Kårobligatoriet och studerandevillkor och lite annat

Såg på Annie Johanssons (c) blogg att hon skickat in motioner till riksdagen om bland annat ett borttagande av kårobligatoriet samt om studenters rätt till tre terminer. Tycker att det låter mycket hoppfullt och bra, mer sånt!

Idag, precis innan jag, David och Mikaela skulle gå och äta lunch med Thorsten Lindström (kd) så fick jag reda på att SACO Studentråds valberedning föreslår mig till ny ordförande...! Enormt enormt roligt, smickrande, pirrigt, fantastiskt och så vidare.

Såg dessutom Thomas Bodström på restaurangen.

Igår hade SACO Studentråd debattartikel i UNT:

Vad vet man om studenterna i Rosenbad?

Studenterna blir förlorare när regeringen förändrar a-kassan. Förslaget från regeringen är så orimligt att man kan undra om man i Rosenbad vet hur studenternas situation ser ut. Möjligheten att få a-kasseersättning under ferierna tas bort. Studenter som saknar arbete under sommaren tvingas försörja sig genom försörjningsstöd (före detta socialbidrag) eller genom att läsa sommarkurser som de egentligen inte behöver läsa och därmed ökar sin egen skuldbörda. Finansieringen av arbetslösheten flyttas från försäkringssystemet över till den enskilda individen.

Allvarligt är också att det så kallade studerandevillkoret tas bort. I fortsättningen måste man arbeta i ungefär halvtid under en sammanhängande tid på sex månader för att få rätt till a-kassa. För den största delen av studentkollektivet är det en praktisk omöjlighet att arbeta halvtid vid sidan av heltidsstudier.

Men vad mera är, ett halvtidsarbete vid sidan av studierna försvåras kraftigt av fribeloppsreglerna i studiemedelssystemet, där studenter endast får tjäna upp till ett visst maxbelopp innan studiemedlet reduceras. Fribeloppsgränsen är så låg att personer med sommarjobb och minst halvtidsarbete under terminerna snabbt slår i taket. Att kvalificera sig för a-kasseersättning blir därmed i praktiken nästan omöjligt för studenter.Frågan vi ställer oss är om regeringen har en medveten strategi att försvåra för studenterna eller är förändringarna i a-kassan endast ett olycksfall i arbetet?


David Svenn ordförande SACO Studentråd
publicerad i Upsala Nya Tidning 2006-10-30

Singel?

Hah, efter en intensiv dag så tycker jag att det var underhållande att hitta både Fredrik och Magda intervjuade om sitt singelskap:

http://www.aftonbladet.se/vss/karleksex/story/0,2789,914948,00.html

Högre utbildning är inte regionalpolitik- så sant som det var sagt!

Var som sagt i Åre i helgen. Under fredagen såg det dock rätt mörkt ut, det verkade ett tag som att det inte skulle bli något av. Jag kom till Arlanda klockan 10 och flög iväg 20,45. Jag känner mig hemma på flygplatsen vill jag lova! Som tur var var jag ju inte ensam, utan tillsammans med David, Stina, Kicki, Johannes och Henrik blev dagen riktigt produktiv. Vi öppnade styrelsemötet och färdigställde alla verksamhetsramar som ska läggas som proposition till kongressen bland annat. Sent omsider kom vi fram till SACOs trevliga stuga i Duved.

Igår lördag slog jag mig själv med häpnad. Det visade sig att slalomåkning är som cykling! Fröken Westerberg har inte stått på ett par slalomskidor på kanske 12 år, men i går var det dags! En backe i Åre Björnen öppnades för första gången för säsongen och som en välförtjänt paus i arbetet tog styrelsen och hyrde utrustning och tog ett par timmars skidåkande. Jag ramlade inte en enda gång! Jag har kul! Och .. jag har träningsvärk idag..!

Mötet fortsatte på ett exemplariskt sätt, och hela vistelsen i Åre kan helt klart betraktas som lyckad!



Läs den utmärkta ledaren i DN http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=584289&previousRenderType=2

Jag gil

Riksdagen och snö och lite annat

Idag var jag tillsammans med några andra i SACO Studentråds styrelse och hälsade på Magdalena Streijffert (ordförande S-studenter) på Riksdagen. Vi hade möte i utbildningsutskottets sammanträdesrum. Jag testade f ö hur det kändes att hålla i Sofia Larsens ordförandeklubba- och det kändes bra!
Även om syftet med besöket främst var att diskutera Utbildning Straffbart?, SACO Studentråds rapport som skrivits tillsammans med Umeå, Uppsala och Stockholms studentkårer, som hamnade diskussionen osökt på de föreslagna förändringarna inom A-kassan. Det är verkligen upprörande! Vad jag verkligen irriterar mig mig på är att allt snack om att man hanterar högre studier som en arbetsmarknadsåtgärd inom socialdemokratin, nu blir det ju ännu värre! När studerandevillkoret tar bort så kommer verkligen ännu fler människor att fortsätta studera om de inte får jobb, skuldsätta sig än mer och så vidare. Det positiva är väl att de åtminstone räknas in i arbetslöshetsstatistiken....

Ikväll hade jag min valberedningsintervju till ordförandeposten. Det var spännande! Det mest överraskande frågan var "vad tycker du om positiv särbehandling?"
I didn't see it coming!

I helgen är det styrelsemöte i Duved, nu ska alla VB, VR, proppar och motioner gås igenom en sista gång inför kongressen. I Duved är det snö. Exotiskt!

Dagens fyndigaste särskrivning

A-kassa förändringar för studenter utan rim och reson!


2006-10-25, Pressmeddelande


Regeringens huvudlöst snabba förändringar i a-kassan ställer till problem för studenterna. Att ta bort studerandevillkoret innebär att en student som ska börja jobba och inte hittar ett arbete efter 90 dagar förlorar möjligheten till ersättning från a-kassan. Samtidigt stoppar regeringen möjligheten för den som inte får sommarjobb att få ersättning från a-kassan.
- Det här är ingenting annat än ett slag i ansiktet på Sveriges studenter. Först straffar regeringen de studenter som inte får jobb under sommaren. Sedan skickas studenterna som inte lyckats få ett jobb efter studierna raka vägen till socialtjänsten, säger David Svenn ordförande SACO Studentråd.
- Att regeringens studentpolitik skulle förändras visste vi, men vi visste inte att den skulle tappa all rim och reson. Att i rekordfart förändra a-kassan och slänga ut studenterna ur systemet är inte rimligt, avslutar David Svenn.

För mer information, kontakta David Svenn, ordförande SACO Studentråd, på 070-557 19 84 alt. david.svenn@saco.se

Säkra och stabila

... det är så det känns med Sten Tolgfors och Lena Adelsohn Liljeroth. Jag tror det blir bra. Förstår inte varför inte Adelsohn Liljeroth blev tillfrågad från början..? Hon har en intressant bakgrund. Men visst kan det vara så som jag läste någonstans- det är lättare att acceptera värdekonservativ kulturpolitik än nyliberal sådan. Cecilia Stegö Chilo var nog inte den bästa att testköra den nyliberala vägen dock.

Fick alldeles precis klartecken om att åka till Bryssel och vara med på konferensen Young professionals- Europe´s resourse and oppertunity. Väldigt kul! Och förstås rätt praktiskt att jag fick åka- jag ska hålla ett inledningssnack tillsammans med Federica från Italien.

Igår var jag på bio, Djävulen bär Prada. Medelåldern i salongen låg på 26-27 år kanske, majoriteten var kvinnor. I reklamen innan filmen började var jag med om något som inte hänt mig sedan jag var 16 år och såg Titanic. I reklamen kom nämligen skådespelaren Jude Law in i bild och det går en väldigt tydlig susning genom publiken, följt av ett generat fnitter. Vem kunde tro att Jude Law är SÅ populär?
Jag älskade filmen förresten, när jag inte ägnar mig åt politik av olika slag är min stora intressen allt som har med yta att göra: chicklit, magasin, mode och så vidare. Jag var helt klart målgruppen!

Utjämning mellan a-kassor finns kvar

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,915258,00.html

men det här med obligatorium... känns inte det lite väl ofritt..?

Förslaget om a-kassan är stressigt skrivet!

Jag har väldigt svårt att se att arbetsmarknaden ska bli bättre genom förslaget. Det är verkligen med stor besvikelse jag ser hur de konkreta och bra förslag som togs upp i valrörelsen blir bortkollrade i ett hafsjobb. Att förslaget dessutom slår allra hårdast mot bland annat kvinnor och studenter gör mig ännu argare. Det kan finnas hopp om att många andra kommer att klara av den radikala höjningen genom skattesänkningar, men studenter som är medlemmar i a-kassan får inte den möjligheten.

I SACOs pressmeddelande kunde man läsa detta:

Skulle regeringens förslag till lagrådsremiss genomföras i praktiken, innebär det att
1. den tänkta kopplingen till branschens arbetslöshetsnivåer förfuskas,
2. akademikerna nästa år överfinansierar sin egen arbetslöshet med 600 miljoner kronor,
3. sänkningen av taket i utbetalningarna leder till att akademikerna i praktiken ytterligare kraftigt överfinansierar a-kassesystemet,
4. a-kassans villkor försämras för studerande, lågavlönade och deltidsarbetande, framför allt många kvinnor.


..... det är jäkligt upprörande!

I övrigt har dagen bland annat innefattat kongressplanering. Det är ju helt otroligt att det om bara en månad redan är kongress för SACO Studentråd! Jag har också haft spännande diskussioner över mail med Käthe från danska AC om flexicurity. Hennes mail på danska. Jag visste att min gamla fäbless för Danmark någon gång skulle komma till användning!

Vansinnig valfångst

I dag upprörs jag över hur Island kan tillåta valjakt, tillåta dödandet av utrotningshotade djur.
Marknaden för valkött är i princip obefintlig, det som blivit över efter den "vetenskapliga jakten" som varit tillåten några år i Island har inte gått åt. Det finns alltså ingen efterfrågan. Rent ekonomiskt tjänar man på Island bra mycket mer av att anordna valsafaris- turistnäringen och intresset för att studera valar är bra mycket mer inkomstbringande än att jaga. Det finns inga argument heller för att jakten skulle vara ekologiskt hållbar, eftersom det bland annat handlar om den utrotningshotande sillvalen. Det finns alltså inga rimliga anledningar att återuppta valjakten!

VANSINNE!

(tycker du också det kan du skriva under http://oceans.greenpeace.org/en/stop-icelandic-whaling )


Mitt gamla WWF-hjärta klappar hårt.

Om du tänker dig dig själv sjunga karaoke sent en natt efter alldeles för mycket att dricka.... fast värre!

Ja, ungefär så, och då kommer man inte ens i närheten av hur Jordan och Peter Andrés "romantiska duett" låter... http://www.news.com.au/dailytelegraph/story/0,22049,20590041-5006002,00.html

Fascinerande!

När det kommer till A-kassediskussionen kan jag inte säga det bättre än DIKs ordförande Karin Åström-Iko, så därför citeras hon:

DIKs förbundsordförande Karin Åström Iko är mycket kritisk till regeringens förslag om hur förändringen ska finansieras. I valrörelsen uttryckte alliansen åsikten att arbetslöshetsförsäkringen måste göras mer försäkringsmässig. Den ska utformas så att försäkringstagaren bär en större del av kostnaderna. A-kassornas ökade egenavgifter ska återspegla risken för arbetslöshet i de verksamhetsområden som de omfattar.

