Små grodorna

Det var en smula märklig tillställning på den brittiska ambassaden, t ex kastratsångare, tyska tal utan översättning, för mycket fri alkohol och ingen mat (lite snittar sent på kvällen). Jag och de irländska kvinnorna som jag umgicks med gick till en pub och åt rejäl mat i stället. De tre irländskorna var verkligen så irländska man bara kan vara : en färggrann högljudd kvinna, en liten, blek med skir hy och dåliga tänder samt en snygg rödhårig. Alla hördes och framförallt när de började sjunga irländska visor där alla dog i slutet. Extremt underhållande.

Med i sällskapet var också en vänsterradikal amerikansk-holländsk journalist som var precis som man kan föreställa sig att en sådan ska vara. Väldigt fascinerande människa alltså. Dessutom en finsk fackordförande, och två britter. Längden på skratt hos de brittiska kvinnorna när de irländska kvinnorna kom på att det i Sverige finns någon riktigt tokig sång där man vinkar på sidan av huvudet och jag sjöng denna (ö)kända Små grodorna... ja, det slog nog alla rekord.

Så Sverige: jag ber om ursäkt för att jag fortsätter sprida galna fördomar om oss i resten av världen genom att på en tysk pub sjunga Små grodorna.

Idag var det workshops och sammanfattningar, sedan var konferensen slut. Ska försöka mig på att sammanfatta den själv sedan. Gav mig ut på en promenad i Berlin på några kilometer (såg att först var det Alexanderplatz 3 km och sedan var jag visst där) så nu känns det skönt för fötterna att få vila och vänta på flygplanet.

Imorgon ska jag träffa en journalist från Radio Sweden, SRs radiokanal, och prata internationalisering. Men mer om det i morgon!

Inspiration

Här har ni oss SACO Studentråds styrelse, revisor och nättidningsredaktör, bild från Stockholm Studio, Stina, Fimsuu, Oskar, Sara, Elin, Klara, jag, Dag och Maryam. Hanieh, Eva G och Henrik saknas. Dessutom är det idag sista dagen att nominera till den vakanta posten i styrelsen, har hört talas om ett flertal kandidater så det ska bli väldigt spännande att se vem som får komplettera bilden ovan.

Är i Berlin nu, en bra konferens som får mig inspirerad. Inspirerad när det gäller i princip det mesta här i livet. Det känns väldigt bra för när jag anlände igår kväll kände jag mig blasé... Jag hatar den känslan. Uppskattar ett liv som är som bowlingen i lördags, jag hade inte ner en kägla på fem gånger, sedan gjorde jag en strike och sedan en 9a. Mycket mer intressant så.

David C Bernvi skriver om Richard Branson, och det gör han rätt i. Jag började på en kurs i projektledning för ett antal år sedan, dock läste jag aldrig klart den men eftersom vi hade den boken som David nämner som kurslitteratur så var det inte bortkastad tid ändå. Den är grymt spännande och när det gäller inspirerande så poppar alltid Mr Branson upp. Lite galen och hämningslös på ett väldigt spännande sätt!

Om en stund ska jag till brittiska ambassaden i Berlin. För några år sedan var jag på den svenska. Märkligt, för jag har aldrig varit på ambassader i andra länder, i Tyskland är jag på väg till min andra.