Kalle Ankas julafton- för de tidiga 80talisterna och de äldre.

Hanne Kjöller skriver i en ledare i dag om hur det är att längta. Och kopplar ihop detta med något jag själv upplevde på julaftonen. Generationsskillnader kring Kalle Anka. Jo, efter att blivit övertygad att sitta kvar skrattade Julia, 7år, högt flera gånger under den klassiska timmen. Carl, 4 år, hade svårt att se någon poäng alls att vara vid tvn. För Disney, det tittar man ju på dagligen. Två olika Disneykanaler finns i huset och den där tjusningen jag själv såg som liten i en HEL timmes tecknat är inte riktigt där.

Det är liksom lite annorlunda om man är generationen som tittade på Anslagstavlan för att det var en tecknad introgubbe, samt såg Lilla Sportspegeln som veckans höjdpunkt- inte för sporten utan för att det återigen var en chans att få se lite tecknat genom Tom och Jerry.