Det är Junilistan jag inte litar på.

Junilistans Sören Wibe och Nils Lundgren försöker att upprepa förra EP-valets succé och har i dag en debattartikel i DN där de menar att alla etablerade partier more or less röstar lika och att vi inte kan lita på vad de säger här hemma är det som verkligen händer i Bryssel.

Jag tycker att det är Junilistan som är opålitiliga.
Varför?
Faktiskt förklarar Åsa Westlund (s) det så bra i en kommentar på hennes blogg att jag citerar den rakt av:
Den ger inte en korrekt bild av har beslut fattas i EU-parlamentet utan är ett bra exempel på hur man försöker ge en felaktig bild av hur beslut fattas.
De beslut som fattas är oftast komprimisser som kommer till efter att olika partigrupper förhandlat med varandra utifrån väldigt olika utgångspunkter. Beroende på hur starka respektive grupp är får man igenom olika mycket.
Det betyder att jag som socialdemokrat, när vi förhandlar, har den styrka storleken på min partigrupp ger mig. Jag kan därför få igenom saker vilket exempelvis en ledamot i opposition i Sveriges riksdag knappast kan få eftersom majoriteten där helt enkelt kör över oppositionen.
Det junilistan gör är att de väljer att inte påverka besluten alls utan ställer sig vid sidan om och röstar mot. De får därför inte igenom något och en röst på junilistan är i praktiken bortkastad.
Vi socialdemokrater är i Europaparlamentet för att förändra och därför har vi valt strategin att förhandla och kompromissa istället för att ställa oss vid sidan av.
Om vi blir fler kommer vi att få igenom mer. Som i alla andra politiska församlingar.
Junilistan har försökt luras med den här typen av “statistik” hela mandatperioden. Att de får in en artikel av den här typen på DN-debatt förvånar mig faktiskt lite grann.
mvhÅsa

När jag har träffat företrädare från Junilistan har jag just slagits av vad osäkert det är för väljarna att ha dem som företrädare. De har ingen gemensam linje inom sitt parti, utan röstar lite som de känner för och struntar i förhandlingar. Precis som Åsa Westlund skriver så är strategin förhandla och kompromissa en vinnare, inte att bara ställa sig vid sidan av och vara lite tvär.

Det är som ett brittiskt parti som just nu kandiderar till parlamentet som säger nej till EU och ja till demokrati. Detta görs uppenbarligen bäst genom att kandidera till EP och sedan strunta i att vara aktiv där alls. Fast det är ju fortfarande trevligt att få pengar för det, eller hur?

Mitt intryck av de parlamentariker jag har träffat är att de jobbar enormt mycket och att de absolut gör skäl för sina arvoden.

Jag förstår inte varför Junilistan vill öka EU-skepsismen med sådana låga grepp. Ni vet den gamla HBT-sloganen "We are here, we are queer, get used to it"? Det är lite dags att se EU på det sättet, vi är en del av den Europeiska unionen, besluten tas inte långt långt borta utan vi är där, vi är EU.

Men det är inte konstigt att så många känner en distans när det som jag var med om i en affär för någon vecka sedan hos en del är oklart att de till och med har rätt att rösta. Man vet inte när valet är, och man vet inte att man får rösta. Inte konstigt att man inte känner ett ägandeskap kring frågorna. Och det vill Junilistan nu slå mynt av.