Inkomstklyftor och lönesättning.

Idag har jag läst Vänsterpartiets partiprogram. Det är inte varje dag ska jag erkänna. Och det är ju heller inte så mycket som jag tycker är rimligt och rätt där heller. Men det var ju ingen överraskning direkt.

Men vad jag tycker var direkt upprörande och liksom helt enkelt svårt att förstå är delen kring lön och lönebildning.

Så här står det i partiprogrammet:
När förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter decentraliseras tenderar inkomstklyftorna att öka, såväl inom branscher som mellan privat och offentlig sektor. Löneskillnader mellan kvinnor och män består eller ökar. Om dessutom individuell lönesättning tillämpas ökar inkomstklyftorna ytterligare. Samordnade avtalsförhandlingar med centrala avtal är ett sätt att förhindra att arbetsgivarna spelar ut olika löntagargrupper mot varandra och att motverka lönediskriminering av kvinnor.

Vad är det då som är så upprörande med detta? Jo för det första så tycker jag ju att det är ett problem att svenskarnas inkomster är för ihoppressade och det på en låg nivå. Lönen är det bästa verktyget för att belöna och uppmuntra till bra insatser på arbetsplatsen. Individuell lönesättning måste också betyda att varje individ blir sedd och bedömd för vad han eller hon gör. Skillnaden mellan den högsta och lägsta lönen behöver öka, för idag är spannet alldeles för litet. Det lönar sig ofta väldigt lite för människor att stanna kvar i ett yrke.

Så skriver aldrig massmedia. Varje ny lönestatistisk rapport hälsas med suckar om ökande klyftor. Men de närmaste årtiondenas verklighet måste ändra jantelagen. Det är inte med lönerna som Sverige ska bedriva fördelningspolitik. Det skulle drabba välfärden. Med allt fler äldre att försörja blir tillväxten avgörande för att vi ska kunna behålla och utveckla ett civiliserat samhälle. Då kan vi inte avstå från att utnyttja en klok och rimlig lönespridning,
skriver Gunnar Wetterberg klokt.

Vänsterpartiet slår hårt på trumman att det är förödande ur jämställdhetssynpunkt att sätta löner så nära människor själva som det bara går. Jo, det kräver en hel del i lönesamtalen, det gör det. Men när det funkar så funkar det så att kvinnor blir vinnare. Kvinnor som haft lönesamtal tjänar 2,6 % mer än kvinnor som inte har det, och effekten syns i alla sektorer.

Lönen spelar dessutom stor roll också på det samhällsekonomiska planet. Små löneskillnader begränsar rörligheten på arbetsmarknaden. Vem vill flytta och byta jobb om det inte lönar sig? Dessutom ger det små incitament till utbildning, samt skapar trösklar för grupper som invandrare och ungdomar att ta sig in i arbetslivet. Tillväxten av nya jobb kan hämmas. Bland annat.

Så även fortsättningsvis betackar jag mig för Vänsterpartiets politik. Om nu någon undrade.