Det schyssta engagemanget

Publicerad på SACO Studentråds nättidning Akademix.se

Eldsjälar, och inte en pamp eller terrorist så långt ögat kan nå? Ett helt spektra av olika identiteter, som kanske inte längre passar in i den klassiska engagemangskulturen? Eva Westerberg, omvald vice ordförande i Sveriges största frivilliga studentorganisation, SACO Studentråd, skriver om fördomar och om hur engagemanget lever, men i nya former.

I slutet av februari, just när OS var det som fyllde våra medvetanden som allra mest, rasade även diskussionen i media om vilken kultur som finns i de partipolitiska ungdomsförbunden. Igen. Brinner du för någon typ av politisk fråga, hur långt du än må vara ifrån den partipolitiska världen, drabbas du av de här diskussionerna. Jag tror inte heller att jag är den enda som får dras med en stämpel som pamp. Jag tror verkligen inte att de här pamparna ens existerar, annat än i vissa ”mannen på gatans” medvetande. Är du inte pamp kanske du kan få det inte allt för smickrande namnet terrorist. Du har väl en palestinasjal, lilla vän?

Genom mitt studentfackliga uppdrag har jag kommit i kontakt med eldsjälar både inom och utom SACO-federationen. Snacka om att det finns många av dem! Unga eldsjälar som brinner för allt från religiösa frågor, till gayfrågor och för internationellt samarbete. Inte en terrorist så långt ögat kan nå, inte en pamp som ser sitt engagemang som en plantskola inför kommande fina uppdrag i regeringen eller liknande. Nej, alla är schyssta och öppna och tror på den enskilda människans förmåga att kunna förändra.

Oroväckande ofta hör man om hur dagens ungdomar är lata och inte orkar bry sig. Jag skulle vilja säga att det inte finns något mer fel! Jag har unga vänner som startar skivbolag, jag har vänner som ordnar sina egna konstutställningar, jag har vänner som åker ut i världen som volentär, jag har dagligen kontakt med skolungdomar som kämpar för att få en rättvis skola och studenter som jobbar för bättre universitet. Lathet? Knappast! Snarare präglas enormt många av en sjujäkla vilja att påverka sin situation.

Kanske är problemet att vi inte längre passar in i de gamla mallarna för hur ett engagemang ska yttra sig? De partipolitiska ungdomsförbunden minskar i antal engagerade, medan Sveriges roll- och konfliktspelsförbund har 90 000 medlemmar. Nittiotusen! Över 100 000 studenter är medlemmar i SACO Studentråd. I en tid där samhället ser ut som fullkomlig fusion av induvidalism och kollektivism kanske det är enskilda sakfrågor som förenar? Dagens unga kanske inte vill bli uppäten med hull och hår av den heltäckande typ av organisation som vissa av de klassiska organisationerna är, utan istället föredrar att plocka ut russinen i kakan. Vi är ett spektra av identiteter, kan bara en organisation täcka in allting? Kanske är det smala fokuset det som passar 2000-talet bäst?

Vi är inga pampar, vi är inga terrorister, vi är unga människor som brinner för just våra frågor. Vi är mångfascetterade eldsjälar som vill och kan påverka. Engagemanget är inte dött, det schyssta engagemanget lever!