Jag vill inte bli yngre.

Jag känner igen mig så himla mycket i Hannas beskrivning om hur det inte var roligare när man var yngre. De populäraste tjejerna var de som alla tjejer ville vara som för att alla killar ville ligga med dem. Försök leva på den meriten resten av ditt liv.

Vad jag fortfarande får rysningar av är hur fruktansvärt jobbigt det var med allt skitsnack och alla rykten. Under högstadiet spreds det verkligen helt galna rykten om folk, mig själv inkluderad. I en liten stad vet "alla" "allt" över en natt. Min första pojkvän var en jävla idiot rent ut sagt, och min dagbok från -97 fylldes med skrivelser om vad jag drömde om att göra i mitt liv. Det första steget för att uppnå dem? Flytta därifrån. Det gjorde jag ett år senare. Jag har alltid varit rätt driftig av mig.

Rykten är dock något som sprids i alla åldrar och kontexter, och idag fick jag höra ett om att jag skulle ha någon slags affär. Men som "affären" sa när jag berättade det hela: det betyder bara att vi är så pass intressanta personer att man snackar om oss.

Ja kanske.
Fast jag får också lite den där fadda smaken i munnen från hur det var när jag gick på högstadiet då det faktiskt inte var så jäkla kul.