Och plötsligt så kom baksmällan.

Jag har bott i 7 olika städer, jag har bott på ett antal olika ställen i dessa städer, jag har haft rätt mycket olika saker för mig. Jag har, generellt sett, lätt för förändring, och kanske till och med kräver viss förändring med jämna mellanrum för att känna mig tillfreds.

Men det betyder ju inte att allting alltid känns så enkelt. Även om jag verkligen känner mig färdig som ordförande för Saco Studentråd, och även om jag verkligen ser framåt framtiden, så är det en märklig känsla att lämna något som man gått in för med 100 procent, som man gett så mycket energi, som man har brunnit för dag som natt. Ungefär som ett förhållande som tar slut i samförstånd. Alla inblandade vet att det är det enda raka men det är ju inte helt enkelt för det.

Så i går kväll kom den baksmällan. Jag har sprungit och sprungit och sprungit i flera års tid och plötsligt PANG så ska jag inte springa mer här.

Tack till E som då sa alla de smarta rätta sakerna. Jag är i form igen.