– Dessa tankar är begripliga. Men regeringens förslag visar intet av detta. Här saknas helt sambandet mellan arbetslöshet och kostnader, säger Karin Åström Iko.

När det gäller Akademikernas erkända arbetslöshetskassa, AEA – DIKs och de övriga SACO-förbundens gemensamma a-kassa – har sambandet mellan egenavgifter och arbetslöshet helt satts ur spel. Medan a-kassorna i genomsnitt åläggs en egenfinansiering på 30 procent tvingas AEA betala sina egna kostnader med 150 procent.* AEA måste vara med och betala delar av de andra kassornas kostnader för att hjälpa dem att nå regeringens eftersträvade 30-procentsnivå. En nivå, där AEA redan idag ligger.

– Regeringsförslaget är obegripligt. Det innebär att även om vi skulle lyckas halvera SACO-förbundens totala arbetslöshet, skulle det inte ge några avgiftssänkningar till medlemmarna i SACO-förbunden. En sådan politik är helt missvisande och inkonsekvent, när man på alla andra områden bygger upp system som ska gynna parternas strävan mot sänkt arbetslöshet, säger Karin Åström Iko. (www.dik.se)

Så sant som det var sagt!

LSU Valberednings förslag till ny ordförande och ny styrelse

Valberedningens förslag
Ordförande Cecilia Engström, Grön ungdom (nyval)

Vice ordförande
Adam Axelsson, CISV (omval)
Jonas Naddebo, Centerpartiets ungdomsförbund (nyval)
Ledamöter
Tobias Bladini, Unga forskare (nyval)
Karin Carlesten, SAIA – Utrikespolitiska föreningarna i Sverige (nyval)
Fredrik Engström, Ung Media Sverige (omval)
Hanna Hallin, Röda Korsets Ungdomsförbund (omval, Hanna kandiderar också till ordförande) Sara Haraldsson, Sveriges Elevråd – SVEA (nyval)
Homa Heydauran, Internationella Arbetslag (nyval)
Magnus Leivik, SACO Studentråd (omval)
Nina Svensson, Ungdomens nykterhetsförbund (omval)

Övriga nominerade kandidater till styrelsen
Ordförande Hanna Hallin, Röda Korsets Ungdomsförbund
Ledamöter Linus Källander, Sveriges Elevråd – SVEA
Mikael Leisjö, Sverok
Emma Nilsson, Svenska Scoutförbundet
Elin Norén, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund – SSU
Samir Sandberg, Rädda Barnens Ungdomsförbund

Valberedningen når du på
Eva Westerberg, eva.westerbeg@saco.se, 070-2138191
Anneli Raanamaa, anneli@mp.se, 070-2771070
Patrik Säker, patrik.saker@celiaki.se, 070-6731192


Läs hela förslaget på
http://www.lsu.se/upload/valberedningens_förslag_2006_001.pdf

Kårobligatoriet och avdragsgill fackavgift

I går kunde man läsa en skrämmande historia på DN Debatt http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=580611&previousRenderType=1

Jag kan tycka att om man t ex som kåraktiv är rädd för att tappa en massa medlemmar pga att man tar bort kårobligatoriet eller om man som fackligt aktiv är rädd att tappa en massa medlemmar för att det inte är kommer vara avdragsgillt längre... då är man fel ute! Man måste både som studentkår och som fackförbund rannsaka sig själv och se till att man har något vettigt att erbjuda medlemmarna även om de inte 1)måste vara med 2) inte får dra av medlemsavgiften eller 3) det inte går åt helvete för dem om de inte är med. Kanske kan det
t o m vara nyttigt för dessa gigantiska organisationer att få ägna sig åt denna självrannsakan, och börja identifiera vad som är positivt med själva existensen. Och då är jag som säger detta både gammal kårmupp och numera fackpamp!*

Idag har jag varit på en riktigt bra kurs, Skriv för att bli läst!
Än så länge har jag inte riktigt tagit mig till vad jag lärde mig ;)

... men jag etablerade ett uppskattat uttryck hos deltagarna: eldsjälsskrivare... när man bara MÅSTE skriva, och då det är antingen "roligt" eller "mycket roligt" att skriva.




* tidigare varit aktiv i Uppsala studentkårs styrelse, Uppsala studentkårs fullmäktige, Studierådet på ABM-institutionen, studeranderepresentant i ABM-institutionens styrelse, studeranderepresentant i historisk-filosofisk fakultets jämställdshetsgrupp, ordförande DIK Student, studeranderepresentant i DIK Förbundsstyrelse, styrelseledamot i SACO Studentråd och numera vice ordförande osv osv.

Pressmeddelande från SACO Studentråd

Regeringen struntar i studenterna. Finansminister Anders Borgs första statsbudget visar tydligt att studenterna är en bortglömd grupp.
Varken studiemedlet eller fribeloppet höjs. Dessutom försämras studenternas möjlighet att få a-kassa. Allianspartierna har lovat mycket men de håller tunt, säger David Svenn ordförande i SACO Studentråd.
En prioriterad fråga för allianspartierna i valrörelsen var kvalitetssatsningar inom högskolan. I budgeten är dock satsningarna för att stärka kvaliteten alldeles för små.
Vill regeringen verkligen stärka kvaliteten och få studenter som kan slåss om en plats i den internationella konkurrensen krävs ordentligt med pengar både till kvalitetsstärkning och till att förbättra studenternas tuffa ekonomiska situation, säger David Svenn ordförande SACO Studentråd.
För mer information, kontakta David Svenn, ordförande SACO Studentråd, på 070-557 19 84 alt. david.svenn@saco.se

