För lite kultur på bloggen..!

Att klassificera något är att ordna detsamma. Samtidigt ger vi det klassificerade en position, allt som oftast i förhållande till något annat, som vi anger som motsatt. Vi delar in världen i dikotomier.Klassificering handlar om val, vissa saker faller bort då vi väljer att visa något annat. Om vi inte skulle ordna vår värld skulle allt förmodligen te sig mäkta förvirrande. Rodney Needham drar paralleller både mellan den fött blinda som får syn och hur förvirrad kaosartad världen skulle upplevas för denna, samt en etnografs första upplevelse i en ny kultur, där etnografen kan beskrivas som kulturellt blind.Ordnandet är en social konstruktion, jag anser också att själva behovet av att ordna är konstruerat.

Att ifrågasätta en eventuell naturlig essens i världen kan göra livet svårare att leva. Ofta finns det en viss trygghet i att säga att det finns en ”naturlig kärna” i saker och ting, att man inte kan rå för vissa saker för de är av naturen givna. Men frågan är vem det är som får tolkningsföreträde? Vem är det som får möjlighet att definiera det ”naturliga”? Sociala grupper med andra normer och värderingar än de ledande kan tvingas ge upp dessa och ta efter de dominerande. Västvärldens normer påverkar asiater etc.

Ett sätt att dekonstruera klassificeringen och ordnandet är att använda sig av queerteori. Queerteori är en förlängning av feminismen och en utvidgning av genusbegreppet, där även ett sexualitetsbegrepp får ta plats. Feminismen började med att ifrågasätta det patriarkala normsystemet. Man vände sig emot den rådande maktstrukturen där den vite heterosexuelle medelklassmannen var den norm som allt relateras ifrån, vilket osynliggör kvinnan. Genusbegreppet kom till som svar på ett behov av att lyfta könsfrågan från en biologisk syn på kön till att se kön som sociala konstruktioner. Genom att se kön som sociala konstruktioner kan man applicera genus på alla möjliga områden. Queerteori skiljer sig från det som man tidigare uppfattade som ett homosexuellt perspektiv på verkligheten, man försöker inte längre skapa en teori om homosexualitet. I stället skapar man teorier som problematiserar normaliteten, ur detta perspektiv blir exempelvis heterosexualiteten ett problem som måste förklaras. Queerteori belyser heterosexualiteten som en normativ institution; en uppsättning aktioner, reduktioner, föreskrifter och traditioner som formar oss och samhället. Det handlar om vems preferenser skall tyda omvärlden, och att det krävs en insikt att ingen, oavsett kön eller sexualitet, ska ha det självklara tolkningsföreträdet.Queerteori används för att dekonstruera ordning.

Men hur är det då med den där naturliga essensen? Är det så att det finns en ”internal realism”, att vi aldrig kan nå kärnan på grund av vårt beständiga sociala och kulturella filter, men att det ändå FINNS en kärna?Vad består denna kärna av? Eftersom vi aldrig kan se den kan vi inte med säkerhet säga att den finns där, och vad essensen består utav. Men som tidigare nämnt kanske vi känner oss tryggare om vi kan falla tillbaka mot en odefinierbar men ändå fast punkt i tillvaron.

Foucaults kinesiska encyclepedi och Paul Sillitoes beskrivning av djur i höglandet i Papua Nya Guinea är utmärkta exempel på olika sätt att se på ordnandet av djur. Utanpå det fysiska tinget, i detta fall djuret, ligger kulturella och sociala filter, något Sillitoe även tar upp då det handlar om sjukdomar. Ovanpå den biologiska ”disease” ligger sociokulturella ”illness”. Även då de fysiska symptomen är de samma är förklaringen till dessa beroende av den kontext den sjuke befinner sig i.