Familj och anhöriga är inte lämpade att ta hand om barnomsorg.

Jag läste häromdagen en kandidatuppsats från Södertörns högskola, Påverkar aktieägande attityder till välfärdsstaten? skriven av Erik Hegelund. I uppsatsen hänvisas det flera gånger till sociologiprofessorn Stefan Svallfors, som i sin bok Välfärdsstatens legitimitet: åsikter om svensk välfärdspolitik i komperativ belysning bland annat har en tabell kring attityder i frågan: Vem anser du i allmänhet är bäst lämpad att sköta följande service?

Stat/kommun anses bäst genomgående på alla tjänster, men när det gäller barnomsorgen har stat/kommun som bäst lämpad ökat från 55 % 1986 till 68 % och under samma period har stödet för familj/anhöriga minskat från 30 % till 12 %.

Är det bara jag som tycker att det är lite skrämmande att så många tror att det är bäst att staten/kommunen tar hand om barnen? Med en sådan förkrossande majoritet? Missförstå mig rätt, det är sjukt bra att det finns dagis och förskolor, och det är enormt bra att vissa av dem t ex börjat med att erbjuda frukost för både barn och föräldrar som jag läste om i Metro i dag. Det är kanonbra och jätteviktigt! Men jag är rädd för att det finns tankar om att det också innebär att man menar att staten/kommunen är de som vet vad som är bäst för barnen och föräldrarna inte ska blandas in i det.

Jag hoppas att jag har fel.
Jag har dock en krypande känsla av att jag inte har det.

(Stödet för privata företag har under samma period också ökat, från 10 % till 15 %. Den största skillnaden går dock att främst hitta bland Stat/kommun och Familj/Anhöriga. )