Höstens förbundskonferens

I helgen anordnade vi höstens förbundskonferens. Det var väldigt lyckat, 2 nya styrelseledamöter valdes in genom fyllnadsvalet som förrättades- Sara och Stina, Skolval2006 och RFSL Ungdom gästade oss, och även Åsa Bjering från LSU som berättade mer om nyttan för SACO Studentråd att vara medlemmar i LSU. Just när det gäller organisationsutveckling och internationella frågor anser jag att vi har väldigt stor användning av LSU. En självkritik är här också på sin plats- jag som valberedning i LSU och, om man ska vara hård, som en av de 3 personer av 102 000 st som har kontinuerlig kontakt med Åsa och resten av LSU skulle ju förstås sett till att mer ordentligt spridit information om organisationen, och det tidigare. Till nästa år ska jag se till att bjuda in Magnus Leivik som sitter i LSU styrelse till ett av de första mötena för SACO Students styrelse, det är ju alltid något att börja med.
... eftersom jag för närvarande är vald som vice ordförande till sista juni 2007 så kan jag ju faktiskt vara ganska så säker på att kunna påverka styrelsemötena oavsett om jag blir vald till ordförande eller inte!

Nå, förbundskonferensen var nästintill en succé, vilket man om inte annat kunde utläsa från alla utvärderingar. Det var några som tog upp att det var synd att de inte fått verksamhetsramarna tidigare. Det var för att de var färdiga dagen innan, vår tanke var mest att få en möjlighet att smygkika på propparna till kongressen i ett tidigt skede. Och tid.. ja tiden är alltid svår att få till på bästa sätt, det finns fördelar och nackdelar med alla tidsplaneringar. Eller nästan alla i alla fall. Den här gången ville vi att folk skulle lärt känna varandra genom olika metoder, som Skolval2006 och RFSL Ungdom tillhandahöll, för att förhoppningsvis ge deltagarna en uppvärmning och en säkerhet i gruppen. Visst är det svårt att ha en tvådagars konferens, men man kan inte låta bli att ha "viktiga" saker på söndagen pga risken att folk är trötta efter förbundskonferensmiddagen. Det kan ju ses lite som upp till var och en att se till att man inte är så trött. Jag känner just nu att jag är dålig på att ta det ansvaret själv.

Och karaoke är ALDRIG fel. Det är mig en glädje att vara lite hes idag.

Det är också intressant att tillhöra en organisation som organiserar Sveriges mest socialdemokratiske moderat, samt Sveriges mest borgliga socialdemokrat. Jag lovar!

What is the value of students?

Jag har under våren arbetat på uppdrag av SACO som moderator i den europeiska organisationen för tjänstemanna- och akademikerfack, Eurocadres, projekt StartPro. Jag och David Svenn, ordförande för SACO Studentråd, skrev för en tid sedan den här debattartikeln om värdet av studenter. Ständigt lika aktuellt...


Almost every day we meet new alarming headlines about the numbers of un-employed ex-students. Earlier a academic education were approximately a guarantee to get a good employment, today we can suspect that our universities are on their way to just get a extension of the gymnasium.

SACO Student council sees a serious danger if the higher education loses its value. The goal seems to go toward pushing so many students as possible in to our universities and then give them a manufactured kind of academic knowledge. We commercialize knowledge, and the view of students is simply quantitative. SACO Student council is truly positive over the fact that we have more and more students, but we claim that all this students meet a higher education of good quality!

To strength the quality we need to focus on the whole education system. High school and gymnasium need more resources to graduate pupils with high basic knowledge. The higher education shouldn’t handle that kind of basic education. It requires harder demand to get in to the universities at the same time the gymnasium get more funds to handle their mission!

When the students are ready to get to the higher level they need to have more teachers which must be well-educated! To shorten the transition period from student to professional should all students afford a possibility during education to be a trainee. Even mentors and network between students and professionals have exposed success and high value.

SACO Student council sees that strength of the quality of the entire education system is the safest way to reduce the numbers of well-educated un-employed, not that the students need to study 9 years at a gymnasium-level.

Written by David Svenn, President of SACO Student council, and Eva Westerberg, vice president of SACO Student council

Den svenska kulturen

I kulturellt avseende föds du inte till ”svensk” ”norsk” etcetera. Du blir det genom mångsidig och mångårig inpräntning. Att vara svensk är inte något som är naturgivet, det finns ingen svensk essens.

Att ett samhälle är mångkulturellt innebär att det innefattar många kulturer. Museer ses som kulturarvsinstitutioner, hur ska då museer som institution förhålla sig till mångkultur? Inom museivärlden idag återspeglas inte sammansättningen av de människor som figurerar i bilder etcetera den svenska befolkningen vad gäller exempelvis etnisk/social bakgrund. I stället präglas kulturarvsinstitutionerna av en syn att det finns något typiskt svenskt. I själva verket består det vi kallar för vårt svenska kulturarv av importerade kulturformer och främmande inslag, alla avgörande för det ”typiskt svenska”.

Mångkultur brukar gå hand i hand med etnicitet. Etnicitet är en ständigt föränderlig konstruktion. Förändringarna varierar utifrån vem det är som har tolkningsföreträde, och vad denna vill åstadkomma med en dualism utifrån etnisk härkomst.

Vid utställningen Den svenska historien talade man om att utan kunskaper om Sveriges historia kunde inte de nya svenskarna, invandrarna, känna sig riktigt svenska. Det är intressant att sätta detta påstående emot idén om att ungdomar med annan etnisk bakgrund inte skulle behöva läsa ämnet historia i skolan- då den svenska historien inte ansågs vara något som berörde dem!

