Ett påstående som följs upp med, för att förstärka, att det är så landet ligger.
Lite som att det är bara att acceptera.
Ge upp liksom.
Har du inga kontakter, erfarenheter eller gediget CV så kan du lika gärna ge upp.
Ja, eller så får man väl ge sig den på att skaffa sig kontakter och erfarenheter och ett bättre CV? Det är ju alla saker som man faktiskt kan styra upp. Det är självklart att det inte är lätt att vara arbetslös. Min sambo flyttade till Sverige i början av juli. Den första månaden hade vi semester tillsammans, från mitten av augusti började han söka jobb och efter två månader så kunde han börja arbeta. De två månaderna var slitsamma, både för honom själv och för oss tillsammans. När den ene inte har någon inkomst what-so-ever blir det något snett i relationen. Det är tufft, något annat är det ingen som säger, och jag har nyss sett det på nära håll.
Men det går, och att tappa tron på att man kommer att skaffa sig ett jobb till slut är det farligaste man kan göra.
Var sjunde ungdom anser att de inte har ett socalt nätverk att använda sig av. Den nu två år gamla nyheten kom precis när jag skulle hålla föreläsning för en sisådär 2000 gymnasieungdomar totalt. Jag föreläste om att hitta jobb. Kontakter var förstås en av sakerna som togs upp, och att det inte behöver vara något som man är född med. Om man inte är en eremit så har man ett socialt nätverk. Det gäller att vårda det. Vssa personer får med sig från hemmet hur man gör för att använda sig av de visitkort man får, medan andra personer lär sig det under vägen. Det är verkligen inte en omöjlighet för någon.
Självklart är det bra om skola och högskola gör så mycket det bara går för att skapa plattformar för möten under vägen. Men det hänger också mycket på dig, på individen, att fånga de chanser du får.
Innebandytränaren, klasskamratens förälder, elevrådets ordförandes syster... alla bildar de ditt nätverk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar