Välfärdssatsning, eller?

Tolv miljarder mer till välfärden, lovar de rödgröna i en debattartikel i dag.

Förslaget förväntas ge 15 000 nya jobb. Jag börjar omedelbart tänka på en rapport vid namn Byråkratexplosionen. Där analyseras olika personalkategoriers utveckling när resurserna ökar. Rapporten visar är att de ökade resurserna i en riktigt stor utsträckning har använts till att anställa administratörer i offentlig förvaltning, d v s byråkrater, medan sysselsättningstillväxten av de viktigaste yrkesgrupperna inom vård, skola och omsorg i relation bara har ökat blygsamt – även om anställda hos privata företag, finansierade med offentliga medel, också har räknats in.

Studien visar också att det inte finns några samband mellan sysselsättningstillväxten inom
välfärdstjänsterna, och ökningen av antalet administratörer. Likaså saknas ett samband mellan
befolkningens utveckling och tillväxten av antalet offentliga administratörer. Det finns till och med exempel på län där personalgrupperna inom vård, omsorg och skola har minskat under 2000‐talet men där byråkraterna samtidigt blivit fler. På Gotland har till exempel administratörerna ökat med 26,5 % , medan välfärdspersonalen minskat med –0,4 %.

Rapportens tydliga slutsats är att ökade resurser till kommuner och landsting inte är någon som helst garanti för fler personer som arbetar inom vård, skola och omsorg. Men det är ju förstås inget som de rödgröna tar hänsyn till i sitt valfläsk.

Vidare drar man fram jämställdhetskortet- dvs att en satsning på den offentliga sektorn är en satsning på kvinnor. Sure, offentlig sektor är lätt att reglera, och kanske kan man på så sätt komma åt jämställdhetsproblem. Men det är inom den offentliga sektorn som kvinnor värdesätts minst, både medellön och medianlönerna är de lägsta här. Det finns också tecken som tyder på att det finns en koppling mellan ohälsa och stora offentliga monopolarbetsplatser, och framför allt kvinnors ohälsa. Kvinnor är i större utsträckning än män sjukskrivna.

Woman’s Business Research Institute (Wombri) granskade 2005 anledningarna till att kvinnor är mer långtidssjukskrivna än män. Resultatet pekade på en kombination av en otillgänglig och/eller icke adekvat vård, låg närvaro på jobbet med mycket deltidsarbete, svaga ekonomiska incitament samt inlåsning i ett yrke och på en arbetsplats där man tycker sig ha små möjligheter att byta. Därför är det ett felfokus när de rödgröna talar om att deras satsning på välfärden är en satsning på kvinnor. Ifrågasätt monopolarbetsgivare och ge kvinnor större makt över sin vardag, både när det gäller att starta eget eller byta arbetsgivare. Det är att göra något för jämställdheten!

Andra bloggar: Kent Persson, Gustav Andersson ,
Magnus Anderssson