Vi är ett mångkulturellt samhälle, gör mångkulturella utställningar! Mångas erfarenhet visar på att då ett museum försöker sig på att skildra ”verkligheten” för en annan kulturell grupp än de som är inblandade i utställningen- då blir det bara ett von oben- perspektiv som motverkar sitt syfte att visa en demokratisk skildring. I en samtidsutställning, vilka syns på bilder, som dockor och i filmer? Är alla ljushyade arier? Titta runt omkring dig, vi människor i Sverige i dag har alla möjliga nyanser, hårfärger, ögonfärger och bakgrunder. Det är vi som är Sverige. Vid en samtida gestaltning måste Abduhl, Özgen, Hanieh och Tanya vara lika självklara som Lisa och Erik.

Enligt Världskommissionen för kultur och utveckling är inte kultur ett avgränsat område bredvid exempelvis politik och ekonomi. början av oktober 2004 besökte jag Svenska Ambassaden i Berlin och samtalade där med Aris Fioretos, Sveriges Kulturråd. Han beskrev kultur på detta sätt: ”Kultur är inte grädde på moset. Kultur är hela jäkla mosbrickan!” Kultur är således stort och svårdefinierat. Det viktiga är att bära med sig att man aldrig ska nöja sig med tolerans inför det som känns o-typiskt. Det behövs en uttrycklig uppmuntran till mångfald av livsstilar!

- Utvidga kulturarvsbegreppet
- Tänk inkluderande, inte exkluderande
- Se kulturförvaltning som kulturellt utvecklingsarbete

Hip-hop, dokusåpa och museum

Som den kultur- och kommunikationsvetare jag är, med fördjupningsstudier i museologi kommer här en betraktelse av museum och samtid.


Museum eftersträvar, åtminstone i bästa fall, efter att avspegla omgivningen på ett mångfasetterat och i största möjliga grad korrekt sätt, med exempelvis jämn fördelning mellan könen och med en någorlunda tidsenlig beskrivning av samtiden.

De senaste åren har många åsiktsutbyten jag hamnat i som berört nutid och framtid av någon anledning ofta hamnat i en debatt kring dokusåpornas vara eller icke vara. Oavsett vad man anser i den frågan är dokusåporna ett centralt fenomen just nu. Under en föreläsning i museologi diskuterades det om dokusåpor kunde vara 2000-talets svar på kuriosakabinetten, eller kanske en fortsättning på de freak-shows som i slutet av 1800-talet reste land och rike runt och visade upp vad som ansågs som bisarra personer. Kuriosakabinetten kanske bara har flyttat till våra hem? I dokusåpornas värld har man i efterhand fått höra att deltagarna inte tycker att de har blivit skildrade på rätt sätt. Individen förlorar sin forna sociala identitet och blir en icke-person, ett objekt som i sitt nya sammanhang, i dokusåpan, blir omsocialiserad, och får en ny identitet.

Personligen har jag sett det som en tidsfråga innan ett museum skulle uppmärksamma detta fenomen. I slutet av november 2004 invigde Malmö Museer en utställning som tar avstamp i SVTs nya dokusåpa Riket. Utställningen hade namnet ”Utställningen Riket- glimtar ur historien”. Enligt museichefen Kennet Johansson var syftet att öka ungdomars intresse för historia.Måhända är det så, själv tycker jag att det låter som att Johansson försöker bortförklara sig. Det är inte riktigt rumsrent att koppla ihop ett begrepp som dokusåpor med ett museum. Jag tror att det inom en snar framtid kommer att ske en förändring, och ett museum kan göra en utställning om Big Brother och stå för sitt syfte att visa ett samtida fenomen.

Hiphop-världen har för flera år sedan gjort sin entré inom den ”finare” kulturen. Hiphop handlar inte enbart om musik, utan är vad man klyshigt skulle kunna kalla för en livsstil, som bygger på musik, breakdance och graffiti. Den samtida gatukonsten ses som en större influens på många av dagens konstnärer än vad konsthistorien är.2003 hade Kulturhuset i Stockholm utställningen ”My passion” som samlade verk från både svenska och internationella graffitikonstnärer.Ett objekt eller ett fenomen kan ses ur flera perspektiv, hiphopens konst, musik, sociala historia och ekonomiska historia kan alla berätta olika historier om samtiden. Det är objektet eller föremålets kontext, den sociala arena det befinner sig på, som till stor del avgör berättelsen om det.Hiphopkulturen är på intet sätt homogen, en hiphopare i Malmö har andra upplevelser än en hiphopare i Bronx.

Orvar Löfgren skriver om friheten att välja och förverkliga sig själv versus den passiva mottagaren som hjälplöst förförs av marknadskrafternas makt. Det handlar om konsumtion, vår tids kanske mest frekventa hobby. Löfgren menar att vi alla bär med oss både frigörelsen och förförelsen, något jag håller med om. Den direkta påverkan från marknaden är inte så stor som man ibland kan befara. Det är snarare den diskussion människor har sinsemellan som är av vikt. Den sociala kontexten är central för människors upplevelse av konsumtionssamhällets budskap. Å andra sidan kan man fundera kring olika marknadskrafters grepp om människor när det går rykten om hur Morgan Spurlock, mannen bakom och i filmen Supersize me, blev hindrad från att berätta om hur McDonalds mat hade påverkat hans hälsa i vissa stora ledande tidningar, på grund av att en stor del av tidningens pengar kom in från annonser från.. ja just det, McDonalds. Det här ett är väldigt spännande och intressant ämne, och det finns en mängd sätt för ett museum att använda sig av tankar kring konsumtionssamhället i en utställning.

