Men nej. Vad jag verkligen vill ha sagt har tidigare publicerats i tidningen Blått (jag vann dessutom dvd:n Mrs Ratcliffes revolution som verkligen rekommenderas) och kommer här:
Året var 1962. Tre unga pojkar från Östberlin hade fått nog, och bestämde sig för att klättra över muren som skiljde öst från väst. I närheten av Checkpoint Charlie fann de sin chans och tog sig över muren. Den första killen träffades och dog omedelbart av kulorna från den östtyska polisen, den andra tog sig över muren till väst medan den tredje, Peter Fechter, blev liggandes allvarligt sårad på den östtyska sidan av det ingemansland som fanns mellan öst och väst. DDR-soldaterna gjorde inget. De amerikanska soldaterna och den västtyska polisen såg Peters lidande och hörde hans rop på hjälp men vågade inget göra. Ingen visste vad som skulle ske om den västtyska styrkan korsade gränsen mellan den fria världen och den kommuniststyrda. I närmare en timme, i sextio minuter, låg Peter Fechter på den del bredvid muren som kallades dödsremsan och förblödde. Först då kom den östtyska polisen och tog honom till sjukhus där han strax därefter dog.
Peter Fechter var en av 985 människor som mördades under flyktförsök från Östberlin till Västberlin. 238 sköts till döds vid muren, ytterligare 719 på andra platser längs gränsen mellan öst och väst. Den sista människan som mördades när han försökte lämna diktaturen var Chris Gueffroy som sköts ihjäl nio månader innan muren föll.
Allt Peter Fechter, Chris Gueffroy, och alla de andra ville ha var frihet.
Andra som är inbjudna till bloggdebatten är bland annat:
Lilith Svensson och Thomas Böhlmark och Daniel Snällman och Joel Falk och Andreas Froby och Amanda Brihed och Scaber Nestor och Tokmoderaten och Peter Soilander.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar