15år och stjärna

Jag hittade mina gamla dagböcker häromveckan. Den första är skriven 1994, och börjar med att jag börjar högstadiet. Jag har läst dem fram till att jag börjar gymnasiet och det är en resa som består av vänner, killar och lite kläder/musik. Det är enormt intressant att läsa, jag är kaxig och framåt och svänger i känslor och åsikter från den ena dagen till den andra. Men lite genant är det. Ni vet, man beskriver att man tycker att någon är så enormt snygg, eller att någon är så töntig att det är som en karaktär i en amerikansk high-schoolfilm. Jag är glad att jag inte har dem på nätet, det är jag. Men så minns jag också första gången jag var ute på internet. Jag minns när jag inte hade en egen emailadress utan använde min styvpappa och hur livet var när Aftonbladet Chat var höjden av social media-revolution.

Det gör inte dagens femtonåringar och när de är så gamla som mig (så att man på fullaste allvar två dagar i rad har pratat om att det är trendigt med giftermål nuförtiden) så kommer det vara vardagsmat att man kan hitta " I LOVE YOU XXXX" eller vad det nu kan tänkas stå helt publikt. Inga konstigheter. Och blonda tjejer med rosa läppstift har liksom alltid varit populära. What's new?