Samdok är centralt då man diskuterar samtida föremål, fenomen och museer. Föremålen är museernas specialitet, och med dessa följer en kunskap om människor och deras person.En av ursprungstankarna med Samdok var att vidga perspektiven. Samlingarna på museerna hade en förlegad syn på rum och tid, samt en social snedvridning (detta är inget som tyvärr är specifikt för museer, den sociala snedvridningen är ständigt återkommande i en rad sammanhang.). Perspektiven behövde förnyas!Detta är något som kan ses som ett ständigt sisyfos-arbete.

Det finns inga heterosexuella reservat

Artikel jag skrev tillsammans med bl a Thomas Laurell förra våren. Den publicerades i några av SACO-förbundens tidningar.


Det finns inga heterosexuella reservat!

Homo-, bisexuella och transpersoner återfinns i alla akademiska utbildningar och yrken. De upplever sin situation på jobbet mycket annorlunda än heterosexuella. En majoritet av homo- och bisexuella uppfattar att det finns fördomar på arbetsplatserna, men endast 1/3 av de heterosexuella har samma bild.

Det är några av de siffror som redovisas i Arbetslivsinstitutets undersökning ”Fackmedlemmars uppfattning om diskriminering på grund av sexuell läggning på arbetsplatsen”. Homo- och bisexualitet kan göra att man drar sig undan från den sociala gemenskapen på utbildningen eller arbetsplatsen, särskilt om man upplever fördomar som gör att man döljer sin sexuella läggning. Att inte kunna vara öppen är inte bara en förlust för individen utan även för hela utbildningen/arbetsplatsen och ökar risken för sämre hälsa.

Att det ännu talas väldigt lite om dessa frågor är inte ett tecken på att allt står väl till. Visst har det skett en positiv utveckling i samhället, men på våra utbildningar och arbetsplatser är fortfarande många försiktiga med att berätta om sin sexuella läggning. Undersökningen visar t.ex. att omkring tre fjärdedelar ser brister i det sociala stödet från sina chefer, något som försvårar för individen att vara sig själv på utbildningen eller arbetsplatsen.

Arbetslivsinstitutets undersökning visar dessutom att det finns tendenser till en lägre organisationsgrad bland homo- och bisexuella. Det är därför viktigt att SACO och förbunden tydligt visar att vi är emot alla former av diskriminering och för alla människors lika värde.

De senaste åren har arbetsmiljön stått i fokus, både i den politiska debatten och inom de fackliga organisationerna. En förutsättning för framgångsrika företag och organisationer är att arbetstagarna och medlemmarna känner trygghet och att utbildningen/arbetsplatsen kännetecknas av en sund arbetsmiljö. Att inte kunna vara öppen med sin sexuella läggning är ett tydligt arbetsmiljöproblem och det måste också uppmärksammas som ett sådant. Det borde vara en självklarhet att varje fackförbund på ett samlat sätt ska arbeta med denna fråga. Men det åligger också medlemmarna att uppmärksamma sina respektive förbund på problem rörande diskriminering och intoleranta attityder.

Arbetslivsinstitutets studie visar med all önskvärd tydlighet att fackförbunden är i behov av s.k. HBT-kompetens för att på ett mer seriöst och kraftfullt sätt stävja de skeva attityder som uppenbarligen fortfarande finns ute på de svenska studieorterna och arbetsplatserna. Först då kan fackförbunden på allvar hävda att de arbetar för samtliga medlemmars rättigheter.

Vad gör DITT förbund?

//Thomas Laurell, Eva Westerberg, Christer Yrjas samt Eva Ahlberg

Vem är jag mest lik i Riksdagen (av de gamla ledamöterna?)

http://www.folkvalda.se/bilder/fo/0702674089702_96.jpg
http://www.folkvalda.se/bilder/fo/0903751303011_96.jpg
http://www.folkvalda.se/bilder/fo/0326064715100_96.jpg
http://www.folkvalda.se/bilder/fo/0332753845811_96.jpg


Tja, så enormt likt kanske jag inte tycker att det är...
Testa dig själv på www.folkvalda.se

Utskotten färdiga

Ja, nu börjar det äntligen kännas som att det är ordning igen. Nu har man i några dagar vetat vilka ministrar som är viktiga för just våra frågor (utbildning och arbetsmarknad) och idag klubbades utskotten.

Utbildningsutskottet består av en hög med kändisar. Bland suppleanterna märks Almedalsvännen Magdalena Streijffert (s) och LUFs ordförande Fredrik Malm (fp), bland de ordinarie finns både Ulf Nilsson (fp) och Mikael Damberg (s) kvar. I arbetsmarknadsutskottet som ordninarie sitter Tomas Tobé (m). Det var nära att han följde med förra veckan när jag, David och Magnus från CUF träffades, men tyvärr drog riksdagens mingel ut på tiden. Jag kommer ihåg när jag var lite yngre än i dag och bodde i Gävle. Tomas Tobé var nog den första personen jag verkligen såg personkampanja. Hans I LOVE TOBÈ satt över hela staden.

Nå, det är verkligen enormt spännande med politik!

Ser fram emot helgens förbundskonferens med SACO Studentråd. Innan det ska dock både träff med CF- Ludde, och valberedningsintervjuer för LSU (Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer) att hinnas med. Alla presidiekandidater till LSU skall intervjuas. Att vara valberedare är ett intressant uppdrag.

Den feministiska backlashen

Krönika från Vägval Vänsters hemsida. Jimmy som jobbar för VVV är en gammal vän från studietiden, och han bad mig skriva en krönika för dem.


