I morgon är det Lucia. Bara att skriva ordet gör att jag känner doften av stearin, känslan av att med lite svettiga händer hålla i ett stearinljus inlindat med papper, skära hål i en papperstallrik och sticka ljuset där i, skriva upp låtordningen i smyg på sin tallrik. Stickigt glitter i håret, och svårt att få bandet runt midjan tillräckligt snyggt. Eller en tung Luciakrona på huvudet och stearin som utan tvekan fastnar i håret.
Och allt är verkligen alldeles fantastiskt!
Jag tycker dock fortfarande att det är synd att då jag var skolans Lucia i 6an så var jag inte tillåten att ha en riktig krona med levande ljus utan fick ha en barnkrona för att korridorerna var så låga i taket. Och jag var lång. Det var inte alls så där effektfullt som man skulle kunna önska.
Så väljer du hjärtstartare – 4 saker att tänka på
4 veckor sedan
2 kommentarer:
Som kort och allt som oftast korthårig är chansen att någonsin bli lucia minimal. Om man sen lider av en ganska stor dos exibitionism så blir att vara en tärna i mängden något inte så lockande. Tur att man fick vara klarinettspelande tomte! :)
Hihi, det måste ha passat dig :)
Skicka en kommentar