Natten går tunga fjät.

I morgon är det Lucia. Bara att skriva ordet gör att jag känner doften av stearin, känslan av att med lite svettiga händer hålla i ett stearinljus inlindat med papper, skära hål i en papperstallrik och sticka ljuset där i, skriva upp låtordningen i smyg på sin tallrik. Stickigt glitter i håret, och svårt att få bandet runt midjan tillräckligt snyggt. Eller en tung Luciakrona på huvudet och stearin som utan tvekan fastnar i håret.

Och allt är verkligen alldeles fantastiskt!

Jag tycker dock fortfarande att det är synd att då jag var skolans Lucia i 6an så var jag inte tillåten att ha en riktig krona med levande ljus utan fick ha en barnkrona för att korridorerna var så låga i taket. Och jag var lång. Det var inte alls så där effektfullt som man skulle kunna önska.