Det är ingen feministisk backlash som drabbat oss. Och den är definitivt inte död. Däremot har den efter åratal av nybruten mark fått lite stilistisk hjälp Det skriver Eva Westerberg i sin krönika. Eva som själv ägnat sig åt X antal terminer genus- och queerperspektiv samt otaliga timmars studerande av tidningar som Klick!

Så, är det nu den är här, den omtalade feministiska backlashen? I många år nu har feminismen ständigt brutit ny mark, ständigt tagit sig plats och ständigt utvecklats. Men hela tiden har det funnits moln av misstankar om att backlashen ska komma och rasera allt som byggt upp. I slutet av 1990-talet kom Fittstim ut, jag var nog inte den enda tonåringen vars liv mer eller mindre förändrades av den där boken. Tonåring förresten, du behövde inte alls vara under 20 år för att slå dig in på den feministiska banan. Det handlar inte om en ungdomsrörelse, till och med statsministern identifierade sig med den feministiska rörelsen. Och ärligt talat- hur kontroversiellt är det egentligen att alliera sig med feminismen? Lika rättigheter, lika skyldigheter, svårare borde det inte vara.Dock har förpackningen som dessa självklarheter klätts i ibland försvårat leveransen. Ibland kan man nästan tro att det handlar om 10 nya budord, regler du helst blint skall följa för att vara en rättrådig feminist. Klart som tusan att det kan skapa identitetskriser och svårigheter att känna sig hemmastadd. Komplicerat fackspråk som ingen som inte har läst X antal terminer på en genusvetenskaplig institution förstår, eller så lägger vi energin på något annat i stället. Om inte majoriteten av alla människor förstår, vem är då målgruppen?Linda Skugge har slutat kallat sig för feminist. Hon har tröttnat på att ständigt pressas in i det där feminist-facket. Varför måste folk sluta? Ska vi inte ändra feministfacket i stället? Det är tur att det finns de som fattar vad som behövs för att vi ska slippa höra en feminismens sista suck. Tidningen Macho, denna kaxigt innovativa och smarta bilaga var fjärde vecka i Aftonbladetbilagan Klick vet vad som behöver göras. Kombinera Kate Moss med schyssta feministiska tankar, mixa Jessica Simpson med queera berättelser. Anpassa feminismen till samtiden, inte samtiden till feminismen!Feminismen är inte död. Feminismen håller inte på att dö.Den har bara fått lite välbehövlig stilhjälp.

Om S valmanifest- den icke existerande akademikerarbetslösheten

Publicerad på SACO Studentråds nättidning Akademix.se


Nyexaminerad? Vad härligt! För då står ju jobben och väntar på dig! Har du hört talas om akademikerarbetslöshet? Glöm det, för den finns inte. I alla fall inte om man lyssnar på socialdemokraterna inför valet.

I rapport efter rapport visar SACO på hur det som förut var en garanti idag riskerar att leda till arbetslöshet - och en skuldsatt sådan också efter studielånen. Utbildning ger inga löften, utbildning är ingen gräddfil till välbetalda arbeten. Dagens studenter klagar på bristande kvalitet på utbildningarna, något som under 2006 också varit i fokus för SACO Students verksamhet. Den sittande regeringen fortsätter slå sina slag för kvantitetslösningen 50 %-målet, där femtio procent av alla ungdomar skall börja på en högre utbildning. Människor från studieovana miljöer - arbetarbarnen - väljer i allt högre utsträckning de regionala högskolorna där lärartätheten är låg och antalet disputerade lärare lätträknande. Två parametrar vi använder oss av idag för att mäta en utbildningskvalitet. Efter flera års studier får man fortfarande inte ett jobb och många väljer att istället för att gå arbetslös läsa en kurs av föga relevans för drömmarna. Fortsätta ta lån, fortsätta att se ut som den lycklige studenten i statistiken, när allt man önskar är att den där personen man skickade sin ansökan till ska höra av sig.

För så ser det ut för många studenter i dag. Det kanske inte passar in i beskrivningen av Sverige som det lanseras av socialdemokraterna. Det går bra för Sverige, och akademikerarbetslösheten är ett missförstånd. Under SVTs valutfrågning av Göran Persson lät det nämligen precis så. Dagens studenter behöver inte oroa sig. Säg det till de 15,2 % av studenterna inom konst och medier som är arbetslösa, och då räknas inte de som är i något slags arbetsmarknadsprogram in.

Jag är ledsen Göran Persson, men precis som DN skrev i sin ledare den 29/8 så anpassar sig inte verkligheten till ett valmanifest. Jag saknar ett erkännande av akademikerarbetslösheten - för den finns! Jag saknar en jobbpolitik - för den behövs

Det schyssta engagemanget

Publicerad på SACO Studentråds nättidning Akademix.se

Eldsjälar, och inte en pamp eller terrorist så långt ögat kan nå? Ett helt spektra av olika identiteter, som kanske inte längre passar in i den klassiska engagemangskulturen? Eva Westerberg, omvald vice ordförande i Sveriges största frivilliga studentorganisation, SACO Studentråd, skriver om fördomar och om hur engagemanget lever, men i nya former.

I slutet av februari, just när OS var det som fyllde våra medvetanden som allra mest, rasade även diskussionen i media om vilken kultur som finns i de partipolitiska ungdomsförbunden. Igen. Brinner du för någon typ av politisk fråga, hur långt du än må vara ifrån den partipolitiska världen, drabbas du av de här diskussionerna. Jag tror inte heller att jag är den enda som får dras med en stämpel som pamp. Jag tror verkligen inte att de här pamparna ens existerar, annat än i vissa ”mannen på gatans” medvetande. Är du inte pamp kanske du kan få det inte allt för smickrande namnet terrorist. Du har väl en palestinasjal, lilla vän?

