Grattis internet!

Hur ska du fira internets födelsedag? twittrar P3 Kvällspasset. Tja, tänker jag, att jag efter ett möte nära hemmet gick hem och fortsatte arbetet hemifrån soffan var väl ett rätt bra firande? Otänkbart utan internet.

Första gången jag använde internet var sommaren 1995. Det låter ju inte som så särskilt länge sedan direkt. Det var sommaren mellan sjuan och åttan och jag gick en teknikkurs för tjejer där vi fick smakprov på olika mer mansdominerade utbildningar på gymnasiet. Riktigt kul för övrigt, roligast var att starta en lastbil på fordonsprogrammet. Hur som helst, under den här kursen så fick vi också sätta oss framför en uppkopplad dator. Jag minns inte alls vad vi gjorde, vad vi tittade på. Men spännande var det.

Inte så kort därefter kom min styvpappa hem med ett modem. Det fick man använda efter klockan 18.00 eftersom det var för dyrt på dagen. Jag föll handlöst. Man kunde chatta på Aftonbladet, och jag hade det i efterhand förmodligen lätt olämpliga namnet Nätstrumpan- där jag åsyftade NÄTET i någon slags näthumor och inte en sexig attiralj. Vad jag minns det så var det heller aldrig något problem med namnet. Eftersom chatten var helt öppen och alla såg vad som skrevs- lite som att skriva på Facebook eller Twitter i dag- så blev det sällan plumpa förslag heller.

Jag förstod mig inte riktigt på hotmail så där i början, men jag kunde använda mig av en av min styvpappas mailadresser. Därför hade Eva Westerberg den lätt absurda mailadressen kentle@something.something. Däremot förstod jag mig på ICQ och roade mig kungligt där med olika nätbekanta. Genom Aftonbladets chatt kom jag i kontakt med en kille som jag hade någon slags väldigt väldigt oskyldig flirt med. Framförallt var han underhållande i sina idéer kring nätet. Jag som alltid skrivit dagbok roades av hans plan att bygga en sajt där man kunde lägga upp sin dagbok publikt. Han byggde sajten, vars namn jag inte längre minns, och jag mailade inlägg till honom varje dag. Och det funkade! Året var 1997 och jag började att skriva internetdagbok.

I samma veva upptäckte en av killarna i parallelklassen internets möjligheter till att skriva historier, både sanna och osanna. Han startade en vad man idag skulle kalla för en bloggsåpa om den lilla staden och den lilla gymnasieskolan. Och började skriva om alla. Sant som falskt. Efter varje helg kom det nya inlägg om vem som hade hånglat med vem eller varit riktigt full. Varannan sak var sann och varannan sak inte. Jag hade själv precis börjat dejta killens bästa kompis vilket förstås gjorde att jag och mina vänner blev hett villebråd i nätsåpan. Problemet var att lärarna, som också läste den flitigt, inte alltid förstod det här med att källkritik också är viktigt på nätet.

98 och 99 hade jag egna hemsidor, som mer inom programmering bevandrade personer hjälpte mig med. Och jag fortsatte med dagböckerna, som förstås var en viktig detalj. Samtidigt så hade jag börjat förstå möjligheterna för att faktiskt närma sig intressanta objekt genom nätet och 98 hade jag redan lyckats bryta mot den gyllene regeln att inte göra slut över nätet, eller ICQ som det var i det fallet. Inte så snyggt. Men annars var det ofta smidigt. Man kunde söka upp folk genom nämnda ICQ och börja prata och bygga relationer. Genom den metoden träffade jag också min före detta sambo. Under vårt förhållande så startade han tillsammans med några vänner en mindre dagboksportal där man med enkla medel skrev in sin text i ett fönster och tryckte skicka och texten publicerades! Under en kris i vårt förhållande så lärde jag mig dessutom åtminstone grunderna i HTML vilket gjorde att jag kunde bygga mina egna hemsidor där jag kunde ha min dagbok.

Nerikes Allehanda var också tidiga med att ha en chatt på sin webbplats, samtidigt som Skunk.se och Lunarstorm lockade, så var det Nerikes som pockade när man på rasterna sprang ner i olika mörka datasalar. Jag fastnade dock aldrig helt och hållet för Lunarstorm, det var för mycket krafs på sidan för att det skulle passa mig.

I dag är det svårt att säga vad internet betyder för mig, för det är ungefär som att säga vad det betyder att kunna skriva, läsa, kunna prata och annat helt nödvändigt för kommunikation med omvärlden. Mitt jobb skulle vara väldigt svårt att utföra, för att inte säga omöjligt, det är verktyget för att prata med vänner, familj, bekanta, göra alla ärenden och så vidare. Det är en sådan otroligt viktig beståndsdel av livet.

Grattis internet!