Avgifter för utomeuropeiska studenter

Okej, nu är det dags att komma ut.

Eller kanske snarare berätta om att jag till slut fick höra det argument som övertygade mig att Sverige inte ska ha avgiftsfri utbildning för internationella studenter. Få lyckades komma med en bra förklaring under väldigt lång tid. Sedan träffade jag Maria Rankka , och hon berättade för mig sin syn på saken, som hon också skrev om i en krönika 2007:

Australien är ett land där tjänster utgör en stor del av ekonomin. Den fjärde största exportnäringen i Australien är utbildning. Inkomsterna kommer dels genom de utländska studenter som söker sig till australiensiska universitet, dels genom att många universitet etablerat filialer i andra länder. Av de fem privata universiteten i Malaysia är tre
australiensiska. 2002 fanns det 1,8 miljoner internationella studenter på universitetsnivå
i världen. 2025 beräknas antalet har stigit till 8 miljoner enligt rapporten ”Education without borders” som Australiens utrikes- och handelsdepartement gav ut 2005.
Svenska universitet är än så länge inte med i det här racet eftersom en regel i högskoleförordningen kräver att all högre utbildning ska vara avgiftsfri i Sverige – och därmed går det inte att tjäna pengar på utländska studenter som söker sig hit. Redan den förra regeringen beställde en utredning om högskoleavgifter och det finns ett färdigt förslag om att tillåta i alla fall vissa avgifter för internationella studenter. Självklart har Australien som engelskspråkigt land ett försprång, men allt fler utbildningar i Sverige bedrivs på engelska och det vore förmodligen bra för utbildningskvaliteten generellt med ett större inslag av internationella studenter.

Samma sak var TCOs ordförande Sture Nordh och Svenskt Näringslivs Urban Bäckström inne på 2007, där den gemensamma skriften om utbildning som export kom ut.
Åter till dagens förslag. Det är smart att använda sig av biståndsbudgeten för att utveckla stipendier för studenter som kommer ifrån utvecklingsländer.

500 miljoner räknar regeringen med att få in på avgifter. Universitetskansler Anders Flodström föreslår att högskolorna ska få behålla ungefär hälften av de pengarna, för ett bra system som lockar de vassaste studenterna. Det verkar som en rimlig avväjning.

Pengarna som blir kvar motsvarar t ex regeringens satsning för 2009 för bättre och värdigare äldreomsorg.

Slutsats.

Vi kan alltså börja exportera utbildning. Marknaden finns där redan.
Vi kan använda biståndspengar på ett smart och genomtänkt sätt.
Vi ska konkurrera om de vassaste studenterna och det med de vassaste utbildningarna. Inte de billigaste.
Och så finns det pengar över som man kan satsa på andra, mer behövande, områden.

Erik Scheller, som jobbar på Utbildningsdepartementet, skriver på Facebook att det verkar vara få reformer som regeringen föreslagit som mottagits med så mycket ros som denna. Nu gäller det bara att se till att den svenska högskolan faktiskt är så pass attraktiv att det kommer att fungera. Vissa saker står emot oss, som att vi ligger långt norrut och har en lång, mörk och ofta kall vinter. Många kan engelska men det är ett samhälle där kraven på att folk ska kunna bra svenska ändå är rätt starka. Utvecklingen kommer helt enkelt bli riktigt intressant att följa.