut högskolan och att hälften i varje årskull ska ha påbörjat högre studier före 25 års ålder, har testats förut. I stället för att satsa på utbildningar av hög kvalitet har det överordnade målet varit hur många som befunnit sig inom akademins väggar. När högskolan på 1990-talet byggdes ut minskade också den sociala snedrekryteringen, men på senare år har den utvecklingen stannat av. En öppen högskola där dina föräldrars yrke inte spelar någon roll är en viktig tanke som ska genomsyra utbildningsväsendet. Så är det inte i dag. En ung person, framförallt en ung man, från Eda är mindre benägen att studera vidare än en ung person från, låt oss säga, Danderyd. Vanor är svåra att bryta, både i skolan och i hemmet.
För att bra nytta av en utbildning krävs att den håller en hög kvalitet. Många av de mindre högskolor som lyckats med den breddade rekryteringen har samtidigt haft en sämre kvalitet på undervisningen än de större universiteten. För att hårddra det, barn till arbetare kanske studerar vidare men får inte samma klass på utbildning som barn till akademiker. Det gamla målet från den tidigare socialdemokratiska regeringen, som är mycket snarlikt det nya målet från Socialdemokraterna, kritiserades av bland annat LO redan 2005. Ändå gör förslaget nu comeback.
Siffrorna kring hur många som studerar vidare är helt enkelt ointressanta. Desto mer intressant är det att undvika att missa kompetens på grund av upptrampade fotspår. Karlstads Universitet gör ett bra arbete med att samarbeta med skolor runt om i länet, och låta studentambassadörer för universitetet komma på besök för att berätta mer om högre studier. Ofta är ambassadörerna tidigare elever från orten, vilket ökar identifikationen. Det är långt mer intelligent än exakta mål om hur många i varje årskull som bör börja en högre utbildning. Varannan svensk behöver förmodligen inte bli akademiker. Viktigare är att folk inte formar sin framtid ”av gammal vana” och utbildningar, oavsett nivå, håller en bra kvalitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar