Åh så pinsamt det blev.

Genom Sanna Raymans blogg hittar jag bloggstaffeten om skämslåtar. En utmärkt sysselsättning för en halsfluss-sjuk tjej en söndag eftermiddag. Precis som Sanna skriver så är det lite svårt att hitta de låtar som man verkligen skäms över för det är så lätt att gömma sig bakom ironi. Men efter lite funderingar kommer här ett försök med mina 5 låtar att skämmas över:

Stockholm-Orup

Hade svårt att välja vilken Oruplåt jag skulle välja, för det finns ett antal som jag på ett pinsamt sätt tycker är riktigt bra. Just de där lugna låtarna.. mmmmm. Men Stockholm hade en musikvideo på Youtube så den får bli symbolen för skämslåtar hos Orup.

Deep- East 17


Nej det finns inget ironiskt alls över detta. Jag tycker fortfarande att East 17 är jättebra och jag kan texten till Deep utantill.

The power of love- Frankie goes to Hollywood


Alldeles alldeles för mycket. Precis som en powerballad ska vara.


All the things she said- T.a.t.u.


Ja, de var konstruerade och jobbiga och för mycket. Men damn it vad den här låten rockar!

Saturday night-Whigfield


Kanske världens mest upprepande låt. Men vad glad jag blir av den! Omöjligt att stå still.