fredag, december 12, 2008

Natten går tunga fjät.

I morgon är det Lucia. Bara att skriva ordet gör att jag känner doften av stearin, känslan av att med lite svettiga händer hålla i ett stearinljus inlindat med papper, skära hål i en papperstallrik och sticka ljuset där i, skriva upp låtordningen i smyg på sin tallrik. Stickigt glitter i håret, och svårt att få bandet runt midjan tillräckligt snyggt. Eller en tung Luciakrona på huvudet och stearin som utan tvekan fastnar i håret.

Och allt är verkligen alldeles fantastiskt!

Jag tycker dock fortfarande att det är synd att då jag var skolans Lucia i 6an så var jag inte tillåten att ha en riktig krona med levande ljus utan fick ha en barnkrona för att korridorerna var så låga i taket. Och jag var lång. Det var inte alls så där effektfullt som man skulle kunna önska.

2 kommentarer:

lisa sa...

Som kort och allt som oftast korthårig är chansen att någonsin bli lucia minimal. Om man sen lider av en ganska stor dos exibitionism så blir att vara en tärna i mängden något inte så lockande. Tur att man fick vara klarinettspelande tomte! :)

Eva Westerberg sa...

Hihi, det måste ha passat dig :)