torsdag, april 09, 2009

Det är Junilistan jag inte litar på.

Junilistans Sören Wibe och Nils Lundgren försöker att upprepa förra EP-valets succé och har i dag en debattartikel i DN där de menar att alla etablerade partier more or less röstar lika och att vi inte kan lita på vad de säger här hemma är det som verkligen händer i Bryssel.

Jag tycker att det är Junilistan som är opålitiliga.
Varför?
Faktiskt förklarar Åsa Westlund (s) det så bra i en kommentar på hennes blogg att jag citerar den rakt av:
Den ger inte en korrekt bild av har beslut fattas i EU-parlamentet utan är ett bra exempel på hur man försöker ge en felaktig bild av hur beslut fattas.
De beslut som fattas är oftast komprimisser som kommer till efter att olika partigrupper förhandlat med varandra utifrån väldigt olika utgångspunkter. Beroende på hur starka respektive grupp är får man igenom olika mycket.
Det betyder att jag som socialdemokrat, när vi förhandlar, har den styrka storleken på min partigrupp ger mig. Jag kan därför få igenom saker vilket exempelvis en ledamot i opposition i Sveriges riksdag knappast kan få eftersom majoriteten där helt enkelt kör över oppositionen.
Det junilistan gör är att de väljer att inte påverka besluten alls utan ställer sig vid sidan om och röstar mot. De får därför inte igenom något och en röst på junilistan är i praktiken bortkastad.
Vi socialdemokrater är i Europaparlamentet för att förändra och därför har vi valt strategin att förhandla och kompromissa istället för att ställa oss vid sidan av.
Om vi blir fler kommer vi att få igenom mer. Som i alla andra politiska församlingar.
Junilistan har försökt luras med den här typen av “statistik” hela mandatperioden. Att de får in en artikel av den här typen på DN-debatt förvånar mig faktiskt lite grann.
mvhÅsa


När jag har träffat företrädare från Junilistan har jag just slagits av vad osäkert det är för väljarna att ha dem som företrädare. De har ingen gemensam linje inom sitt parti, utan röstar lite som de känner för och struntar i förhandlingar. Precis som Åsa Westlund skriver så är strategin förhandla och kompromissa en vinnare, inte att bara ställa sig vid sidan av och vara lite tvär.

Det är som ett brittiskt parti som just nu kandiderar till parlamentet som säger nej till EU och ja till demokrati. Detta görs uppenbarligen bäst genom att kandidera till EP och sedan strunta i att vara aktiv där alls. Fast det är ju fortfarande trevligt att få pengar för det, eller hur?

Mitt intryck av de parlamentariker jag har träffat är att de jobbar enormt mycket och att de absolut gör skäl för sina arvoden.

Jag förstår inte varför Junilistan vill öka EU-skepsismen med sådana låga grepp. Ni vet den gamla HBT-sloganen "We are here, we are queer, get used to it"? Det är lite dags att se EU på det sättet, vi är en del av den Europeiska unionen, besluten tas inte långt långt borta utan vi är där, vi är EU.

Men det är inte konstigt att så många känner en distans när det som jag var med om i en affär för någon vecka sedan hos en del är oklart att de till och med har rätt att rösta. Man vet inte när valet är, och man vet inte att man får rösta. Inte konstigt att man inte känner ett ägandeskap kring frågorna. Och det vill Junilistan nu slå mynt av.

3 kommentarer:

Eva Cooper sa...

Med tanke på alla undersökningar det så gott som dagligen hänvisas till om folks (bristande) intresse kring EU-frågor så kan jag utan att skämmas både säga att jag är mer intresserad och mer informerad än många andra. Så jag känner mig trygg i min kunskap både om EU och om Lissabonstrategin.

Tack för filmtipset, även om jag inte tycker att den ger en korrekt beskrivning av vad EU är och kan vara. Men självklart är det alltid viktigt och givande att lyssna på vad olika sidor tycker.

Mr X sa...

Junilistans röstsammanhållning i EU-parlamentet ligger på 97 procent.
Läs rapporten här:
http://www.junilistan.se/?p=106&action=readArticle&id=4006
Intressant hur en moderat citerar en S-ledamot som skriver om att förändra och kompromissa. Här har vi problemet. I slutna rum sitter kristdemokrater/konservativa, liberaler och socialdemokrater och kompromissar ihop sig om gemensamma betänkanden och resolutioner. Detta för att EU ska få mer pengar till sin budget, förhindra reformering av jordbrukspolitiken, bedriva en rovdriftsaktig global fiskeripolitik, se till att EU tar över alla frågor från harmonisering av cirkusutrustning och skolfrågor till försvars- och rymdpolitik. När det är valrörelse kan alla de tre grupperna skylla på någon av de andra om något går fel, ingen tar ansvar och det finns ingen transparens.
Var och en får fundera på om Junilistans funktion som gossen Ruda som avsöjar detta mygelspel är något att lägga sin röst på i kommande EU-val.
Jan Å Johansson

Anonym sa...

Eva Westerberg!
Var har du hämtat din information? Eller är du en diktaturkramare?

EU äroerhört centralstyrt, dvs. i förlängningen därför heller icke demokratiskt.

Med EU kan vi inte välja våra egentliga företrädare och vi kan ej heller avsätta dem. Detta då parlamentet inte är ett parlament i vanlig ordning utan det är utan makt i det avseendet att det inte har något som helst mandat att lägga fram förslag och räkna med att frågan drivs vidare, detta bestäms av EU- eliten, bakkom stängda dörrar.

Det här är korporatism och mycket allvarligt nära diktaturstyre, eller med en annan term av tidigare nämnda ords egentliga innebörd- fascism.

Men kanske är det detta du som gamla timbroare tror på?