I går var jag och Eiran på premiären av Alice i underlandet. Jag läser Johanna Nylanders tankar om filmen och kunde verkligen inte säga det bättre själv. Jag fick också boken i 7-årspresent. Min mamma har ett inramat foto av mig där jag i min Marie Fredriksson-inspirerade frisyr (jag trodde dock inte på sådana där hårprodukter vilket gjorde att det var mindre popstjärna och mer pojke från femtiotalet över min frisyr) sitter djupt försjunken i Lewis Carrolls bok. Jag älskade den. Och den kärleken är fortfarande kvar. Det är min absoluta favoritsaga.
Filmen som går på bio nu är lysande. Och som Johanna skriver, min feministiska ådra glädjedansade i slutscenerna. Det är en film varenda tioårig flicka borde få se. Inte bara för att det är en stark kvinnlig hjälte, utan för att hjältinneskapet är okrystat och naturligt.
Många användningsområden för en hyrcontainer
6 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar