torsdag, juni 25, 2009

Glastak och glasväggar

Saco släppte i dag en ny studie om löneskillnader mellan kvinnor och män inom en rad akademikeryrken. Den visar att när man tar hänsyn till alla möjliga tänkbara saker så är det fortfarande oförklarliga löneskillnader mellan män och kvinnor i tre av fyra akademikeryrken. Nej, kanske inte alltid så stora som det många gånger kan verka som (det görs många trubbiga mätningar, löneskillnader i sig är inte problematiska utan ska snarare uppmuntras. Men aldrig på grund av kön).

Jag, tillsammans Rita Ehrenfors från Rehab station Stockholm var med som vittnen från verkligheten: två kvinnliga akademiker och Sacomedlemmar. Den ena- jag- som inte ännu nått den ålder då löneskillnaden uppstår sådär lite 30 plus, och den andra med en längre karriär i bagaget.

Sacos förslag till lösningar (i kursivt) var det inga problem för mig att hålla med om:
Individuell lönebildning. Och den individulla lönebildningen kan verkligen bli mycket mer individuell än i dag och tydligare kopplad till prestation,
Tydliga och transparenta karriärvägar. Efter inspirerande samtal i går om kvinnor och ledarskap hade jag mycket att diskutera här. Våga säg ja!
Konkurrensutsättning av offentlig sektor – fler arbetsgivare och större möjligheter att starta eget inom exempelvis vården skulle ge även kvinnor möjlighet att utnyttja marknadskrafterna och sätta press på löner och arbetsvillkor
Delat ansvar för hem och barn - en reformerad föräldraförsäkring. Vill jag inte att staten ska lägga sig i hur jag och min familj lägger upp föräldraledigheten får jag ska se till att spara pengar för det. Det är ett styrmedel som jag tror att vi kan vinna mycket på att använda. Det är ingen nyhet att det är fler än en person som skaffar barn. Killar har också barn. Dah.

Det var fjärde gången som Saco gjorde en liknande studie. Om man gör samma sak igen om 10 år och bjuder in mig att återigen kommentera så finns det stor risk att jag fått vara med om en del glastak och glasväggar. Jag fick också en hel del bra tips från Rita hur jag ska krossa dem. Dem tänker jag använda.

Uppdaterad
Intervju med mig och Rita

2 kommentarer:

Roisin Dubh sa...

Hej Eva,

Visst är det skojigt när människor dör? Eller?

Du är den första person jag sett i en morgonsoffa på tv som sett oavbrutet glad ut, till och med fnittrig.

Det hade väl varit okej i något annat sammanhang, men med tanke på att du satt där för att uttala dig om Michael Jacksons död blev det väldigt bisarrt och osmakligt.

Jag har ingen direkt relation till Jackson, trots att jag är 60-talist, men för den sakens skull uppträder jag inte osedvanligt lycklig när jag nås av beskedet att någon har avlidit.

Skrattar du även på begravningar?

Hälsningar,
Tony Johansson

Eva Westerberg sa...

Hej Tony, nej det gör jag förstås inte. Det var trist att höra att du fann mitt uppträdande osmakligt och bisarrt. Det är förstås inte något att glädjas över, att någon dött. Däremot finns det en lång karriär med finfin musik att vara glad över.

Sedan är det väl bara att beklaga att jag inte kunde stänga av mig själv. Min skådespelartalanger är inte som de borde vara.

Vänligen Eva