Genom mitt studentfackliga uppdrag har jag kommit i kontakt med eldsjälar både inom och utom SACO-federationen. Snacka om att det finns många av dem! Unga eldsjälar som brinner för allt från religiösa frågor, till gayfrågor och för internationellt samarbete. Inte en terrorist så långt ögat kan nå, inte en pamp som ser sitt engagemang som en plantskola inför kommande fina uppdrag i regeringen eller liknande. Nej, alla är schyssta och öppna och tror på den enskilda människans förmåga att kunna förändra.

Oroväckande ofta hör man om hur dagens ungdomar är lata och inte orkar bry sig. Jag skulle vilja säga att det inte finns något mer fel! Jag har unga vänner som startar skivbolag, jag har vänner som ordnar sina egna konstutställningar, jag har vänner som åker ut i världen som volentär, jag har dagligen kontakt med skolungdomar som kämpar för att få en rättvis skola och studenter som jobbar för bättre universitet. Lathet? Knappast! Snarare präglas enormt många av en sjujäkla vilja att påverka sin situation.

Kanske är problemet att vi inte längre passar in i de gamla mallarna för hur ett engagemang ska yttra sig? De partipolitiska ungdomsförbunden minskar i antal engagerade, medan Sveriges roll- och konfliktspelsförbund har 90 000 medlemmar. Nittiotusen! Över 100 000 studenter är medlemmar i SACO Studentråd. I en tid där samhället ser ut som fullkomlig fusion av induvidalism och kollektivism kanske det är enskilda sakfrågor som förenar? Dagens unga kanske inte vill bli uppäten med hull och hår av den heltäckande typ av organisation som vissa av de klassiska organisationerna är, utan istället föredrar att plocka ut russinen i kakan. Vi är ett spektra av identiteter, kan bara en organisation täcka in allting? Kanske är det smala fokuset det som passar 2000-talet bäst?

Vi är inga pampar, vi är inga terrorister, vi är unga människor som brinner för just våra frågor. Vi är mångfascetterade eldsjälar som vill och kan påverka. Engagemanget är inte dött, det schyssta engagemanget lever!

En jämställd skola?

Det känns nästan som ett faktum nu, att killar har sämre betyg än tjejer. Orkar vi fundera ett varv till och undra varför det är så? Orkar vi fundera ett varv till varför vissa ämnen förknippas med maskulinitet och andra med feminitet? Orkar vi fundera varför det är omanligt att plugga, varför det skär sig mot bilden av den coola killen? Vad jag tycker? Det måste vi! Vi kan inte bara luta oss tillbaka och tro att vi bara ska acceptera att det handlar om olikheter mellan könen. Det påverkar förskolan, det påverkar grundskolan och gymnasiet, det påverkar universiteten och arbetslivet. Den där ”det fixar sig”- stilen funkar inte längre.

Vad är det som gör att pojkar, genomgående i alla ämnen, får sämre resultat än flickor? Har det att göra med den att den manliga identiteten, det vi sammankopplar med vad som är en man och vad som är manligt, har en antipluggkultur. Det är helt klart en aspekt på det. Det är inte bara en person som har vittnat om hur det i landets norra delar ses som ”knapsu”, detta efter Populärmusik i Vittula kända begrepp, att plugga. Något unikt norrländskt? Knappast. Det spelar ingen roll var du tittar, en riktig man- en COOL kille, är inte synonymt med en pluggande kille.

OK. Men är det bara killarnas åsikter som gör att det är så här? Nej, en annan viktig aspekt är också hur omgivningen behandlar människor olika beroende på om de är tjejer eller killar. Vid en del förskolor har man testat att filma personalen för att se hur de pratar och agerar med barnen. Här ser man snabbt att killar får mycket tid, men det är så kallad negativ tid. Det handlar om korta uppmaningar och befallningar ”Nej!” ”Kom hit!” ”Sluta!” medan flickor får mindre tid men då personalen pratar med dem handlar det oftast om hela meningar. Kan vi verkligen få demokrati, verklig demokrati, då generation efter generation utan eftertanke tillåts reproducera schablonmässiga könsroller? Går det att kalla uppfostran demokratisk, då man ger flickor större möjlighet att utveckla sitt språk, medan pojkarna oftast får höra korta uppmaningar vilket leder till bristfälliga kunskaper i språket? Något som i längden leder till att det är mer flickor som klarar av grundskolan, som studerar på högskola och universitet. Förklaringen till att pojkar har sämre betyg än flickor är alltså inte något som enbart kan förklaras med att det är attityder hos individen, det är attityder i ett helt samhälle.

Paradoxalt nog, med tanke på utbildningsresultaten, tjänar kvinnor 80 % av männens löner. Ja, fortfarande. Det finns ännu uppenbara löneskillnader mellan kvinnor och män i Sverige. I genomsnitt har kvinnor 82 % av männens löner vid heltidsarbete. Även efter att man tagit skillnader i ålder, utbildning, yrkesnivå och yrkeserfarenhet mellan kvinnor och män i beaktande med lika arbeten kvarstår en löneskillnad på mellan 1 och 8 procent som är omöjlig att förklara. Det tycks handla om ren könsdiskriminering.

Vi har alltså en situation som alla förlorar på. De könsroller som ses som naturliga är konstruerade, de snäva benämningarna ”man” och ”kvinna” behöver inte vara så smala. Vi är alla människor, och vi är alla individer. De individuella egenskaperna måste tillåtas framträda klarare och i längden få oss att bli mer kompletta. Vi MÅSTE se till att alla- oavsett vilket kön– får samma chans till en bra utbildning, från förskolan upp till forskningsutbildningen! Därför, sluta luta er tillbaka och tro att det ordnar sig. Fundera ett varv till och så ser vi till att alla människor får en schysst chans här i livet!