Student eller jobbsökande?

Min fästman sa upp sig från sitt jobb för några veckor sedan, och nu studerar han i stället Intensivsvenska för akademiker. Man har inte rätt till studiemedel när man studerar det, men vi gjorde bedömningen att i det långa loppet skulle vi tjäna på att han lär sig svenska bra snabbt, och dessutom inriktad mot juridiken, så att vi därför ska leva på en lön. Men jösses vilken byråkrati som omgärdar detta beslut! För att verifiera den skottska juridikexamen han har i bagaget skulle han gå till arbetsförmedlingen. Där fick han först beskedet att han var tvungen att registrera sig som arbetssökande för att de skulle kunna verifiera hans dokument. Hem kom han med en handlingsplan och tidsplan när han ska höra av sig till dem igen för uppföljningsmöten om hur det går med hans jobbsökande. Kruxet är ju att han studerar och inte söker jobb. Eller söker någon typ av ersättning vilket han flera gånger förklarade. Men in i formuläret skulle han ändå.

Det verkar vara ett resursslöseri att göra upp handlingsplaner för människor som studerar och på sina möten kommer säga "jag studerar fortfarande" (ok, man kan maila in det också). Förmodligen finns det en smart strategi kring att du antingen har arbete/studier med bidrag, är arbetssökande eller så hör du till Försäkringskassan. Men när jag satt där med hans papper och försökte förstå varför någon hade lagt upp en handlingsplan för jobbsökande till min studerande man-to-be kändes det inte ett dugg smart.