Sådan är jag.

Superskoj fest hos Teresa och Per i går, i deras underbara hus centralt i Gävle. Jag vill också bo i hus. Centralt. Och även i Gävle, men inte just nu. Runt 35 personer var det, många kära återseenden. Runt 23-23,30 på kvällen hade jag också en lång redogörelse kring SACO Studentråds viktigaste frågor för några journalister på Gefle Dagblad. På ett stabilt sätt.

Jag och Tess lämnade festen för att som hastigast träffa Josefine mfl, och dessutom avslutade vi kvällen på mitt gamla stamställe Goya, där jag mötte ännu fler gamla bekanta.

Intressanta uttalanden om mig som person de senaste dagarna:

- Aha, Eva har packat sin väska, tagit en taxi och flygit hit?
Femåriga Julia om att jag var i Söderhamn nu. Sådana är de, mostrar av idag.

- Den här tjejen har köpt en enda drink i hela sitt liv. Resten har hon blivit bjuden på.
Konstigt, för i min plånbok känns det inte alls så.

- Åh, det är Sveriges nästa statsminister som är här.
Det låter ju förstås enormt spännande. Men högst osannolikt.

Vad ger jag ut för signaler egentligen?!